Ungern åt höger, del 2: Viktor Orbán

Förra inlägget i serien presenterade partiet Fidesz, som sedan vårens val regerar Ungern med två tredjedels majoritet. Detta ger en närmast oinskränkt makt till den sittande regeringen och premiärminister Viktor Orbán, bland annat makten att på egen hand skriva om landets författning. Han beskriver nu sin valseger som en “två tredjedels-revolution” och gör klart för alla att enpartistat är det nya idealet.
“Vissa ser Viktor Orbán som en ungersk version av Vladimir Putin”, skrev nyligen The Economist. Han tar över ett land som under ett antal år har sjunkit djupt ner i korruption och använder sitt mandat till att stoppa korruptionen för att samla all makt i sin egen hand.

Ungerns regering utfärdade i somras en “deklaration om nationell enighet” som enligt ett dekret hädanefter måste anslås synligt i alla myndighetslokaler. Syftet är att “ingen statsanställd ska tro att saker kommer att fortsätta som förr”, uppgav Viktor Orbán som även menar att alla ungrare bör “se dokumentet varje dag”.
Stora delar av innehållet kan beskrivas som en remix på Fidesz’ partiprogram. Slagord med karaktär av snömos: “Arbetet, hemmet, familjen, hälsan och ordningen ska bli de pelare som vår gemensamma framtid vilar på.” Det verkligt anmärkningsvärda – bortsett från själva grejen med politiska deklarationer som enligt lag måste anslås överallt – är hur målmedvetet Viktor Orbán skriver in sig själv i Ungerns historia. Deklarationen om nationell enighet fastslår att Fidesz valseger i april utgjorde en “revolution”, jämförbar med 1956 års revolution i Ungern.

Förra veckan firade Ungern sin nationaldag och Viktor Orbán talade (skrek, enligt vissa) åter om Fidesz valseger som en “revolution“. Smaka på några utdrag ur talet:

We who stood in line in 1990 in order to drive our own nails into the coffin of communism, we who took part in the two-thirds revolution of the election this April know the feeling /…/ We know what it is like when somebody leads us through events that are chaotic, inscrutable and entangled and who directs us toward the fulfillment of our mission /…/ and who unites the life of the masses with a thousand faces in a common fate. And this is what happened in 1956 with arms in hand, in 1990 with a constitutional revolution, and in 2010 with the two-thirds revolution. This is how history is being born, this is how a nation is reborn.
/…/
The nation said yes to complete change: the constitution, the laws, public morality, the taboos, the commands, the goals, the circumstances, the values, the media, the protection of the environment, the schools, and the procurement. Everything which is against man and against the nation. Everything that is irrational, immoral, everything which is against life
/…/
There will be a country before us where things happen according to our reckoning, according to our standards. Where a strong state will defend the public good and will cut the hydra’s arms, tear the nets of masks and traps. /…/ A country where those succeed who do an honest day’s work, not those who earn their living by trickery and speculation.

Vilken “hydra” är det som måste besegras? Vilka är de “spekulanter” som antyds? Givet det politiska klimatet i dagens Ungern är det omöjligt att bortse från hur sådant språk resonerar med den öppna antisemitism som företräds av landets tredje största parti, nyfascistiska Jobbik. Detta betyder inte att Viktor Orbán skyller på judarna, bara att han använder samma slags ekonomisk analys som antisemiter alltid har gjort – där arbetsmoral ställs mot spekulation, det goda nationella kapitalet mot det rotlösa finanskapitalet.

För att förstå vad Viktor Orbán menar med sitt tal om att besegra en hydra är det intressant att titta närmare på sommarens ideologiska deklaration som först hölls som tal i Tusnádfürd? och sedan vidareutvecklades till en artikel som publicerades i Magyar Nemzet under rubriken “Högerns epok i Europa”.

Viktor Orbán låter delvis som Nicolas Sarkozy lät för två år sedan när han går till frontalattack mot “nyliberalismen” som han menar har tappat all trovärdighet. Även vänstern är nyliberal, förklarar han med styltiga metaforer: “Vänstern styrde in sitt skepp i den nyliberala antropologins hamn och där satte den ankar.”
Ännu frodas en ekonomisk elit som lever på spekulation, skriver Viktor Orbán och kopplar samman denna elit med vänsteridéer och liberalism vilket framställs som ungefär samma sak. Retoriken syftar till att utmåla vänsterliberalerna som en politiskt extrem grupp på samma sätt som fascisterna är det.
Liberaler och fascister “kastar verbala pajer” på varandra, skriver Viktor Orbán och fortsätter: “I själva verket dansar de i enlighet med en noga utformad koreografi. /…/ Mardrömmen för båda dessa grupper är en Fidesz-regering som kan bringa lugn, stabilitet och säkerhet.”
Tanken på en konspiration mellan vänster och höger får som konsekvens att bara ett enda parti återstår: Fidesz, som han menar står bortom alla “ideologier”. Alternativet till ideologier är “värderingar”.
På senare tid har Viktor Orbán börjat framhålla Kina som exempel på ett land där marknaden på framgångsrikt vis hålls i schack av moralen. Nu hävdar han att enda chansen för Centraleuropa är att närma sig Ryssland i en allians grundad på kristna värderingar. En lite oväntad svängning från en politiker som för bara ett par år sedan betraktades som antirysk, men kappvändningar definierar Viktor Orbáns politiska liv. Vid de första demokratiska valen i Ungern år 1990 var Fidesz ett litet liberalt parti vars främsta motståndare var konservativa MDF – tjugo år senare är Fidesz ett stort nationalkonservativt parti som både uppslukat MDF och eliminerat det mesta utrymmet för liberala krafter i Ungern. Viktor Orbán agerade målmedvetet för att ersätta mängden av partier till en polarisering mellan ett höger- och ett vänsteralternativ. Efter att detta mål uppnåtts kollapsade vänstern och manegen tycks krattad för ett enda partis totala dominans, som bara hotas av fascistiska Jobbik som i snabb takt har ryckt framåt i skuggan av Fidesz.

Den framväxande enpartistaten går bara att förstå mot bakgrund av den enorma korruption som accepterades av den förra, socialistledda regeringen (2002-2008). Under de senaste fyra åren har Viktor Orbán kunnat planera sitt maktövertagande, förvissad om att socialisterna inte skulle ha en chans vid valet. Den 17 september 2006 läcktes ett smyginspelat uttalande av premiärministern vilket ledde till omfattande protester.
Viktor Orbán kom till makten för att göra upp med korruptionen och såg snabbt till att utvalda myndigheter utsattes för razzior där polisen beslagtog dokument och datorer. Därtill stiftades en särskild lag som gör det möjligt att häkta korruptionsanklagade på obestämd tid, fram till rättegång. Vid normala brottsutredningar måste särskilda skäl finnas för häktning och dessa ska omprövas var tredje månad, men kampen mot korruptionen får alltså motivera att rättssäkerheten körs över. Fidesz har nu redskapen för att bura in politiska motståndare i åratal, enbart på grundval av vaga misstankar.

Även den nya medielagstiftningen måste förstås mot bakgrund av den allmänna uppfattningen att nyhetsmedierna i Ungern under det senaste årtiondet urartade i slafsiga spekulationer. Få ifrågasätter att en uppryckning är vore önskvärd – däremot har metoderna väckt internationell oro. Visserligen verkar den del av lagförslaget som föreskrev att bloggar måste registrera sig hos myndigheterna ha dragits tillbaka. Men vad gäller press, radio och teve ges ökas den sittande regeringens inflytande drastiskt.
Medielagen föreskriver att nyhetsmedierna inte bara måste rapportera “ansvarsfullt” utan även på ett sätt som “stärker känslan av nationell enighet”. Myndigheter som kritiseras ges en ovillkorlig replikrätt. För att se över att reglerna följs etableras en ny myndighet, Medierådet, vars ledamöter tillsätts på ett mandat som löper i hela nio år, plus en ordförande som tillsätts direkt av Viktor Orbán. Även om Fidesz mot förmodan skulle förlora valet 2014 så kommer partiet fortfarande att ha kontrollen över Medierådet under 2018 års valrörelse.

Konsekvent handplockar Viktor Orbán lojala personer till viktiga poster. En av två nya domare till författningsdomstolen blev István Stumpf, en känd politiker som var chef för regeringskansliet under Viktor Orbáns förra regering. Han har visserligen juristexamen men noll erfarenhet av domstolsarbete, trots att domare enligt föreskrifterna ska utses på grundval av juridisk kompetens.

Åter till den “Deklaration om nationell enighet” som nu ska hänga uppe på alla myndigheter i Ungern. Många skrattar åt just detta tilltag, som påminner om åren då Ungern var en lydstat till Sovjetunionen. Några av den kvarvarande oppositionens ledamöter i parlamentet har lämnat in en ironisk motion om att gå ännu ett steg längre. Enligt detta förslag räcker det inte att hänga upp själva deklarationen utan även ett porträtt på Viktor Orbán, “personen som förkroppsligar det nationella samarbetets regim”, samt hans CV. Med mera.
Även utanför parlamentet har deklarationen blivit föremål för parodier. Regeringen föreskrev att tavlorna som ska hänga uppe måste vara minst 50×60 centimeter stora, men ingenting anges om hur texten ska ramas in eller illustreras. En medborgarrättsorganisation har därför tagit fram några förslag:

Från den 1 januari 2011 kommer för övrigt Ungern att vara EU:s ordförandeland. Möjligtvis kan det leda till att Viktor Orbán och hans politik i någon mån börjar uppmärksammas även här i Sverige, där väldigt lite hittills har hörts.

Det blir fler bloggposter i serien om Ungern, men innan vi kommer till nyfascisternas frammarsch krävs lite tillbakablickande i ungersk historia.