Entries from September 2014 ↓

Klimatförändringar, krispaket, antiziganism: från översvämningar i Rumänien till mordbränder i Stockholm

Niculaie, 64 år, rumänsk medborgare, står i Högdalen. Han har just blivit vräkt från sin provisoriska bostad av svensk polis, som arbetar på order av kronofogden, som i sin tur tagit order från Stockholms stad.

Där vi bor hade vi översvämningar så vi blev av med husen och all skörd. Därför kom vi hit för att tigga ihop lite pengar. Här hjälpte människorna oss med vad de kunde. Vi tackar från vårt hjärta det svenska samhället för att de förstår vår situation. Men det går inte längre, vi har sovit i skogen under träd, under broar.

Att det är en förtvivlad situation som fört dessa människor från Rumänien till att tigga i Stockholm, det förstår vi. Men åtminstone jag inser en helt ny sak av Niculaies berättelse. Att tiggarna inte bara flyr från extrem fattigdom och diskriminering, utan i många fall även trån en naturkatastrof: översvämningarna som drabbade sydöstra Europa i maj.

Dessa översvämningar var en världsnyhet för bara fyra månader sedan. Serbien och Bosnien blev delvis ödelagda, även Kroatien och Rumänien drabbades hårt. Katastrofhjälp skickades från hela världen. Sedan avtog snabbt uppmärksamheten och ingen verkar ha funderat på vart de människor som blivit hemlösa ska ta vägen.

Niculaie är alltså en av många klimatflyktingar. Att han drevs från sitt hem av vårfloden var den omedelbara orsaken till att han tvingades tigga i Sverige.

Klimatförändringarna ligger bakom det tilltagande extremvädret med såväl översvämningar som torkor och skogsbränder, ojämnt fördelade över planetens regioner. Om detta råder stor enighet bland forskare.

Det finns alltså en direkt koppling från den fossildrivna varusamhället till det extremväder som tvingar människor från sina hem. När dessa människor dessutom tillhör en diskriminerad minoritet i ett land som även har drabbats hårt i den globala finanskrisen – ett land som tvingats till brutala nedskärningar av IMF (som nu gratulerar till de stiliga siffrorna) – då återstår i många fall inget annat alternativ än att söka sig utomlands. Exempelvis till Sverige, till Stockholm, till en bosättning i skogen utanför Högdalen.

Det var någon som tände eld på våra tält och baracker som vi bodde i och två människor fick brännskador varav en ligger i koma, den andra har 90 % brännskador på kroppen.

I lördags marscherade en samling nazister i centrala Stockholm, beskyddade av ett enormt polisuppbåd. Förutom att nazisterna fick hålla sin tillståndsgivna demonstration, lät polisen dem även köra en extra marsch på Södermalm där de skanderade “ut med packet”.

Senare på natten, kring fyra i söndags morse, sattes bosättningen vid Högdalstoppen i brand. Två personer skadades mycket allvarligt och ligger nu på intensiven. Polisens respons? De tittade förbi som hastigast, konstaterade att “inget tyder på att branden var anlagd”, valde att inte göra någon brottsplatsundersökning.
Stockholms stad hade redan bestämt att bosättningen skulle rivas, då den inte anses vara “hållbar”, men utan att lyfta ett finger för att hjälpa migranterna till ett mer hållbart boende. Demoleringen var tänkt att ske klockan 9. Att den redan påbörjats av mordbrännare skulle inte ändra planerna: staden, kronofogden, polisen hänvisade alla till att de minsann bara följde sina gällande regler.

Nästa natt brann det igen, nu i en bosättning under motorvägen nära Midsommarkransen. Återigen verkar polisen ha utgått från att saken inte är värd att utreda. Enligt uppgift gjorde polisen inga polisavspärrningar på platsen. Nyhetsvinkeln som valdes av Dagens Nyheter blev att bilister drabbas av att det steg rök upp på motorvägen.

Företrädare för nazisekten Svenska Motståndsrörelsen hyllade mordbränderna på Twitter: “Saker och ting börjar röra på sig.” Andra nazistsympatisörer vräker ur sig eliminatorisk antiziganism på Facebook, däribland en viss Jan Berglund som helt offentligt skriver: “Brinn zigenarpack, brinn till förkolnade flam!” Men alla som ser det känner samma sak: en anmälan om hets mot folkgrupp kommer att ignoreras av polisen, precis som de ignorerar mordbränderna, trots att mycket tyder på en nazistisk terrorkampanj. Polisen har ju fullt upp med att lagföra personer som har protesterat mot en nazistmarsch.

De som bodde under motorvägen kom från Pitești, en rumänsk stad vid floden Arges som också har drabbats hårt av översvämningar på senare år. Därmed inte sagt att det i deras fall var just extremvädret som tvingade dem på flykt.

Liksom i stora delar av östeuropa, blev romerna i Rumänien de första att drabbas av arbetslöshet då östblockets industri kollapsade. Det går att hitta skildringar från regionen kring Pitești, om hur många romer som försöker försörja sig på att samla pinnar i skogen att sälja som bränsle, och hur de ständigt trakasseras av polisen som beskyller dem för stöld. (Det bör nämnas att många av de s.k romerna kring Pitești inte själva ser sig som romer eller talar romani. Närmare bestämt tillhör de minoritetsgruppen rudari.)

Vid sidan av klimatförändringarna och den ekonomiska krisen, som är akuta orsaker till att fattiga i Rumänien drivs på flykt, går det inte att bortse från landets politiska historia. Just i Pitești föddes Ion Antonescu som var Rumäniens diktator 1940–44, fanatisk rasist och antisemit. Han brukar betecknas som konservativ para-fascist snarare än som en utpräglad fascist, men när det gällde att utrota judar var han mer än bara en lydig Hitlerlakej – Rumänien utmärkte sig under kriget för sin villighet att ta egna förintelseinitiativ. Den 1 juni 1942 gav Antonescu order om att alla Rumäniens nomadiserande romer skulle deporteras till Transnistrien.

Där sätter jag nu punkt. Kolla på nyhetsinslaget från Al-tid.

En smärre kaskad av mediehistorisk forskning

Jag vill tipsa om en nyutkommen bok om mediehistoria.

I denna bok presenteras 19 mediehistoriska texter som behandlar medieformer som skrivbord, papper, affischer, kassetter, fisheye­linser, radio, telegraf, film, smarta telefoner, litografier, dagstidningar, mikrofilm, begagna­de mp3­-filer, krigsbyten, biblioteksbyggnader och ölkrus. I boken presenteras en rad sam­tida perspektiv på förflutna medier – allt i form av en icke-­linjär växelverkan mellan nu och då – därav titeln: Återkopplingar.

För att nämna några bidrag som kan tänkas intressera läsare av denna blogg:
Jörgen Skågeby analyserar i “Kassetten, radion och hemdatorn” det svenska radioprogrammet Datorernas värld som sändes 1985 och bestod av kod, avsedd att spelas in på kassett och exekveras på en C64: “ett tidigt försök till publik trådlös fildelning”.
Ragni Svensson skildrar den kollektiva process som på 1960- och 1970-talet skapade den unika position som innehavs av Bo Cavefors mytomspunna bokförlag.
Alla slags historiker bör kolla in bidragen av Christian Widholm och Kristina Lundblad, som diskuterar skillnaden mellan att möta förflutenheten via olika lagringsmedier, analoga och digitala. Ett exempel är hur en tidning som lagrats på mikrofilm förlorar någonting i förhållande till den arkiverade trycksaken. Papperstidningen som visuell-verbal helhet förutsätter en viss läsakt som involverar bläddring mellan uppslag.

Även om jag inte har hunnit läsa dessa bidrag i boken, minns jag innehållet från konferensen “Kulturhistorisk medieforskning III” som hölls Lund våren 2013.

Själv bidrar jag med ett kapitel som diskuterar olika sätt att förstå det pågående skiftet från “lagringskultur” till “streamingkultur”. Bland annat kritiserar jag de populära skribenter (Tim Wu, Nicholas Carr) som lutar åt en strukturanalytisk ansats där internets utveckling mot en ny centralisering uppfattas som förutbestämd. Kapitlet diskuterar även hur den exponentiella ökningen av lagringsutrymme i persondatorer sedan några år tycks ha stagnerat eller rentav avstannat, om vi exempelvis tittar på produktserier från Apple. Jag gör ett försök att beräkna “lagringskvoten” – ett begrepp som uppkom här på Copyriot.

Den 420 sidor tjocka antologin finns att ladda ner som pdf men har även materialiserats i en väl utförd bok. Jag fick en hel låda levererad och skänker gärna bort några exemplar till den som händelsevis träffar mig.