Entries from November 2018 ↓

K300: Meteorologin som förebild för kristeorin

Meteorologin kan förklara varför orkaner uppstår i vissa klimatzoner under vissa väderförhållanden, men inte förutsäga exakt var och när som orkanen kommer att slå till.

Meteorologin kan förklara varför klimatförändringar leder till att såväl hög- som lågtryck får större sannolikhet att “fastna” mellan Arktis och ekvatorn (minns den gångna sommaren). Men den kan inte vid ett givet ögonblick säga om det rådande vädret “sitter fast” eller inte.

Meteorologin erkänner att dess vetande har en gräns, någonstans där komplexitet övergår i kaos.

När jag läser olika skildringar av finanskrisen och dess efterspel under de gångna tio åren – exempelvis Crashed av Adam Tooze – så blir jag ibland så mätt på överflödet av politiska och finansiella aktörer. Beslut som fattas, nationella händelser, orsaker, verkningar. Ytfenomen. När jag funderar på vad jag saknar i dessa skildringar, kommer jag plötsligt att tänka på meteorologin. Dess inriktning på globala nödvändigheter snarare än på lokala orsaker, dess försiktighet vad gäller att förutsäga framtida händelser, borde bli en ledstjärna för kristeorin.

Kapitalets kris har en global geografi som påminner om vädersystemen, med olika övertryck och baksug som resulterar i olika sorters urladdningar. Det går i viss mån att förutsäga vilka ekonomiska sektorer eller vilka geografiska regioner som löper störst risk för en smäll. Men att förklara varför ett visst land drabbades av en finanskris låter sig inte göras enbart utifrån data om detta lands ekonomi. Frågan är vad sådana förklaringar ens ska tjäna till. Kapitalets globala rörelser hade nått fram till ett tillstånd där en urladdning måste ske och det är viktigare att förstå denna nödvändighet än varför urladdningen skedde just i ett land och inte ett annat land. Även här måste vi erkänna att komplexitet någonstans slår över i kaos.

Meteorologins åtskillnad mellan klimat och väder saknar inte likhet med den dialektiska åtskillnaden mellan väsen och framträdelse. En dialektik som förnekas av postmodernisterna och blankt ignoreras inom den mesta samhällsvetenskapen (särskilt inom statsvetenskap och nationalekonomi).

Så tänkte jag. Förhoppningsvis läses detta inlägg av någon meteorolog, eller annan fysiskt lärd person, som kan förklara varför och hur jag helt har missförstått det meteorologiska vetandets karaktär.

Mellanstatlig konkurrens i form av indexoptimering

På tal om index så finns det ju en uppsjö sådana som rankar världens länder med avseende på allt från demokrati till företagsklimat. Ofta rapporteras dessa rankningar som om det vore vetenskapliga fakta.

Till de allra tyngsta hör Världsbankens “ease of doing business index” (med Sverige på tolfte plats). Där sammanvägs ett hundratal indikatorer på hur lätt det är att starta och driva företag. Resultatet används flitigt både av stater som vill marknadsföra sig själva och av investerare vid val av länder att lägga pengar i. Därtill kommer de tusentals artiklar inom ämnet nationalekonomi, där detta index används som ett pseudovetenskapligt belägg för skillnader mellan “bättre” och “sämre” företagsklimat.

Om man accepterar bruket av “företagsklimat” som en oberoende variabel, förefaller Världsbankens metodologi i och för sig vara genomtänkt och rigorös. Likväl undergrävs trovärdigheten av att många av världens länder aktivt bedriver en politik för att få bättre mätresultat, påpekar The Economist i en intressant artikel. Länder som Indien, Kina och Ryssland har särskilda myndigheter vars enda uppgift inte är att tillse företagsklimatet, utan om att fixa bättre resultat i Världsbankens rankning. Index har blivit ett mål i sig.
Inom den indiska statsapparaten är det hundratals anställda som har detta som enda uppgift. Man åker på studiebesök till Världsbanken för att studera i detalj hur indexdatan samlas in. Kunskapen omsätts sedan i instruktioner till politikerna på hemmaplan, som fattar beslut vars primära syfte inte är att tillfredsställa landets företag, utan att ge en bild av att landet är tillfredsställande för företag. Den logiska effekten blir att andra länder, som inte satsar lika mycket på den yttre bilden, rankas lägre än vad deras “verkliga företagsklimat” förtjänar.

Det hela påminner inte så lite om sökmotoroptimering och liknande praktiker inom den digitala ekonomin. Nästa steg skulle kunna bli köpta följare, typ att stater ser till att starta tusentals “spökföretag” som kan svara i enkäter att det lokala företagsklimatet är toppenbra. Eller så sker detta redan, i någon form. Skulle inte förvåna mig. Hur som helst finns säkert fler paralleller att dra mellan de två sorternas rankingsystem, de i finansvärlden och de på de digitala plattformarna.

Indexkritiskt forskningsprojekt får stöd av Vetenskapsrådet

Otroligt! Under tre år kommer Daniel Berg och jag få lön för att forska om prisstatistikens paradoxer. Vetenskapsrådet har just meddelat att man beviljar 4 miljoner kronor i stöd till vårt treåriga projekt “Kvalitetsvärderingar i konsumentprisindex och dess betydelse för social och ekonomisk historia“. Otroligt, dels för att bara 13 % av ansökningarna beviljas. Dels för att vi är två simpla doktorer, utan meterlånga meritlistor, tillika utan fasta positioner, som kastar oss ut på ganska oprövad mark. Så här lyder den populärvetenskapliga sammanfattningen av projektplanen:

Som vedertaget mått på inflation är konsumentprisindex (KPI) både politiskt laddat och en central variabel i ekonomisk forskning. KPI mäter priserna i en varukorg vars innehåll ständigt förändras. För varje ny konsumtionsvara på marknaden, måste statistikerna kalkylera hur mycket bättre eller sämre den är, jämfört med tidigare varianter. Det kan handla om förändrat näringsinnehåll i mat, snabbare datorer, bekvämare skor, eller för den delen försämrad postgång. Vissa former av konsumtionen blir särskilt svåra för prisstatistikerna att bedöma. Hur jämför man priset på en cd-skiva med priset på ett Spotify-abonnemang, eller priset på psykoanalys med priset på psykofarmaka? Ändå måste det i slutändan göras för att räkna fram en siffra på inflationen, som får stort samhällsekonomiskt genomslag och påverkar vår historiska förståelse av hur levnadsstandarden utvecklats.

Kritiken mot index som KPI är redan omfattande och kommer från flera håll. Det finns gott om exempel på ekonomer som hävdar att den officiella statistiken antingen över- eller underskattar inflationen. Under 1940-talet krävde fackföreningar att större hänsyn togs i beräkningarna till kvalitetsförsämringar i varorna, för att motivera löneökningar. Under 1990-talet ivrade den av USA:s regering tillsatta Boskin- kommissionen för användningen av ”hedoniska” mått för att fånga in de tekniska kvalitetsförbättringar man antog följde med den digitala tekniken. Kritiker menar att följden av det ”Boskin-paradigm” som då etablerades har blivit nedräkning av inflationen och därmed även av exempelvis pensionsnivåerna.

Vårt projekt syftar bland annat till att skriva en social och politisk historia om kontroverserna bakom dessa kvalitetsvärderingar. En utgångspunkt är att prisstatistik ofrånkomligen är en selektiv verksamhet, där man vid olika tidpunkt har riktat intresset mot vissa slags kvaliteter i vissa slags varor. Därigenom bidrar projektet både till bilden av det svenska konsumtionssamhällets historia och till förståelsen av statistikproduktionens politiska betydelse. Ett andra syfte är att fördjupa den källkritiska reflektionen inom ekonomisk-historisk forskning, givet att KPI i praktiken rutinmässigt används som en källa.

För att konkretisera dessa frågor, rymmer projektet dessutom två specialstudier av hur kvalitetsförändring kan bedömas inom två områden där förändrade konsumtionsmönster väcker särskilda frågor: digitalisering och medikalisering. I det ena fallet väcks exempelvis frågor om hur KPI hanterar de fall där nättjänster börjar erbjudas gratis och priset alltså minskar oändligt mycket, till noll – men också om hur reklam och övervakning kan räknas in i ekvationen såsom negativa kvaliteter. Den andra specialstudier riktar inte minst in sig på gränstrakten mellan läkemedel och droger, där det inte är självklart vad som är den sökta nyttan i en viss produkt.

Det visar sig ha största betydelse inte bara på marknaden, utan även för prisstatistiken, hur nya produkter klassificeras i förhållande till det redan kända. Vilka produktkvaliteter som väljs ut för mätning påverkar i slutändan bilden av vart samhällsekonomin är på väg. Projektets utgångspunkt är att dessa frågor förtjänar att diskuteras mer såväl i forskarsamhället som i den bredare offentligheten.

Själva ansökan beskriver bland annat det teoretiska ramverket (som i huvudsak är ekonomisk-sociologiskt) samt de fem olika delprojekt som vi ska avverka under de kommande tre åren:

  1. Valuations of quality change in Swedish price statistics over 100 years
  2. The politics of price indexing
  3. Digitization as a challenge to inflation measurement
  4. Valuations of quality between the medical and the intoxicating
  5. Towards a new index criticism

Kort sagt tänker vi börja med en trägen genomgång av arkivmaterial från de senaste 100 åren, exempelvis samtliga promemorior som föredragits Indexnämnden på SCB. Därefter blir det aningen mer spekulativt, på ett sätt som “utforskar hur begreppet inflation kan relativiseras, utan att man landar i en epistemologisk relativism”. Jag ska utforska svårigheterna att mäta prisutveckling på digitala varor och tjänster, medan Daniel Berg laborerar med möjligheten att indexera priset för berusning.
Om jag förstår beredningsgruppen rätt, var det just projektets originalitet som var avgörande för beslutet om bifall:

Studying the development of economic models such as CPI through a social and political history is a great idea. The project represents and original and innovative approach that holds great potential for generating new knowledge. The project is relevant for a number of fields, and is a good example of the applicability of valuation studies. It connects to a growing field of critical studies in the political history of economic statistics, by doing what the applicants call “index criticism” (indexkritik).

Nya internetfilter i Sverige – Elsevier tvingar fram blockering av sökmotor för vetenskapliga publikationer

Library Genesis (LibGen) är en sökmotor som indexerar vetenskapliga publikationer. Den grundades för tio år sedan i Ryssland och har efter hand vuxit till en viktig resurs för forskare runt om i världen. LibGen är en del av forskningsinfrastrukturen framför allt i de delar av världen som vi lite slarvigt kan kalla för Öst och Syd, där universiteten ofta inte har råd att betala för alla de kommersiella artikeldatabaserna. Men också en möjlighet för alla att komma åt forskningsresultat utan att själva vara knutna till en forskningsinstitution.

Totalt indexerar LibGen åtskilliga miljoner artiklar och böcker, framför allt (men inte bara) inom naturvetenskap och teknik. De flesta av dessa publikationer är – via de officiella kanalerna – otillgängliga för den stora majoriteten av världens befolkning. Därav behovet av s.k. piratbibliotek.

Today’s pirate libraries have their roots in the work of Russian academics to digitize texts in the 1990s. Scholars in that part of the world had long had a thriving practice of passing literature and scientific information underground, in opposition to government censorship—part of the samizdat culture, in which banned documents were copied and passed hand to hand through illicit channels. Those first digital collections were passed freely around, but when their creators started running into problems with copyright, their collections “retreated from the public view,” writes Balázs Bodó, a piracy researcher based at the University of Amsterdam. “The text collections were far too valuable to simply delete,” he writes, and instead migrated to “closed, membership-only FTP servers.”
More recently, though, those collections have moved online, where they are available to anyone who knows where to look.

LibGen är strikt talat inget piratbibliotek, utan bara en bibliotekskatalog, men namnet används också för att beteckna samlingen av miljontals pdf-filer som existerar runt omkring på (och under) nätet, utspridd och rörlig. För att hitta till filerna krävs sökmotorn och precis som i fallet med The Pirate Bay är det nu sökmotorn som rättighetsindustrin försöker strypa – även i Sverige.

Bakgrunden är ett domslut som den ganska nyinrättade Patent- och marknadsöverdomstolen fällde i början av 2017. Företag inom film- och musikindustrin hade stämt Bredbandsbolaget för att få fastställt att internetoperatörer är medskyldiga till olaglig fildelning som begås av deras kunder. Kravet gick igenom, med hänvisning till EU-domstolens praxis. Domslutet innebar att svenska internetoperatörer “åläggs att genom tekniska blockeringsåtgärder hindra bolagets abonnenters tillgång till tjänsterna The Pirate Bay och Swefilmer via specifikt listade domännamn och webbadresser”. Så var dörren öppnad för fortsatt utökade blockeringslistor via privaträttsliga processer där samtliga operatörer efter hand viker sig för snart sagt varje krav, utan att något allmänintresse tas i beaktande.

Mediekoncernen Elsevier, med bas i Amsterdam, lever på att äga rättigheterna till vetenskapliga publikationer, skrivna av forskare som redan har fått betalt för sina insatser, ofta av samma institutioner som nu tvingas betala en gång till. Om denna affärsmodell är de inte ensamma, men Elsevier är särskilt ökända för sin skamlösa prissättning som gett dem en vinstmarginal på 37 %. I våras sade därför de svenska forskningsbiblioteken upp sitt gemensamma avtal med Elsevier. Artiklar som publicerats efter den 1 juli är inte längre tillgängliga för svenska forskare via de officiella kanalerna – vilket ökar efterfrågan på inofficiella kanaler som #ICanHazPDF LibGen. Just i detta läge väljer Elsevier att gå till svensk domstol för att i möjligaste mån täppa till dessa andningshål.

Stämningsansökan är undertecknad Monique Wadsted, känd från The Pirate Bay-processen för tio år sedan. Den riktas mot sju svenska internetoperatörer som avkrävs “tekniska blockeringsåtgärder” för att “hindra sina abonnenters tillgång till tjänsterna LibGen och Sci-Hub” via tjugo listade webbadresser “och andra domännamn/webbadresser vars enda eller övervägande ändamål är att möjliggöra eller underlätta tillgången till de illegala Tjänsterna och som Internetoperatörerna genom Elseviers försorg underrättas om från tid till annan”.

Allt tyder på att de svenska internetoperatörerna samfällt kommer att vika sig och blockera de aktuella webbadresserna (samt utöka filtret framöver, så fort Elsevier knäpper med fingrarna). Vad annat kan de göra?

Noterar att stämningsansökan inte riktades mot Sunet som är de svenska högskolornas internetoperatör. Monique Wadsted insåg väl att det hade varit otaktiskt att ge sig på forskarsamhället direkt. Gissningsvis kommer Sunet ändå att se sig nödgade att falla för påtryckningarna, men det vore intressant att höra vad de har att säga.

Bahnhof försöker utmärka sig genom att blockera Elseviers sajt för alla sina kunder. Störigt för exempelvis mig, som trots allt har institutionell tillgång (via universitetsbibliotek) till deras databaser, utom det allra senast publicerade. Det är utmärkt att Bahnhof protesterar, men jag ser inte riktigt vad den här kontrablockeringen ska uppnå (mer än att marknadsföra det egna varumärket).

Rimligare hade väl varit om Bahnhof helt enkelt upplyser sina kunder om möjligheten att kringgå blockeringarna med hjälp av en VPN-tunnel. Fattar faktiskt inte varför de inte gör så, särskilt inte som de har en egen VPN-tjänst. Är de rädda för att provocera fram en ny våg av rättsfall, nu riktade mot alla tillhandahållare av VPN-tjänster? Men vem som helst fattar väl att upphovsrättsindustrin redan drar upp planerna för detta. Bättre att ta konflikten direkt än att godtroget hoppas få flyga under radarn ett par år till.

Läs uppropet i solidaritet med LibGen och Sci-Hub som spreds när den här vågen av rättsprocesser inleddes för tre år sedan i USA.