Entries from November 2017 ↓

Nu är jag sen på egen boll, men i söndags hade jag en halvlång text på Expressens kultursida: “De tjänar pengar på att vi blir dummare“. Ett inhopp i en nygammal debatt där nya medier ställs mot gamla. Fast som jag påpekar: internet är inte så nytt längre. Problemen med vår tids medieklimat bör inte skyllas så mycket på den digitala tekniken i sig, utan på den ekonomiska modell som har tagit över på 2010-talet, med Facebook och Google som dominerande offentlighetsfilter. Dessa har “makten att skilja mellan synlighet och osynlighet i det digitala”.

I sin bok Tyckonom levererar Johannes Nilsson en lika dialektisk som cynisk balansräkning över den digitaliserade offentligheten: samtidigt som det blivit lättare för att “nå ut”, har det blivit svårare att höras, för att inte tala om hur svårt det är att upprätthålla ett initierat samtal av det slag som kännetecknat både fanzines, kulturtidskrifter och vissa slags bloggar. När allt dras in i samma flöde blir yttandefriheten mest en formalitet för den som inte kan köpa sig plats, antingen med pengar eller med allt grövre provokationer.

Finns du inte i allas flöde så finns du i stort sett inte alls. Av detta följer, lite tillspetsat, att nästan ingenting finns mer än högst någon vecka i taget. Att det blivit så beror på att såväl Google som Facebook och Twitter tjänar sina pengar på reklam. De har erövrat reklammarknaden genom att bli oändligt mycket bättre än dagspressen på att precisionsstyra reklambudskap till en viss målgrupp.

För att det ska funka måste vi ständigt läcka information om våra vanor och intressen. Som mest lönsamma är vi när vi är distraherade, i ett tillstånd av uttråkad nyfikenhet där vi stannar i flödet och klickar utan att tänka. Allt vi gör på sociala medier är del av ett psykologiskt experiment vars syfte är att finslipa tjänsterna så att vi sjunker ännu djupare in i detta tillstånd, allt i syfte att stärka företagens grepp om reklammarknaden. Ur dessa företags ekonomiska perspektiv är redaktörer aldrig annat än en utgift som väntar på att rationaliseras bort med hjälp av algoritmer.
Inte undra på att det är svårt att koncentrera sig på långläsning. Men detta beror mindre på internet i sig och mer på att vår uppmärksamhet i praktiken har blivit till en naturresurs som företag slåss om att få utvinna.

I mycket instämmer jag i vad teologen Joel Halldorf skrev, med dystopisk udd, i sitt inledande anförande. Rolig formulering i hans slutanförande: “Som katolskt sinnad har jag lättare att känna igen mig i Rasmus Fleischers marxistiska berättelse, där strukturerna får en tydlig roll.”
Om min berättelse om nätet är just marxistisk ska nog förbli outsagt. Precis som Halldorf säger har varken jag, eller andra som uttalat sig, mycket att säga om vägar framåt.

Jag landar, ännu en gång, i tanken på kreativ förstörelse. I händelse av global lågkonjunktur brukar trots allt reklammarknaden trots allt krascha hårdast. Visst blir jag lite ruinromantisk här:

Affärsmodeller måste gå upp i rök, börsvärden måste raderas, sociala nätverk slitas i spillror. Förr eller senare kommer det att ske, på ett eller annat sätt. I värsta fall kommer slutresultatet bli att monopolismen stärks ytterligare, i allians med någon övervakningshungrig stat. Men i bästa fall skapas kanske en öppning för att återuppfinna “den dynamiska föreningen mellan tillgänglighet och begränsning”, som Halldorf efterlyser.

Någon frågade, apropå min artikel: Är det inte frivilligt att använda Facebook?

Jodå. Det är också “frivilligt” att lönearbeta. Men valet att inte lönearbeta blir i slutändan ett val att inte ha mat på bordet. På liknande vis blir valet att inte använda sociala medier ett val att inte ha några läsare till sin blogg eller tidning, inga lyssnare på sin podd, inga besökare på sitt kulturevenemang. För det är i allt högre grad genom megaflödet som människor får kännedom om vad som finns. För den skull ska vi inte glömma bort de underjordiska kanalerna eller ge upp vår strävan att bygga starka alternativ. Men offentligheten kan inte, lika lite som arbetssamhället, behandlas som blott summan av människors individuella val.

I det fjärde avsnittet av podden TMP pratar Samira, Christoffer och jag bland annat om vad vi kan vänta oss för konsekvenser av att luften går ur bostadsbubblan (tack till er tre som kommenterade här – ni har också bidragit).

Vi snackar också lite löst om kritikbegreppet, med avstamp dels i nya numret av tyska tidskriften Testcard, dels i tanken på hacking som en form av “säkerhetskritik”, som Christoffer funderat på efter en konferens i Helsingfors. På tal om hacking så avslöjar vi även en säkerhetslucka i Billetto som betyder att dolda tillställningar inte alls är dolda. Och på tal om tillställningar så talar vi, som alltid, om aktuella erfarenheter från underjordiska dansgolv: Love Potion, Tropikal Illegal och berlinska Herrensauna.

Musiksnuttarna är denna gång korta men vi pratar lite om vilken musik vi upplever som “höstig”. Mitt exempel blir detta spår från malmöartisten A Thousand Mouths som nyligen släppts på kassett:

Ett temanummer om Spotify av den kulturvetenskapliga tidskriften Culture Unbound, med artiklar från vårt pågående forskningsprojekt. Anna Johansson och Maria Eriksson rapporterar om ett försök att dokumentera könade musikrekommendationer, Pelle Snickars om ett annat försök som rör looptendenser i radiofunktionen, Roger Mähler och Patrick Vonderau dokumenterar en del av reklamteknologin som övervakar alla Spotifyanvändare.

Ett mer teoretiskt bidrag är min artikel “If the Song has No Price, is it Still a Commodity? Rethinking the Commodification of Digital Music“. Där skärskådas begreppet “commodification” som i samtida forskning ofta används utan att ges någon egentlig definition. Via korta diskussioner om Marx och kulturantropologi ställs frågan om i vilken mening Spotify kan sägas kommodifiera musik, alltså göra musik till en vara. Vilken är den vara som säljs och varför spelar detta roll för förståelsen av en streamingtjänst som kulturell och ekonomisk aktör.

Temanumret rymmer även en inledning där Pelle Snickars och jag diskuterar lite mer övergripande kring att forska om Spotify, samt lägger fram en mycket kortfattad företagshistoria. Det är saker som kommer att diskuteras mer ingående i den bok som vi i projektet har skrivit gemensamt, för utgivning under 2018.