Krisland, del 7: Geopolitiken

Islands geologi präglas av splittringen mellan två kontinentalplattor, Nordamerika och Eurasien. Tektonik kallas den geologiska subdisciplin som studerar sådant. Ordet används även i en överförd, geopolitisk mening. Som självständig stat har Island hela tiden hört till den västliga sfären. Landet saknar egen reguljär försvarsmakt men är medlem i Nato och åren 1946-2006 fanns en stor Nato-bas på ön.

Fyra år och en finanskollaps senare har mycket hänt med Island. Nu talar vissa i ett “tektoniskt skifte” där landet möjligtvis glider bort från Nato-sfären. Superkommentatorn Steelneck har i denna bloggs kommentarsfält bjudit på utförliga spekulationer om Islands förändrade roll i geopolitiken. Detta var visserligen för två månader sedan, men två månader är både i geologiskt och geopolitiskt hänseende en kort tid. Framför allt är scenariot som Steelneck antyder så svindlande att det förtjänar att lyftas upp till ett eget inlägg så att diskussionen kan fortsätta. Vad som här följer blir sålunda ett lätt redigerat citat, med tillagda länkar:

Tectonic shift brukar en del nämna det när det svänger rejält geopolitiskt. Det var inte så länge sedan som USA helt abrubt (2006) började stänga sina baser på Island, ett land som i stort sett inte har något eget försvar. 2008 blev de nordiska länderna lite skakade av att Olafur Ragnar Grimsson inviterade Ryssland att nyttja den nedlagda basen i Keflavik, bl.a. med motiveringen att Island behöver nya vänner. Sedan kom finanskrisen som drabbade Island långt mer än Grekland. Island skrek högt på hjälp och grannarna svarande inte, inte heller EU. Men det gjorde Ryssland.
I någons blogg lade jag en kommentar om att ryssarna verkar vara på väg att köpa en strategiskt placerad ö i Nordatlanten på gränsen till ishavet. Återigen mumlade islänningarna om att de nog behöver nya vänner. Och nu i dagarna nås vi av nyheten om en privat-armé som tydligen skall tillåtas operera på Island. Ett företag, ECA Program Ltd, som sysslar med militär träning skall fylla säkerhetsluckan, bla. med 30 stycken Ryska Sukhoi-27 stridsflygplan, något som innebär långt mer kostnader än vad något utbildningsföretag, militärt eller ej, har råd med, så nu går spekulationerna om vilket land som står bakom.

Efter en mer allmän diskussion om geopolitik i kommentarsfältet återvänder sedan Steelneck med en ytterligare spekulation rörande Island:

Angående den här storyn om privatarmé på Island: ju mer jag läser om det, desto mer drabbas jag av déjà vu-känslor av turerna kring försäljningen av Saab. Ryssar, jätteluddigt tal om maffia utan någonting konkret, nederländska företagare med oklar finansiering osv…

Avslutningsvis ännu ett citat från Steelnecks kommentarer:

Att titta på geopolitiken handlar ofta om att lägga pussel från skärvor av saker som bubblar upp till ytan, skärvor som kan tolkas väldigt olika av olika människor, där tolkningarna ofta säger mer om tolkaren än vad som tolkas.

8 kommentarer ↓

#1 Henrik on 1 November 2010 at 1:44 pm

Skönt med lite klassisk ryssparanoia. Eller så är det kanske så att ryssarna vet att sammanhangen kommer avfärdas som ryssparanoia och känner sig fria att köra på…

#2 Borderline on 1 November 2010 at 8:06 pm

Rasmus, finns det något forskat om ryssskräcken i Sverige och varför den är så utbred?

#3 Mikrokommentatorn TF on 1 November 2010 at 8:58 pm

Det är väl inte värre att Ryssland etablerar en bas där än att NATO gör det. Same shit.

#4 rasmus on 1 November 2010 at 9:50 pm

Det är roligt med tre kommentatorer som utgår från en “rysskräck” när denna inte uttrycks i inlägget ovan, varken av mig eller av Steelneck. Det om något bekräftar vad som sägs i det avslutande citatet om det lustiga/knepiga i att öht diskutera geopolitik: att “tolkningarna ofta säger mer om tolkaren än vad som tolkas”.

#5 Henrik on 1 November 2010 at 10:26 pm

Kom igen, du uttrycker rätt klart och tydligt att Steelneck skulle visa exempel på rysskräck, även om du naturligtvis inte kommer erkänna det nu.

#6 rasmus on 1 November 2010 at 11:43 pm

Henrik: Trams. Se på Steelnecks #9 för en nyansering av den “rysskräck” som vissa kanske vill läsa in (men då får det stå för dem). Att uppmärksamma möjliga geopolitiska skiften är inte detsamma som att varna för dem eller säga att allt kommer gå åt helvete om så sker.

#7 anders bananders on 2 November 2010 at 2:11 pm

Att det finns en rysskräck i Sverige är inte så konstigt med tanke på historien. Dels en rad brand- och plundringsanfall längs kuststräckan Stockholm-Umeå på 1710- och 1720-talet. Dels 1809 års krig då Sverige förlorade nästan halva rikets yta. Dels att Sovjet ockuperade flera av våra grannländer på 1940-talet.

#8 Magnus S. on 4 November 2010 at 3:42 am

Mer på ämnet geopolitik: The Geopolitical Agenda behind the 2010 Nobel Peace Prize Det kan verka irrelevant till en början, men har all relevans man kan tänka sig i det stora spelet med aktörer som USA, Ryssland, Kina och EU användandes de brickor och pjäser de kan och tror sig kontrollera. Pjäser i form av energi, naturresurser, transportmöjligheter genom kontroll av landarealer osv., men även pjäser i form av marionetter med namn som översensstämmer med vissa länder och höga potentater som alltid sätter karriären som kapten över skutan.

Angående kartbilden, för att tala geologi. Visste ni att skanderna veckades efter krocken med USA och att Grönland rent geologiskt hör ihop med Sibiren. När sten bildas så uppstår vissa strukturer som blir kvar i materialet, unika strukturer som närmast kan jämföras med fingeravtryck eller ännu hellre DNA för att bestämma “släktskap”. Släktskapen i skandernas berg är de samma i de nordamerikanska. Våra större dalgångar som Vattenfall gillar är alla kross-zoner från denna tid.

Kommentera