Wikileaks drivkraft: fundamentalistisk journalism

Brunchrapporten i P3 ringde mig för att fråga vad som driver Wikileaks. “Hur ska vi förstå deras syn på det här med yttrandefrihet och information? Är det så enkelt som att information ska vara fri? Är det Wikileaks ideologi?
Jag fick prata på ett bra tag, helt improviserat, utan att avbrytas. Här följer en ungefärlig transkription av vad jag sa i radion.

/ / /

Själva namnet, “Wikileaks”, kan få en att tänka att det är som Wikipedia, där vem som helst kan gå med i arbetet och där informationen ska flöda fritt. Men det är bara en sida av saken. I grunden motiveras Wikileaks av ett klassiskt journalistiskt ideal.
Wikileaks är en organisation som tror väldigt starkt på idealet av grävande journalistik. De tycker att de traditionella massmedierna har övergivit detta ideal och vill tvinga tillbaka dem till att bedriva grävande, avslöjande, hjärtemodig journalistik. Det gör Wikileaks genom att fungera som en mellanhand som kan återskapa skyddet av källor, som delvis har försvunnit genom övervakningslagar som FRA-lagen.
Wikileaks drivs alltså som en organisation som man kan kontakta anonymt för att läcka information med minimal risk för upptäckt. Efter att ha granskat informationen går Wikileaks vidare och ger informationen till etablerade massmedier för att de ska göra ett journalistiskt arbete med den. Så i grunden handlar det om en viss typ av journalistik.

Wikileaks tänker precis så som journalister får lära sig på journalisthögskolan, nämligen i termer av konsekvensneutralitet. Att man ska publicera utan tanke på vilka konsekvenser det kan få. Först och främst för att vi aldrig kan veta exakt vilka konsekvenser en publicering kan få, det kan slå åt ena hållet eller åt andra hållet. Det finns ett traditionellt journalistiskt ideal om att bara se till allmänintresset av publicering.
Konsekvensneutraliteten är nog inget som särskilt många journalister håller stenhårt på, utan mer som en slags princip öppen för diskussion. Då kan man se Wikileaks som ett slags fundamentalistiska journalister, som tar journalistikens traditionella ideal på orden.

En lite speciell situation skapas av att Wikileaks i sig också är en journalistisk instans. De ger inte bara information till pressen utan fungerar också i någon mån själva som journalister. Först granskar de om informationen befinns relevant och trovärdig, sedan tar de bort vissa personuppgifter innan den sprids vidare offentligt. När det gällde uppgifterna från kriget i Afghanistan gjorde Wikileaks en viss miss där namn kom ut, men då drog man snabbt tillbaka uppgifterna och gick igenom de oerhörda informationsmängderna på nytt för att ta bort namn som kunde lida skada.
Så det är en journalistisk fundamentalism, snarare än någon tanke på att all information alltid ska spridas maximalt. Wikileaks ser sig som grävande journalister, eller åtminstone som medarbetare i en grävande journalistik.

Förutom denna fundamentalistiska journalism så finns det hos Wikileaks ett inslag av vad som skulle kunna kallas populism, i ordets rätta bemärkelse. Man ser det som att världens stater och säkerhetstjänster redan har ett informationsövertag gentemot sina medborgare och att det därför är önskvärt att jämna ut detta. Information som stater håller hemlig bör alltså göras tillgänglig för medborgarna. Wikileaks ställer sig alltså på allmänhetens sida mot säkerhetstjänster och militära institutioner. De har aldrig påstått att de är opartiska utan det finns en politisk ambition om att avslöja korruption och förändra världen.

Julian Assange är inte Wikileaks, men han har blivit en central person och styr numera Wikileaks med järnhand, vilket lett till att en del medarbetare har lämnat och kanske kommer att starta andra varianter som liknar Wikileaks. Han ser det som att han har en mission, att han ska förändra världen.

/ / /

Mer läsning om Wikileaks: Marcin de KaminskiAftonbladets debattsida om kommande läckor från bankvärlden, vilket även tas upp av Flute.

9 kommentarer ↓

#1 Parrhesia och bruksortsmentalitet « Viktualiebrodern on 30 November 2010 at 4:27 pm

[…] Copyriot skriver intressant om hur wikileaks publicering vilar på en fundamentalistisk syn på journalistik. Publicering är allt, konsekvenserna ointressanta, eller åtminstone så svåra att förutse att de inte spelar någon praktisk roll för valet att publicera eller ej. […]

#2 Anthon on 30 November 2010 at 7:00 pm

Tja Rasmus, har du sett Assanges blogg? htt p:// web.archive.org/web/20071020051936/http://iq.org/

Ett citat: “The State is a condition, a certain relationship between human beings, a mode of behavior; we destroy it by contracting other relationships, by behaving differently toward one another….We are the state, and we shall continue to be the state until we have created the institutions that form a real community and society of men.”

#3 Edvin on 30 November 2010 at 8:34 pm

Använder du ordet “journalism” medvetet eller menar du “journalistik”?

#4 Chewbert on 30 November 2010 at 10:04 pm

Jaså det var du som pratade i P3 idag. Fan va bra. Jag tyckte väl det lät ovanligt vettigt! Hoppas de fortsätter uppskatta vettiga “experter” !

#5 rasmus on 30 November 2010 at 10:40 pm

Edvin: Bra fråga! Svaret är att jag i detta fall använder “journalism” medvetet, för att beteckna en uppsättning normer och värderingar som av tradition ska råda över journalistiken.
(Jag brukar själv reagerar på den sortens anglicismer som när folk säger “skepticism” i stället för skepsis eller “journalism” i stället för journalistik. Fast i det här fallet tänkte jag inte ens på att det kunde uppfattas så.)

#6 opassande » Blog Archive » Några funderingar kring wikileaksläckan on 1 December 2010 at 7:45 am

[…] man läser om. Varken åt det ena eller andra hållet. Julian Assange framstår liksom inte som världens mest föredömliga typ heller, precis. Wikileaks är i längden inte Julian Assange upplever jag, emellertid. Det måste […]

#7 Wikileaks-donatorer kan terrorstämplas pga SWIFT? « Calandrellas blogg on 2 December 2010 at 7:15 pm

[…] finns att säga om läckan, och väldigt mycket har sagts (klokast har kanske Roger Fjellström och Copyriot […]

#8 Jonas Mosskin» Blog Archive » Urspårad diskussion om Wikileaks on 7 December 2010 at 11:46 pm

[…] Uppdatering: Läs Rasmus Fleischers pedagogiska text om vad som driver Wikileaks. […]

#9 Länkdump om Wikileaks « Christian Engström, Pirate MEP on 11 December 2010 at 5:13 pm

[…] COPYRIOT – Wikileaks drivkraft: fundamentalistisk journalism […]

Kommentera