Vad hände med gamla Copyriot? En kort historik, 2004–2024

Förvånansvärt ofta får jag frågan, både av vänner och främlingar. Svaret är att min gamla blogg har somnat in och ska få lämnas sovande. På dess tjugoårsdag öppnar i stället efterföljaren: Copyriot II.

Copyriot: de första åren

Den 1 april 2004 postades det första inlägget på en nyregistrerad blogg som fått namnet Copyriot. Jag minns att detta namn valdes i andra hand efter att första alternativet på listan visat sig vara upptaget. Jag minns också adressen i Berlin, där jag bodde den våren. För bloggens del var adressen copyriot.blogspot.com eftersom jag valde det just då mest tillgängliga blogghotellet Blogger, som redan var uppköpt av Google.

Copyriot stod från början nära Piratbyrån som vi hade startat ett halvår tidigare. Listan över första årets inlägg visar att de flesta inlägg – fast långt ifrån alla – på något vis handlade om fildelning, intellektuell egendom, digitala allmänningar eller remixkultur. Viktiga influenser hämtades från mejllistan Nettime och Textz.com liksom från Berlinkonferenserna CCC och WOS. På tidiga Copyriot förekom också återkommande namndroppning av filosofer som Deleuze och Agamben.

"Piraterna anfaller via Copyriot" löd en rubriken till en notis av Anders Mildner, tryckt på en rad svenska kultursidor i augusti 2005:

Oavsett vad man tycker om sakfrågan är den bästa svenska källan till upphovsrättsrelaterade nyheter den aggressivt piratförspråkande bloggen Copyriot.

Exkurs om svensk blogghistoria

I det svenska sammanhanget var Copyriot helt klart en tidig blogg. Ett år efter starten hamnade den på andra plats när tidningen Internetworld ordnade en läsaromröstning om Sveriges bästa bloggar. Först då, en bit in på 2005, började ordet "blogg" nå allmänt genomslag i Sverige.

Som jag senare skulle skriva i en idéhistorisk återblick:

År 2005 markerar det breda genombrottet för både bloggar, fildelning och Wikipedia. Sistnämnda uppslagsverk började då regelmässigt att dyka upp som första sökträff i Google, vilket satte en ny standard för kunskapsorganisering. Det var även då som fildelningsdebatten bröt ut i Sverige, i hög grad kretsande kring sökmotorn The Pirate Bay. Slutligen var det år 2005 som ordet ”blogg” nådde allmän spridning i Sverige i takt med att kända journalister som Linda Skugge, Fredrik Virtanen och Sigge Eklund startade egna livsstilsbloggar. Samtidigt tjuvstartade valrörelsen bland de politiska bloggarna, varav flertalet skrevs av borgerliga sympatisörer som angrep den sittande S-regeringen.

Betraktad på detta sätt var svensk blogghistoria under de första året tungt dominerad av män, närmare bestämt av män födda på 1970-talet, boende i storstäder och med välbetalda mediejobb. En sådan historieskrivning kan förvisso ifrågasättas eftersom den utesluter en mängd publikationer som inte kallade sig själva för "blogg" (exempelvis alla de unga kvinnor som postade dagliga uppdateringar på Livejournal eller Myspace).

Copyriots långa 2010-tal

Under de tre första åren postades över fyra inlägg i veckan på Copyriot. Våren 2007 flyttade bloggen till egna domänen www.copyriot.se (se även arkiverade versioner på Wayback Machine). Publiceringstakten förblev hög, samtidigt som ämnesområdena ständigt breddades. Min första bok, Det postdigitala manifestet (2009) utgick i hög grad från tankar som redan prövats på Copyriot

Mellan 2011 och 2019 bedrevs en lång undersökning av kristeori och krismedvetande i 301 numrerade inlägg.

Undersökningen handlade, vill jag minnas, om de olika skalorna på vilka detta utspelar sig, i tid eller rum. Krisen, eller kriserna. Den handlade även om hur vi kan tänka förhållandet mellan en övergripande kris som är knappt greppbar och alla de greppbara delkriser som utspelar sig i ett visst land och på ett visst område – ekonomiska, kulturella, ekologiska, politiska och andra kriser.

Idag är detta allmängods: tänkande människor tänker knappt längre på annat än allehanda kriser.

Vem dödade Copyriot I?

Under 2010-talets första halva postades ännu dussintal inlägg under en typisk Copyriotmånad. Men från våren 2016 syns i siffrorna en klart nedgång i aktiviteten (må vara att de inlägg som ändå postades nog tenderade till att i genomsnitt bli längre).

Ett år in i pandemin (om någon minns), tackade jag även ja till ett uppdrag som krönikör i ETC. Under närapå tre år skrev jag en kort krönika i veckan om alla möjliga ämnen med koppling till (digital) teknik. Efter att ha fått in rutinen var det på många sätt givande för mig, samtidigt som det korta formatet var frustrerande. Det råder heller inget tvivel om att ETC-uppdraget bidrog till minskad aktivitet på Copyriot. I praktiken blev det lite som att en tidning köpte upp halva bloggen. Saker som tidigare postats fritt på Copyriot hamnade i stället bakom en betalvägg – men ja, även jag behöver inkomster (även om ersättningen från ETC i ärlighetens namn var låg).

Senaste årsskiftet valde jag att säga upp mig från krönikörsjobbet till förmån för att hitta lite nya rutiner för mitt vardagliga skrivande. För mig personligen handlar det också om att komma bort – inte helt, men delvis – från det mikrobloggformat som numera representeras av Mastodon och Bluesky. Att posta en lång tråd kan ge tillfredsställelse i form av snabb respons, men snart är tråden begraven i flödenas djup. Där finns en impuls som jag åter vill kanalisera tillbaka till ett mer klassiskt bloggformat.

Rent tekniskt hade jag kunnat ta bättre hand om Copyriot.se, om jag orkat och om jag haft kompetensen, det vill säga. Den underliggande databasen kraschade gång på gång. Och redan innan dess blev jag tvungen att stänga av kommentarsfunktionen eftersom spamfiltrena kraschade så att varje inlägg dränktes i spamkommentarer.

Jag tolkar detta som följder av den monokultur det innebär att var och varannan webbsida, även min gamla blogg, drivs av Wordpress. Därmed dras alla möjliga automatiserade robotar till Wordpress som flugor dras till skit, oftast med målet att bedriva någon form av sökmotoroptimering, det vill säga fylla nätet med skit.

Just detta har under de senaste 5–10 åren bidragit till att mycket av den aktivitet som tidigare fanns på bloggar i stället flyttat till plattformar som Substack och ompaketerats som "nyhetsbrev". Som jag skrev i en av mina ETC-krönikor (februari 2022):

Bloggen ligger i digital koma. ”Error establishing a database connection” är i skrivande stund den enda text som möter besökaren på Copyriot.se.

Kanske är det nu jag bara borde ge upp, som alla andra. Att driva en egen blogg på sin egen server har blivit riktigt sällsynt . Folk som anser sig ha något att säga tenderar numera att göra det på Twitter, där varje utsaga styckas upp i små bitar. Varje enskild bit kan ryckas loss och förgrena sig till en separat kommentarstråd. Inte alltid så dumt. Men jag har alltid värdesatt bloggen för hur den kan föra samman små tankar till något större.

Just viljan att publicera sig i längre format får nu allt fler skribenter att skriva nyhetsbrev. Digitala nyhetsbrev var jättestort kring sekelskiftet 2000, men sedan dog de i stort sett ut. Dels för att alla redan hade huvudvärk över att få för mycket e-post, dels för att alla skaffade bloggar i stället. Nu när inte bara bloggandet dött utan många även tröttnar på de sociala mediernas distraktionsnivå, upplever nyhetsbrevet en renässans. Fast numera innebär det i praktiken att man publicerar sig via plattformen Substack. Den funkar på många sätt elegant. Men vi bör inte glömma att Substack finansieras av riskkapitalister som förr eller senare kommer att stöpa om tjänsten till det sämre, i hopp om att casha in.

Vad som tidigare var en uppsjö av bloggar som låg på egna servrar, har i allt högre grad inhägnats av ett fåtal plattformsföretag som Twitter och Substack. En bidragande orsak till detta är att det blivit svårt att på egen hand försvara sin blogg mot spammare och andra illvilliga robotar.

Copyriot II är ett steg i nämnda riktning, baserat på en centraliserad plattform som sköter robotförsvaret.

Efter att Substack i likhet med Twitter öppet bestämde sig för att bli en fristad för nazister, drog många av dess mest högprofilerade bloggare därifrån för att i stället starta om på alternativet Ghost – en bloggplattform som är open source och drivs av stiftelsen Ghost Foundation. Där befinner vi oss nu med Copyriot II. Jag hoppas att det ska bli en hållbar lösning.

Givetvis finns det fortfarande möjlighet att prenumerera på ett RSS-flöde. Men genom att bli gratis prenumerant ges även möjligheten att kommentera på inlägg. (För den som verkligen vill och har råd så går det även att betala en slant varje månad – tro det eller ej, men jag har inget riktigt jobb och ingen stabil inkomst.)

Vi får se hur det går med gamla Copyriot.se – jag gissar att den kommer att fortsätta dyka upp och ned, mest ned, medan den försvinner ur Googles index. Lika bra så. Den som verkligen vill hitta något där kan använda Wayback Machine.

Copyriot är död – länge leve Copyriot!