Search Results for 'wikipedia' ↓

Som Wikipedia fast på blockkedjan? Varsågod, en kvarts miljard

Oj, vad tydligt det just blev att finns ett överflöd av pengar, i full färd att blåsa upp ännu en präktig it-bubbla. Denna gång är det inte genom att addera domännamn eller portaler till saker som de ska bli till guld, utan genom att addera blockkedjor.

Smaka på den här: “Svenskens Wikipediautmanare tar in en kvarts miljard“. Jajamensan, nu ska Wikipedia “utmanas” av ett kommersiellt alternativ: Everipedia. Hurdå utmana? Genom att flytta till blockkedjan såklart! Investerarna bultar redan på dörren, bönar och ber om att få kasta in sina sedelbuntar. Riktiga dollar, väl att märka. Medan skribenter ska lockas att till medverkan genom att få betalt i en egen kryptovaluta “och ju mer det växer så kan man se att värdet av att äga dessa tokens bara blir större på sikt”.

Bakom investeringen på en kvarts miljard kronor står finansmannen Mike Novogratz som uppenbarligen är helt galen i kryptovalutor. Investeringen verkar inte direkt grunda sig i en kalkyl över framtidens efterfrågan på encyklopedier, om man säger så. Det viktiga är att Everipedia tänker “flytta till blockkedjan” i sommar.

Hittills har Everipedia inte ha gjort mycket mer än att kopiera hela Wikipedia. Det tillåter förvisso Creative Commons-licensen, som dock är av typen share-alike. Det betyder att Everipedia i sin tur måste tillåta kopiering av artiklarna, i den mån de använder material från Wikipedia. Det ser onekligen ut som att Everipedia bryter mot licensen, för även om det finns en liten CC-logga i sidfoten, så framgår det inte tydligt på sidorna vilken licens som gäller.
Enligt användarvillkoren hävdar Everipedia ensamrätt på sitt innehåll “except that the foregoing does not apply to /…/ content that was directly imported to the Service from Wikipedia.org” (för då gäller share-alike). Men det är knappast uppenbart vilket innehåll direktimporterat från Wikipedia. Närmare bestämt är det svårt att hitta något som inte är det.

Blockkedjan är ju idag lite vad fria licenser var för tolv år sedan. Då var många övertygade om att Wikipedia var prototyp för framtiden – en roll som nu har övertagits av Bitcoin. Skillnaden är att det finns mycket, mycket mer pengar i techbranschen nu. Så mycket att någon kastar en kvarts miljard på detta skämt, grundad av ett par dudes i Los Angeles.
En av dem kallas Tedde. Han är 22 år, uppvuxen i Jönköping och presenteras i Breitbart(!) som “high school dropout and professional gamer”. Därtill är han CEO för Everipedia. Han kanske kan förklara vad ett uppslagsverk har på blockkedjan att göra?

Theodor Forselius ser ett antal fördelar. Bland annat att nätverket decentraliseras och skyddas från censur.
”En positiv bieffekt av att använda peer-to-peer-teknologi är att det blir otroligt svårt för länder som i dagsläget blockerar bland annat Wikipedia att censurera innehållet”, säger han och syftar på att informationen inte kommer att lagras på någon enskild server utan istället fördelas mellan användarna.

Jag är inte helt övertygad om att detta skulle förändra någonting, jämfört med att exempelvis använda Tor. Eller om att censur är det främsta problem som vår tids encyklopeder ställs inför.

Vad övrigt som Everipedia kan utlova, är en befrielse från Wikipedias relevanskriterier (principen om notability). Här får man skriva om allt. Inte minst om sig själv. Alla är ju i någon mån kändisar på internet. Så varför får inte alla bli omskrivna på Wikipedia? Ungefär så resonerar Everipedia, och det verkar även vara på den vägen som de fick pengar. Från en investerare som var bitter över att Wikipedia inte ansåg honom vara tillräckligt berömd för att ägnas en egen artikel. Efter att han hållt en föreläsning kom några killar fram till honom och visade att han minsann hade en egen artikel på deras “Wikipedia-utmanare” – och så hoppade han genast i båten.

Hur tänkte då Everipedia tjäna pengar? Den frågan har jag inte ens sett ställas i intervjuer. Det säger en del om vilken bubbla projektet rör sig i.

Samtal om Wikipedia och postkapitalismen

Förra månaden disputerade Arwid Lund i biblioteks- och informationsvetenskap på avhandlingen Frihetens rike. Wikipedianer om sin praktik, sitt produktionssätt och kapitalismen. Dess omfång är enormt: 670 sidor (alltså en bit över min egen avhandling). Ur en sammanfattning:

De senaste tio åren har begrepp som webb 2.0, playbour och prosumers förökat sig inom det som samhällsvetenskapen kallar för den kognitiva kapitalismen; en kapitalism som i allt högre grad beror på ett tänkande och kunnande som inte helt går att införliva med maskiner och infrastruktur. /…/
Lund frågar sig om det i den allmänningsbaserade jämlika produktionen av Wikipedia finns en underström av kritik och frigörande öppningar mot ett postkapitalistiskt samhälle?

Här anas en beröringspunkt med Paul Masons uppmärksammade (och ganska tjocka) bok Postcapitalism som utkom samtidigt med nämnda avhandling. Fast medan Mason är ganska säker på att Wikipedia kan ses som en modell för ett framtida samhälle, är nog Lund mer benägen att problematisera svaret på frågan.
Jag tänkte ta upp detta nu på måndag (16 november) när jag är inbjuden att leda ett samtal med Arwid Lund i Aspuddens bokhandel. Kom gärna dit och ställ era egna frågor!

Den wikipedianska ideologin

I fredags serverade kommentarsfältet en vass kritik av Wikipedias strävan efter en idealisk “neutralitet” och dess rädsla för synteser.
Denna kritik stannar alltså inte vid att konstatera att Wikipedia är en hierarkisk byråkrati eller att det finns ett representationsproblem när minst 90 procent av de aktiva skribenterna är män. Problemet som signaturen Mangan lyfter dram i sina tre kommentarer går inte nödvändigtvis att lösa. Inte utan att Wikipedias vackra ideal byts ut mot andra ideal. Kanske får man rentav se det hela som en tragisk konflikt som saknar lösning.

Även om Wikipedia under de senaste tio åren har stärkt sin roll som “producent av neutralitet” (inte minst genom att gå i symbios med Google), är det fullt möjligt tilltron på denna neutralitet åter börjar falla samman under de kommande tio åren. Samtidigt kan man tänka sig en utveckling där den wikipedianska ideologin blir allt mer bornerad och självgod. Eller, i bästa fall, kanske projektet mognar och börjar erkänna att det är omöjligt att undvika syntetiskt kunskapsskapande i en encyklopedi. Men kommer detta mognande att kunna ske på en internationell nivå? Kommer det inte sannolikt att leda till en politisk och nationell fragmentering, kopplad till samtidens internationella konflikter? Spekulera gärna vidare i framtidsscenarion.

Här kommer så Mangans kommentarstext i en redaktionellt bearbetad form:

Wikipedia behöver slänga ut normen att “i stort sett alla ska tillåtas redigera om allt, så länge de kan peka på ett belägg eller något som de säger är ett belägg, och de inte är bannade från sajten”,samtidigt som diskusioner och texter pro forma enbart ska grundas på dessa belägg (citerade påståenden från något som några har fått accepterat som tillhörigt klassen “reliable sources”, påståenden eller soundbites som någon bekant författare, journalist eller forskare har slängt ur sig med ena handen, urgamla böcker som var bra på sin tid men idag är frånåkta av forskningen etc).

I många ämnen går det dessutom inte att åstadkomma bra, genomtänkta och tidsenliga artiklar om deltagarna ska låtsas att de hela tiden under sitt arbete bara pusslar ihop saker som klart har utsagts av “etablerade forskare”, är konsenus i mainstreammedia, peer reviewed papers eller liknande. Alla som försökt få till en bra sammanfattning av ett händelseförlopp eller en debatt (eller helt enkelt skrivit ett föredrag eller hållit föreläsningar) vet att man ibland måste arbeta med egna synteser, skrivningar och bedömningar, uppe i texten eller som underbyggande delar; det går inte att bara bygga texten som ett lapptäcke av “erkända lokala råfakta” och utsagor som sytts in från vad andra har sagt och som man kan citera rakt av. Det senare verkar vara många wikipedianers syn på saken, i alla fall är det den diskursen som dominerat där de senaste åren.

Om alla får redigera allt men ingen får föra diskussioner grundade på eget omdöme, initierade bedömningar av hur det ligger till, kritik i sak (av forskare, fakta och bedömningar) och sammanvägning av olika källor (allt detta kan klassas som “original research” och/eller POV-drivande av andra deltagare) så blir hela diskussionen bakbunden av att folk jagar källor – online, via Google, på tv eller i tryck – för det de redan har bestämt sig ska in i artikeln, och det syns naturligtvis i texterna. I princip är det därmed ingen skillnad på Wikipedia och Stora Sovjetencyklopedin; båda kunde innehålla lysande artiklar med hög vetenskaplig standard men det var omöjligt att veta om random artikel du slog upp var omdömesgill eller försåtligt färgad av propaganda eller fördomar, särskilt ifall den berörde ett kontroversiellt område.

Man kan förstås mena på att det låter motstridigt att dels säga att Wikipedia måste göra sig av med long-tail-normen att alla ska tillåtas redigera fritt om allt, utan att någonsin behöva visa att de har någon slags insikter om ämnet, dels att Wikipedia är hierarkiskt, uppifrånstyrt och fullt av grupper som vill ha in sin agenda i artiklar och försöker få stöd uppifrån.

Men numera är det i praktiken den där normen att alla ska få skriva om allt, utan någon koll på vilka de är (skolgrabb, college kid, fanatiker, pr-man eller docent i det ämne det gäller?), som fungerar som argument för den tröga och toppstyrda strukturen, och som driver på gängbildningen kring olika ämnen. Det är som ett dysfunktionellt grupparbete i skolan.

Och de här synpunkterna avser primärt engelskspråkiga Wikipedia. Problemen finns på de andra också, men svenska Wikipedia lider sedan länge av kroniskt underskott på medarbetare och låg standard på artiklarna. Det finns helt enkelt inte tillräckligt många aktiva deltagare – man är en bra bit under den kritiska massan – och inte tillräckligt öppen diskussion på sv-wp för att det ska bli så mycket bättre än det är, eller för att rensa bort grova felaktigheter.

Konsensustänket är helt klart en del av problemet här; om det som ska stå i en encyklopedi definieras som en neutral icke-värderande konsensus – som samtidigt ska kunna uppdateras kontinuerligt utifrån ny objektiv konsensus inom forskningen och diskussion inom Wikipedia-communityt – så blir det ju en omöjlig ekvation, särskilt om alla i princip ska kunna vara anonyma, även admins. Det leder bara till att många börjar dölja sina avsikter eller gejma systemet till sin fördel, dessutom lämnar det en vidöppen dörr för PR-folk och reklamare.

Många på Wikipedia verkar tro att forskare i alla ämnen sitter och bestämmer på konferenser att nu är detta vår nya konsensus i den här frågan, och att sedan kan man konstruera en avbild av forskningen som helhet utifrån detta. Det gör man möjligen i vissa frågor inom fysik, geologi och liknande men självklart inte inom de flesta andra vetenskaper, hårda eller mjuka. När ett nytt synsätt slår igenom så sker det mera glidande och informellt, och efter trettio år står det faktiskt andra saker i läroböckerna utan att det behöver formuleras som en rättegång med de tidigare forskarna och deras synpunkter.

Tack alltså till signaturen “Mangan” för denna analys!

Wikipedia, Metapedia och de inter-encyklopediska konflikterna

År 2006 grundades det högerradikala uppslagsverket Metapedia av en grupp svenska nazister, eller snarare postnazister – samma grupp som tidigare utgivit nazisttidningen Nordland. Vid den tiden hade Wikipedia just tagit fart och det är slående hur Metapedia har strävat efter att presentera ett rasistiskt och nyfascistiskt tankegods i “wikifierad” form. Konceptet spred sig från Sverige till en rad andra språk.

Wikipedias artikel om Metapedia är påfallande kortfattad. Men jag noterar att någon just uppdaterade den med ett citat ur mitt senaste bokkapitel om de två fascismerna:

Swedish historian Rasmus Fleischer wrote that “In 2007, another network began to crystallize within Europe’s radical tight but with a vastly different ideological character. Activists from the Swedish group Nordiska Förbundet made a coordinated effort to use the internet to propagate a more “positive” image of neo fascist, third position and national revolutionary politics. They created a blog portal (Motpol.nu), a web community (Nordisk.nu) and a wiki site (Metapedia). Today there exist a dozen editions of Metapedia, making it a vital medium for dissemination of the ideology labeled here as “multi-fascism”. Metapedia tends to promote antisemitism in a cautious way, not stating too much in words but instead using the hyperlinked wiki format to make insinuations about a Jewish conspiracy.”

Mitt intryck är att Metapedia har ett begränsat inflytande på den högerradikala miljön i Sverige. Grundargruppen är visserligen en nyckelspelare i den ideologiska konflikt som nu sliter sönder Sverigedermokraterna. Men det är tydligt att denna konflikt främst utspelar sig på bloggar som Axpixlat och Fria Tider, medan den knappt verkar ha lämnat några spår på Metapedia.
Aktiviteten på svenska Metapedia verkar också ganska låg. Antalet artiklar ligger på drygt 10000. Engelskspråkiga Metapedia är inte mycket större. Men två versioner har blivit riktigt stora: den tyska (cirka 50000 artiklar) och framför allt den ungerska (cirka 150000 artiklar).

Trots att nyfascisterna bakom Metapedia tenderar att sympatisera med en pro-rysk eurasianism, finns ingen version på ryska.
Om man gräver lite framträder dock en ganska intressant historia om en politiska splittring bland ryska encyplopedister. Under ryska Wikipedias första åren samlades där tydligen en del högerradikala skribenter, men när dessa ansåg sig bli motarbetade valde de att bryta sig loss och skapa en egen encyklopedi: Wikislavia. Initiativtagarna presenterade sig som “a New Right group of wiki-dissenters, exiled from Russian Wikipedia“. Innehållet kretsade i hög grad kring folksagor och kristen-ortodox mystik.

Wikislavia förklarades snart (2007) vara en oberoende sektion av Metapedia. Men samtidigt inleddes dess sönderfall. Om man får tro Metapedias artikel om Wikislavia, var det antifascistiska wikipedianer från Kroatien och Ryssland som ledde ett utdraget sabotageangrepp genom ständiga ändringar av artiklarna. Till slut tappade Wikislavia kontrollen och tvingades lägga ner. (Eller så gick det till på något helt annat sätt.)

Märkligt nog nämns inte Wikislavia alls på engelskspråkiga Wikipedia. Och artikeln om Metapedia är som sagt också rätt kortfattad. Är det så att Wikipedia har byggts upp kring en viss identitet eller subjektsposition, en “neutralism“, som av någon anledning har svårt att hantera existensen av splittringar och extrema utbrytargrupper? Eller anser wikipedianerna bara att de konkurrerande uppslagsverken är så små att de inte förtjänar någon större uppmärksamhet? Då tror jag att de misstar sig. För det går inte att komma ifrån politiken i att bygga en encyklopedi.

För ett halvår sedan meddelade ryska myndigheter att man inlett skapandet av “ett alternativt Wikipedia“. Hur det går med den saken får vi se. I vilket fall är det kanske lite för lätt att ta Wikipedia för givet. Det känns som att vi på senare år, post-Snowden, har pratat allt mer om den politiska makt som ligger hos typ Facebook och Google – men allt mindre om möjliga maktspel kring Wikipedia.

Ett par tankar om Wikipedia

Historiskt betraktat är det av föga vikt att Wikipedia grundades just den 15 januari 2001, även om Wikipedia som fenomen givetvis hör hemma i historieböcker. Enstaka näthistoriska händelser förtjänar att dateras med datum, men dit hör inte Wikipedia, vars framväxt skedde förhållandevis långsamt.
Personligen tänker jag mig att Wikipedia som händelse på allvar rullar loss omkring år 2005. Först då började Wikipedias tillväxt te sig explosiv. Först då började det bli omöjligt att inte förhålla sig till vad som står där, att skriva bloggposter utan att länka dit. Antagligen var det även kring 2005 som Google rutinmässigt började ranka Wikipedia-artiklar högst bland sökresultaten, men det är bara en gissning från min sida.
Firandet av tioårsdagen kan lätt få oss att överskatta hur länge Wikipedia har förändrat vår relation till kunskap.

Journalistiskt betraktat finns det fler skäl att lyfta fram detta jubileum. För journalistiken har som bekant stora problem att konkretisera nätfenomen och kastar sig därför över allt som liknar ett nyhetsvärde. Ibland tar det sig formen av en destruktiv personfixering, som i fallet Wikileaks. Ibland närmar det sig en kollektivt regisserad teater, som tidigare kring The Pirate Bay.
Betraktelserna kring Wikipedia som nu publiceras bland annat i DN Kultur är jämförelsevis mycket mer sansade. Men kulturjournalistiken har ännu inte hittat formen för att på ett mer kontinuerligt vis skriva om Wikipedia – vilket borde vara en självklar del av dess uppdrag. Steget är ännu långt till att publicera Wikipediakritik jämsides med litteraturkritiken.

Även om Jonas Thentes kolumn i DN är gedigen, fastnar den i slutändan i den eviga frågan om sant kontra falskt (fenomenet vandalisering hör dit). Ännu tydligare är det i de “sex röster om Wikipedia” som DN bottnar uppslaget med. Vilken fråga som ställs till de sex är oklart, men svaren handlar nästan helt om i vilken mån man kan lita på att uppgifterna på Wikipedia stämmer. Vilket givetvis är en viktig fråga, men svaret är ändå simpelt: ge inte upp all källkritik. När ska Wikipediakritiken gå vidare till att ställa fler frågor än så?

Fixeringen vid sant kontra falskt på Wikipedia överskuggar en lika viktig fråga: relevant kontra irrelevant. Många artiklar skrivs bara för att raderas, med hänvisning till att de inte platsar. Samtidigt är Wikipedia fullt av listor och underbart kufiska översikter över exempelvis populärkulturella fenomen.
Gemensamma kriterier har vuxit fram för vilka slags faktauppgifter som platsar eller inte i artiklar, exempelvis om levande personer. Detta är i sig imponerande. Men kriterierna kan aldrig bli glasklara. När ska ett fenomen föräras en egen artikel, när ska den bli en underrubrik i en artikel om någonting annat? Var går gränsen mellan ordbok och uppslagsverk? Hur sådana frågor hanteras av wikipedianerna kan i vissa fall få stora konsekvenser för vårt gemensamma organiserande av kunskap.
Tänk om kulturjournalistiken kunde integrera en reflexion över Wikipedias relevanskriterier! Det skulle alla vinna på.

Finn Bengtssons skägg i Wikipedias brevlåda

Jag är egentligen inte den som blir principiellt upprörd över att någon kopierar från Wikipedia i strid mot dess licens. Men när jag hittade en sällsynt illa formulerad riksdagsmotionett sällsynt löjligt tema och gjorde jag ett par sökningar på formuleringar i texten och upptäckte snabbt att de var direktkopierade från Wikipedia, utan den källhänvisning som licensen föreskriver.

Inget som jag upprördes över, alltså – men krocken mellan upphovsrätt och riksdagsarbete var principiellt intressant så jag skrev en bloggpost om saken för två veckor sedan. Detta ledde i sin tur till att Wikimedia Sverige uppmärksammade saken. På riksdagens hemsida har nu motionen ändrats genom att källhänvisningar lagts till. (En sidofråga som detta väcker är hur sent och hur mycket som motioner kan ändras i efterhand utan att det försvårar granskning av politiska processer.)

Historien är dock inte slut för att övertrampet korrigerats. Wikipedia-skribenten Chincoteague, som skrivit en del av den text som kopierats in i riksdagsmotionen, har initierat en rättsprocess för att få skadestånd. Under onsdagskvällen blev detta även en TTnyhet. Även om jag hade räknat med att min bloggpost skulle ge ringar på vattnet så trodde jag inte att det skulle gå så långt!

Fallet blir extra pikant av att motionären Finn Bengtsson (M) åtnjuter titeln professor i farmakologi vid Linköpings universitet. Därför är det givetvis enbart på grund av Jantelagen som jag – en simpel doktorand – understår mig att nämna hans namn.

(Slutligen är det väl inte mer än rätt att påpeka att Finn Bengtsson hör till den minoritet bland riksdagens moderater som faktiskt har uttryckt en mild kritik av upphovsrätten. Dels var han i januari 2008 en av de 13 “piratmoderaterna” och förra året undertecknade han en Acta-kritisk debattartikel.)

Wikipedia i motionsfloden

Motionsfloden.se briljerar som politisk blogg just för att den i stort sett inte skriver någonting, utan nöjer sig med länkar till riksdagsmotioner vilka illustreras med väl valda bilder.

Där återfinns bland annat en motion från fyra moderater som vill lagstifta om “förbud mot diskriminering enligt jantelagen”. Staten bör enligt dessa moderater även aktivt “motverka jantelagsbeteende till förmån för stöd för Gnosjöandan”. En hel del kan sägas om motionens innehåll – om “antijantismen” – men det får i så fall vänta till ett senare inlägg. Här ska jag i stället ta upp ett motionens form.

Aldrig tidigare har jag sett en riksdagsmotion som innehåller hyperlänkar, men här kryllar det av dem. Både i html- och doc-versionen, de två format som Riksdagens hemsida använder.
Frågan är hur det kommer att se ut i riksdagstrycket, det vill säga de pappersversioner som arkiveras på bibliotek och som rent arkivariskt är ett pålitligare lagringsmedium. Kommer länkarna då att skrivas ut som fotnoter, eller kommer de att negligeras? Det är oklart om länkar i riksdagsmotioner ska betraktas som relevant bakgrundsinfo eller redundanta gester. Om länkarna betraktas som relevanta för riksdafsarbetet är de länkade sidorna närmast att betrakta som ett slags bilagor och borde då även arkiveras som sådana av Riksdagen. Annars kan stor förvirring uppstå om en motion förlitar sig på information som hänvisas till en sida vars innehåll förändras innan omröstning, eller som försvinner innan historikerna tar sig an beslutsprocessen.

Just i detta fall är det dock knappast så att länkarna tillför något substantiellt. Samtliga länkar i den moderata motionen hänvisar till svenska Wikipedia, där förklaringar ges till ord som arbetare, 1970-talet och Sverige. Moderaternas pedagogiska iver framstår som smått rörande – tills man inser att de inte manuellt har lagt in länkarna. De har kopierat text rakt från Wikipedia in i sin riksdagsmotion.
Motionen om förbud mot Jantelagen är till stor del rippad direkt från följande Wikipedia-sidor: Jantelagen, Gnosjöandan och bruksmentalitet. Längst ner på var och en av sidorna på svenska Wikipedia anges gällande Creative Commons-licens, som tillåter kopiering och remix – men bara på villkoret att källa anges och att resultatet läggs under samma licens.
De motionerande moderaterna inte uppfyllt licensens krav. De anger inte Wikipedia som källa och genom att inte specificera någon annan licens på sin motion försöker de själva lägga beslag på de exklusiva rättigheterna till dess innehåll. Utgör detta då ett brott mot upphovsrättslagen? Svaret på den frågan beror nog på hur man tolkar begreppet verkshöjd. Hur långa stycken som har kopierats, hur mycket som har förändrats i redigeringen. Men om en motion till Sveriges riksdag skulle finnas kränka upphovsrätten kan man lugnt säga att knepiga frågor väcks. Eventuellt kan då även Riksdagen ställas till ansvar för att motionen publiceras på nätet och i riksdagstrycket.

Annars är det ju inget som i princip förbjuder riksdagsledamöter från att kopipejsta till sina motioner. Det görs hela tiden. Sommaren 2006 granskade SVT samtliga det gångna årets motioner, vilka kördes genom Urkund som är en privat tjänst som anlitas av skolor för att upptäcka plagiat. Då hittades en rad exempel på hur riksdagens ledamöter utan att ändra ett ord kopierar text från olika intresseorganisationer. Även om det tyder på en politisk slapphet behöver det inte i sig vara förskräckligt. Däremot vore det intressant att upprepa undersökningen idag.
Kom ihåg att Wikipedia år 2006 ännu var relativt litet. Min gissning är att en inte obetydlig andel av årets motioner bär synliga spår av Wikipedia som källa. Gissningsvis svenska Wikipedia, denna usla produkt som knappt kan jämföras med sin engelska motsvarighet. Det är heller inte osannolikt att det skulle gå att hitta flagranta exempel på upphovsrättsintrång.

Början på allt, i Flamman och på Kulturhuset

För fyra år sedan publicerade arkeologen David Wengrow och antropologen David Graeber en programmatisk artikel: “How to change the course of human history (at least, the part that’s already happened)“. Jag såg till att peta in den som kurslitteratur på grundkursen i ekonomisk historia, som jag ansvarade för under några år. Artikeln rymmer nämligen viktiga korrektiv till det vi får kalla “den etablerade civilisationsberättelsen”, i vilken jordbruk och ojämlikhet, städer och stader, blir till en enda paketlösning. Även om arkeologerna sedan länge vet att människans forntid var mer intressant än så, är det en berättelse som fortsätter att återberättas inte bara i populärvetenskapliga storsäljare, utan även av allehanda samhällsvetare med dragning åt ursprungsmyter – från nationalekonomer till socialpsykologer. Även läroböckerna i ekonomisk historia, i den lilla mån som de berör forntiden, berättar i hög grad en berättelse om “den neolitiska revolutionen” som numera är föråldrad.
Arkeologin har gjort snabba framsteg, men arkeologerna har inte haft tid att skriva de riktigt stora synteserna som kan nå läsare utanför det egna skrået. Därför är samarbetet mellan Wengrow och Graeber så intressant. Det sprang ur en dialog kring frågan om ojämlikhetens ursprung, men övergick i en insikt om att själva frågan kanske är felställd. Tyvärr avled David Graeber oväntat i fjol, men det gemensamma storverket The dawn of everything hann ändå skrivas klart.

Jag läste The dawn of everything förra vintern och blev snart övertygad om att detta är en bok som kommer att förbli en viktig referenspunkt under många år framöver. Det betyder givetvis inte att varje enskild tes står över all kritik. De bitar jag har sett bli mest ifrågasatta är de i bokens tidigare kapitel, där författarna snarast agerar som idéhistoriker vilket kanske inte riktigt är hemmaplan; det blir något sakfel, som det att Rousseau skulle ha levt sitt liv uppassad av tjänare (fel – däremot arbetade Rousseau faktiskt själv som tjänare en tid). Samtidigt tycker jag att det idéhistoriska inslaget ger en mycket värdefull inramning och synteser på den här ambitionsnivån kommer aldrig att vara invändningsfria.

Till slut kom jag mig för att skriva om boken. Det blev en längre artikel i Flamman: “Storslaget nytänkande om människans förhistoria“. Där gör jag ett försök att sammanfatta fem centrala teser i Början på allt som boken heter i den svenska översättning som nyss kom ut på Volante.

Boken The Dawn of Everything av David Wengrow och David Graeber omkullkastar det vi tidigare trott oss veta om människans förflutna och utveckling. Glöm den linjära och kända berättelsen om jägare och samlare i ständig kamp för överlevnad som så småningom börjat bygga städer, bruka jorden och delats in i hierarkiskt styrda stater. Fram ur texten växer en ny, komplex och löftesrik bild som visar att samhället kan förändras på fler sätt än vi kunnat föreställa oss. Den nya kunskap om antropologi och arkeologi som författarna presenterar, väcker läsarens hopp om samhället som förändrande kraft.

Om en vecka – tisdagen den 29 november – kommer David Wengrow till Kulturhuset i Stockholm. På scenen kommer det även att finnas en panel bestående av Liv Nilsson-Stutz (professor i arkeologi), Cecilia Düringer (historielärare och vetenskapsjournalist), Mattias Svensson (liberal ledarskribent) samt jag. Kom!

Inflation. En begreppshistorisk skiss

Förra veckan konstaterades att begreppet “dyrtid” under 1900-talets lopp kom att ersättas av “inflation”. Detta betyder inte att de betecknade exakt samma sak. Inte heller har ordet “inflation” alltid haft samma innebörd.

När nu inflationen åter är på allas läppar, tas det ofta för givet vad ordet syftar på syftar på. Att priserna stiger, såklart!

Nationalekonomerna har länge upprepat sin definition:

“Inflation is the increase in the prices of goods and services over time.” (Federal Reserve)

“Inflation is the rate of increase in prices over a given period of time.” (IMF)

“In economics, inflation is a general increase in the prices of goods and services in an economy.” (Wikipedia)

“Rising prices, across the board.” (The Economist)

“a persistent, substantial rise in the general level of prices related to an increase in the volume of money and resulting in the loss of value of currency” (Dictionary.com)

“ekonomisk ut­veckling som yttrar sig i fort­löpande all­män höjning av prisnivån och där­med försämring av penningvärdet” (Svensk ordbok)

“allmän prisstegring” (Nationalencyklopedin)

“Innebörden av begreppet inflation är en ökning av den allmänna prisnivån” (Swedbank)

“Inflation är en ökning av den allmänna prisnivån som gör att man kan köpa färre varor och tjänster för samma mängd pengar.” (Riksbanken)

“Inflation är en ökning av den allmänna prisnivån som gör att man kan köpa färre varor och tjänster för samma mängd pengar.” (Konjunkturinstitutet)

“Inflation betyder att priserna stiger i allmänhet, så att du kan köpa färre varor och tjänster för samma mängd pengar.” (SCB)

Som vi ser tycks det råda konsensus om att inflation är stigande priser. Inte att det ena leder till det andra, eller tvärtom, utan att de helt enkelt är samma sak.

Ett par av de definitionerna rymmer förvisso ett orsakssammanhang: de stigande priserna leder till att pengarna förlorar i värde. Men denna värdeförlust är inte inflationen, enligt den den numera rådande definitionen.

Slutsatsen av detta får nog bli att “inflation” nu används som kortform av vad som mer exakt borde kallas “prisinflation”.

Prisinflation är också det som man försöker mäta med olika slags prisindex. Konsumentprisindex (KPI) mäter konsumentpriser. Producentprisindex (PPI) mäter producentpriser. Det finns olika löneindex som mäter priset på arbetskraft. Sen har vi priset på olika slags tillgångar, exempelvis aktier och fastigheter, vilka ofta indexeras av kommersiella aktörer. OMXS30 är ett index som mäter prisutvecklingen på de trettio mest omsatta aktierna på Stockholm. HOX är ett prisindex för bostäder. Alla dessa prisindex kan – så länge de pekar uppåt – sägas återspegla olika former av prisinflation.

När man idag talar om “inflationen” i bestämd form syftar man i allmänhet på konsumentprisinflation. Må vara att det finns vissa (Andreas Cervenka) som ihärdigt pekar på tillgångsprisinflationen. Oavsett vilket så handlar det om prisinflation. Alla är överens om att inflation är stigande priser.

Jag antar att detta synsätt kan räknas som en “platt ontologi“. Allt som finns är en massa priser. Inflation är bara ett ord för att priserna stiger. Med andra ord har inflationen ingen separat existens. Det är inte inflationen som orsakar stigande priser utan stigande priser är inflation.

Något som skenbart bryter mot den platta ontologin är talet om “underliggande inflation“. Det är efter denna som Riksbanken orienterar sin penningpolitik.
“Underliggande” antyder ju existensen av ett djupare liggande plan, möjligt att skilja från ytfenomenen. Men någon sådan inflationsteori är svår att finna. Riksbanken medger rätt ut: “det [finns] ingen entydig definition av vad underliggande inflation är”.
På engelska talar man i stället om “core inflation” vilket ju faktiskt låter mer “platt”.
De mått som Riksbanken ser till i sammanhanget, KPIF och KPIF-XE, är helt enkelt varianter på KPI där man rensat bort vissa varuposter (som räntor och energi). Det handlar fortfarande om konsumentpriser. Talet om “underliggande inflation” betyder alltså inte att man erkänner inflationen som något som existerar oberoende av själva prisrörelserna.

Annat var det förr. Under tidigt 1900-tal, då begreppet “inflation” började vinna större spridning, syftade det i allmänhet inte på varupriserna utan på penningmängden.

Närmare betydde inflation en ökning av den relativa penningmängden: hur mycket pengar som finns i omlopp i förhållande till hur mycket ädelmetaller som backar upp pengarna.

Det har alltså skett en begreppshistorisk glidning över tid. Jag misstänker att få nationalekonomerna har ägnat någon tanke åt detta, inte ens när de någon gång hänvisar till äldre facklitteratur om inflation.

En av få artiklar som tar upp detta har skrivits av en anställd vid Federal Reserve, Michael F. Bryan, “On the Origin and Evolution of the Word Inflation” (1997):

What was once a word that described a monetary cause now describes a price outcome.

Ökad penningmängd är en orsak till stigande priser. Men priserna kan också stiga på grund av sjunkande växelkurs som gör det dyrare att importera. Eller att arbetarna fört en framgångsrik kamp för att driva upp sina löner. Eller dåligt väder som leder till missväxt och brist på jordbruksprodukter. Eller höjda skatter. Eller något annat.

The idea that changes in the quantity of money affect only the money price of goods, not their value, was championed by many of the early classical economists, most notably David Hume.
/…/
To these early economists, the word money almost always referred to a metallic coin.

När nationalekonomer historiskt har talat om “inflation” har de alltså vissa gånger syftat på penninginflation, andra gånger på prisinflation. Skillnaden är inte oviktig.

Michael F. Bryan skriver från sitt amerikanska perspektiv om hur ordet “inflation” i USA först dök upp under den period kallas “the free banking era“, 1837–1862. En stor mängd banker utfärdade egna sedlar som var mer eller mindre uppbackade av ädelmetall.

It is during this period that the word inflation begins to emerge in the literature, not in reference to something that happens to prices, but as something that happens to a paper currency.
/…/
The term inflation was initially used to describe a change in the proportion of currency in circulation relative to the amount of precious metal that constituted a nation’s money. By the late nineteenth century, however, the distinction between “currency” and “money” was becoming blurred.
/…/
At the turn of the century, economists tended to refer to any circulating medium as money, and any change in the circulating medium relative to trade needs as an inflation of money. But this shift in meaning introduced another problem. Although it is easy to determine the amount of currency relative to the stock of a precious metal, how does one know when the amount of the circulating medium exceeds “trade needs”?

Från att penningmängdens inflationen hade tänkts relativt mängden ädelmetallreserver, tänktes den nu relativt “handelns behov” av pengar. Omöjligheten att mäta behovet av pengar drev alltså det tidiga 1900-talets nationalekonomerna till att i stället analysera inflationen via dess effekter på priserna. Märk väl att de inte likställde inflation med stigande priser. När de sa “inflation” syftade de fortfarande på penningmängden.

Så länge inflation syftade på “för mycket pengar” tvingades nationalekonomerna fråga sig hur mycket som är för mycket.
Kvantitetsteorins svar på frågan var att penningmängden är för stor när den allmänna prisnivån ökar. Prisinflation som ett symptom på penninginflation. Här fanns alltså fortfarande en åtskillnad mellan två nivåer: en mer grundläggande (penningmängd) och en mer ytlig (prisnivå).

J.M. Keynes General Theory (1936) accepterade kvantitetsteorins giltighet över längre tidsrymder, men ifrågasatte ett omedelbara orsakssamband mellan penningmängd och prisnivå på kortare sikt. Michael F. Bryan menar att Keynes intervention hade en avgörande betydelse för att omdefiniera innebörden av “inflation”, från att syfta på penningmängden till att syfta på prisnivån:

In addition to separating the price level from the money stock, the Keynesian revolution in economics appears to have separated the word inflation from a condition of money and redefined it as a description of prices. In this way, inflation became synonymous with any price increase.

Latour och Marx

Möts av nyheten att sociologen, antropologen och filosofen Bruno Latour är död. Det var länge sedan jag befattade mig med honom på allvar. Närmare bestämt tio år sedan, för det var precis så länge sedan som jag lade fram mot doktorsavhandling Musikens politiska ekonomi [pdf].

Jag ställer mig rätt skeptisk till Latours övergripande projekt, men fick ändå ut mycket av hans ganska tidiga bok som på engelska heter We have never been modern (1991). Särskilt ett par poänger därifrån kan jag erinra mig på rak hand.

För det första hur elegant han löser frågan om relativismen, i synnerhet det vi brukar kalla kulturrelativism. Bruno Latour avvisar vad han kallar för absolut relativism, till förmån för en relativ relativism som inte stannar halvvägs utan tar som sitt uppdrag att etablera relationer för att åter göra saker jämförbara. “Ett litet mått av relativism tar oss bort från det universella; ett stort mått tar oss tillbaka.”

För det andra ett påpekande om ordklasser. Ord som exempelvis “ekonomi” eller “subjektivitet” kan enligt Latour funka utmärkt som substantiv. “Men de blir dåliga som adjektiv och fruktansvärda som adverb.” Aningen förenklat betyder det att orden syftar på verkningar, inte på orsaker. Det vi kallar för ekonomin har i detta samhälle en verklig existens som det är upp till oss att förklara. Men ingenting förklaras bara genom hänvisning till en “ekonomisk” logik.

Jag antar att samma påpekande har bidragit till att göra mig aningen misstänksam mot överanvändning av adjektivet “social” i samhällsvetenskaplig prosa. Även om detta nog också handlar om en allmän misstänksamhet mot latinismer; det svenska adjektivet “samhällelig” må vara lite otympligt, men betyder samma sak och framtvingar på annat sätt den som skriver att stå för sin utsaga.

Även om Latour på vissa sätt ville markera en distans till sociologin, körde han fast i ett annat av sociologins klassiska hjulspår. Som jag nyligen noterade i läsanteckningarna till Stum tvang:

Sociologisk teoribildning har länge förhållit sig till Marx, ofta via motreaktioner mot den ekonomiska reduktionism som de associerat med Marx. Särskilt weberianska sociologer tröttnar aldrig på att slåss mot denna påstådda reduktionism. De har projicerat en ekonomistisk ekonomiförståelse på Marx.

Bruno Latour är ännu en sådan sociolog som från och till positionerar sig mot Karl Marx, men så vitt jag har sett handlar det bara om halmgubbeläsningar. “Marx” blir föga mer än ett kodord för den värsta formen av ekonomisk determinism. Jag tro knappast att Latour bemödade sig om att faktiskt läsa Marx eller informera sig om det senaste halvseklets nyare marxläsningar.

Just därför tyckte jag nog det kändes extra kul att sätta dem i relation till varandra, Latour och Marx, när jag för tio år sedan färdigställde min avhandling. Avslutar inlägget med att citera ett par utdrag ur dess teorikapitel.

Först ett avsnitt om kristeori och frihet:

1.2.7 Hybridisering och renhållning
Bruno Latour har på slagkraftigt vis analyserat hur moderniteten upprätthålls genom ett fortlöpande “renhållningsarbete”. Allt som finns i världen måste sorteras upp i två motsatta domäner: en subjektiv domän där människors fria vilja anses råda, en objektiv domän där allting anses ske av kausal nödvändighet. Ofta associeras dessa två domäner med begreppsparet kultur och natur.
/…/
Om tekniken görs till ren objektivitet, görs konsten till ren subjektivitet. Latours teori om renhållningsarbetet är besläktad med Marx teori om varufetischismen, såtillvida att det som beskrivs är mer än bara en rökridå. Modernitetens renhållningsarbete är en praktik som uppnår konkreta resultat. Isärhållandet av en subjektiv och en objektiv domän är vad som möjliggör en rad moderna friheter, t.ex. konstnärlig frihet och fria marknadskrafter. Sådana friheter vore otänkbara inom en förmodern världsåskådning där natur och kultur bildar en odelbar helhet. Friheterna hotar att åter förvandlas till tomma formler i den senmoderna tid då “hybriderna breder ut sig”, menar Latour, som även i sin kristeori har beröringspunkter med Marx.
Hybridiseringen som beskrivs av Latour är i hög grad synonym med vad Marx kallar “produktivkrafternas utveckling” eller “förvetenskapligandet av produktionen” (enklare uttryckt: industrialisering).

Och ett avsnitt där jag försökte navigera mellan vissa populära sätt att förstå teknik:

Teknikdeterminismen är egentligen ingen teori om teknik, utan snarare en teori om historien. Enligt denna teori är det teknikens utveckling som ger historien dess riktning, vilket kvarlämnar frågan om vad som ger teknikutvecklingen dess riktning. Ofta vilar teknikdeterminismen på en outtalad teleologi.
/…/
Vissa kulturforskare har velat positionera sig mot teknikdeterminismen genom att inta en diametralt motsatt ståndpunkt. Detta kan ske på minst två sätt. Ett sätt är att hävda, som den tidige Raymond Williams, att tekniken till sitt väsen är neutral. Tekniken anses alltså aldrig vara annat än ett medel för att uppnå de mål som det står människorna fritt att sätta. Resonemanget förutsätter en ontologisk definition av “tekniken” såsom väsensskild från mänsklig subjektivitet. Själva tanken på teknikneutralitet bör enligt mitt synsätt begripas som ett resultat av det ihärdiga “renhållningsarbete” som enligt Bruno Latour kännetecknar moderniteten.
Tekniken är inte neutral till sitt väsen – den görs neutral.