Jag här redan nämnt några exempel på hur talet om “en ny feodalism” blivit en allt mer populär samtidsdiagnos. Men jag sparade det värsta.
Så sent som förra veckan utkom en bok med titeln The Medieval Internet, skriven av den danske medievetaren Jakob Linaa Jensen som är en etablerad forskare i sitt fält, med en rad böcker bakom sig. Titeln lät ändå lite spännande. Men sen läste jag kapitel 7, som bär rubriken “Digital Feudalism”. Det visade sig vara en närmast parodisk uppvisning i hur nätkritiken förslappas under tyngden av en illa vald metafor. Bruket av “feodalism” som skällsord har här helt ersatt den kritiska analys som man borde kunnat vänta sig av ett verk med vetenskapliga pretentioner.
Jakob Linaa Jensen påstår sig i detta bokkapitel leda i bevis att “the very structure of the platform economy has a distinctly feudal taint”. Vad är det då som är så “distinkt feodalt”, kan man fråga sig.
Jo, först och främst att det finns “assymetriska beroenderelationer” mellan teknikföretagen och deras användare. Men sådana assymmetrier är ett kännetecken för klassamhällen i allmänhet, inklusive kapitalismen. Det är inte alls distinkt för feodalismen. Vilket är den invändning som måste resas ungefär varje gång som Jakob Linaa Jensen slänger sig med f-ordet.
Han påpekar att de feodala godsherrarna minsann exploaterade bönderna. Och visst är vi exploaterade även på internet? Alltså är internet feodalt! (Alla lejon är djur – alltså är alla djur lejon.)
Har ni förresten tänkt på hur kyrkan i det medeltida Europa kontrollerade flöden av information? Tänka sig, det gör dagens teknikjättar också. Det måste betyda att vi lever i en digital feodalism!
Som extra argument anförs den “ökande övervakningen av användare” och tendensen till “ökande reglering och kontroll”. Inte heller detta är såklart det minsta unikt för feodalismen. Snarare tvärtom. Medeltidens feodala samhällen var många saker, men de var inte några utpräglade övervakningssamhällen. Tvärtom så var det efter feodalismens upplösning – när de tidigmoderna nationalstaterna skaffade sig resurser att direkt beskatta varje undersåte – som den statliga övervakningen byggdes ut.
Ett citat, som exempel på hur slappt Jakob Linaa Jensen resonerar:
Modern tech giants arose in the crucial early years of twenty-first century – Google, Amazon, Facebook, etc. – and colonised the internet, driving out competitors. /…/ And ever-present Google wants to be THE gateway for all information in the world. /…/ The dominant tech companies act like new feudal lords. They want control and dependent subjects, like the medieval feudal lords wanted obedient and hard-working serfs and peasants.
Vid det här laget börjar det framgå att “feodalism” mest är ett omständligare sätt att säga “klassamhälle”. Vilket nog är extra attraktivt bland akademiker som helst inte vill bli misstänkta för att hysa en marxistisk böjelse.
I förbifarten hänvisas dock till den marxistiske medieteoretikern Christian Fuchs, som påpekat att vi med företag som Uber och Airbnb får “ett nytt proletariat”, med låga löner och otrygg ställning. Även detta läser Jakob Linaa Jensen som ett belägg för sin feodalismtes. Trots att existensen av ett proletariat är det bland det minst feodala man kan tänka sig!
Citatet ovan visar också hur hänvisningarna till “feodalism” varvas med hänvisningar till “kolonisering”. Vilket en historiskt informerad läsare måste haja till inför. Än en gång har vi här två strikt skilda fenomen. Kolonialism är ju inget vi förknippar med det medeltida Europa. Det var ju efter medeltiden, efter feodalismens upplösning, som Europa började kolonisera andra delar av världen, först i form av handelskolonier, senare territorialkolonier. Men kapitlet rymmer ingen som helst förklaring av vad som ska menas med “kolonisering”. Begreppet används mest som ett extra invektiv, kanske även som en antydan om att det fanns någonting bättre, mer oskuldsfullt, innan koloniseringen tog fart.
En gång i tiden var nätet “fritt och anarkiskt”, antyder författaren flera gånger, men utan att klargöra när. I vissa passager antyds det att 1990-talets internet var fritt, i andra passager var nätet redan då under kontroll av “plattformar”. När den forna friheten sedan ska skildras, blir resultatet oerhört slafsigt. Författaren likställer glatt libertarianer, hippies, EFF, 4chan och Creative Commons. De historiska kopplingarna mellan sådana tendenser finns och har analyserats ett otal gånger av olika mediehistoriker, men hos Jakob Linaa Jensen ges noll analys, bara en serie likhetstecken.
Jakob Linaa Jensen har inte ens bemödat sig om en korrekt kronologi när han skriver internets historia. Han tror att nollnolltalet inträffade på tiotalet!
Först skriver han: “YouTube is another example, originating in the late nineties”.
Och sen: “In the 1990s, there was an abundance of pirated and illegal services for downloading music and films like Napster, Gnutella and BitTorrent.”
Va? Youtube grundades bevisligen inte på 1990-talet, utan år 2005. Napster kom visserligen i juni 1999, men Gnutella först 2000 och Bittorrent 2001. Fildelningsexplosionen utspelade sig kring nollnolltalets mitt, om detta råder inget tvivel.
Här börjar man fråga sig om det vetenskapliga förlaget Emerald helt har slutat med fackgranskning. Hur kan sådana sakfel släppas igenom?
Till råga på allt så hänvisas redan i kapitlets öppning till en “Max Bloch” som ska ha analyserat den medeltida ekonomin. Uppenbarligen åsyftas en av Europas mest kända historiker någonsin, Marc Bloch.
Men jag betvivlar att Jakob Linaa Jensen verkligen har läst honom, eller har läst några medeltidshistoriska studier över huvud taget. För om han hade gjort det, skulle han inte ha skrivit: “The slave system was abandoned in the early Middle Ages.”
Ännu ett flagrant sakfel! För även om det medeltida Europa inte var ett utpräglat slavsamhälle, så som Romarriket hade varit, så fortsatte handeln med och utnyttjandet av slavar, inte bara här uppe i Norden, utan än mer i Södern. Framför allt i Spanien – inte bara under muslimskt välde utan även efter de kristnas reconquista, efter att pesten resulterat i brist på arbetskraft.
Att tala om “digitalt slaveri” är dock betydligt mindre populärt i akademiska sammanhang. Det låter helt klart för grovt. Men ytliga paralleller till medeltiden, det går tydligen fortfarande att komma undan med.
32 kommentarer ↓
Den här chocken över att en arbetsköpare EXPLOATERAR en arbetare får mig att fundera på om vi har ett nytt crony capitalism-begrepp. Är feodalism ett kodord för de som vill kritisera kapitalism men 1) inte fattar att det är kapitalism de kritiserar för att de har en så rosig bild av vad kapitalism är eller 2) inte vågar vara öppna med att det är kapitalism de kritiserar.
Det finns dock exempel på då feodalism är ett användbart begrepp i samtiden, sprang på det senast på Svenssons blogg (http://blog.zaramis.se/2020/09/12/offentliga-entreprenader-kan-valta-hela-lander/)
Alltså att det där med privatiseringar och upphandlingar inom det offentliga faktiskt mer liknar adelns gamla privilegier än marknadskapitalism. Det handlar ju faktiskt om att en liten klick med politiska kontakter får rätt att ta upp skatt av befolkningen inom vissa områden, och samtidigt sko sig själva.
Det hela säljs däremot in med kapitalistiska glosor som “marknad”, “konkurrens” och “valfrihet”, vilket i sin tur leder till att svagbegåvade vänstermänniskor går i fällan och kritiserar det hela i termer av “marknadsfundamentalism” och liknande, vilket bara gör hela förståelsen av fenomenet missvisande.
Tror, tyvärr, att Sverige ligger i framkant vad gäller den där kommande postkapitalismen som kommer suga ännu mer än det nuvarande systemet, men i brist på nya begrepp för detta nya elände tycker jag faktiskt förläningar, adelsprivilegier och andra drag som utmärkte feodalismen är värda att sätta sig in i för att förstå vad som händer.
Liksom vi i historien finner den den självklara lösningen: glöm Marx, Lenin, hippa medieteoretiker eller italienska marxistakademiker – studera Karl XI
Vi behöver en reduktion!
Är inte sammanblandningen av feudalism och kapitalism något som fanns redan hos Marx själv? Som jag förstår honom bottnar hans intresse för det feodala produktionssättet i att han ansåg att det var en god modell för att förstå den kapitalistiska ekonomin…till och med en bättre modell än kapitalismen själv, eftersom klassindelningen och maktförhållandena var uppenbara i feodalsamhället medan kapitalismen döljer dem.
Man inskränker strejkrätten på alla upptänkliga sätt utom att eliminera den helt såklart, Covid 19-restriktionerna är en skänk till arbetsmarknadens makthavare. Och nu har LAS-förhandlingarna strandat i riksdagen. Det man kallat löneslaveri hittills kommer inom en snar framtid att verka som en oskyldig barnlek i jämförelse. Feodalt-feoschmalt!
Är inte dylika begreppsförvirringar legio?
“Fascism” och “nyliberalism” har använts på liknande ahistoriska och pejorativa sätt. Behovet att beteckna “den andre”, eller snarare “den andra sidan”, är stort, och möjligheterna många.
Kommentera