Hur X äger rum, igen

Har kommit att tänka på boken jag skrev för elva år sedan, Det postdigitala manifestet (texten finns arkiverad här).

Om jag minns rätt handlande den ju ytterst om hur saker äger rum. Just de situationer och sammankomster som nu, till stor del, är satta på paus. Om musik, men inte bara.

“Förr eller senare måste musiken äga rum”, skrev jag i boken (§ 46). För att året efter parafrasera mig själv i en bloggpost om antibiotikaresistens: “Förr eller senare kommer smittutbrottet att äga rum.”
Hade glömt att jag redan bloggade om smittskydd, men blev påmind när Magnus postade ett retrospektiv över den smittontologiska debatten.

Luftburen smitta är trots allt något som i högsta grad äger rum. Om än utan större respekt för den kodifierade äganderätten. “Smittans ägande av rum är av ett annat slag än fastighetsägarens. Men likväl är det ett ägande och ytterst ett våld.” Som musik, men inte bara.

Ännu inga kommentarer ↓

Ännu har ingen kommenterat.

Kommentera