Transportåldern, igen

Lagom till den förra världskrisen, hösten 2008, utgav tidskriften Glänta ett temanummer vid namn “Framtidsencyklopedin“. En salig blandning av mer eller mindre påhittade eller omdefinierade ort som kommenterade samtiden utifrån ett mestadels lättsamt och/eller framtidsfiktivt perspektiv. Ett av inläggen får just sägas ha vunnit ny aktualitet:

Transportåldern

Historisk epok (ca 1850—2020) som karakteriserades av en febril förflyttning av människor och varor. Epoken inleddes då olika tekniska framsteg — ångmaskinen, förbränningsmotorn, järnvägen osv — gjorde det möjligt att förflytta fysiska ting med avsevärt högre hastighet än tidigare. Efterhand förvandlades förflyttandet till ett självändamål, dolt under termer och företeelser som frihandel, semester, internationellt utbyte, globalisering mm. De mest monumentala uttrycken för denna mentalitet — travel for travel’s sake — anses ha varit resorna till månen och Mars under sent 1900-tal och strax före epokens kulmen 2020. “Varken förr eller senare har någon rest så långt med så litet utbyte” konstaterar H Läckberg i Das Transportalter (2026). T nådde sitt definitiva slut i och med förbränningsomläggningen, men också på grund av vad som verkar ha varit en kollektiv ledsnad över förflyttandet som sådant. Det meningslösa i vad som en gång hade uppfattats som ett privilegium tycks successivt ha blivit uppenbart. Denna mentala förändring tros hänga samman med att det resande som en gång hade varit ett överklassprivilegium i och med FN-överenskommelsen 2015 (se WR-resolutionen), fick helt andra förtecken.

Desiré Bååk

Om detta kan väl nog säga ett och annat. Någon “kollektiv ledsnad över förflyttandet som sådant” är nog svår att plädera för. Men att någonting i detta avseende tog slut just år 2020, det får man nog ändå säga. Även om de vita strecken över himlavalvet troligen snart åter kommer att synas.

“Transportåldern” som begrepp plockades snart upp av Planka.nu som kopplade det till Ivan Illich och Georges Bataille. Det arbetades in i boken Trafikmaktordningen som senare översatts till både tyska och engelska.

Förresten är det nu exakt tio år sedan som flygtrafiken i Europa stod stilla sist. Då till följd av askan från en isländsk vulkan.
(Jämför glättigheten hos Wolodarski (2010) med den vaga ovissheten hos Wolodarski (2020) i fråga om flygets framtid.)

Ännu inga kommentarer ↓

Ännu har ingen kommenterat.

Kommentera