Antikroppar som hårdvaluta

Jag skriver i Dagens ETC om “immunologisk diskriminering”, det vill säga om planerna på att utfärda “immunitetspass” och vad sådant kan få för följder – mellanmänskligt och politiskt.

Coronakrisens stora löfte är att den på ett självklart sätt öppnar frågan om “samhällsnyttiga arbeten”. Det går inte längre att likställa nytta med ekonomisk vinning. Däremot går det uppenbarligen att leva även utan tusentals flygplan i luften. Plötsligt är det mycket lättare att föreställa sig en klimatomställning och en politik som utgår från konkreta mänskliga behov.
Samtidigt vore det naivt att hoppas på att coronakrisen av sig själv ska bli till en gemensam erfarenhet som för oss samman. Tvärtom pekar mycket i motsatt riktning. Just nu förbereds nya former av diskriminering, grundade i smittskydd. Det är värt att ägna en tanke åt hur dessa kommer att påverka våra möjligheter till solidaritet.

Jag slänger in ett historiskt exempel:

Immunologisk diskriminering är ingenting nytt. Under 1800-talet var New Orleans centrum inte bara för USA:s slavhandel och bomullsindustri, utan också för återkommande utbrott av gula febern, en virussjukdom som dödade ungefär hälften av alla som smittats. Överlevarna blev dock immuna. Historikern Kathryn Olivarius använder begreppet ”immunokapital” i sin studie av hur immunitet blev en ekonomisk tillgång. En svart slav som varit sjuk men tillfrisknat steg i pris på slavmarknaden med uppemot 50 procent. Även hos vita hade antikropparna ett tydligt värde i pengar. Den arbetare som inte redan hade haft gula febern betraktades knappast som anställningsbar.

Artikeln diskuterar också hur makthavarna nu gärna vill tro att immunitet är en binär fråga om ett eller noll, när det i själva verket verkar vara mer av en glidande skala. Antikroppstester kräver fortfarande ett visst mått av tolkning, grundat i immunologiska rön som fortfarande har preliminär karaktär men som likväl kan politiseras. Amina Manzoor på DN skriver klargörande om det oklara kunskapsläget i fråga om antikroppar:

WHO har påpekat att det i nuläget saknas bevis för att antikroppar i blodet innebär att man är immun. De flesta forskare och experter är ändå överens om att den som har gått igenom en infektion också blir immun mot det nya coronaviruset. Man baserar slutsatserna bland annat på erfarenhet från andra virusinfektioner och preliminär erfarenhet från detta utbrott. Men hur länge immuniteten varar vet ingen i nuläget. Den är troligtvis inte livslång eftersom andra coronavirus ger en kortare immunitet. Handlar det om månader eller år? Behöver man testas flera gånger och i så fall med vilket mellanrum? Det är oklart.

Men låt oss anta att förekomsten av antikroppar mot det nya coronaviruset i blodet innebär att man är immun. Då blir nästa fråga, vilka nivåer av antikroppar krävs för att få fullgod immunitet? Den som har en lindrig infektion kanske utvecklar lägre nivåer av antikroppar, betyder det också en kortare eller lägre nivå av immunitet? Vi vet inte än. Det finns också preliminära forskningsresultat där ett fåtal personer inte utvecklade antikroppar. Vad innebär det? Vilken roll andra delar av immunförsvaret spelar är inte heller utredda.

Som ni förstår är frågan komplicerad och det krävs fler och längre studier innan ett antikroppstest ger ett frikort att ge sig ut i samhället helt utan restriktioner.

Själv kommer jag faktiskt att få ta ett antikroppstest nu i eftermiddag, helt enkelt för att det i familjekretsen råkar finnas en forskare som just nu sysslar med sådant. Precis som alla andra hoppas jag naturligtvis på att jag redan skulle ha haft en släng av coronan, även om jag inte har något särskilt skäl att tro det. Och även om testet skulle peka på att jag är immun, skulle det knappast ändra någonting i dagsläget. Det funkar ju inte att vissa människor plötsligt släpper på normer om fysisk distans, för då upphör normerna att vara normer. Vilket också skulle ske i ett samhälle som implementerar någon form av “immunitetspass“.

Förresten måste jag ge ETC en eloge för den psykedeliska vinjetten:

6 kommentarer ↓

#1 COPYRIOT | Är icke-immunitet en funktionsnedsättning? on 24 April 2020 at 12:48 pm

[…] ← Antikroppar som hårdvaluta […]

#2 Alaoglu on 25 April 2020 at 12:19 am

Vågar man hoppas på att du delar med dig av resultatet av ditt test här? Har för övrigt någon någonstans kommit med ett argument för varför en universell norm om fysisk distans skulle vara önskvärd i det här läget? Om målet är flockimmunitet är det direkt kontraproduktivt med fysisk distans mellan personer under, säg, 40 år. (Mina egna observationer, som dock ej är från Stockholm, är att yngre personer inte i nämnvärd omfattning följer några sådana normer.)

#3 rasmus on 26 April 2020 at 7:26 pm

Resultatet av mitt test var negativt. Jag har alltså inga antikroppar. (Självklart blev jag besviken.)

Mina observationer från Stockholm är nog att väldigt många upprätthåller någon grad av fysisk distans, även om det kan ske på olika sätt. Tycker inte att det känns så mycket som en generationsfråga.
En sak som helt uppriktigt gjorde mig CHOCKAD vad att komma förbi Sicka köpkvarter i lördags eftermiddag. Ett riktigt inferno av trängsel i och runt butikerna. Klientelet domineras av välbeställda villabor från Nacka, vissa med ansiktsmask. Men det var liksom inte på kartan att följa skyltarna om att hålla 1,5 meters avstånd.

#4 rasmus on 26 April 2020 at 7:28 pm

Alltså, mot bakgrund av vad jag såg i Sickla köpkvarter känns det fullständigt oproportionerligt att förfasa sig över att människor sitter på uteserveringar. Uteserveringarna är verkligen ingenting mot lördagsshoppingen.

#5 Alaoglu on 26 April 2020 at 10:44 pm

Mina observationer från västkusten är att generationsaspekten är tydlig; man ser markant färre äldre (dvs 70+) i centrum och affärer (däremot många ute på gångvägar och motionsspår) och de som vågar sig ombord på bussar/spårvagnar har ofta plasthandskar. Dock väldigt få med masker, det har jag nästan uteslutande sett på asiater, troligen för att de varit i stort sett omöjliga att köpa sen i februari?
I andra änden av åldersspektrumet verkar tonåringar i stort sett obekymrade, jag såg till exempel några dricka ur samma läskburk för några dagar sedan. (De där håll avstånd-skyltarna i affärer försöker väl de flesta följa, men vissa bussar har börjat bli så fulla att det inte finns möjlighet att hålla något avstånd alls.)

Just uteserveringar borde väl vara de platser där trängsel är det minsta problemet? Risken att andas in något från nån annans luftrör måste vara extremt mycket högre på en buss eller tunnelbanevagn där folk har knökat ihop sig med obefintlig ventilation.

#6 COPYRIOT | Immunokapital, hälsokapital och människolivets penningvärde on 13 May 2020 at 5:30 pm

[…] Antikroppar som hårdvaluta […]

Kommentera