Karantän som produktion. Om BNP-måttet i coronatider

Enligt IMF:s nya prognos kommer världsekonomin i år att krympa med tre procent. Nedgången blir dubbelt så kraftig i Europa och USA. Allt detta saknar motstycke efter 1945. Som lägst har den globala ekonomins årliga tillväxt varit nere på -0,1 %; detta skedde år 2009. Varje gång som någon del av världen har hamnat i djup kris, har detta vägts upp av fortsatt tillväxt på andra håll. Men nu räknar IMF med att runt 90 % av världens länder kommer att ha negativ per capita-tillväxt 2020. Nästa år hoppas man på en återhämtning, så att den globala ekonomin vid slutet av 2021 kommer att vara tillbaka på samma nivå som före coronakrisen.

Kalkyler som dessa görs som bekant i termer av BNP. Tanken med BNP är att mäta “den totala ekonomiska aktiviteten” i ett land, vilket inte är en helt självklar sak. Särskilt inte i coronatider!

Jag funderar på de olika formerna av karantän och social distansering. Människor stannar hemma i syfte att inte sprida smitta. I vissa fall kan de ändå arbeta, i andra fall är de permitterade (med eller utan betalning) eller fullt ut arbetslösa. Vissa länder beslutar samtidigt om att betala ut en viss summa pengar till varje medborgare, samtidigt som de (med vissa undantag) åläggs att stanna i sina hem.

Visst går karantänen att begripa som en form av produktion! Alla människor som stannar hemma kan sägas arbeta gemensamt med att producera nyttigheten “smittskydd”. Det är inte mycket konstigare än att kustbevakningens personal under sina arbetstimmar producerar nyttigheten “gränsskydd”. Eller att alla pengar som staten lägger på det militära räknas in i BNP, eftersom försvarsmakten räknas som en producent av nyttigheten “försvar”.

Enligt de gängse metoderna så bidrar den offentliga sektorns kostnader till BNP. Sådant som sjukvård och försvar står i många länder för en ansenlig del. Däremot räknar man inte in s.k. transfereringar, exempelvis understöd till arbetslösa. Men hur ska man egentligen se på de utbetalningar som har karaktären av en implicit kompensation för att man håller sig inne. Är det verkligen en transferering? Om folk får betalt av staten för att hålla sig hemma, är det inte helt orimligt att räkna dessa statsutgifter som en investering i smittskydd, som därmed kan gå in i BNP!

Ett sådant räknesätt skulle alltså få 2020 års ekonomiska nedgång att se aningen mindre allvarlig ut.

Om inte annat, så visar exemplet hur den “produktion” som mäts i BNP är någonting annat än kapitalistisk varuproduktion. Det är självklart att den som får betalt av staten för att sitta sysslolös inte bidrar till att generera mervärde. Karantänen är i kapitalistisk mening improduktiv. Men det är även militären och även den offentliga sjukvården, vilka likväl räknas in i BNP. Just sådana offentliga verksamheter är vad som kvarstår medan många former av vinstdriven varuproduktion upphör. Det är troligt att den offentliga sektorns andel av BNP under året kommer att växa betydligt. Så om vi är intresserade av kapitalets hälsa, räcker det nog inte med att se till nationalräkenskaperna. Troligen är att den kapitalistiska varuproduktionens nedgång är ännu kraftigare än vad BNP-statistiken visar.

5 kommentarer ↓

#1 x on 17 April 2020 at 11:13 am

“Om inte annat, så visar exemplet hur den “produktion” som mäts i BNP är någonting annat än kapitalistisk varuproduktion.”

Nja, snarare tvärtom? Det faktum att stanna-inne-pengar *inte* räknas in i gängse BNP indikerar väl att gängse BNP ändå är (imperfekt) kopplat till kapitalistisk varuproduktion.

Om stanna-inne-pengar räknades in i BNP så verkar det öppna för att räkna in vad som helst. Transfereringar? Lön för avstå-från-upplopp-arbete eller lön för deltagande i en reducera-oönskad-ojämlikhet-process.

Jag tror få av dom som tycker BNP är ett viktigt begrepp tilltalas av att ta den vägen. Dom lär snarare försöka hitta sätt att rättfärdiga varför just de till synes anomala komponenterna offentlig sjukvård och militär (och lite därtill) ändå ska ingå medan allt annat hålls utanför.

För övrigt är väl denna kris en fantastisk möjlighet att återigen fördjupa debatten om vilka mått som ska härska inom ekonomi och politik. Gängse BNP kommer att sjunka. Men är människor t ex i genomsnitt mätbart mindre lyckliga denna den sociala distanseringens vår? Minskning av aktivitet i de delar av ekonomin som produceras varor för statuskonkurrens (positional goods) har nog ingen negativ nettoeffekt alls på genomsnittlig upplevd lycka till exempel.

#2 x on 17 April 2020 at 11:34 am

För att spekulera mer storvulet: I proprietarianismens (Piketty) nuvarande meritokratiska ideologi finns så många sedeslärande berättelser om “lönearbetsarbslyckan” där frånvaro av social distans är en viktig komponent: pendling, (flyg)resande, långa arbetstimmar på arbetsplatser, flexibla, rörliga organisationer och mycket annat. Den tillhörande statussystemet har många liknande berättelser. Du måste på fritiden semesterresa (och nätverka) på dom rätta platserna för att hålla kvar din relativa position i racet.

Hur mycket av allt det var mest till för att hjälpa en viss ekonomisk ordning rulla på och/eller bieffekt av individers lyckomässiga nollsummestatusjakt inom den ordningen? Hur mycket var verkligen viktigt för mänskligt välmående? Läge att undersöka det.

#3 rasmus on 18 April 2020 at 10:38 am

Tack för dina kommentarer, x!
Jag håller med om det mesta. Självklart tror jag heller inte att någon som sätter värde till BNP-måttet på allvar kommer att vilja räkna in stanna-inne-pengar. Det är ju inte heller något jag seriöst föreslår, utan mer en tankeövning för att nå fram till vad för slags “produktion” som avses.

Men jag står fast vid att “produktion” i BNP-termer är någonting väsentligen annat än kapitalistisk varuproduktion. Detta eftersom även offentligt finansierad produktion (som sjukvård och försvar) räknas in. Även om sådant är nödvändigt för upprätthållandet av en kapitalistisk varuproduktion så är det inte varuproduktion eftersom det inte resulterar i varor som säljs på en marknad. Ur kapitalets perspektiv är den offentliga sektorn bara en kostnad. Men ur BNP-perspektiv är det en pluspost bland andra.

#4 x on 19 April 2020 at 10:14 am

Tack själv för alltid stimulerande texter!

Håller med om att BNP inte är (eller perfekt mäter) kapitalistisk varuproduktion. Så är det exakt det vi vill spåra så behöver vi byta/justera mått.

Det jag vill komma åt är mer att en kan se BNP som *tillräckligt* kopplat till kapitalistiska varuproduktion för att vara användbar både som praktisk del i beslutstöd i sådan produktion och som viktigt verktyg i dess politiska ideologi (där invändningen “nej, era förslag drabbar BNP negativt!” har stor systembevarande retorisk kraft) – för den som gillar kapitalistisk varuproduktion. Förutsatt då att BNP ingår i en arsenal av andra begrepp och begränsningar som gör att tanken “om BNP är bra och offentlig produktion också ökar BNP så kan vi väl lika väl satsa på att expandera offentlig produktion till fler områden?” aldrig riktigt får fäste.

Lite apropå min tidigare kommentar om lycka i Coronatiden så är detta en intressant ögonblickstråd om de-administrering och arbetsglädje
https://twitter.com/magnusfovaeus/status/1251397748177481729

#5 x on 7 September 2020 at 9:48 am

… nästan 5 månader senare, ett färskt citat som relevant för min tidigare kommentar om BNP-vurm som del i den kapitalistiska varuproduktionens ideologi.

https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/14747731.2020.1812222
“We can take this observation one step further. It is important to recognize that the word ‘growth’ has become a kind of propaganda term. In reality, what is going on is a process of elite accumulation, the commodification of commons, and the appropriation of human labour and natural resources – a process that is quite often colonial in character. This process, which is generally destructive to human communities and to ecology, is glossed as growth. Growth sounds natural and positive (who could possibly be against growth?) so people are easily persuaded to buy into it, and to back policies that will generate more of it, when otherwise they might not. Growth is the ideology of capitalism, in the Gramscian sense. It is the core tenet of capitalism’s cultural hegemony.”

Kommentera