Epidemiologiskt, ekonomiskt och immunologiskt vetande

På bara några marsveckor kom det epidemiologiska vetandet att ta över den politiska dagordningen i nästan varje land. Vem kunde tro att epidemiologin plötsligt skulle tillmätas en vikt som rentav var tyngre än ekonomin? Även om tillmätt vikt inte är detsamma som faktisk makt. Ekonomiska och militära bevekelsegrunder har inte fallit bort i regeringarnas politik. Tvärtom finner dessa ett nytt spelrum i undantagstillståndet. Men även när tillfället tas att vidga klassklyftor eller införa nya former av övervakning, så måste varje åtgärd ske med hänvisning till just epidemiologiska argument – varken de ekonomiska eller de nationalistiska argumenten räcker. Nödvändigheten att stoppa smittan fick bli till förevändningen för att göra Ungern till diktatur.

Eftersom all politik plötsligt fördes i det epidemiologiska vetandets namn, är det väl inte så konstigt att vi alla blev fåtöljforskare i epistemologi, ivriga att ta ställning för den ena eller andra tolkningen av ofullständig smittdata. Påfallande många kan känna sig som experter på epidemiologi, just eftersom det är ett tvärvetenskapligt forskningsområde. Det rymmer både en samhällsvetenskaplig, en livsvetenskaplig och en rent statistisk sida. Något för alla att vara expert på.

En bit in i mars återfick det ekonomiska vetandet en del tyngd, när den ekonomiska verklighetens sönderfall blev uppenbart. Det höjdes röster om att de människoliv som kan räddas måste ställas mot karantänens ofattbara kostnader. “Vi kan inte låta botemedlet vara värre än problemet.” Räknat i pengar eller i liv. (Att en ekonomisk depression i förlängningen kan skörda ännu fler liv är en självklarhet, under förutsättning att det privata ägandet av infrastruktur och produktionsmedel till varje pris måste upprätthållas.) Ett tag tycktes det som att två slags vetande – epidemiologi och ekonomi – stod och vägde mot varandra. Det kommer att fortsätta svänga mellan vågskålarna och bilden av dessa vågskålar kommer att bli permanent rekvisita i det närmaste årets politiska teater.

Epidemiologi och nationalekonomi har en hel del likheter. Båda är matematisk orienterade vetenskaper som studerar processer med utsträckning i tid och rum, ofta med utgångspunkt i osäker eller inexakt data. Men själva matematiken skiljer sig – epidemiologins exponentiella funktioner mot ekonomins linjära funktioner. Grovt förenklat förstås, men de olika funktionerna svarar även mot olika tidsperspektiv.

En smittspridning är katastrofal om den räknas i dagar. En ekonomisk depression är katastrofal om den räknas i år. Från båda håll strävar krishanteringen efter att få tidsskalan att handla om månader.

I månader räknar vi också vår väntan på två avgörande pusselbitar, en liten och en stor. Kunskaper om SARS-CoV-2 som vi inte har nu, men kommer att erövra. Den ena är frågan om hur viruset står sig genom årstidernas skifte. Hur mycket kommer sommaren att hejda spridningen?

Den andra, stora pusselbiten är frågan om antikroppar. Efter att en människa har smittats av detta virus, blir hon då immun mot att smittas igen och hur länge kvarstår denna immunitet? The Atlantic:

When people are infected by the milder human coronaviruses that cause cold-like symptoms, they remain immune for less than a year. By contrast, the few who were infected by the original SARS virus, which was far more severe, stayed immune for much longer. Assuming that SARS-CoV-2 lies somewhere in the middle, people who recover from their encounters might be protected for a couple of years. To confirm that, scientists will need to develop accurate serological tests, which look for the antibodies that confer immunity. They’ll also need to confirm that such antibodies actually stop people from catching or spreading the virus. If so, immune citizens can return to work, care for the vulnerable, and anchor the economy during bouts of social distancing.

Svaret blir helt avgörande både för de epidemiologiska modellerna (flockimmunitet) och för de ekonomiska räddningsplanerna (storskalig testning av antikroppar för att sålla fram tillgänglig arbetskraft). Varken epidemiologer eller ekonomer kan på egen hand vinna denna kunskap. Den kan bara vinnas på empirisk väg, av immunologer.

En gissning är därför att det immunologiska vetandet – i väntan på slutgiltiga svar – kommer att bli allt mer omstritt under sommaren och hösten 2020. Preliminära hypoteser kommer att plockas ur sitt sammanhang och ställas mot varandra som politiska argument. Ungefär som det epidemiologiska vetandet har använts nu i mars.

Till skillnad från det tvärvetenskapliga ämnet epidemiologi, står immunologin på en tydligt biologisk grund. Men denna grund är i sig inte så fast som det kan verka. Immunförsvar har länge uppfattats som den egna organismens försvar mot intrång från någonting främmande. Men gränsen mellan en organism och dess omgivning har visat sig svår att definiera på entydigt vis och autoimmuna fenomen visar sig ha en större räckvidd än man tidigare kunnat ana. Bland många dödsfall i Covid-19 verkar den direkta dödsorsaken inte vara virusets aktivitet, utan immunförsvarets överreaktion.

Att fler män än kvinnor dör kan också ha att göra med skillnader i immunförsvarets funktion. (Generellt är män mer mottagliga för infektioner, medan autoimmuna sjukdomar är vanligare hos kvinnor.) Samma sak med att barn drabbas så lindrigt. Innan vi vet mer om hur barns immunförsvar hanterar viruset, går det knappast heller att med säkerhet avgöra när det verkligen är motiverat att stänga skolor.

Ett bra tillfälle att i nästa inlägg titta lite på immunologins idéhistoria, som visar sig vara ganska spännande.