- Copyriot - https://copyriot.se -

Tiotalets musik: tio observationer

Vad kännetecknade 2010-talets musik? Att sammanfatta en konstarts utveckling under ett årtionde är en uppgift lika ofrånkomlig som den är omöjlig, så jag tog itu med den under hösten. Eller egentligen redan förra vintern, på CTM där ett par briljanta föredrag satte ljuset på ett par längre linjer. För det är ju det som säger någonting om tiden som vi lever i. Alla försök att lista årtiondets “bästa” eller “viktigaste” låtar/skivor/artister är fullständigt ointressanta.
Efter att ha läst och läst samt även lyssnat en del, kokade jag ner min diagnos till tio punkter:

  1. Musikhistorien tog inte slut, trots allt.

  2. Maximalismen präglade det tidiga tiotalet.

  3. Tiotalets andra hälft dominerades av “chill” musik.

  4. Autotune målade nya känslolandskap.

  5. Melodiken tappade i betydelse.

  6. Musiken handlade allt mer om atmosfär.

  7. Rave kom tillbaka i en andra våg.

  8. “Elektronisk musik” blev ett innehållslöst begrepp.

  9. Popband är snart lika otidsenliga som storband.

  10. Rockhistorien tog faktiskt slut.

Listan är givetvis inte uttömmande, dess utgångspunkt är eurocentrisk och vissa av punkterna är provokativt tillspetsade, men min tanke har varit just att sätta fart på ett musikkritiskt samtal som jag oftast saknar i Sverige.
Idag publicerade Expressens kultursida min artikel där jag, väldigt kortfattat, diskuterar 2010-talets musik med utgångspunkt i ovanstående tio observationer. Härnäst på bloggen tänkte jag ta upp dem en i sänder för att kanske ge några fler exempel och hänvisningar till vidare läsning. Hoppas på respons!

13 Comments (Open | Close)

13 Comments To "Tiotalets musik: tio observationer"

#1 Pingback By COPYRIOT | Tiotalets musik (1/10): Musikhistorien tog inte slut, trots allt On December 29, 2019 @ 4:50 pm

[…] ← Tiotalets musik: tio observationer […]

#2 Comment By Nisse On December 30, 2019 @ 7:12 am

Vad sägs om att lägga till musikvideons totala irrelevans?
Eller skulle du säga att den “försvann” redan under 00-talet?

#3 Comment By Conny John On December 30, 2019 @ 8:08 am

Det kanske mest intressanta exemplet på retromani, och som dessutom faller under punkt 3 & 6, måste vara Vaporwave!
Två mycket givande videos om det:
[1]
[2]

Och angående wave, så måste ju memeifikationen av musik nämnas:
[3]
[4]
[5]

Något annat som förvånade mig är musikkritikens, väldigt småskaliga, återkomst via Youtube, tack vara Patreon (de är alltså “Swishhoror” som vissa av dina kvällstidningsskribentkollegor skulle kalla det):
[6]
[7]
[8]
[9]

#4 Comment By x On December 30, 2019 @ 3:32 pm

Ser fram emot att läsa de här blogguppföljningarna!

Jag är lite osäker på vad “N-historiens slut” för något N skulle innebär. Inte att gör/tar del av N längre, uppenbarligen. Så vad? Att N inte längre utvecklas på nya intressanta sätt? Men nya varv av variationer på samma fortsätter komma och en stor drös människor lyssnar, är det då något dramatiskt slut att tala om? Kanske har rocken nått ett steady-state ekvilibrium? Från post-rock till post-growth prock.

Nisse: Musikvideon lever, på ett sätt. Hur annars förklara att 19 av de 20 mest tittade videorna på Youtube är musikvideor släppta under 10-talet? Källa: [10] Jag snabbräknar till totalt ca 65 miljarder tittningar för de 19.

Dessutom: tänk på TikTok som ny skepnad för musikvideon!

#5 Comment By rasmus On December 31, 2019 @ 10:15 pm

Conny John: Jag älskar fortfarande vaporwave och har läst löjligt mycket om det, så jag skulle gärna skriva om fenomenet, fast avstod i detta sammanhang eftersom det ändå känns lite väl obskyrt? Om än inte mindre signifikant.
Tror dock inte jag skulle associera det alltför mycket med “chill”-trenden under årtiondets andra hälft. Dels för att vaporwave rent kronologiskt ligger tidigare, men främst för att vaporwave (åtminstone i sin “klassiska” form) inte alls är så utslätad utan tvärtom rätt obekväm i sitt sätt att klippa samplingar och mixa ljudbilder. Dessutom parat med en ganska maximalistisk estetik, åtminstone visuellt och textuellt.

#6 Comment By rasmus On December 31, 2019 @ 10:27 pm

Jag har inte heller uppfattat att musikvideon skulle vara på väg bort, i någon mening. Åtminstone inom rap förblir den väl tvärtom rätt central?
Dock – i den här artikeln och i dessa tio punkter är jag egentligen inte ute efter musikens inramning, dess medier, dess upphovspersoner, dess budskap, dess lyssnare, hur de lyssnar eller varför. Jag är i första hand ute efter hur musiken lät.

#7 Pingback By COPYRIOT | Tiotalets musik (2a/10): Maximalismen präglade det tidiga tiotalet On January 4, 2020 @ 2:45 am

[…] Tiotalets musik: tio observationer […]

#8 Comment By Nisse On January 5, 2020 @ 7:36 am

Att 19 av de 20 mest tittade videorna på Youtube är musikvideor kan lätt förklaras med att folk vill lyssna på ny musik.
Jag betvivlar starkt att särskilt många människor som slår på musik på Youtube faktiskt TITTAR på videon.
Söker man en låt på Youtube så får man oftast upp den officiella kanalens (VEVO verkar ha försvunnit, eller?) musikvideo, eller en uppladdning av låten med bara en statisk bild som “video”.

Jämfört med när MTV fortfarande var en musikkanal så ställer jag mig frågande inför vilket kulturellt genomslag en musikvideo kan få idag?
Detta är egentligen ganska märkligt då just en videoplattform som Youtube egentligen borde bädda för motsatsen.
Kommer t.ex. igår när OK Go gjorde denna video, och den sågs som början på något nytt:
[11]

Bortsett från Taylor Swifts “Shake It Off” och Miley Cyrus “Wrecking Ball” kan jag inte kommer på så mycket mer som fått en slags mer allmän populärkulturell influens, och där scener parafraserats och dyker upp i andra sammanhang.
“Gangnam Style” med PSY undantaget, för den ser jag mer som meme än en musikvideo och “låt”, även om jag förstår att det går att ha många synpunkter på den uppdelningen.

#9 Comment By Conny John (Eltons pappa) On January 5, 2020 @ 7:48 am

Vad tycker Rasmun är det bästa han läst om vaporwave?
Gärna något som inte refererar till Mark Fisher, tycker det spåret känns ganska uttjatat.

På tal om musikvideos och retromani så måste jag passa på att länka den här Charli XCX-videon från förra året!
[12]

#10 Comment By rasmus On January 6, 2020 @ 11:08 pm

Adam Harper har varit extremt viktig för att ge vaporwave en kritisk inramning, först med artikeln “Vaporwave and the pop-art of the virtual plaza” (2012), med uppföljningar bl.a. 2015 och 2018. (Jag tror inte han hänvisar till Mark Fisher i dessa.)

Ett par artiklar som för vidare diskussionen med utgångspunkt i Harper finns här och här.

Jag orkade däremot inte läsa klart Grafton Tanners bok Babbling Corpse: Vaporwave and the Commodification of Ghosts.

#11 Comment By x On January 6, 2020 @ 11:58 pm

Nisse: “Jag betvivlar starkt att särskilt många människor som slår på musik på Youtube faktiskt TITTAR på videon.”

Håller spontant inte med. Finns någon empiri att pröva våra gissningar mot?

“… en slags mer allmän populärkulturell influens, och där scener parafraserats och dyker upp i andra sammanhang.”

Håller med om att musikvideor väldigt sällan har den rollen numera. Fast hade de det i högre grad under 00-talet? Eller ens i särskilt hög grad under 90-talet? Ja, vad har ens den rollen idag, i det enorma utbudets tid?

Video nr 4 på YouTubes topplista är spännande.
[13]
Exemplifierar det märkliga och mäktiga barn-YouTube-universum som vuxit sig hisnande stort under 2010-talet. Spaning: Baby Shark-tittande kommer avta långsammare än konkurrenterna (Ed Sheeran m.fl.) och i slutet av 2020 är Baby Shark 2:a på YouTubes topplista.
Kanske blir Baby Shark både det mest ihågkomna musikaliska verket och den mest ihågkomna musikvideon från 2010-talet?

#12 Comment By Nisse On January 7, 2020 @ 1:05 pm

Baby Shark-videon får mig att tänka på det här, som var mycket intressant att få lära sig:
[14]

#13 Pingback By COPYRIOT | Är det vidskepelse att tala om årtionden? On January 24, 2020 @ 12:11 am

[…] Tiotalets musik: tio observationer […]