Mellanstatlig konkurrens i form av indexoptimering

På tal om index så finns det ju en uppsjö sådana som rankar världens länder med avseende på allt från demokrati till företagsklimat. Ofta rapporteras dessa rankningar som om det vore vetenskapliga fakta.

Till de allra tyngsta hör Världsbankens “ease of doing business index” (med Sverige på tolfte plats). Där sammanvägs ett hundratal indikatorer på hur lätt det är att starta och driva företag. Resultatet används flitigt både av stater som vill marknadsföra sig själva och av investerare vid val av länder att lägga pengar i. Därtill kommer de tusentals artiklar inom ämnet nationalekonomi, där detta index används som ett pseudovetenskapligt belägg för skillnader mellan “bättre” och “sämre” företagsklimat.

Om man accepterar bruket av “företagsklimat” som en oberoende variabel, förefaller Världsbankens metodologi i och för sig vara genomtänkt och rigorös. Likväl undergrävs trovärdigheten av att många av världens länder aktivt bedriver en politik för att få bättre mätresultat, påpekar The Economist i en intressant artikel. Länder som Indien, Kina och Ryssland har särskilda myndigheter vars enda uppgift inte är att tillse företagsklimatet, utan om att fixa bättre resultat i Världsbankens rankning. Index har blivit ett mål i sig.
Inom den indiska statsapparaten är det hundratals anställda som har detta som enda uppgift. Man åker på studiebesök till Världsbanken för att studera i detalj hur indexdatan samlas in. Kunskapen omsätts sedan i instruktioner till politikerna på hemmaplan, som fattar beslut vars primära syfte inte är att tillfredsställa landets företag, utan att ge en bild av att landet är tillfredsställande för företag. Den logiska effekten blir att andra länder, som inte satsar lika mycket på den yttre bilden, rankas lägre än vad deras “verkliga företagsklimat” förtjänar.

Det hela påminner inte så lite om sökmotoroptimering och liknande praktiker inom den digitala ekonomin. Nästa steg skulle kunna bli köpta följare, typ att stater ser till att starta tusentals “spökföretag” som kan svara i enkäter att det lokala företagsklimatet är toppenbra. Eller så sker detta redan, i någon form. Skulle inte förvåna mig. Hur som helst finns säkert fler paralleller att dra mellan de två sorternas rankingsystem, de i finansvärlden och de på de digitala plattformarna.

4 kommentarer ↓

#1 The Wire on 10 November 2018 at 3:16 pm

Juking the stats!
https://youtu.be/_ogxZxu6cjM

#2 Kristoffer Nolgren on 11 November 2018 at 12:02 am

Jag ser det här i alla former av kvantitativ mätning där någon form av värdering läggs i resultatet. Allt anställdas beläggningsgrad till kvalitetsindeex. Till olika former av intelligens-tester. Just att mensa varje decennie måste justera upp sina normaliseringar fick mig att börja fundera på det här. Det beror kanske till viss del på en allt intelligenare befolkning men antagligen också på att deras test har en såpass bred kulturell påverkan att samhället blir mer tränade på att lösa den typen av problem de hittar på.

Min syn är att den kvantitativa metodiken har den här begränsingen. Det man vill undersöka går aldrig att exakt kvantifiera utan en tvingas istället att välja ett proxy som antas korrellera med det som ska undersökas. Detta gäller såväl fysik som psykologi. Metodiker av den här typen kommer påverka samhället och ibland kommer det göra metodiken meningslös, varpå nya mätproyxs måste utvecklas.

#3 The Wire on 11 November 2018 at 1:04 pm

Kristoffer Nolgren: Ja, vad sociologer kallar reflexivitet är extra markant när det kommer till verksamheters operationalisering av komplicerade mål via enkla kvantifierbara mått. Verksamheten börjar maximera på måttet snarare än det mål som måttet väldigt grovt och bara under vissa omständigheter approximerar. Sökterm: Goodhart’s law, https://en.wikipedia.org/wiki/Goodhart%27s_law .

#4 nope on 12 November 2018 at 10:32 am

Kanske intressant med paralleller till stora språnget i Kina där fifflandet med index på grödor ledde till problem. Då var det ju konkurrens inom ett land. Likheter är väl att det måste finnas vetskap om betydelsen av ett bra index (eller konsekvenser av ett dåligt index) samt att den som organiserar indexet har tillräckligt makt att påverka framtiden baserat på indexen.

Kommentera