Tar folk fortfarande Hans Rosling på allvar? Hans postumt utgivna bok Factfulness har fått ett entusiastiskt mottagande. Själv har jag svårt att sluta skratta efter att ha kastat ett öga på bokens 32 centrala diagram (på s. 60-63 i den engelska upplagan), under rubrikerna “16 bad things decreasing” respektive “16 good things increasing”. De glatt uppåtpekande kurvorna sprids nu vidare bland annat av världens rikaste man:
Alltså, kom igen… Hur kan någon tänkande människa få för sig att dessa grafer på rimligt sätt skulle återspegla verkliga framsteg?
Vi kan börja med grafen “science“. Här förutsätter Rosling att vetenskapliga framsteg kan mätas i “antal vetenskapliga artiklar publicerade per år”. Siffror på detta har nämligen en gång sammanställts av en doktorand, då dock utan anspråk på att mäta den verkliga vetenskapsproduktionen. Vid mitten av 1600-talet, mitt under den naturvetenskapliga revolutionen, publicerades årligen bara något hundratal artiklar som uppfyller vår tids kriterier. Alltså stod vetenskapen då, enligt det roslingska synsättet, i stort sett stilla. Numera publiceras miljontals vetenskapliga artiklar varje år; ökningen uppgår till över två miljoner procent! Men ingen av oss som bidragit till denna ökning kan väl på allvar tro att antalet artiklar kan likställas kvantitativt med verklig tillväxt av vetenskaplig kunskap.
Som någon påpekade förs tankarna mest av allt till det gamla datorspelet Civilization:
Musik är enligt Rosling en annan “bra sak” som “ökar”. Måttet på ökningen är “nya musikinspelningar per år”. Ja – uppenbarligen menar Rosling att det inte existerade någon musik innan fonografen uppfanns, samtidigt som varje ny inspelning (och varje nyutgåva) utgör ett nytt och likvärdigt bidrag till mänsklighetens ackumulerade musik. Följaktligen börjar här kurvan på noll vid år 1860, för att stiga närmast vertikalt i höjden efter år 2000. (Som datakälla anges “Spotify & Wikipedia”; en liknande graf över “new movies” baserar sig på data från IMDB.)
Av någon anledning räknar Rosling lite annorlunda på skörd; här lyder underrubriken “cereal yield (thousand kg per hectare)”. Medan produktionen av vetenskap, musik och film mäts i absoluta termer (som om den skedde ur tomma intet), mäts produktionen av spannmål relativt till hur stor åkermark som krävs. Detta är i sig inte orimligt. Men ingen hänsyn tas till de ständigt ökade insatserna av konstgödsel (t.ex. fosfor) och konstbevattning, som innebär att varje odlad hektar åkermark i tilltagande grad blivit beroende av att begränsade resurser hämtas från andra marker. Ingen hänsyn tas till hur moderna jordbrukstekniker utarmar jorden, övergöder haven eller slår ut insektslivet. Visst kan man mena att ändamålen helgar medlen. Att skördarna stiger är givetvis en positiv sak, men om stigningen ska mätas i relativa termer måste man fråga sig i förhållande till vad den mäts – till åkeryta, till resursförbrukning eller till insats av mänskligt arbete, exempelvis.
Den som oroar sig för miljöförstöring kan lugnas inte bara av att jordens klimat lyser med sin frånvaro bland Roslings 32 diagram. Där bjuds också på en kurva över att antalet arter som blivit officiellt rödlistade på grund av hot om utrotning har ökat kraftigt under 2000-talet; denna ökning räknar alltså Rosling som en “bra sak”.
På motsvarande vis bjuds vi en graf som visar hur andelen av jordens yta som är “skyddad natur” har ökat sedan år 1900, från nästan ingenting till uppemot 15 procent. Här syftas alltså på nationalparker, naturreservat och liknande. Vad skyddet innebär i praktiken lämnas därhän, liksom varför det har införts. Det är helt enkelt en “bra sak” att större ytor får någon form av rättslig skyddsstatus, enligt Rosling. Trots att inga nationalparker i världen skyddas från de globala klimatförändringarnas verkningar.
Visst finns det, bland de 32 graferna, de som säger något om verkliga framsteg. Främst bland dessa är väl den som visar på läs- och skrivkunnighet. Måttet på demokrati är desto mer dubiöst: “share of humanity living in democracy” uppges nu ligga strax över 50 %. Det grundläggande antagandet är alltså av binärt slag: en stat är antingen en demokrati (1) eller inte (0). Här hänvisas till Our World In Data där grönlistningen kan studeras närmare. Som demokratier räknas då exempelvis Nigeria, Pakistan och Irak, däremot inte Ryssland eller Turkiet. Rent statsvetenskapligt finns säkert goda grunder för en sådan kategorisering, men man kan fråga sig vad den säger om det faktiska livet för alla invånare i dessa länders olika landsändar. Det är en sak att kategorisera politiska styreseskick, en annan sak att räkna på hur många människor som “lever i demokrati”. Och en tredje sak att twittra ut kurvor som pekar upp, upp, upp.
9 kommentarer ↓
Bra spaning!
Vad gäller “skyddad natur” som ökar så kan man kontrastera det mot tillståndet för naturen utanför de skyddade områdena, som i många fall är katastrofalt. Jag har t.ex. sett flygbilder över Tanzania, som visar hur Gombe nationalpark håller sig konstant, medan omvigningarna på några årtionden degenererat från ganska stor andel skog till ett numera totalt människopåverkat landskap.
Här är screenshots på graferna (från google books).
https://imgur.com/a/tbmRJY6
Rosling förenklar och körsbärsplockar, tyvärr. Det förtar från de verkligt relevanta förbättringar som också beskrivs.
Allra mest dubiöst är väl att den ökande andelen mobiltelefonanvändare har placerats under de 16 positiva sakerna…
Mycket bra inlägg. Och mobiltelefonanvändandet i Afrika är f ö nästan säkert ett fall av uppumpad statistik. Data kring detta kommer från mobiloperatörerna och de har inget intresse av att rensa bort gamla abonnemang eller telefonkort som upphört pga uteblivna betalningar. Om nån kille i Ghana öppnar ett mer eller mindre subventionerat mobilabonnemang och sedan blir tvungen att ge upp det fyra-fem månader senare pga ebb i kassan, och några månader efteråt öppnar ett nytt abonnemang eller laddar ett telefonkort, så rensas det gamla abonnemanget nästan säkert inte ur statistiken. Eller mobilen blir stulen eller såld för att skaffa pengar – > samma sak.
På det här sättet kan samma person öppna ett halvdussin “abonnemang” på bara ett par år, utan att det behöver betyda att han säkert har något fungerande abonnemang eller ens en telefon vid den tid då undersökningen anses gälla; mängden startade abonnemang är i praktiken helt kumulativ. Dessa siffror på hundratals miljoner abonnemang inrapporteras sedan till ITU, som naturligtvis varken har kraft eller intresse av att se närmare på statistiken – och plötsligt har man det grovt missvisande “resultatet” att nästan alla i Afrika, t o m barn, herdar och bondkvinnor, har en mobiltelefon och ett abonnemang. ^_^
Såg att Bill Gates nu bestämt sig att ge boken till ALLA som tar examen från universitetet i USA i år: https://www.dn.se/ekonomi/bill-gates-ger-hans-roslings-bok-till/
[…] ← K297: En titt på några “bra saker” som “ökar” enligt Hans Rosling […]
Kommer allt för sent till diskussionen. Det verkar som om du tar Hans Rosling på allvar eftersom du granskar och kritiserar (och varför skulle du inte?). Här kommer frågan om “cherry picking” att ställas på sin spets. Roslings tes är att folk i allmänhet har en för mörk bild av utvecklingen. Han menar att vi gjort stora framsteg på månag områden (inte att vi ska var nöjda). I boken går han igenom olika aspekter på det som blivit bättre och försöker mobilisera för att göra något åt det som är viktigast att göra något åt nu.
Nu kan vi ju inte fråga Hans längre men jag tror att han skulle hålla med dig i din kritik av graferna. De representerar förenklade bilder av det han menar blivit bättre. Du kan alltså säkert visa att många fler mått som används har brister, men den viktiga frågan är ju hur vi kan beskriva de underliggande konstruktionerna bortom “jag känner att det går bättre/åt helvete”. Det är inte orimligt att hävda att fler människor lever i demokratier nu än för 100 år sedan och att detta speglar en positiv demokratisk utveckling generellt (utan att förneka många problem). Det är många fler som ägnar sig åt forskning och fler får längre utbildning (men publish or perish har gjort måttet antal publikationer dåligt).
Jag tycker att Hans förtjänar att bli tagen på allvar efter ett liv som han ägnat åt att kritiskt granska vår världsbild och genom att handgripligen försöka hjälpa de som mest behöver hjälp. Han skulle säkerligen vilja att vi granskar och kritiserar hans arbete, men att vi tar honom på allvar.
Vi behöver fira de framsteg vi gör utan att det ses som förnekelse av det som går åt fel håll.
Problemet är inte bara antalet demokratier, problemet också att dom vi har långsamt töms på innehåll som kan göra skillnad för vanligt folk. Valdeltagandet har sjunkigt långsamt i flera decennier i Västvärlden. Folk vänder systemet ryggen och det är riktigt skrämmande. Demokrati – diktatur är som mycket annat ett kontinuum.
[…] K297: En titt på några “bra saker” som “ökar” enligt Hans Rosling […]
Kommentera