Moishe Postone (1942–2018)

Vid en ålder av 75 år avled igår avled Moishe Postone i Chicago. Där han var professor i historia, även om han nog i grunden förblev en sociolog, präglad av sin studietid i Frankfurt åren kring 1980, ett årtionde efter att Theodor Adorno gått bort. Det var alltså i Frankfurt(skolan) som Postone tog avstamp i sin omläsning av Karl Marx’ kritik av den politiska ekonomin, som senare skulle resultera i boken Time, labour and social domination. Han skrev inga fler böcker, däremot en rad artiklar, som även lämnade ett viktigt bidrag till den kritiska teorin om antisemitism. Ett par av artiklarna har översatts till svenska av tidskriften Kris och kritik; alla finns tillgängliga som pdf, sammanställda av Ross Wolfe i en dödsruna.

Postone var allt annat än yvig i sin teoretiska gärna. Han sökte inte efter dramatiska liknelser, lanserade inte nya begrepp, rörde sig inte utanför de ramar han själv satt upp. Om han ofta upprepade sig, var det för att på tydligast möjliga vis slå fast sin poäng och visa hur den skiljer sig mot etablerade tolkningar. En kanske viktigaste insats var att visa på hur kategorierna i Marx’ Kapitalet – vara, värde, abstrakt arbete – måste begripas som historiskt specifika för kapitalismen. Han betonade hur denna samhällsformation inte primärt bygger på att en klass människor härskar över en annan. Problemet är långt större än att arbetskraften blir utsugen. Kapitalismen är för Postone en subjektlös fetischordning som kretsar kring ett ständigt närvarande tillväxttvång, en absurditet som i förlängningen utmynnar i en ekologisk katastrof. Tillväxttvånget är rent abstrakt, grundat i lönearbetets abstraktion av mänsklig tid, som Postone lyfter fram som central i kapitalismen – vilket betyder att det bara är ett sätt för människorna att organisera sin tid tillsammans med varandra, möjligt att ersätta med andra sätt.

Tydligare än andra före honom drog Postone en skiljelinje mellan å ena sidan “Marx’ ekonomikritik”, å andra sidan det som traditionellt kallats för “marxism”. Han var heller ingen marxolog, var inte ute efter att fastställa “vad Marx verkligen hade tänkt”, utan efter att rekonstruera en ekonomikritisk teori, med utgångspunkt i framför allt Kapitalet och dess förarbeten. (Marxismen, å andra sidan, bygger i första hand på andra verk av Marx och framför allt Engels.)

Vid tidpunkten för sin död arbetade Postone på en omläsning av Kapitalet (första boken) tänkt att utges på University of Chicago Press. Även om den aldrig kommer att fullbordas, hoppas jag att vi får läsa något av det som hanns med. Om inte, så tror jag ändå att Moishe Postones betydelse bara kommer att fortsätta att växa, särskilt inom akademin där han tills nyligen har förblivit enormt underskattad utanför ett ganska snävt sammanhang.

För den som vill ha en introduktion rekommenderas i första hand någon av alla de intervjuer som han gjorde på senare år; ett tidigare inlägg på Copyriot tog avstamp i en av dessa intervjuer.

Moishe Postone begravs idag.

3 kommentarer ↓

#1 Gunnar on 27 March 2018 at 8:43 pm

Postone omnämns i senaste New Statesman apropå det nu pågående, femtielfte grälet om Corbyn och antisemitismen. En rätt bra text, syns det mig. https://www.newstatesman.com/politics/uk/2018/03/combat-left-anti-semitism-corbynism-must-change-way-it-sees-world

#2 Tro kanske framtida tro on 7 November 2018 at 2:47 pm

Läste först om Moishe Postone på krigsmaskinen.se 2009 eller 2010. Kanske vet du redan dethär, som jag skriver i denna kommentar, men jag såg sommaren 2010 att du hade lagt upp två texter av Moishe Postone som förklarade Förintelsen som pseudo-vänster och pseudo-emancipation, att judar förknippades med bytesvärdet som sådant (och inte bara som i Hitlers tal med finanskapitalet), under Förintelsen, så att Förintelsen tedde sig i nazisternas medvetanden som en kamp mot bytesvärdet i stor utsträckning. Är det inte också så att Postones utvecklande av begreppet om det abstrakta arbetet från Karl Marx och tillämpande på Sovjetunionen förklarar alla folkmord i historien över huvud taget? Men då menar jag på det sättet att folkmord orsakas av bytesvärdet därigenom att alla folkmord varit mer eller mindre uttryck för eller i alla fall godkända av Kapitalintresset? Är det inte så att det är en kategori att alla folkmord i historien beror på det abstrakta arbetet på olika sätt? I texterna i side-widgeten nämner jag Postone. Det var för att folken i Kaukasien protesterade mot moderniteten som de mördades av Stalin? På motsvarande vis Pol Pots Kambodja och Maos Kina? Vet du om Postone någonsin har dragit sådana slutsatser? Det kan ju finnas fler sätt på vilka folkmord beror på Kapitalismen, både som sammanfallande med Kapitalintresset och som reaktion på Kapitalintresset. Läste i tonåren en bok om Lenin som moderniseringsdiktatur mer än som kommunist. J.F. Kautsky hette författaren (inte att förväxla med II internationalens Karl Kautsky). Du som historiker kan väl ta upp det, själv eller sprida budskapet till andra! Sedan: Kant och Hegel var båda tänkare i den tyska idealismens tradition, och fastän Hegel skilde sig från Kant, så står Hegel ändå nära Kant i jämförelse med Marx som var materialist, båda tror på spekulation. Idéhistorisk förklaring av folkmord att både Kant och Hegel använts i moderniteten för att spekulera bort värdet av människoliv. Kanske är en sådan idéhistorisk förklaring möjlig också? Att Kant och Hegel betonades i nationalsocialism och marxism-leninism av modernistiska förtryckare i det abstrakta arbetets tjänst för att spekulera bort värdet av människoliv? Jag tänker inte bli historiker själv, men kanske politiker. Historiker behöver ta tag i dessa frågor!

#3 Tro kanske framtida tro on 7 November 2018 at 2:51 pm

Glömde skriva länkarna till mina båda anonyma bloggar:

http://tvivelpaframtidatro.wordpress.com

http://trokanskeframtidatro.wordpress.com

Ha det bra, tack för de båda gamla artiklarna av Postone från 2010 och mycket annat!

Med vänliga hälsningar, men i all hast,
Tro kanske framtida tro

Kommentera