Vad a?r “live” i den digitala va?rlden?

Min forskning har på senare år kommit att handla allt mindre om musik. Men jag tänker fortfarande att musiken ger unika ingångar till att förstå hur motsatsställningen mellan människa och maskin har vuxit fram, luckrats upp, omförhandlats och återskapats. Förra fick jag en förfrågan av Riksbankens jubileumsfond att medverka med en text i dess nästa årsbok som utkommer senare i vår, detta år med tema musik. Jag tog det som ett tillfälle att bygga vidare på vissa delar av min doktorsavhandling från 2012, där jag visade hur “levande musik” fick sin moderna betydelse kring år 1930. Nu kan jag även visa t.ex. vad samma fras betydde för Wilhelm Peterson-Berger under 1920-talet. Från mellankrigstiden drar jag sedan linjer mot samtiden och diskuterar vad “live” står för idag. Här följer ett kort utdrag ur texten.

Na?r tar apparaterna livet av musiken?

(…)
Begreppet ”mekanisk musik” fo?ll till slut ur bruk, men dess motsats ”levande musik” fortsa?tter att spela en absolut central roll fo?r hur vi begriper musiklivet. Det betecknar inte bara ett kulturpolitiskt ideal, utan ocksa? en sektor inom den kommersiella musikindustrin. Genom en sammanslagning a?r 2017 bildades intresseorganisationen Svensk Live som fo?retra?der olika slags musikarrango?rer: fra?n de multinationella bolagen Live Nation och FKP Scorpio till sma? musikfo?reningar i Ka?vlinge och Finspa?ng.

I musikbranschens egen statistik kvarsta?r levande musik som en egen kategori — och det a?r just da?r som omsa?ttningen har vuxit som allra mest under 2000-talet. Enligt organisationen Musiksverige står konsertinta?kter numera fo?r drygt ha?lften av musikbranschens inta?kter.

A?r 1999 fo?rutspa?dde Philip Auslander i boken Liveness att ”det symboliska kapital som ligger i liveframtra?danden” skulle fo?rlora i betydelse. Faktum a?r att exakt det motsatta har skett under 2000-talet. Den allt sto?rre tillga?ngen pa? digital musik tycks ha skapat sin egen motreaktion som fa?r ma?nniskor att uppva?rdera den fysiska na?rvaron i upplevelsen av musik. Ra?cker det da? att en grupp ma?nniskor har tagit sig till samma plats fo?r att deras musikupplevelse ska bli ”live”? Eller kra?vs na?got mer, och i sa? fall vad?

Vad a?r ”live” i den digitala va?rlden?

Sedan ett tiotal år har Metropolitan Opera i New York distribuerat vissa föreställningar digitalt via satellit. Visningsrättigheter har bland annat sålts till svenska Folkets Hus och Parker, som har lagt ner ett stort arbete på att digitalisera biografer runt om i Sverige. År 2007 lanserade de begreppet ”live på bio” för dessa direktsända operaföreställningar som snart kompletterades av teater och orkesterkonserter. Vissa föreställningar sänds även i repris påföljande dag och eftersom reprisen inte är ”live” betalar biopubliken då ett lägre biljettpris — för exakt samma audiovisuella upplevelse.

Exemplet belyser hur en idé om musikupplevelser som mer eller mindre ”levande” fortsätter att spela roll, på ett sätt som blir mätbart i pengar, trots att gränsdragningen blir allt mer oklar. Framför allt undergrävs livebegreppet genom bruket av elektroniska instrument och förinspelade bakgrunder. Inom delar av den elektroniska dansmusiken, där gränsen mellan discjockey och producent är flytande, råder särskilt stor oklarhet kring vad det innebär att ”spela live”. Vissa artister tycks göra föga mer än att gå upp på scen, trycka på play och veva med armarna.
En av 2010-talets största stjärnor inom elektronisk dansmusik (EDM) kallar sig Deadmau5. ”We all hit play”, skrev han 2012 som inledning till en bloggpost som orsakade en sma?rre storm bland kollegor och fans. Bloggposten fo?rklarade att utrymmet fo?r spontana infall a?r minimalt eftersom musiken pa? fo?rhand har synkroniserats med en video- och ljusshow. Elektronisk dansmusik av detta slag a?r inte och kan heller inte vara na?gon scenkonst. Det a?r arbetet i studion som ra?knas. Vad jag go?r pa? scen, det hade vem som helst kunnat go?ra, skrev Deadmau5.

Han fick emellertid mothugg fra?n andra discjockeys och producenter, sa?rskilt inom alternativa former av dansmusik, de som framtra?der i ka?llarlokaler snarare a?n pa? fotbollsarenor. Bland dessa finns ofta starka normer som sa?tter gra?nser fo?r hur mycket som fa?r vara fo?rprogrammerat. Att som discjockey spela techno- eller housemusik pa? enbart vinylskivor fungerar i praktiken som garanti fo?r en viss niva? av liveness. Men a?ven bland vinylfantasterna kan det ra?da delade meningar om huruvida det a?r acceptabelt att ha fo?rberett en la?tlista. Ma?nga menar att det ho?r till discjockeyns yrkeskodex att improvisera fram la?tordningen i samspel med den dansande publiken.

Hela artikeln kommer i Riksbankens jubileumsfonds årsbok, som ges ut i maj. Återkommer med länk.