- Copyriot - https://copyriot.se -

Tänka smått och långsiktigt

Jag tror såhär: vi behöver tänka smått och långsiktigt. Med “vi” menar jag vi fåtal radikaler som balanserar mellan hopplöshet och fullständig hängivelse, och våra vänner. Med “smått” menar jag det vardagliga, tillsynes betydelselösa, “mikroskopiska” och för allt grundläggande. Ni som vet, ni vet. Med “långsiktigt” menar jag det så kallat “historiska” perspektivet, det som ser till långa konjunkturer och konjunktioner.

Suggestivt och sant är det som Krigsmaskinen skriver. Om en värld som kollapsar, om denna världs underjord, om “kritiken som en underjordisk vetenskap för uppror”. Gå under. Kritik i form av “undersökande projekt” utifrån individers “personliga nödvändigheter och möjligheter”. (Vad göra? Just nu: inget alls.)

Att läsa detta hakar in ganska väl i mina tankar efter att igår på Transmediale ha medverkat i en workshop med Plan C där vi inbjöds att prata med varandra om ett antal väl valda frågor. Bland annat den här: “När kände du dig senast uttråkad?” Det öppnade genast för tankar om hur de olika formerna av uttråkning (boredom), positiva och negativa. Åter till Krigsmaskinen:

Underjorden är grå, skitig och långtråkig. Den har, nästan, en egen rörelse. Det är de tråkiga nyheterna. De glada nyheterna är att underjorden finns och att ditt grävande har betydelse. De dåliga nyheterna är att förbindelserna och den gemensamma kraften inte kommer av sig själv. Det finns varken anledning att luta sig tillbaka eller förbereda för förhastade språng.

6 Comments (Open | Close)

6 Comments To "Tänka smått och långsiktigt"

#1 Comment By Malte On February 5, 2018 @ 11:47 pm

Det är bra råd mot den sortens febrilsk aktivitet som egentligen bara är ett sätt att distrahera sig från sin egen makteslöshet.

Det är också något som Frisk Flugt har skrivit bra om i senaste Exitstrategier: [1] (Gamla utdrag finns här: [2])

Jag har tänkt mycket på den linjen efter FF började tänka den. Och min konklusion är: ‘för det mesta sant’.

Strategisk tänkande i vår del av världen börjar för det mesta i denna insikten: att vi är numerisk få, marginala och relativt makteslösa.

Insikten om att fokusera på vår egen konsistens är också sann. Så är det alltid när rörelser (igen) plötsligt uppstår och nya former av liv verkar ha uppståt från ingenting. Egentligen är det ju former – sätt att prata på, sätt att ta hand om varan, sätt att uttrycka något som annars gick under radaren i offentligheten – som har praktiserads, tänkts, förfinats i verkliga gemenskaper innan.

Det som är ‘särklass’ blir plötsligt ‘världsklass’ (i Center for Vild Analyses termer).

Det är också så vi kan tänka ‘det stora i det små’ (eller det universella och smittsamma i det singulära) och inte helt tappa fokus med varför det också är så viktigt att fortsätta förfina våra sätt att leva gemensamt.

Det finns alltid tid att ge plats åt frågan: hur vill vi leva?

Det finns aldrig lågkonjunktur för etiska spel, dvs. det finns aldrig tider där etiska frågor slutar ha anledning att uppta oss.

Resten av livet kommer jag vara upptagen av hur jag vill leva. Jag skulle lika väl vara död om det slutar vara en fråga, och en fråga att dela med dem kring mig.

Ingen kritik av kapitalismen, ‘antikapitalistisk rörelse’, sabotageaktion eller avslöjandet av alla världens lögner kommer någonsinn att sky bort dessa saker. Bara om de samtidig manifesterar en sorts sanning, som är värd att leva för.

Det är därför uppmärksamheten på konsistensen av våra egna gemenskaper inte är mindre revolutionära handlingar än de som direkt attackerar makten.

En annan sak: att det att kämpa också kan vara en del av vår idé om det goda liv. Glädje är att se förhindringar, barriärer bli överkommade. Glädjen att organisera sig ihop, fly den individuella hopplöshet, bli starkare tillsammans för att man gillar varann, skita i karriär och andra individuella satsningar och berätta mina vänner att jag har hopp för de kollektiva satsningar, avpröva våra styrkor genom att attackera ungefär som att sport och spel kan vara Allt detta kan ju vara glädjeligt.

Om vi förlorar kontakt till dessa saker, förlorar vi också ett band till verkligheten.

Begränsningen av att ‘se verkligheten i vitögat’ är den vackra depressionen.

Motgiften är bl.a. att ta hand om glädjen vid att kämpa, attackera, bygga och tänka.

#2 Comment By Eva On February 6, 2018 @ 11:43 pm

Det speglar sig många tidigare ögonblick i dessa texter. Plan C texten är explicit i sin referens till “counterculture”. Det gömmer sig ett återvändande till livsstilism. Det går inte att undgå att skapa sitt liv men att hävda det som politisk strategi är svårare. Krigsmaskinens text går att läsa utan dessa övertoner men är istället i delar en tröst för de som gillar att läsa.

#3 Comment By rasmus On February 6, 2018 @ 11:48 pm

Eva: Vad betyder “livsstilism” idag? Jag tror jag förstår dina farhågor men samtidigt vet jag inte… exempelvis vad det är som Plan C fiskar efter, men jag vill inte döma ut deras “livsstilsundersökande” ansats, tvärtom upplevde jag den som ganska befriande på plats.

Malte: Tack för alla dessa kommentarer, jag kan nog inte säga något om dem nu utan får smälta dem efterhand!

#4 Comment By Eva On February 7, 2018 @ 12:20 am

Livstilism ser jag helt enkelt som när hur individen lever sitt liv blir en prioriterad politisk fråga. Det är som alltid en fråga om grad men projektet verkar snabbt bli exkluderande. I alla fall historiskt sett.

Det som beskrivs låter som en bra miljö för olika sorters produktion och ett bra liv. Jag vill ha det! Jag är mer osäker på den politiska rationalen.

Vi kanske måste lära oss bättre sätt att leva. Prefigurationen är kanske nödvändig men måste då vara mycket öppen. Ske över så många gränser som möjligt.

#5 Comment By rasmus On February 7, 2018 @ 12:57 am

Eva: Är inte feminismen (andra, tredje vågen plus queervågen) en sådan “livsstilism” som i allra bästa fall har varit mycket öppen?

#6 Comment By Eva On February 8, 2018 @ 11:30 pm

Rasmus: Jag skulle nog, i stort, kalla feminismen utåtriktad. När den blivit för inåtriktad tycker jag nog att det uppstått en del problem. Subkulturer är roliga men tenderar att bli avgränsade på ett rätt tråkigt sätt.

Missförstå mig rätt. Givetvis är livet och vardagen hela meningen med “politik”!

Vill också säga att Maltes text är i delar vacker!