Om antisemitismen som “dårarnas socialism”

“Antisemitismen är dårarnas socialism”, eller “dumskallarnas socialism” – så påstås han ha sagt, den tyske socialisten August Bebel (1849–1913). Från detta citat hämtas rubriken till ett panelsamtal om marxism och antisemitism där jag är inbjuden att prata denna fredag. Kom gärna och lyssna.

Tyvärr kan jag inte motstå den idéhistoriska frestelsen att snöa in på vilket sammanhang formuleringen är hämtad. Den rymmer ju en viss ambivalens, på ett sätt som påminner om Marx ofta feltolkade beskrivning av religionen som “das Opium des Volkes” (folkets opium). Är antisemitismen bara en lite sämre sorts socialism, som kan få duga åt dumskallar? Tror dumskallarna att antisemitismen är en socialism? Finns det då en likhet mellan de två? Hur klok skalle krävs för att se deras skillnad? Frågorna hopar sig.

Egentligen var det inte August Bebel som myntade uttrycket, utan troligare den österrikiske vänsterliberalen Ferdinand Kronawetter (1838–1913). “Der Antisemitismus ist der Sozialismus der dummen Kerle.” (Snarare än dårar eller dumskallar, är det här tal om “korkade snubbar” om man får drista sig till en nutida översättning.)

Källan till citatet är en intervjubok om antisemitism från 1894 där Hermann Bahr intervjuar Bebel. Vid det tillfället var citatet i fråga redan ett etablerat talesätt i den tyskspråkiga arbetarrörelsen. Bebel “tror att det var Kronawetter” som myntade det, men menar att det pekar i fel riktning:

Das ist ein hübscher Einfall, aber er trifft doch die Sache nicht. Die eigentlichen Träger des Antisemitismus, das kleine Gewerbe und der kleine Grundbesitz, haben von ihren Standpunkte aus nicht so Unrecht. Ihnen tritt eben das Kapital hauptsächlich in der Gestalt des Juden entgegen. In Hessen unde anderen Teilen Südwestdeutschlands zum Beispiel, wo ich die Verhältnisse kenne – da sind die Hypotheken in den Händen der Juden und die Käufer agrarischer Produkten auf allen Märkten sind Juden. Dadurch erscheinen alle schlimmen Wirkungen des Kapitalismus den Leuten immer in der Gestalt des Juden, und da ist es ganz natürlich, daß diese Schichten, die nicht gewohnt sinf, viel über das kapitalistische System zu grübeln, sondern sich an die Formen und Erfahrungen halten, in denen es ihnen gegenübertritt, dem Antisemitismus verfallen. Das Kleingewerbe wird wiederum sehr stark von der Konkurrenz der jüdischen Handelsgeschäfte getroffen, so sind die Kleider-, die Schuhwaarenläden, die Läden mit Manufakturwaaren etc fast ausschließlich in Händen der Juden und die Konkurrenz derselben ist für diese Schichten erdrückend. Bei den Offizieren und Beamten liegen andere Gründe vor. Ein großer Teil derselben macht Schulden und der Kreditgeber ist wiederum sehr oft ein Jude. Daher ihr Haß gegen dieselben. Die Studenten mögen wiederum die Juden nicht, einerteils weil sie nicht selten ebenfalls im Schuldverhältnis zu ihnen stehen, andererseits weil die Juden als Studierende oft fleißiger und als Rasse wohl auch intelligenter sind. Das hängt also alles mit den ökonomischen Zuständen mehr oder weniger zusammen. Im Osten, wo die Juden arm und oft Arbeiter, auch Bauern sind, ist es anders. /…/ So kann man sich den Antisemitismus aus der Thatsächlichkeit der Verhältnisse vollkommen erklären

Ingen mening att översätta det här. Visst menar Bebel att antisemitiskt syndabockstänkande är uttryck för en brist på djupare analys av kapitalismen. Men hans analys av hur antisemitism uppstår är oerhört tunn, på samma gång provisiell och vulgärmaterialistisk. Han säger själv att han utgår från läget i Hessen, “där jag känner till förhållandena”. Där går han igenom en rad av klassamhällets mellanskikt och kommer fram till att de alla var för sig har rationella skäl att avsky judar, eftersom de möter judar på marknaden. Hessiska jordbrukare sålde sina produkter till judiska spannmålsuppköpare, hessiska statstjänstemän lånade pengar av judiska kreditgivare, hessiska studenter tvingades konkurrera med högt studiemotiverade judiska studenter – allt enligt Bebel. Detta skulle förklara varför antisemitismen var så stark i Hessen och då särskilt i samhällets mellersta skikt.
Arbetarklassen borde enligt Bebel inte vara mottaglig för antisemitiska idéer. Han tillägger rentav att “i Öst, där judarna är fattiga och ofta arbetare eller bönder, ligger det annorlunda till.” Annorlunda, som i att där inte skulle ha funnits någon antisemitism? Intervjun gjordes bara tio år efter de ryska pogromerna.

Likväl har Bebel en poäng när han diskuterar varifrån fanatiska antisemiter som Hermann Ahlwardt får sin “trollkraft”. Det handlar varken om personlig karisma eller om människans eviga tendens att leta syndabockar. Nej, det gäller att förstå hur den antisemitiska retoriken talar till känslorna hos vissa skikt. Dessa känslor är i sig inte osanna. Det finns alltid något inslag av sanning i de rykten som berättas, menar Bebel. Men han avstår från att gräva efter denna sanning. Han nöjer sig med att konstatera att det (i sydvästra Tyskland) finns judar på marknaden, vilka därför får stå som syndabockar för allt dåligt med kapitalismen, ur vissa samhällsskikts synvinkel. Det är ingen tillfredsställande analys.

Så här sammanfattas Bebels resonemang av sociologen Matthew Lange:

August Bebel (1840–1913) questioned the validity of the dismissive statement by Austrian socialist Ferdinand Kronawetter that antisemitism was simply a “socialism of the fool”. For Bebel the complaints of small businessmen and land owners were not without merit, and the reason for Hermann Ahlwardt’s success, for example, lay in the fact that his accusations contained a bit of truth. He explained that since the great majority of those who suffere economic hardship dealt solely with Jews, they had no other frame of reference. This resentment and hatred was not born out of ignorance, but rather on the absence of a larger context.

Frånvaro av större kontext, jovisst. Men samtidigt är antisemitismen en större kontext, en fantasikontext, som för antisemitismerna själva har enorm förklaringskraft. Däri ligger dess grundliggande skillnad mot vanlig rasism, som inte gör anspråk på att kunna förklara hela världshistorien. Trollkraften i detta kan inte förklaras av vilken position en individ har på marknaden.

Antisemitiska konspirationsteorier, kan vi idag konstatera, frodas i högsta grad bland människor som lever liv där de sällan eller aldrig träffar verkliga judar. För att förklara sådan antisemitism krävs en ännu större kontext, som inte bara ser till klass. Frankfurtskolans syntes av Marx och Freud lade grunden för en bättre förståelse, formulerad av Adorno och Horkheimer i slutet av Upplysningens dialektik, senare uppdaterad av teoretiker som Moishe Postone. Antisemitismen handlar inte om konkret existerande judar, utan om att på ett närmast existentiellt plan förklara den egna maktlösheten inför abstrakta maktförhållanden. Dessa tolkas som resultatet av en jättelik konspiration. Det abstrakta projiceras på en liten grupp av konkreta människor. På detta tema skriver Ross Wolfe:

What Adorno and Horkheimer get at is the sociohistoric dimension of antisemitic ideology, its material foundation in the fetishism of commodities.
/…/
Leftists often have this delusion where they think anyone who doesn’t simply parrot cable news anchors or political pundits is just an inch away from a comprehensive Systemkritik. Seeing the Illuminati behind everything is supposedly the first step on some inevitable road to a critique of the capitalist totality. Hence the isomorphy between the average “critical” narrative (including most leftist ones) and the antisemitic narrative.
/…/
Horkheimer and Adorno noted that the omnipotence ascribed to Jews by antisemites betrays the latter’s impotence: “The fantasy of the conspiracy of lascivious Jewish bankers who finance Bolshevism is a sign of innate powerlessness.”

Ursäkta de långa utvikningarna. Läs hellre Gabriel Kuhns debattartikel om vänstern och antisemitismen eller kom på nämnda panelsamtal.

2 kommentarer ↓

#1 Knyttet on 28 January 2018 at 3:33 pm

Rasmus, har du läst någon av dessa böcker?
http://www.cambridge.org/se/academic/subjects/history/european-history-after-1450/socialism-fools-leftist-origins-modern-anti-semitism

https://cup.columbia.edu/book/socialism-of-fools/9780231170383

#2 rasmus on 28 January 2018 at 5:29 pm

Nej, det har jag inte.

Kommentera