Kassetthouse 2017

För ett drygt år sedan la jag upp en lista med 12 riktigt bra kassetter som släpptes under 2016, mer eller mindre möjliga att trycka in under etiketten “kassetthouse”. Nu är det dags igen.

Vi säger “house” mest av bekvämlighetsskäl. Något som överlappar såväl med techno och acid som med vissa former av disco och funk, liksom alltsammans i olika grad kan glida in mot ambient. Ingen kan överblicka allt, men kassettformatets materialitet gör att det ändå går att skymta vissa väggar och tänka sig ett rum, där en handfull kassettbolag verkar befinna sig särskilt centralt. Här kan vi notera en förlust: 1080p från Vancouver, som stod för några av 2016 års bästa släpp, tystnade plötsligt och har inte märkts av under hela 2017. Däremot fortsätter 100% Silk (Los Angeles) att imponera, gång på gång, medan Seagrave (London) har ökat tempot på sina släpp med lite mer abstrakt musik och i den brittiska scenen måste jag även nämna de färgglada släppen från Acid Waxa (Newcastle).
För att inte glömma alla de artister som släpper på egen hand, oftast via Bandcamp (vars centrala betydelse som nod kanske är en akilleshäl för hela kassettscenen). Där går nästan alla släpp att hitta även i digital version. (Huruvida musiken finns på typ Spotify orkar väl inte jag kolla upp. Kanske gör den det.)

Min princip för den här listan är att bara ta med kassetter som jag själv faktiskt har köpt (innan de oftast små upplagorna tagit slut). Så löste jag överblicksproblemet. Här listar jag dem, 22 stycken, i alfabetisk ordning. Jag tänker försöka undvika att beskriva hur musiken låter eftersom jag just nu inte orkar med inflationen av subgenrer och de förutsägbara motreaktioner som sedan kommer som ett brev på posten.

* * *

A Thousand Mouths ‎– A Thousand Mouths (Lamour)
Lagom tills att träden tappade sina löv släppte Gävlebolaget Lamour den här mycket höstiga C40-kassetten med två spår på ena sidan och ett på den andra. Analoga klanger som rör sig mellan acid och ambient. Bakom artistnamnet står malmöiten Anders Walldén.

AIWA – Recent Ups and Downs (Seagrave)
Flera helkvällar i höstas snurrade den här kassetten varv efter varv i min bandare. Lajos Nádházi från Budapest (och som väl hör till samma scen som S Olbricht) beskriver själv sin musik som “fusion funk hardware jamz”.

Birdy Earns ‎– Nachtangst (Seagrave)
Ännu ett släpp från Seagrave som är svårt att placera i ett fack, utöver att det ligger i linje med Seagraves övriga utgivning. Erinrar kanske lite mer om tidigt 2000-tal, på ett lekfullt sätt.

Deeper Kenz – Deeper Kenz (100% Silk)
Bland de mest dansanta släppen i årets lista. Direkt från norra Philadelphia. Den här låten kanske ni känner igen från TMP #002:

DJ Sabrina the Teenage DJ – Makin’ Magick
Kanske något att antingen älska eller hata. De som slentriangnäller på lo-fi har verkligen fått en krok att hugga på. Själv älskar jag DJ Sabrina the Teenage DJ, vem som än döljer sig bakom det underbart fåniga artistnamnet, som får den musikaliskt närbesläktade DJ Seinfeld att blekna. Alldeles oavsett alla samplingar från tv-serien, så är det här musik som gör mig glad. Punkt. Dessutom kom den hem till mig i form av en skrikrosa dubbelkassett. Vill ha mer.

Fennec – One Night Could Change Your Life
Till skillnad från ovanstående kan detta inte anklagas för ironi. Fennecs samplingsspäckade house är på samma gång lekfull och oerhört varm och känslomättad. De långa tacklistorna känns också befriande ocreddiga. Den här gången får vi en givande bakgrundsbeskrivning. Fennec är tydligen från den amerikanska Mellanvästern, långt från storstädernas klubbkultur. I stället sprider sig dansmusiken via intima fester i människors egna källare. Den här kassetten är ett försök att skildra periferins värme. Upplagan är fortfarande inte slutsåld!

French 79 – Olympic
Mina barn gillar den här kassetten mycket. Men jag är inte heller själv helt osvag för dess varma syntpop med vokala inslag. Utgivet på Data Airlines som annars mest är en institution inom chiptune (och t.ex. har gett ut en rad släpp med svenska Dubmood, som vissa av er säkert minns från Piratbyråntiden).

Inner Self ‎– O​.​E. Outside Experience (100% Silk)
New York-producenten Andrew Stefano rör sig mellan deep house och elektronisk jazz, så visst, kalla det gärna fusion. Även detta är en kassett som med sina varma syntklanger envisats med att spelas varv efter varv på kvällarna hemma hos mig.

Iku Sakan – Human Wave Music (Natural Sciences)
Japansk ambient. Fuktig och metallisk.

ISSHU – Bloc (Seagrave)
16 korta spår med dekonstruerad dansmusik. Bra introduktion till Seagraves estetik. Ännu inte slutsåld!

Jjakub – Entry Level (Seagrave)
“Techno reduced down to a ultra-potent soup”, skrev någon. Ungefär så. Nyfiken på vart detta ska ta vägen.

Khotin ‎– New Tab
Ljud som jag fortfarande förknippar med försommaren. Khotin från Vancouver har tidigare mest gjort dansmusik, men detta är någonting annat, mestadels renodlad ambient, känslosamt med lite samplade röster. (Men missa ändå inte föregående årets vinyl Baikal Acid, kanske ett av de sista släpp som gjordes på 1080p.)

Lesinge – Slide Blinders (Acid Waxa)
Acid som från och till erinrar ordentligt om de släpp som Richard D. James i början av seklet släppte under artistnamnet Analord, men också om Ceephax. Alltsammans levererat i ett mycket snyggt omslag signerat Broshuda.

Michael Claus – Memory Protect (100 % Silk)
Introvert och samtidigt drivig techno/house. Skulle kunna vara 2017 års bästa släpp från 100% Silk.

Minimal Violence – Live at the Pickle Factory (Lobster Theremin)
Ett set med mörk acid och synkoperad techno, inspelat i somras på en klubb i östra London. Årets enda kassettsläpp från Lobster Theremin som annars ger ut mycket av den allra bästa dansmusiken i vår tid. (Hoppa gärna till 4.40 i klippet.)

MONO.1 (Modularfield/Noorden)
Inspelade livesessioner med olika artister knutna till de två Köln-etiketterna. Stilarna växlar lite för fort för att jag ska hinna med och visst blir det ganska ojämnt, men särskilt på B-sidan finns ett par riktigt bra passager.

PKU! – Veggie
Vet inte vad detta är för Stockholmare men deras musik är rolig! Fullt av samplingar, även från gamla svenska filmer. “Det måste ju funnits nån kvinna som gjorde nånting bra under första världskriget” kan vara årets låttitel. Upplagan om 20 kassetter än ännu inte slutsåld!

Replica – Gold
Londonproducenten beskriver sin kassett som “en dekonstruktion av housegenren”. En utsökt liten resa.

Roy of the Ravers – Acid Royale (Acid Waxa)
Lekfull acid från Newcastle.

Åmnfx ‎– Moscow Beat (100 % Silk)
Rysk producent som genom sitt sätt att abstrahera för tankarna till mycket av vad som under året utgavs på Seagrave.

V/A – Sensate Silk (100% Silk)
Brukar inte köpa samlingskassetter, men har ändå svårt att inte köpa allt från 100% Silk och den här var ingen besvikelse. En rad bra bidrag från nya och okända producenter, men en av dem sticker ut – berlinaren Westcoast Goddess (som just har släppt sin första vinyl på stockholmska Omena).

V/A – Volna 1 (Volna)
Rysk kassetthouse har en särskilt plats i mitt hjärta och det verkar hända mycket på den fronten nu. Vad som i väst kallas för “low-fi house” verkar ryssarna helt enkelt kalla “raw” och öppna för en större bredd av influenser från hiphop, r’n’b och techno – utan gränser för hur opolerad ljudbilden kan bli. Underbart. Mitt intryck är att detta är något som rör sig utanför de allra största städerna i Ryssland. Den här kassetten anlände till mig från en avsändaradress i Nizjnij Novgorod. Räkna med att höra mer från den ryska kassetthousescenen under 2018, inte minst sedan nu ett amerikanskt bolag släppt samlingskassetten “Dirty tapes from Russia, vol. II“.

3 kommentarer ↓

#1 J on 11 January 2018 at 3:18 pm

Nu är den alltså här; den enda årslistan värd sitt namn. Allor si mosse, e io li tenni dietro. Vad skulle vi ta oss till utan vår Vergilius i kassetthousens land?

#2 monki on 23 January 2018 at 5:24 pm

Lite reflektioner kring kassettkulturen. Vet inte om du håller med.

Vissa aspekter av kassettkulturen är väl utforskade och förstådda. Det är en annan känsla av materialitet med kassetter som gör att de känns annorlunda än digitala mp3- eller streaming-filer. De knyter samman objekt och musik på ett annat sätt, samt lyssningsmedium och innehåll. Detta är klassiska S23m-frågor. Dessutom skapar kassetten en annan ljudbild och mastering än vinyler och mp3or, vilket stämmer väl överens med lofi-musiken. Även svårigheten att taktmixa kassetter gör dem mindre DJ-vänliga och mer lyssningsorienterade, vilket reflekteras i musiken.

Men vad sker på spridningsnivån med kassetter? Kassettsläppen skapar inte rariteter eller en exklusiv ingroup eftersom de flesta av låtarna också släpps på Spotify, Beatport och liknande och därför är globalt och oändligt tillgängliga. Däremot kan det på ett personligt plan vara en bra godtycklig filtrering av konsumtionsbeteendet att bara konsumera kassetter, ungefär som att fota med analog film kan göra en mer uppmärksam på urvalet av fototillfällen genom sin otymliga lagring och höga marginalkostnad jämfört med digitala format.

Dessutom kan den största behållningen med en kassett-baserad livstil vara användingen av postsystemet. Glädjen att få ett paket i brevlådan med en packetering gjord, postad och hanterad för hand direkt från avsändarens hemadress. Ger en ny betydelse till begreppet post-digital…

#3 rasmus on 25 January 2018 at 12:46 am

monki: Instämmer i om vartenda ord, vilken bra sammanfattning!

Det trista med postsystemet är bara att det är så förbannat dyrt. Särskilt att beställa kassetter från USA till Sverige (eller för den delen tvärtom) känns helt orimligt. Fast säg det musikformat som är rimligt!

Kommentera