Bubbla eller ej – ordentliga prisfall på bostadsmarknaden är att vänta, vilket lär leda till någon form av dramatiska konsekvenser i Sverige. Vi gör gott i att fundera på möjliga scenarion (ekonomiskt, politiskt, kulturellt; vad det betyder för fattig och rik, gammal och ung, centrum och periferi).
Om någon nyhetskälla är värd att följa nu så är det nog Per Björklund, författare till den utmärkta boken Kasinolandet. Läs honom!
Intressant är också att läsa vad den marknadsliberale skribenten Mattias Svensson skriver i Fastighetstidningen, om hur fallande bostadspriser kan fortplanta sig genom storstadens ekonomi.
“Storstadens överdådiga köpcentrum, stora evenemangsarenor, fashionabla gallerior och uppiffade affärsstråk är alla dimensionerade efter senare års konsumtionsfest.” Inte minst byggvaruhus och heminredningsbutiker, och i synnerhet hela “den småskaliga tjänstesektor som vuxit fram kring välbärgade innerstadshushåll”, finansierad genom en kombination av RUT-subventioner och bostadslån. Även Mattias Svensson medger att detta inte bara är negativt. Fallande priser på affärslokaler sänker trösklarna för verksamheter som under 2000-talet har drivts bort från innerstaden. Men samtidigt “hackar motorn i hela den svenska ekonomin”.
Mot bakgrund av senare års kreditökning som blåst upp både bostadsvärden och aktievärden är risken stor att en anpassning eskalerar till en ekonomisk kris med generellt fallande konsumtion, fallande bostadspriser, stigande arbetslöshet och betalningssvårigheter på en nivå som skakar bankernas ekonomi.
Ingenting säger att det är just de högbelånade bostadsägarna som kommer att drabbas. Vi har redan historiskt låga räntor, som Riksbanken knappast lär höja om konjunkturen viker nedåt. Å andra sidan finns heller inte mycket utrymme till räntesänkningar för att dämpa nedgången. Det utrymmet är redan förbrukat, och det förbrukades på att blåsa upp bostadspriserna så att de i förlängningen blåste upp hela den högkonjunktur som vi nu befinner oss i.
Vi bör nog inte haka upp oss på ordet “bubbla”, som lätt blir missvisande. Prisfallet kan gå mer eller mindre snabbt (och var överhängande redan för två år sedan). Förloppets hastighet är en öppen fråga, liksom vilka som drabbas i första hand, liksom vilka politiska mobiliseringar som får fart. Kommer det ha brakat loss på allvar redan före nästa val? Vilka syndabockar kommer att pekas ut? Vilka praktiska möjligheter finns att helt enkelt besätta de bostäder och lokaler som ställs tomma?
Kommande veckan ska byggbolag komma med kvartalsrapporter, om jag fattat saken rätt. Vi är många som för tillfället har svårt att känna annat än skräckblandad förtjusning.
17 kommentarer ↓
Angående hastigheten i prisnedgången kan man få en antydan genom att se på hur priserna i andra länder gått nedåt efter en topp. Min grova gissning är då -6% per år i några år framöver. Det blir ganska mycket till slut, men det går inte särskilt snabbt.
Kortsiktigt kommer många nyproducerade bostäder att ombildas från bostadsrätt till hyresrätt. Många fastighetsägare pratar om detta. Tyvärr har ju nyproducerade hyresrätter löjligt hög hyra och hyresnivåerna kommer nog ligga kvar ett tag. Loftgångshusen kommer sedan att bli enda hustypen som byggs.
Fastighets och bostadsrättsägare är så viktiga att jag tror alla andra kommer att köras över innan de tar någon större smäll. Alla de resonemang som etablerats över de senast åren kommer att bli politik. Hyresrättsinnehavare kommer att få ta smällen i ännu högre grad. (bor själv i hyresrätt)
Positivt är att något av den värsta skiten vi sett på sistone arenor, upplevelsestadsdelar kommer avta. Vi kanske också får en öppning där det finns lite utrymme att agera “politiskt”. Bostadsbrist och tomma hus tenderar att skapa möjligheter.
Nu är det här! Det säkraste av tecken på att man börjar svettas i maktens korridorer: ansvarig minister meddelar att allt är lugnt och «cirkulera, här finns inget att se»!
[…] K295: Bostadsbubblan, eller vad vi nu ska kalla den […]
Kommentera