“Indexkritik och ekonomisk historia”

Inför det tolfte ekonomisk-historiska mötet, som går av stapeln i oktober, har jag och min kollega Daniel Berg föreslagit en session om vad vi vill kalla “indexkritik”. Ordet verkar f.ö. aldrig tidigare ha använts på svenska, men nu är det planterat, därtill även indexerat (av Google) efter att alla sessionsförslag nu har lagts upp offentligt.

Ämnet knyter an till de mätbarhetsfrågor som luftats en del här på bloggen på sistone, men med en tydligare inriktning mot historievetenskaplig metod:

Genom att indexera priser blir det möjligt att omvandla nominella värden till reella. Bruket av konsumentprisindex (KPI) för att deflatera historiska priser, liksom av index för köpkraftsparitet (PPP) mellan olika länder, spelar en synnerligen central roll i ekonomisk-historisk forskning. Kritiken mot index som KPI är redan omfattande och kommer från flera håll. Det finns gott om exempel på ekonomer som hävdar att den officiella statistiken antingen över- eller underskattar inflationen. Inom feministisk och ekologisk ekonomi har man ställt upp alternativa mätmetoder där materiella flöden av arbete eller entropi, oavsett om dessa sker inom marknaden eller ej, används för att lyfta dolda värden och värdeförändringar i varorna. På senare år har det kommit en ny våg av litteratur som lyfter hur makroekonomiska indikatorer är historiskt föränderliga, bygger på stora inslag av godtycke och har tagits fram utifrån bevekelsegrunder som ofta varit mer politiska än vetenskapliga. Ändå är det, i ekonomisk-historisk forskning, långt ifrån självklart med ett källkritiskt förhållningssätt till dessa index.

Tidiga försök att räkna ut levnadskostnadsindex utgick från en korg med en konstant mängd varor av en konstant kvalitet. Snart ansågs det dock nödvändigt att ta hänsyn till att konsumtionens innehåll ändrar karaktär över tid. Därmed blev kvalitetsjustering en central fråga för prisindexeringen. En vanlig målsättning för KPI har varit att mäta kostnaden för en konstant levnadsstandard, men vad som läggs i detta begrepp är allt annat än självklart. Under de senaste årtiondena har bl.a. SCB i allt högre mån tillämpat s.k. hedoniska metoder i fråga om vissa varukategorier. Det vanligaste exemplet är hemelektronik, där utmaningen blir att avgöra hur mycket högre kvalitet som t.ex. årets smartphone har jämfört med förra årets modell. Om dess processor blivit snabbare men priset har stått stilla, räknas detta som en prissänkning i KPI-statistiken. Tillvägagångssättet väcker en mängd frågor: hur gör SCB-tjänstemännen för att kvantifiera en kvalitetsökning? Är det helt säkert att den ökade kapaciteten kommer konsumenten till godo, och inte äts upp av t.ex. ökad reklam?

Statistikmyndigheterna lägger allt större möda på att justera för kvalitetsförändringar, men hittills har detta i praktiken betytt kvalitetsökningar. De fall där kvaliteten i en vara eventuellt har sänkts över tid har i praktiken inte beaktats. Aktuella exempel skulle kunna gälla flygresor eller den svenska postgången. Av än större betydelse är frågan om hur prisindex ska ta hänsyn till förändrad livsmedelskvalitet i det längre tidsperspektivet. Kvalitetsbegreppet förtjänar också att skärskådas när det kommer till prisundersökning av allt från barnomsorg till rusmedel, från klädmode till nyhetsförmedling. Alla dessa produktkategorier går in i KPI och hur de kvalitetsjusteras kommer därmed i princip att få konsekvenser som fortplantar sig in i statistiken över t.ex. reallöner.

Vi vill föreslå begreppet ”indexkritik” som ett sätt att lyfta frågan om i vilken mån vi inom ekonomisk-historisk forskning kan och bör förhålla oss källkritiskt till prisindex. Källkritik ska inte missförstås som ett blott felsökeri. Tvärtom hoppas vi att denna session ska kunna belysa de möjligheter som finns för den ekonomisk-historiska forskningen att visa på sin samtidsrelevans. Dispyterna kring prisindexering är för oss inte ett problem, utan en tillgång. Men, i denna debatt vill vi mena att ljuset borde falla långt mer på de brister i källhanteringen som gjorts och görs. Statistikmyndigheter som SCB sparar förunderligt nog inte på systematiskt vis sin empiri. Vi vet vilka matematiska modeller man har räknat efter, men inte hur varukorgarnas sammansättning sett ut vid olika tidpunkter – vi står som ekonomhistoriker inför ett metodologiskt dilemma som förtjänar större uppmärksamhet.

Vi föreslår en session som diskuterar (1) indexkritikens möjligheter inom ekonomisk historia ur ett brett, empiriskt perspektiv och (2) möjligheterna att teoretiskt syntetisera olika former av indexkritik till en sammansatt värdekritik.

Vilka som skulle delta i sessionen är långt ifrån klart. Alla slags förslag mottages tacksamt!

4 kommentarer ↓

#1 Flute on 4 May 2017 at 8:57 pm

Snyggt! En mycket nödvändig debatt!

En annan intressant aspekt är vad som händer när ett index blir ett mål, t.ex. när Riksbanken styr mot en viss KPI-ökning per år. Goodharts “lag” insinuerar ju att “när ett mått blir ett mål, upphör det att vara ett bra mått”. När sen dessutom det mått de styr mot, som du påpekar, har metodproblem, kan man undra hur “bra” penningpolitiken blir.

#2 Daniel Berg on 6 May 2017 at 10:32 am

Huvudet på spiken Flute. Med inflationsbekämpning som enda mål för penningpolitiken, vilken i sin tur är överordnad en budgetbalans-fanatisk finanspolitik, blir måttet på inflation en fråga av allra yttersta politiska vikt. Då bostadspriser exempelvis inte inräknas i KPI, utan hyror istället används i korgen, blir en inflation på bostadsmarknaden mätt på ett sätt som gör att viss inflation kan skjuta i höjden utan någon som helst reaktion penningpolitiskt (och tvärt om då med ökning av löner exempelvis).

Jag minns att jag läste om det förvirrande begreppet “deflatorisk inflation” hos Elmar Altvater någon gång. (Måste kolla upp det igen inser jag nu) Jag tror det är något att utgå ifrån. Penningmängden och valutorna måste dekonstrueras för att se vilken inflation och vilken deflation de premierar separat. När man mäter vissa varor, mäter man vissa pengars cirkulation och inte andra. Ju mer separerade M1 och M3 är, desto mer partikulärt blir inflationsmåttet. Ja för tusan hurrni, det här kommer bli kul att försöka förstå bättre!

#3 Mattias on 6 May 2017 at 8:30 pm

Jag hoppas att än mer av dessa tankar kommer spilla över på bloggen framöver. Det är ett helt nytt angreppssätt på nationalekonomi för den som endast är skolad inom området på universitetets grundnivå.

#4 Amike on 24 May 2017 at 12:11 pm

Angående varornas föränderliga kvalitet som räknas in i prisindex slår mig också följande tanke: de som producerar och måste sälja varan är i de flesta fall samma som ska informera om varans (förändrade) kvalitet. Därmed är språket som står till förfogande nödvändigtvis reklamens språk.
Alla förändringar i kvalitet är förändringar till det bättre. “Nu med X% mer återvunnet material”, det signalerar en förbättring inom kategorin “miljövänlig”, även om det enbart skulle handla om att sänka produktionskostnaden och det inte alls är sagt att den färdiga produkten är miljövänligare. Vilket material återanvändes, hur mycket resurser förbrukades i processen, hur hållbar är den nya produkten, etc.?
Det behöver inte ens handla om medvetna försök att ljuga eller vilseleda, det finns bara inget språk som skulle kunna beskriva varorna på ett annat sätt än så. Det ligger både i varans väsen och i försöket att behandla kvalitet som en variant av kvantitet.

Kommentera