Tre mått, 1: Intelligens

På tal om svårigheterna att mäta “ekonomin”, så funderade jag just i vidare cirklar kring olika slags mått. Eftersom jag inte är helt säker på vad jag tänkte så testar jag att skriva om det här. Jag misstänker att bloggen har läsare som kan flika in ett och annat. Avstamp tas i tre olika fenomen, som mäts med olika slags mått.

1. Intelligens
Alla vet att IQ är ett mått på intelligens, men att måttet är omstritt. Alla accepterar i praktiken att intelligens finns, även om vi är många som betvivlar dess endimensionalitet och därmed är skeptiska till måttet IQ (intelligenskvot). Som för övrigt inte är någon kvot.
IQ kan mätas via olika tester, med olika resultat. Intelligenstesterna har inga anspråk på att mäta intelligens i någon absolut mening, utan IQ är ett relativt mått som som försöker säga något om hur en individ förhåller sig till en normalpopulation. Efter att man räknat samman alla testresultat, är det tänkt att medianvärdet får definiera IQ=100, medan 99, 101 och så vidare definieras utifrån standardavvikelser.
Relativiteten kommer bland annat till uttryck i den historiska aspekten. Sedan IQ-tester först utvecklades har tendensen varit en gradvis ökning av testresultaten. Så huruvida normal-IQ har stigit över 100 eller ligger kvar, det beror till 100 % på om man tänker sig normalpopulationen som synkron eller diakron. En annan uppenbar metodfråga kommer ur att normalpopulationen kan ha olika ålderssammansättning. Betänk bara hur andelen dementa ökar i befolkningen, vilket rimligen drar ner testresultaten om alla över 18 ska representeras i lika utsträckning.

Det finns mycket mer att säga om det kontroversiella IQ-måttet, men det behöver vi inte gå in på här. Kontentan blir att IQ används som en approximation av intelligens. Se två begreppen hålls oftast isär, även i vardagsspråket. När vi talar om “intelligent liv på andra planeter” så förutsätter vi t.ex. inte att dessa livsformer ska passera ett tröskelvärde i något IQ-test.

Det här inlägget känns lite konstigt, för jag var egentligen inte alls intresserad av intelligens i sig, bara av att jämföra olika former av mått. I nästa inlägg går vi vidare till frågan om att mäta temperatur och i synnerhet det som kallas “världstemperatur”.

5 kommentarer ↓

#1 COPYRIOT | Tre mått, 2: Temperatur on 23 April 2017 at 7:20 pm

[…] ← Tre mått, 1: Intelligens […]

#2 Andreas on 7 May 2017 at 6:31 pm

Vet inte om det är intressant i sig eller en tilfällighet att detta inlägg inte genererat någon diskussion alls, när inlägget om temperatur ledde till en massiv och intressant sådan!

Intelligenskvoten (som väl visst är en kvot? – man har åtminstone behövt dividera med standardavvikelsen i något skede) tycker jag har flera likheter med ekonomiska index. Inte minst att det är en sammanvägning där vissa mått ingår och andra inte ibland synbarligen godtyckligt, ofta baserat på måttens måttegenskaper snarare än på vad de mäter. Därtill att befolkningens nominella intelligensnivå eller kognitiva förmåga (råpoäng på testerna) relativt normerad IQ, vilket du skriver om, har politiska konsekvenser. Jag tänker på Lagen om Särskilt Stöd som medger särskilda insatser (och relaterade sociala stigman) till personer som ligger under 70 IQ-poäng (dvs 2 standardavvikelser under medelvärdet). När befolkningens kognitiva förmåga (mätt som råpoäng på testerna) ökar eller minskar så ändras ju samtidigt vilken nivå som denna gräns motsvarar.

Konsekvensen blir att om befolkningens kognitiva förmåga ökar så krävs mindre intellektuella svårigheter för att hamna under 70 IQ-poäng. Likvärdigt att om förmågan i befolkningen minskar så “riskerar” fler än förut som hade behövt stöd i vardagen att hamna på en IQ >= 70, vilket för dessa gör det svårare att få stödinsatser betalda av samhället än vad som varit fallet annars. Här kommer också andra aspekter av samhället in, som vilken kognitiv nivå som behövs för att klara sig själv givet hur samhället för stunden är utformat. Det torde finnas fenomen i finanspolitiken som speglar detta förhållande, gissar jag utan att ha någon direkt koll på ekonomiska index!

Det finns dock en ytterligare aspekt av detta som har direkt bäring på metodfrågan om andelen dementa och ålder. Jag tror dock inte att den relativa ökningen i andelen dementa kommer att dämpa flynneffekten (=ökningen över tid av förmågan att lösa intelligenstester) nämnvärt, för som jag förstår det normeras IQ idag inom varje åldersgrupp för sig (någon som vet mer får gärna fylla i här). Jag förutsätter här att demensexplosionen inte har att göra med att onset för demens tidigareläggs, utan snarare att vi blir äldre generellt. Baserat på detta så torde ökningen av andelen dementa innebära en lägre genomsnittlig råpoäng i testerna i befolkningen generellt (och därmed kanske en avtagande flynneffekt beroende på hur man räknar) – men det borde inte påverka individers rätt till stöd via LSS annat än inom de äldsta åldersgrupperna. Analogt för andra förändringar av nominella intelligensnivån inom en viss åldersgrupp.

Sedan finns ju som du antyder massor av intressanta frågor vilka aspekter av mänsklig intelligens som är lämpliga eller inte att basera ett IQ-index på, oaktat hur normeringen går till.

#3 Andreas on 7 May 2017 at 8:02 pm

Rättelse: flynneffekten (beräknat som ökningen i kognitiv nivå hos befolkningen i genomsnitt över tid) dämpas såklart av att andelen dementa ökar (tvärtemot hur jag skrev), men dämpningen påverkar inte relationen mellan kognitiv nivå och IQ annat än i specifika åldersgrupper.

Något som jag gissar också är fallet för flynneffekten generellt, att den drivs av i första hand vissa åldrar.

#4 Alaoglu on 7 May 2017 at 8:47 pm

William Stern definierade ursprungligen Intelligenskvoten som Intelligensålder/Biologisk ålder, således en verklig kvot, men inte den moderna definitionen med en fix standardavvikelse.

#5 Andreas on 8 May 2017 at 6:33 pm

Alaoglu: Tack för klargörandet! Jag håller med när jag tänker efter att det krävs en kvot mellan storheter för att det ska vara meningsfullt att tala om en kvot.

Kommentera