Vart leder maktkampen om de digitala betalningarna?

För tre år sedan skrev jag om Facebooks planer på att bli bank, vilket jag då tolkade som ett försök att “spotifiera Bitcoin” och införa en egen valuta. Vad som hittills har hänt är väl snarare att man etablerat sig som betalningsförmedlare i USA, där chatten (Messenger) nu har en knapp för att skicka dollar, lika lätt som man skickar en emoji. Det förutsätter dock ännu att användarkontot är kopplat till ett amerikanskt bankkort.
För några månader sedan erhöll Facebook även en europeisk banklicens.

För närvarande pågår en frenetisk maktkamp mellan IT-bolagen och bankerna om makten över penningväsendet. Pengarna digitaliseras och penningtransaktionerna stöps om till chatt genom att byggas in i korta, skrivna meddelanden med smartphone med hjälp av teknologin bakom Bitcoin (blockchain). /…/
Mycket tyder på att Facebook försöker konkurrera ut de övriga bankerna, särskilt som förvaltare av konsumenternas penningtransaktioner.

Onekligen finns det ett konkurrensförhållande mellan Facebook och de traditionella bankerna; de senare representeras i Sverige av Swish (som i praktiken är en kartell skapad av landets största banker). Gemensamt för dessa lösningar är att de är centraliserade och att de utmanas av mer decentraliserade lösningar byggda på blockchainteknik. Utan tvivel tillkommer en massa komplexitet som jag inte satt mig in i, grundad i såväl teknologisk som politisk osäkerhet.

I vilket fall kanske man inte bör tänka att det finns en “marknad för e-betalningar” som bara väntar på att erövras. Snarare verkar det som att företagsaktörerna strider om hur själva marknaden ska byggas upp, vilken hårdvara den ska köras på och hur dess informationsflöden ska styras.

We developed a critical reading of mobile payments in the context of a managerial discourse increasingly concerned with the reinvention of consumption and the consumer subject. /…/ In this context smartphones became a device to tap into its users’ social lives and exploit their immaterial values. Thus, we have argued, digital powerhouses are primarily interested in mobile payments as a way to capitalise on social flows, rather than to shave market share from credit cards. /…/
Provocatively perhaps, we argued that mobile payments and the mobilisation of productive consumers entail ideas and projects that might be worth defending, not least in terms of re-imagining the public sphere of global markets. Mobile payments do not really change how money is produced, or its effectiveness as a store of value, or unit of account. Indeed, mobile payments are realised in cooperation with credit- card networks and their increase in convenience is negligible. However, mobile payments do matter as an emergent social practice of ‘earmarking’ (Zelizer 2011) certain digital monies and ‘remaking money in the process’ (Maurer 2012). /…/ Mobile payments can poten- tially challenge us to re-imagine the public sphere of markets by developing a new instinct for infra- structure, more transparent supply chains and other capacities contributing to a new form of impersonal solidarity within the digital economy.

Ruben Kremers & James Brassett (2017), “Mobile Payments, Social Money: Everyday Politics of the Consumer Subject“, New Political Economy 16:3.

Visserligen ser jag goda skäl att vara skeptisk till den glättiga avslutningen på artikeln ovan – även om vissa penningflöden skulle bli mer transparenta, betyder det knappast att alla blir det och så länge varuproduktionen görs i syfte att tjäna pengar är det ofrånkomligt att pengarna överskuggar vissa delar av varukedjorna. Men det är ändå intressant att fundera över vad “öronmärkning” av pengar kan innebära och vilka möjligheter, sårbarheter eller faror som kan följa.

Bloggaren Tanketourettes skriver intressant om Facebooks ambitioner som betalningsförmedlare:

Istället för decentraliserade alternativ för pengahantering som BitCoin, vilka länder sig till ett P2P-samhälle, vill Facebook ta central kontroll över alla pengaflöden för att kunna ytterligare bygga ut det som är centralt för deras verksamhet: identitetshantering. Facebook vill äga din identitet. Detta bör kontrasteras mot subversiva alternativ som medför individens kontroll över sin identitet, som t.ex. Blockstack /…/
Facebook vill göra det som staten gör i den köttsliga världen – vara din identitära portal till allt. /…/
Sålunda nyttjas Facebooks inhägnande av webben i övervakande syfte för att kunna kontrollera befolkningen i en biopolitisk maktutövning, vars förtecken t.ex. kan skönjas i Kinas “Citizen Score”. Där kvantifieras varje medborgares värde genom en samvägning av algoritmiskt värderande av nätvaron. Vad köper personen på Alibaba? Vad skriver den på WeChat? Vad söker den efter på Baidu? Vad bloggar den om på Weibo? Till denna information läggs sådan som samlas in på mer traditionell väg – kreditvärderingar, polisregister med mera.

Frågan som jag vill ställa handlar om vilka strider det alls är relevant att engagera sig i. Vi har alltså dels en strid mellan centraliserade och decentraliserade lösningar, dels en strid mellan de företag som vill söker få kontrollen över framtidens betalningscentral – och därtill säkert fler konflikter. Men alla kan inte vara lika viktiga och vissa kanske inte ens går att driva framgångsrikt som isolerat projekt, om statsmakterna väljer att sätta hårt mot hårt.

6 kommentarer ↓

#1 Celes on 17 April 2017 at 6:45 am

Hur mycket kostar det att ansöka om en europeisk banklicens?

#2 rasmus on 17 April 2017 at 10:32 am

Celes: Verkar räcka att få licens i ett av medlemsländerna, så gäller den i hela EU. Så kolla med Finansinspektionen. Misstänker att det inte är ansökningskostnaden som är nålsögat, utan krav på att ha säkerheter etc, samt rutiner för att ge information till myndigheterna.

#3 WR on 17 April 2017 at 5:11 pm

EU-direktivet PSD2 är nog en relevant pusselbit. En sökning efter det på bloggen ger inga träffar så jag länkar en beskrivning för den chans att det är till gagn:

https://www.evry.com/en/news/articles/psd2-the-directive-that-will-change-banking-as-we-know-it/

#4 Mattias on 17 April 2017 at 6:14 pm

Får erkänna att jag är ganska starstruck av att bli omnämnd här på Copyriot.

Jag tänker att den viktigaste striden är den som avgör ifall det finns en “väg” in i betalningstekniken eller inte. Ifall själva den betalning man initierar genom Facebook utförs med hjälp av blockkedjan så spelar det ingen större roll för maktperspektivet – vad som spelar roll då är att Facebook fortfarande är gatekeeper, med allt vad det innebär.

Striden är sålunda tudelad. Den första striden handlar om vilken teknik som används – decentraliserad eller centraliserad. Den andra handlar om ifall någon “plattform” lyckas centralisera tillgången till den decentraliserade tekniken.

Kanske är det intressant att jämföra med TPB, som ju genom sin kraftiga portalstatus lyckats att pseudocentralisera användandet av BitTorrent.

Tänker direkt på ditt blogginlägg om verktygsnät vs plattformsnät. Ifall ett verktyg inhägnas av en plattform så hjälper det inte att verktyget är decentraliserat.

#5 Niels Möller on 18 April 2017 at 7:24 am

Jag tror det kan vara intressant i sammanhanget att backa ett par
decennier till de anonyma digitala pengar som bland andra kryptografen
David Chaum propagerade för, se
http://www.cs.ru.nl/~jhh/pub/secsem/chaum1985bigbrother.pdf (som jag
har för mig publicerades även i Scientific American).

Stater och banker var väl redan då tämligen ointresserade av teknik
som möjliggör anonyma transaktioner. Chaum startade företaget DigiCash
som försökte sälja in tekniken, men de blev inte så långlivade (se
https://cryptome.org/jya/digicrash.htm för en historieskrivning).

De här digitala pengarna var centraliserade, så banken måste vara en
organisation man tror att man inte blir blåst av, men möjligjorde ändå
kryptografiskt anonyma transaktioner. Grejen är att banken (och därmed
staten) har full insyn och kontroll över användarnas banksaldon, men
de digitala kontanternas väg från uttag till insättning är dold,
förutsatt att volymen är tillräckligt hög för att skydda från
trafikanalys. Idag tror jag DigiCash verksamhet fortfarande skulle
vara laglig, men det är inte helt uppenbart med dagens
penningtvättregler.

Det coola med bitcoin och liknande system är förstås
decentraliseringen. Men för anonymitet är det nästan tvärtom: Man kan
ha så många pseudonymer man vill, men listan över alla transaktioner
är publik.

Sen finns det forskning på att göra både och: Anonymitet *och*
decentralisering. Sist jag kollade på zerocoin (http://zerocoin.org/)
var det riktigt cool forskning, men långt från praktiskt användbart.
Men när jag tittar nu så verkar det som att delvis samma folk har
tagit fram ett nytt, bättre, och mycket effektivare protokoll, se
http://zerocash-project.org/. Det är nog absolut värt att hålla sig
uppdaterade med.

#6 Mats Henricson on 23 April 2017 at 8:27 pm

Det är nog https://z.cash man ska gå till om man vill läsa om valutan som Niels pratar om.

Kommentera