Låt oss slippa mer samhällstoxikologi

Har inte adjektivet “toxic” blivit omåttligt populärt i samhällsdebatten på sistone? Feminister talar om “toxisk maskulinitet“. Rasister hävdar att islam är en “toxisk religion”. Och varenda präktig slappskalle står redo att förklara olika samhällsproblem som resultatet av “toxisk kombination” av faktorerna X, Y och Z. Ofta är X, Y och Z så luddiga att de inte går att skilja från varandra och inte sällan är de rentav synonymer, så att det verklkigen inte kan vara fråga om någon kombination, mest är ett talesätt som används för att låta smart.

Vanligast är uttrycket på engelska, men det verkar nu förekomma allt oftare även på svenska, där det ju blir ännu slappare när man direktöversätter “toxic” till “toxisk” i stället för “giftig”.

Om man känner att man verkligen behöver stärka sig med ett adjektiv, varför då inte bara säga “skadlig” eller “destruktiv”? Kanske för att de två senare orden riskerar att väcka frågan om vem som skadas eller vad som förstörs.

Varför inte bara säga “dålig”? För att det både låter banalt och subjektivt. Banalitet och subjektivitet är uppenbarligen en toxisk kombination. Ingen vill låta som en hobbytyckare. Genom att i stället välja adjektivet “toxisk” låter man i stället som någon i en vit rock.

På tal om vita rockar, borde det vara hög tid för toxikologerna att säga ifrån. Om vi inte rentav måste kalla in toxikologins fader, Paracelsus (1493–1541):

Allting är gift och inget är utan gift. Dosen allena gör att något icke är giftigt.

Ända sedan Paracelsus vet vi att toxicitet är en fråga om dos. En människa kan dö av en toxisk dos vatten eller salt, men också av brist på vatten eller salt. Det samtida bruket av toxinmetaforer är alltså närmast pre-paracelsiskt – det bygger på att en viss företeelse, eller kombination av företeelser, är antingen gynnsam eller skadlig oavsett dos.

Toxikologi kan sägas handla om kvantitativa förhållanden mellan en viss slags substans och en viss slags organism. En dos som skadar en fisk behöver inte skada en fågel. Många ämnen som är skadliga för barn är ganska harmlösa för vuxna. Om vi i metaforisk mening vill utnämna olika samhällsfenomen som toxiska, blir den självklara följdfrågan: för vilken samhällsorganism?

I strikt toxikologisk mening finns det inte, om jag fattat saken rätt, någonting sådant som “en toxisk kombination”. Visst kan det ske en kemisk reaktion mellan två substanser (t.ex. två läkemedel) som resulterar i en ny substans med toxisk verkan, men själva reaktionen skall då förklaras av kemister, inte av toxikologer. Förhållandet mellan en substans och en organism är, såvitt jag förstår, vad toxikologin handlar om.

Någonstans har jag på känn att detta handlar om mer än bara en dålig metafor som tyder på slappt tänkande och kryptonormativitet. Genom att skärskåda dåliga samhällsmetaforer kanske vi även kan få upp ögonen för vad som är dålig samhällsvetenskap. Därtill är det idéhistoriskt intressant att fråga sig varför toxinmetaforer tycks ha blivit så populära just nu.

4 kommentarer ↓

#1 Niels Möller on 9 April 2017 at 10:28 am

Alkohol + grå bläcksvamp kanske kan vara ett exempel på en toxisk kombination? https://sv.wikipedia.org/wiki/Gr%C3%A5_bl%C3%A4cksvamp#Antabuseffekt

Fysiologi snarare än kemi; det ena ämnet blockerar organismens förmåga att bryta ner det andra.

Vad gäller missbruk av begreppet, känns det närbesläktat med https://copyriot.se/2016/02/10/k260-en-perfekt-storm-ett-urfanigt-uttryck-for-att-tala-om-den-annalkande-finanskrisen/ ?

#2 Micke vK on 9 April 2017 at 8:49 pm

Jag gillar verkligen begreppet toxic masculinity och tycker det är trist att det inte riktigt går att översätta. Det som skiljer toxic från giftig – som jag uppfattar orden åtminstone – är att gift är under kontroll, medan toxic är nånting som förpestar allting omkring sig. Just det säger nåt relevant om hur den där problemtyngda manligheten funkar: att i ett sammanhang där män betett sig rimligt kan det räcka med en påminnelse, nån som säger nåt, för att rycka hela sammanhanget i en jäkligt jobbig riktning.

#3 rasmus on 9 April 2017 at 9:59 pm

Micke vK: “Elakartad” är annars ett närliggande alternativ till “toxisk”.
Vad gäller “toxic masculinity” funderar jag för egen del på om det inte är läge att prata om något så otrendigt som “patriarkatet”.

#4 Arletta Ellington on 10 April 2017 at 11:13 am

Jag tror att ordet toxikologi är precis det som det nuvarande samhället präglas av: obalans, för mycket information och för lite kunskap.
För mycket av virtuella konstruktioner och för lite av äkta livet.
För mycket fast food och för lite av det som man äter med smak, som är färskt och levande (i bredare mening gäller det också relationer och ytterligare frågor). Och då ordet “dålig” duger inte. De som upplever det toxiska tillståndet, upplever ofta eufori. Det är konsekvenserna som gör det hela dåligt efteråt.
Men är detta nytt?
Är det kanske det som alla generationer, som har varit innan oss, upplevt i alla tider? När det gamla utmanas av det nya. Det vet inte jag …

Kommentera