I min doktorsavhandling Musikens politiska ekonomi (2012) kunde jag bland annat visa hur begreppet “levande musik” inte etablerades förrän omkring 1930.
På ett sätt är det ju trivialt: innan ljudinspelningens epok var musik något som i stort förutsatte närvaron av levande människor, så det fanns inget behov av att förtydliga detta med ett adjektiv. Precis som att människor inte började tala om “levande ljus” förrän efter det elektriska ljusets genombrott.
Men år 1930 var grammofoner och fonografer inte längre någon nyhet. Det var inte ljudinspelningen i sig som föranledde talet om “levande musik”, utan den elektroniska ljudförstärkningen. Närmare bestämt bruket av högtalarmusik i offentliga rum, vilket först skedde på biografer när stumfilmer började ersättas av ljudfilmer så att biografmusiker gjordes arbetslösa. Detta tog i Sverige sin början våren 1929 och det var precis då som det nya begreppet “levande musik” tog plats i svenskan, troligen som en import från engelskan, efter att ljudfilmen slagit igenom något år tidigare i USA.
Märkligt nog verkar detta aldrig tidigare ha tagits upp i forskning. Därför överväger jag att pröva tesen mot ett större källmaterial. Sen jag skrev avhandlingen har t.ex. en del dagstidningar hunnit digitaliseras. Mina preliminära sökningar i svensk dagspress bekräftar bilden av att “levande musik” uppfanns i början av 1929. (Därtill ges tidigare exempel på hur samma fras används i en helt annan innebörd, kopplad till en nationalromantisk ideologi, inte minst av Wilhelm Peterson-Berger.)
Sen tänkte jag göra motsvarande sökningar efter begreppet “levande musik” även i utländsk dagspress. Jag tänkte mig åtminstone norsk, dansk, brittisk, amerikansk och tysk. Men i sistnämnda fall uppstod ett problem. Lustigt nog har saken aldrig slagit mig tidigare, men tyskan har inget inhemskt begrepp för “levande musik”! Man använder i stället låneordet “Live-Musik”. Hur detta kom sig vore i sig intressant att försöka utröna.
Jag roade mig med att söka i Google Translate. Resultaten är inte särskilt tillförlitliga; man kan inte veta om mjukvaran försöker översätta en fras eller två separata ord. Men det pekar ändå i riktning mot att påfallande många språk inte har något eget begrepp för “levande musik” utan i stället använder det engelska låneordet. (Huruvida något av jordens språk har ett eget begrepp för “musik”, som inte är ett grekiskt låneord, är en annan sak.)
Här kommer ett försök till uppställning. Ni som har språkkunskaper får hemskt gärna rätta eller kommentera:
Språk som använder ett inhemskt begrepp för att beskriva levande musik: norska (levende musikk), danska (levende musik), isländska (lifandi tónlist), finska (elävää musiikkia), baskiska (zuzeneko musika), italienska (musica dal vivo), katalanska (música en viu), spanska (música en vivo), portugisiska (música ao vivo), serbokroatiska (živa glazba), ryska (????? ??????), polska (muzyka na ?ywo), slovakiska (živá hudbaz), turkiska (canl? müzik), lettiska (dz?v? m?zika)… Men som sagt – det är inte säkert att alla dessa verkligen stämmer.
Sen finns det en massa språk som i stället använder det engelska låneordet “live”. Dit hör alltså tyskan, liksom av allt att döma nederländskan (live muziek), rumänskan (muzica live) och flertalet utomeuropeiska språk.
Jag kan inte franska, men just franskan framstår som ett särdeles intressant mellanfall. Där förekommer nämligen två olika varianter: musique live och musique vivante. Den första varianten ger betydligt fler träffar på Google, medan den senare används i många mer formella sammanhang. Jag blir nyfiken på om det skett en förskjutning över tid och hur respektive variant uppfattas i nutidsfranskan. Om du som läser detta har en aning om saken, dela gärna med dig av den!
34 kommentarer ↓
Här är SOUer som innehåller strängen “levande musik”:
http://pastebin.com/dbSH5sDw
Det finns även en hel del öppna data bland riksdagsprotokoll som borde vara sökbara. Sedan kan man ju numera, om man vet vad man letar efter, lämna in ganska mycket text till universitetsbiblioteken och få dem digitaliserade.
I listan över vad ‘levande musik’ heter på olika språk ser det ut som att serbokroatiska och slovakiska har egna icke-grekiska begrepp för musik (‘glazba’ respektive ‘hudbaz’).
Även i svenskan används begreppet livemusik, vad skiljer detta från fallet med franska? Täcker tyskans ‘Live-Musik’ både svenskans ‘livemusik’ och ‘levande musik’?
Anton: Ja, jag råkade nästan glömma att vi ofta (oftare?) även på svenska numera säger “livemusik”. Så det kanske inte är någon skillnad mot franskan. Jag är mest nyfiken på hur det förändrat sig över tid senaste 90 åren.
Den verkliga anomalin tycks vara tyskan. Jag tror inte att låneordet “live” gjorde intåg i tyskan redan på mellankrigstiden. Att två länder (Tyskland+Österrike) som så stolt vårdade sina musiktraditioner inte etablerade något begrepp för “levande musik”, när många andra länder gjorde det, tarvar en förklaring.
Jag måste rota mer i glazba och hudbaz. Ni som har koll på väst- eller sydslaviska språk är mer än välkomna att kasta in era tankar om saken.
Verkar som att glazba kommer från ordet för “röst”. Är det ett ord för “sång” som har vidgats till att även betyda vad vi numera kallar “musik”? Inte otroligt.
Vidare får jag intrycket av att de sydslaviska språken använder både glásba och múzika parallellt, som synonymer?
hudba kanske i grunden är ett ord som syftar på “att spela”?
Att det finns en massa verb för olika musikrelaterade aktiviteter är inga konstigheter. Det speciella med det moderna bruket av “musik”, som grekiskt låneord, är att det är ett enda substantiv som lägger under sig alla de olika aktiviteterna.
På franska är det (som din google-sökning tyder på) “musique live” som är den absolut vanligaste formen. Jag tror att “musique vivante” är en variant som används i Quebec och Schweiz där man ofta förfranskar anglicismer. Däremot förekommer “spectacle vivant” för att prata om teater och dans, men också för olika typer av musikföreställningar. Kan lägga till att på kinesiska är det platsen som betonas i motsvarigheten till “levande musik” – ordet ???? betyder ungefär “musik på plats.” Japanskans ??? kan däremot förstås som “levande musikföreställning.”
Islaendskans “tonlist” betyder bokstavligen “tonkonst” och taecker vad jag foestaar in allt det vi talar om naer vi paa svenska talar om “musik”, trots att det kanske framstaar som att det ringar in ett smalare fenomen (dvs en konstnaerlig praktik som noedvaendigt inrymmer urskiljbara toner). Men saa har ju islaenningarna aldrig varit saerskilt foertjusta i laaneord.
(ber om ursaekt foer avsaknaden av svenskt tangentbord…)
Tjeck(oslovak)iskans hudba kommer som rasmus säger från verbet hrát/housti (att spela) och ursprungligen, tycks det, mer specifikt relaterat till stråkinstrument:
Även om ‘levande musik’ och ‘livemusik’ lappar över varandra en hel del som begrepp så skulle jag ändå säga att ‘levande musik’ lutar mer åt att innefatta sammanhang där lyssnandet på musiken inte är det primära, utan snarare då man ska dricka öl, umgås eller dansa och att musiken som spelas ibland är levande vilket känns som lite lyxigt. Livemusik lutar enligt mig mer åt konserter där själva uppträdandet sker i centrum, ofta med känd artist.
Är begreppet musik lika brett på grekiska som det är på svenska (och andra språk dit ordet musik lånats)?
Jag börjar tänka i termer av:
levande musik versus mekanisk musik
levande musik versus populärmusik (Adorno)
levande musik lika med lokalt framförd eller ambulerande musik (typ föreningar för levande musik, Rikskonserter), där platsen är viktig för musiken
levande musik lika med musik framförd i nuet av levande musiker (en mer begränsande innebörd som liknar begreppet livemusik, där tidpunkten är viktig för musiken
levande musik som begrepp förefaller betydligt mer komplext än livemusik, tycks innehålla olika typer av ideologiska och kultruella referensramar och markeringar som saknas när begreppet livemusik eller musik spelad live kommer in i bilden
vivant ingår i en av filmmediets förlagor, tableaux vivants som också i den tidiga filmen utgör ett speciellt sätt att konstruera film på, enligt Noël Burch “a primitive, anti-realist, non-centered and non-linear mode of representation, contrasting it to the kind of cinematic representation and storytelling which we are familiar with in today’s movies, especially in Hollywood, a linear, centered, character-driven mode of representation, storytelling and space-production.
Se https://lucian.uchicago.edu/blogs/mediatheory/keywords/tableau-vivant/
En sådan filmestetik går tillbaks på tidigare populära former som postkortet, seriestripen, magiska tricks, music hall, rentav medeltida liturgi, återskapande av konstverk, med bilder på långt avstånd, bilder fyllda med tecken, figurer, uppställda horisontellt och rakt framför kameran.
italienskans dal vivo tycks uppta många av betydelsenyanserna i franskans vivant
Puck Engman: i Quebecisk franska används inte “musique vivante” i meningen “levande musik”. Om det används betyder det “livlig musik”.
Det slår mig också att användningen av ordet levande på olika språk borde bero på hur det ordet “kan” användas i andra sammanhang. Vi säger till exempel “såg du bandet live” om vi skulle säga “såg du bandet levande” skulle det mer låta som ett polisförhör efter att medlemmarna mördats.
Jag skulle också säga att resturangen hade levande musik men pubben hade livemusik… men det är bara vad som känns naturligt.
Kommentera