K289: Ekonomiekot om minusränta som finansiellt undantagstillstånd

Nu är det två år sedan Riksbanken införde minusränta (negativ reporänta) efter en tid med nollränta. Jag har flera gånger beskrivit det rådande läget lite dramatiskt som ett “finansiellt undantagstillstånd”, ett begrepp som nu plockats upp av Ekonomiekot i en pigg specialsatsning.

I en rad kortreportage försöker Ekonomiekot utröna vad minusräntan gör med pensionerna, sparandet, näringslivet, börsen med mera.

Jag intervjuades för att säga något om vad minusräntan gör med “samhällsandan” i lite vidare mening. Inslaget på drygt tio minuter tar avstamp i hur Spara och Slösa en gång skulle få barnen att “fostras in i räntesamhällets logik”. Åtminstone utifrån denna logik får man verkligen säga att vi lever i ett undantagstillstånd.

Det är ju ett experiment vi befinner oss i och ingen vet vart det leder. Nu sägs det ju att det ska vara mer eller mindre kortvarigt, att vi har haft det i två år och ska ha det i två år till eller så. Men det kan man ju verkligen inte veta, det kan ju vara så att vi hamnar i en situation där vi mer eller mindre permanent, i delar av världen, parkerar styrräntorna på negativt territorium. Och vad det får för effekter i det större sammanhanget, det vet vi inte exakt. Man kan ju såklart spekulera i olika konsekvenser. Den stora bilden finns där inte riktigt än.
Investerare lånar ut pengar till stater, och även till kommuner i Sverige, utifrån premissen att de ska få mindre pengar tillbaka och det är ändå en ganska märklig situation som får en att fundera lite på vad pengar är.
/…/
Minusräntan blir ju en signal som säger: placera inte pengarna på banken, utan ut och placera dem någon annanstans, på börsen, placera dem i en fastighet, var som helst men inte på ett bankkonto – det är den signalen som sänds. Så det ska tvinga fram ett risktagande. Så kopplingen mellan pengar och risk blir tydlig på ett annat sätt än den varit.

(Som ofta när jag medverkar i radio tycker jag att det känns givande att transkribera delar av vad jag själv sagt. Det är alltså poängen med detta inlägg. Om någon annan får utbyte av orden, eller ännu hellre vill kommentera dem, är det bara en bonus!)

Vår syn på risktagande förändras i en ekonomi styrd av en minusränta. Det är själva poängen: att uppmuntra risker. Pensionsfonder och andra investerare ska helst inte låta kapitalet vila i statsobligationer, utan idealiskt sett ska kapital pressas ut till de domäner där de kan “sätta hjulen i rullning”. Samtidigt är det en vedertagen sanning att låga räntor leder till högre grad av “felinvesteringar“, att de blåser upp “alla former av bubblor, det kan vara i fastigheter, det kan vara i aktier eller i någon speciell bransch”.

Mer och mer pengar söker sig mot mer och mer riskabla investeringar. Och ett sånt område, som representerar stor risk men också stora förhoppningar idag, det är olika slags nya teknikföretag, som ofta inte går med vinst utan går med stor förlust, men som ändå representerar en förhoppning om framtida monopolvinster. Så under den här tiden med låga eller negativa räntor så har ju värderingarna av många nya teknikföretag skjutit i höjden något otroligt. Och det här att man är beredd att investera i företag som gör stora förluster bara för att de kanske i framtiden kan göra vinst, på något oklart sätt, det tror jag är karakteristiskt för vårt finansiella undantagstillstånd som vi lever i idag.

Minusräntan var lösningen på förra finanskrisen – om man nu kan tala om “lösning” när räntan fortfarande är negativ. Hur ska centralbankerna då tackla nästa finanskris? Så här sammanfattar reportern vad jag antagligen uttryckte på ett lite osammanhängande sätt

Ett sätt vore s.k. helikopterpengar: att medborgarna helt sonika fick kontanter att spendera, bildligt talat utkastade över sig med helikopter.
Ett annat sätt vore att räntan sänktes ännu mycket lägre, kanske till tio procent minus – men då skulle man nog samtidigt behöva förbjuda kontanter, eftersom det höga priset på att ha pengar på banken skulle få folk att stoppa pengar i madrassen i stället, vilket i sin tur skulle kunna skapa en allvarlig finanskris, om bankerna dränerades på kapital. Samtidigt, med så låg minusränta skulle sannolikt alternativa betalningsmedel växa fram, resonerar Rasmus Fleischer.

Jag fortsätter:

Om vi skulle gå mot ett scenario där minusräntan blir det nya normala och kanske ännu lägre ner i det negativa området, då får man kanske räkna med att olika typer av informella pengar också breder ut sig. Att människor i högre grad betalar i förhand för att få olika slags poäng eller… För i ett samhälle med minusränta så vill man inte ha pengar. Man vill till varje pris bli av med pengarna. Man kan uttrycka det som att pengarna bränns i handen. Så hellre än att ha pengarna på banken skulle man då förköpa olika produkter.

Reportern frågar: Är det så att minusränta per definition visar att någonting är fel?

Det är väl en öppen fråga… Nej, minusräntan är väl snarare en respons på något som uppenbarligen är fel. Historiskt har ju många vid olika tillfällen sett det som att plusränta är någonting fel, man har sett räntan som roten till allt ont. Det gäller såklart i religiösa traditioner, både kristendom och islam och så vidare där ränta har varit förbjudet, och det gäller många andra rörelser som har velat se ett räntefritt samhälle som mål. De borde ju kanske jubla nu när vi har minusränta, fast riktigt så enkelt är det inte.

10 kommentarer ↓

#1 Celes on 10 February 2017 at 9:03 pm

Nej det är det ju inte, för räntor finns ju ändå, ehuru negativa, och flera aktörer tjänar fortfarande pengar på räntor. Räntefrihet måste ju betyda att det inte går. Det är väl ingen som kan vara emot det egentligen? Eller?

#2 Pontus Lindblom on 11 February 2017 at 10:29 am

Minusräntan visar att vi står på randen till en ekonomisk depression. Centralbankerna försöker “stimulera” ekonomin genom att sänka styrräntan för att öka belåning och konsumtion, problemet är att hela den Keynesianska penningpolitik som centralbanker och stater för leder till korta och långa ekonomiska cykler med ett stort mått av kapitalförstöring och snedfördelning av kapital som följd. Jag höll en föreläsning på Internetdagarna 2016 (Sveriges största konferens om internetfrågor) om pengars historia, hur pengar och krediter fungerar samt hur dagens Keynesianistiska penningpolitik fungerar och kontrasterande det mot den Österrikiska penningpolitik som Bitcoin är baserad på. Kika gärna på den och hör av dig om du vill diskutera dessa frågor. https://youtu.be/liKgB5TG-dc

#3 Alaoglu on 11 February 2017 at 2:12 pm

Pontus: Bitcoin leder inte till korta och långa ekonomiska cykler med ett stort mått av kapitalförstöring och snedfördelning av kapital?

#4 Pontus Lindblom on 11 February 2017 at 3:51 pm

Eftersom Bitcoin endast funnits sedan 2009, har relativt låg global utbredning hittills (jämfört med nationella valutor), ständigt utvecklas osv så är priset på bitcoin väldigt volatilt, till följd av spekulation om hur stor global användning Bitcoin kan få i framtiden. Men när Bitcoin eller någon annan form av “hårda pengar” (i Österrikisk bemärkelse) dvs pengar som inte kan inflateras ur tomma intet av någon central part, får en dominerande användning i framtiden så kommer det inte bli de systematiska ekonomiska cykler som vi har nu på grund av att centralbanker styr ränta och penningmängd som de behagar. Jag förklarar varför i min föreläsning.

#5 Erik on 11 February 2017 at 4:48 pm

Styrningen i bitcoin är stenhård. Systemet är centraliserat till en okränkbar algoritm och kan inte anpassa sig dynamiskt efter hur verkligheten fungerar. Frågan är om en verklig bitcoin-ekonomi överhuvud taget kan vara kapitalistisk.

#6 Alaoglu on 11 February 2017 at 5:46 pm

Utan att vilja dra igång en goldbuggerysession här i kommentarsfältet kan man notera att KNCs (bort)förklaring till konkursen var halveringen i miner reward (del av den “okränkbara algoritmen”), inte någon volatilitet i priset (som man, med hundratals miljoner i riskkapital, rimligen borde kunnat hedga).

#7 rasmus on 11 February 2017 at 11:26 pm

Jag har inget mot om det dras igång en goldbuggerysession, det är ofta intressant att stå vid sidan om och betrakta sådana tycker jag…

#8 COPYRIOT | Medverkar i Filosofiska rummet on 13 February 2017 at 11:18 am

[…] ← K289: Ekonomiekot om minusränta som finansiellt undantagstillstånd […]

#9 Celes on 13 February 2017 at 1:23 pm

Det helt avgörande för att pengar ska fungera är att man kan betala skatt med dem. Det som händer nu med det pågående bytet av mynt och sedlar är att staten säger att det inte längre går att betala skatt med de gamla pengarna, och därmed vill ingen ta emot dem efter det datum som är satt. Det har alltså inget med fördelningen att göra som Copyriot har funderat kring; Copyriot skulle rentav kunna ha samtliga gamla sedlar med Carl von Linné avbildad, men de skulle ändå inte fungera som pengar, när inte staten tar emot dem som skatt.

Enligt samma logik skulle man kunna ge varje medborgare exakt lika mycket av de nya pengarna, och de skulle fungera som pengar ändå, ty man kan betala skatt med dem! En ojämn fördelning skulle förstås uppstå snart nog i vilket fall, eftersom intjäningsförmågan varierar så enormt mellan individer. Men fördelningen betyder ingenting för pengarnas funktionsduglighet.

#10 Trumpeten on 13 February 2017 at 10:47 pm

På tal om att ge eller ta gratis pengar, kolla in https://byteball.org/

Det projektet har tagit lärdom av bitcoin, precis som Celes säger är det viktigt att betala skatt, med Byteball skulle FI eller Skatteverket kunna skapa en asset i systemet, SEK, och kontrollera alla transaktioner som sker med den, men även automatiskt ta ut en skatt på alla transaktioner av asset SEK i Byteball systemet. Till och med faktiskt, ta ut olika skatt beroende på vilken aktör som köper/säljer varor.

Det vore inte så dåligt med tanke på att även Skattepengar då skulle bli transparenta, korruption borde kunna upptäckas lättare av medborgare.

Det är dock inte exakt som bitcoin, det finns 12 betrodda noder i systemet.

Kommentera