Kassetthouse 2016 – årets 12 bästa släpp

För en gångs skulle levererar denna blogg en årsbästalista.

Jag har köpt och lyssnat på en hel del musikkassetter under 2016. Andra kassetter har jag velat köpa men inte kunnat eftersom de små upplagorna – ofta bara runt 50 ex – brukar sälja slut snabbt. Så jag har också laddat ner en hel del digital kassettmusik från Bandcamp eller via Soulseek. Olika sorters musik, ofta i gränstrakterna mellan genrer men ändå inte på ett helt flytande vis, just tack vare de kassettbolag som går in för att bygga egna musikaliska rum med särprägel. Dessa kassettbolag – från länder som Ryssland, Kanada, Kroatien, Frankrike, Sverige och USA – utmärker sig ofta för en estetisk konsekvens i utgivningen. Efter att ha upptäckt en kassett som faller en i smaken kan man lika gärna beställa hem de andra kassetterna från samma bolag och räkna med gott utbyte.

Följaktligen har kassettåret 2016 för mig i väldigt hög grad kretsat kring kassetthouse. Vilket inte är någon genre, men väl ett sånt där “eget rum”, eller snarare en hel lägenhet där de olika rummen representeras av kassettbolag som 100% Silk och 1080p, med korridorerna fulla av artister som distribuerar på helt egen hand. Musiken är analogsyntetisk, taktfast och drömmig. (Jag vet inte varför jag skrev “drömmig” i stället för “drömsk” men det känns tidsenligt.) Den kan dra åt ambient eller funk, shoegaze eller dub, men själva noden för dessa kopplingar är ändå house. Ibland strösslas etiketter som “outsider house”, “introvert house”, eller “lo-fi house”.

Skitsamma, jag säger kassetthouse, även om många av artisterna även släpper musik på vinyl eller i rent digitala versioner. Sådana format kan användas till DJ-mixar. Kassettmediet, däremot, låter sig inte mixas. Detta har betydelse när det kommer till olika varianter av housemusik, som annars ofta släpps med DJ:s i särskild åtanke, efter att ha producerats med mixvänliga intron och outron. Sånt kan göra musiken mindre lyssningsbar i omixat skick. När musiken däremot släpps på kassett så är det en tydlig markering om att den faktiskt är gjord för att lyssnas på, alltså även utan att först ha mixats av en DJ. Därför är form och innehåll oskiljbart i kassetthouse, vilket inte förminskas av att musiken samtidigt distribueras i digitala kanaler.

Här kommer så min lista som rymmer tolv kassettsläpp i inte så strikt ordningsföljd.

Elka – Chants

1080p | Discogs | Bandcamp
Om en kassett från 2016 ska få representera den nya vågen av kassetthouse så får det nog ändå bli den här kassetten från Vancouver, som är epicentrum för hela grejen. Elka (Elan Benaroch) producerar i grunden klassisk deep house (med i slag av acid), men med en maximerad kontrast mellan de energiskt synkoperade trummorna och de ibland närmast somnabula syntharmonier som svävar i bakgrunden.

Bludwork ?– Nightmare

100% Silk | Discogs | Bandcamp
Bludwork är enligt uppgift en 18-åring från Georgia, som i höstas gav ut sin andra kassett på 100% Silk. Inte helt olikt ovan nämnda Elka, men kanske varmare klanger och stundtals ännu mer dansant.

Body-san ?– Shining The Money Ball

1080p | Discogs | Bandcamp
Brandon Knocke i Portland kallade sig tidigare Discoverer men det här är mer egenartat, lite släpigt, mycket drömmigt. Det blir inte mindre egenartat när man ser videon till ett av spåren.

Kaazi ?– Zen Travel

100% Silk | Discogs | Bandcamp
Släpptes samtidigt som Bludworks kassett (se ovan) och har väl musikaliskt rätt stora likheter. “Cycle” är ett fantastiskt spår som förtjänar att bli dansat till. I väntan på detta har Kaazis kassett rullat många varv på repeat hos mig.

Nerea / DJ Longdick ?– Carnet de Voyage

House Plants Records | Discogs | Bandcamp
Splitkassett med en schweizisk och en australiensisk artist, varav den senare använder ett verkligt avskräckande namn. Låter som något från 100% Silk men är utgivet på ett nytt kassettbolag från Toulouse, House Plants Records. Kan passa på att tipsa om deras mixtape Heat from Toulouse #1 som på rör sig från lofi-house till marockanska rytmer.

Betonkust & Palmbomen II ?– Center Parcs EP

1080p | Discogs | Bandcamp
I vissa ljud finns en kantighet som kan låta som ett konverteringsfel från 1980-talet, vilket kan föra tankarna till vaporwave. Utgivet på 1080p men skiljer sig ändå en smula från det typidksa Vancouver-soundet. Palmbomen är holländaren Kai Hugo som förra året delade sitt artistnamn i två, kanske som en vink till Amon Düül II och Silvester Anfang II. Använder sig av upphittad videofilm, som alla andra.

Buz Ludzha ?– Jungle Tapes

Tape Throb Records | Discogs | Bandcamp
Hallå, den här kassetten är ännu inte slutsåld! Jag fick den med en hälsning från artisten och ett fint klistermärke med budskapet “home taping is making music”. Irländaren Andrew Morrison, som släpper musik både som Buz Ludzha och som The Cyclist, har som få andra i scenen gått in för en ljudbild präglad av just kassettbandet och dess distortion. Under året har han även släppt ett par riktigt bra vinylsläpp, mer dansgolvsorienterade: The Cyclist – Pressing Matters och Buz Ludzha ?– Basslines For Life.
Men den här kassetten är ett försök att rekonstruera jungle, distat och svajande över i dub, punk och blues. Det påminner förresten om ett liknande sidoprojekt som släppts på kassett under året: Luca Lozanos Junglish Massive.

Perfume Advert ?– Foreverware

Seagrave | Discogs | Bandcamp
Brittisk duo som tidigare gett ut två kassetter på Opal Tapes och 1080p. Den här gången kanske lite tyngre förankrade i dubtechnon. Låter tyskt och tidlöst.

Pleasure Model ?– Kendo Dynamics

100% Silk | Discogs | Bandcamp
Antoni Maiovvi kommer från italohållet vilket kanske märks på de smått bombastiska arrangemangen, samtidigt som ljudbilden är väldigt karakteristisk för vad som ges ut på 100% Silk.

Potions ?– Pushing The Cuboid

100% Silk ? | Discogs | Pretty All Right
Potions har gett ut typ 20 kassetter på fem år, det är rätt starkt. Här märks en del syntpopinfluenser och en låt är byggd på en Throbbing Gristle-sampling, en annan staplar saxofoner.

ISSHU ?– Greyscale

Seagrave | Discogs | Bandcamp
Jag vet inte, men utgår från att ISSHU kommer från London. Väldigt mörkt på det brittiska sättet, där musikens dansanta kvaliteter känns som förvrängda ekon från ett dansgolv. Således svårt att inte dra paralleller till Burial, även om ljudbilden här är betydligt mer oslipad. Kassetten släpptes bara härom veckan och jag hann beställa ett ex innan det såldes slut. När jag får hem den ska den få rulla på repeat några gånger, men dessförinnan håller jag mig till lite digitalt nosande.