Giftets värde

I fredags disputerade min vän och kollega Daniel Berg på avhandlingen Giftets värde : Apotekares förståelse av opium i Sverige 1870-1925. Där undersöks en tid då opiumpreparat såldes fritt över disk men där det ändå inte var tal om att narkotika skulle vara ett samhällsproblem. Ur en samtida synvinkel framstår detta givetvis som en paradox och avhandlingen tar avstamp i just en “undran undan” det moderna kriget mot narkotikan.

Opium sågs både som en säker husmedicin, vars tillgänglighet var avgörande för folkhälsan, och som en rusgivande drog – samtidigt. Men de problem med opium som diskuterades handlade om faran med akut förgiftning snarare än om rus och beroende. Genom sin särskilda kunskap upprättade apotekarna ett eget rum för sitt vetande, fritt från läkarnas allt mer genomträngande “kliniska blick”.

Empiriskt handlar det i hög grad om hur apotekarna strävade efter att positionera sin profession och sitt monopol gentemot både läkare och kvacksalvare, slitna mellan ett folkligt vetande och en framväxande läkemedelsindustri.

Jag skulle nog påstå att kapitlen om teori och forskningsläge för ovanlighets skull är mer lättlästa än de empiriska kapitlen, vilket beror på den rigorösa metod för diskursanalys som anläggs i de senare. Men om något kännetecknar Daniels prosa så är det att där hela vägen finns mer än ett lager. Allra tydligast manifesteras detta i den stora mängden utvikningar i fotnoterna, som i not 196 som kommenterar Saussures semiotik:

I en psykos eller under vissa drogrus kan man uppleva hur dessa tecken gradvis förlorar sina diskursivt bestämda relationer, S skiljt från s. Verklighetens väv trasas sönder. Man tappar talförmågan, för man kan inte längre fästa orden till någon särskild mening. Spännande nog kan denna process uppstå på två olika sätt med hjälp av två helt olika droger. Under ett mycket kraftigt LSD-rus är det, just innan man försvinner som subjekt själv, som om det man ser har tusen betydelser. Det är svårt att tala för att varje ord bär med sig för mycket mening – eller så kan en kort mening eller ett enda ord synas innehålla all mening i hela världen: sanningseffekten kan vara enorm. LSD är en associativ drog, som psilosin. Signifikanten knyts till väldiga mängder signifikat: S = ssssssssss. Vid ett kraftigt doserande av ketamin försvinner så småningom också subjektet, men upplösningen är helt annorlunda. På vägen till subjektsupplösning har man upplevt hur de Signifikanter man ser, hör och känner inte har en enda riktigt bestämd betydelse. Drogen är dissociativ: S ≈ s.

Utöver fotnoternas rikedom rymmer brödtexten flera subtila vändningar. Georges Batailles “allmänna ekonomi” introduceras inte förrän i avhandlingens absoluta slutkläm och kastar sitt ljus tillbaka över allt som skrivits. Lite som med Walter Benjamins formulering av “Historiens ängel” som för teorikapitlet till följande avslutningsord:

De problem vi nu lever med kan alla komma att trampas under hans fötter, till nya ruiner, till glömska. Ett nytt förgånget är möjligt att minnas och historien är den enda nyckel som kan släppa framtiden fri ur samtidens fängelsehålor.

Giftets värde är en utsökt vacker formgiven bok som kan köpas alternativt laddas ner.

2 kommentarer ↓

#1 Magnus A on 6 December 2016 at 9:46 pm

Nu vet jag inte om citatet om “de problem med opium som diskuterades” gäller hela tidsperioden, och det gäller väl bara Sverige, men som kontrast kan nämnas en välkänd novell från början/mitten av samma period i Storbritannien, nämligen Conan Doyles “The Man with the Twisted Lip” från december 1891.

Där beskrivs både rus och beroende som problem, men mer i förbigående som inramning till den egentliga berättelsen. Problematiserandet görs förstås av en fiktiv läkare, men eftersom Conan Doyle även själv var läkare får det definitivt anses vara från “läkarhåll”.

#2 Daniel J on 6 January 2017 at 2:19 pm

Ett rus är ju en revolt mot en värld man befinner sig i. Då menar jag allt från alkohol till LSD. Ruset kan ta fram ditt “Själv(?)” då du släpper ångest för det som hänt och oro för det som ska komma. Man blir fri. Om du läser en bok under rus från något preparat kan du och boken totalt sammansmälta.

Saken är att vissa preparat gör att att din plats i historien suddas ut (i ruset, “subjektivt?”) och om det finns något vackert med det hela så är det att du plötsligt är oskyldig. Finns nog många som kan känna nåd av preparat.

Jaja, vad jag tänkte skriva var detta:

LSD är hajpat till max bland unga läkare. En amerikan som syns mest säger att LSD kan hjälpa en mängd åkommor, mest psykiatriska sådana som depression m.m. Och motståndet efter hippie-eran tycks vara borta nästan helt. LSD är hajpat och mer eller mer respekterat. Läkemedelsindustrin tittar ju självklart på…

Och sen Ketamin. En medicin som funnits ett tag. Denna är också väldigt i ropet. Det har visat sig att mycket små doser av detta preparat har en väldigt bra effekt på djup depression. Det kan ta en timme till en dag eller liknade. Men ofta kommer en betydlig förbättring väldigt snabbt. Vad är då haken? Jo, den kan bara ges intravenöst vilket betyder inläggning vilket kostar pengar.

Jag har läst att nästan alla i BigPharma nu försöker att hitta ett nytt sätt att använda Ketamin. Ett företag satsar på nässpray. För det företag som får fram en bra lösning för användande av Ketamin först kan kamma in otroliga summor. Ge det ett snyggt namn och under tio år kommer företaget ha patent på det hela.

“De problem vi nu lever med kan alla komma att trampas under hans fötter, till nya ruiner, till glömska. Ett nytt förgånget är möjligt att minnas och historien är den enda nyckel som kan släppa framtiden fri ur samtidens fängelsehålor.”

Makalöst citat! :)

Kommentera