Som en knorr till förra inlägget (som inväntar kommentarer) postar jag en översättning av två första punkterna i “L.A. Theses” från gruppen Endnotes:
1.
Vi lever i den långsamt utblomstrande samhällskrisens epok, en kris som i grunden handlar om den kapitalistiska organiseringen av samhällena. Anställningsförhållandena som har styrt produktionen och konsumtionen i kapitalistiska samhällen är i färd att bryta samman. Följden har blivit att vi bevittnar återkomsten av ett strukturellt tillstånd som Marx beskrevs i termer av överflöd av kapital jämte en överflödig befolkning. Teknologiska framsteg fortsätter att ske, inom ramen för en stagnerande ekonomi, vilket resulterar i ett läge där det finns alltför få jobb till alltför många människor. Samtidigt ser vi enorma summor pengar jaga runt jorden i jakt på vinstutsikter, vilket leder till periodiskt växande bubblor som spräcks i massiva krascher. Tilltagande jobbosäkerhet och ojämlikhet är symptom på den tilltagande omöjligheten i denna värld som sådan.2.
Dessa motsättningar, som tidigare kunde hållas inom schack i de kapitalistiska samhällena, är just nu på väg att explodera. Finanskrisen 2008 var ett led i denna process. Den inledde en global kampvåg som fortfarande håller på att vecklas ut. I syfte att återta kontrollen över en sjudande kris har staterna styrt upp koordinerade bailouts av finansinstitutioner och andra företag. Statsskulden steg till nivåer som inte beskådats sedan andra världskriget. Därför har bailouts av kapitalister ofrånkomligen följts av nedskärningar som drabbar arbetare, när staterna försökt att få sina finanser i bättre balans samtidigt som man återskapar ett utrymme för kapitaltillväxt. Likväl har dess försök bara lyckats i begränsad utsträckning. Rika länders ekonomi fortsätter att växa allt långsammare trots att de skuldsätter sig allt mer på varje nivå. Även fattigare länders ekonomier står tvekande. Vi betecknar denna situation som vänteläget och hävdar att fortsatt ekonomisk turbulens är kan väntas resultera i en kapitalistisk kraschlandning.
“Vänteläget” är mitt försök till översättning av den flygtekniska termen “the holding pattern” som Endnotes tidigare har använt för att beskriva världsekonomins rådande tillstånd, med deflationen lurande runt hörnet och styrräntorna parkerade i botten. Ett oroligt cirklande i luften, där kapitalet ständigt tappar höjd i väntan på att en utväg ska öppna sig.
Läs gärna de återstående sex teserna från Endnotes i “L.A. Theses“.
11 kommentarer ↓
En del ser det som att vi befinner oss i band III av ‘Kapitalet’, närmare bestämt kapitlet om “profitkvotens fallande tendens”. Kvoten faller och kapitalisterna tappar lusten att investera i produktiva verksamheter.
Björn Nilsson: Jo, fast jag skulle nog uttrycka det annorlunda. Den enda produktivitet som räknas för kapitalet är kapitalproduktiviteten, alltså produktionen av mervärde som kan bli kapital på nytt. Den produktion som inte resulterar i mervärde är ur kapitalistisk synvinkel “improduktiv”. Detta har givetvis inget att göra med om den är nyttig eller onyttig ur mänsklig eller ekologisk synvinkel.
Om profitkvoten faller, så är det närmare bestämt den genomsnittliga profitkvoten som faller. Vissa verksamheter hamnar över, andra hamnar under. En fallande tendens innebär att allt fler verksamheter kommer trilla under nollstrecket och bli improduktiva för kapitalet.
Det bör alltså förtydligas att det inte handlar om vad kapitalisterna har lust att göra.
Kommentera