På tunnelbanan i morse var det som att alla talade om Trump. Samtal som rymde långa tystnader innan de bytte ämne. Damerna bredvid mig: “Jag begriper inte vad som hände med världen, fram tills för sådär åtta-tio år sedan verkade ju allt bara bli bättre och nu…”
Sen det globala krisutbrottet 2008 har vi inte haft någon ekonomisk “återhämtning” som inte gått hand i hand med en politisk och militär “återhämtning” i ordets bokstavliga, reaktionära bemärkelse. En eskalation som framför allt visat sig i form av nationalism, islamism och antifeminism. Valrörelser och valresultat spelar där en inte oviktig roll, inte alls bara (eller ens främst) genom att de resulterar i maktskiften, utan som distraktioner och gränsförskjutare.
Begreppet “extremism” var aldrig lyckat, eftersom det hänger upp allt på ett föreställt mittfält vilket rör sig över tid, men nu går det verkligen inte att urskilja något politiskt mittfält, inte på övernationell nivå, ens om man försöker frysa tiden. När den svenska regeringen väl etablerat kontakter med Trumps administration kommer det bli väldigt svårt för samma regering att utdefiniera de aktörer som går ens hälften så långt som Trump gjorde i valrörelsen.
Det här är ett sånt där inlägg som inte gör anspråk på att lägga till någonting, bara kopiera in text från olika håll för att fixera en bild att tänka vidare från.
Nej, jag tänker inte röra vid diskussionen om varför Trump vann, åtminstone inte på ett halvår eller så. Inte heller vid diskussionen om vilken politik han (eller folket som han tillsätter) faktiskt kommer att föra i USA. Men det är ändå omöjligt att inte se den möjliga kedjereaktionen, som skapar stor entusiasm på Europas yttre högerflank. Den formulerades i korthet av fascisten Kent Ekeroth (SD):
Österrikiska presidentvalet i december
Franska presidentvalet våren 2017
Holländska parlamentsvalet 2017
Tyska parlamentsvalet hösten 2017
SD 2018
En mer utförlig skräckprognos formuleras av forskaren Tobias Hübinette:
Högerpopulismens och extremhögerns perfekta (och reaktionära) storm är nu och kommer med stor sannolikhet att pågå för överskådlig framtid:
8/11 2016: Donald Trump erhåller över 50% i USA och väljs till president.
4/12 2016: Norbert Hofer erhåller över 50% i Österrike och väljs till president.
15/3 2017: Partij voor de Vrijheid erhåller 25% i Nederländerna.
april-maj 2017: Marine Le Pen erhåller över 40% i Frankrike och kommer tvåa i presidentvalet.
juni 2017: Front National erhåller 25% i Frankrike.
11/7 2017: Fremskrittspartiet erhåller 25% i Norge.
augusti-oktober 2017: Alternative für Deutschland erhåller 20% i Tyskland och väljs in i förbundsdagen.
9/9 2018: Sverigedemokraterna erhåller 25% i Sverige.
september 2018: Freiheitliche Partei Österreichs erhåller 30% i Österrike.
april 2019: Perussuomalaiset erhåller 25% i Finland.
juni 2019: Dansk Folkeparti erhåller 30% i Danmark.
juni 2019: De högerextrema och högerpopulistiska partierna erhåller mellan 15-35% i de olika medlemsstaterna i EU-valet och sammanlagt 10-tals miljoner röster runtom i Europa: 25% i Bulgarien, 30% i Danmark, 15% i Estland, 30% i Frankrike, 20% i Grekland, 25% i Nederländerna, 25% i Storbritannien, 25% i Tyskland, 25% i Ungern o s v.
oktober 2019: Schweizerische Volkspartei erhåller 35% i Schweiz.
o s v o s v o s v
Detta är inte förutbestämt, men det är heller ingen omöjlighet. Väldigt mycket hänger såklart på när nästa storkris bryter ut i världsekonomin och hur den slår mot just Europa. Samt på hur offensivt Ryssland kommer att agera. Ännu ett skräckscenario signerat Kjell Häglund:
Trump kommer att försöka genomföra en rad fascistiska åtgärder, var så säkra. Det kommer att kännas en hel del Putin över honom. Han kommer att inskränka mediers frihet, bland annat genom att försöka införa mkt hårdare förtalslagar.
Han kommer att godkänna Rysslands olagliga annektering av Krim. Han kommer att ställa omöjliga betalningskrav på många Natoländer. Han kommer att lyfta sanktionerna mot Ryssland. Han kommer att liera sig med Putin i all utrikespolitik. Och Putin kommer inte ens att invänta de lyfta sanktionerna innan han invaderar Baltikum. Hotet mot Sverige har inte varit större i modern tid. Hotet mot Gotland är konkret. Jag har alltid varit pacifist, under större delen av mitt liv praktiskt taget velat lägga ner försvaret – nu är jag nog för en snabb upprustning.
Han kommer att låta USA lämna klimatuppgörelsen – har redan aviserat att han ska dra in utlovade 100 miljarder dollar.
Muslimer, svarta och hispanics kommer att få ett helvete. Som UK efter Brexit fast värre. Glöm de utlovade insatserna i “inner cities”. Den satsningen görs på en polisstat i stället. USA kommer att bli djupt delat och förbittrat. Den politiska atmosfären kommer att bli uppskrämd och misstänksam.
En stor, avgörande fråga jag ställer mig: hur kommer senat och kongress att agera? Moståndet från Demokrater kommer att bli mycket högljutt – men verkningslöst. Kan koalitioner mot Trump bildas? Hur kommer Trump att kunna bemöta sådana? Olika former av utrensningar kommer att bli vanliga under Trump.
Och slutligen några rader från Malte Blom:
Are liberals even capable of learning through experience? The same kind of feigned chock when Bush was elected and then re-elected.
Liberals don’t understand that there is no internal limit to horror in the world. Always secretly believe: ‘I cannot get worse than this’
And then of course, since this belief stops them from organizing, it does get worse, because it can and nothing is stopping the world.
But of course, now we might have Trump, ‘I cannot get worse than this’. No reason to organize, just wait for next election.
Ett par analyser jag är nyfiken på men ännu inte hunnit läsa kommer från ChrimethInc och Insurgent Notes
40 kommentarer ↓
Jag ser att du kallar Kent Ekeroth “fascist”. Det vore klargörande om du skulle kunna ägna en bloggpost åt att diskutera din syn på fascismbegreppet och hur du använder det. Det är ju väldigt omstritt som du säkert vet.
4e december hålls även folkomröstning om förändringar av italiens konstitution, vilket i praktiken ser ut att bli en misstroendeomröstning där Matteo Renzi (som uttalat stöd för Clinton under valkampanjen) åker ut. Italiens statslåneräntor har redan börjat röra på sig…
Knyttet: visst är det omstritt och jag är i allmänhet försiktig med att klistra fascismbegreppet på enskilda partier eller individer (det passar överlag bättre på rörelser som inte är av partipolitiskt slag) men i Ekeroths fall tycker jag det är rätt tydligt vart han drar; järnrörshistorien och hans roll i Avpixlat är bara två exempel. Nej, jag tänker inte ägna en av mina fåtaluga bloggposter åt saken.
Att Putin skulle gå in i Baltikum tycker jag verkar väldigt osannolikt. Jag får inte alls ihop den svenska bilden av Ryssland just nu. Putin försöker ju sälja gas till tysk industri. Exporten är avgörande för den framgångsrika ekonomin. Varför svenska politiker från höger-vänster vill stoppa detta tycker jag är lite märkligt. Stärker inte handeln ett fredligt band? Varför skulle Ryssland först göra en jätteinvestering i Östersjö-pipeline och sen förklara krig? Om Trump de-eskalerar väst relation till Ryssland måste väl det betraktas som positivt?
Schysst att se Wilhelm Reich nämnas igen. Det finns ju en stark antipsykologi i marxistisk analys, men Reichs idé om den auktoritära, rigida människotypen kopplad till sexuell hämning och våldsamma projektioner på vad andra kan ta ifrån en (Som James Baldwin skrev för länge sen: The white man sees the black man as a sexual threat, a dick walking the streets) – håller fortfarande. Reich tillsammans med Ofstad – Vårt förakt för svaghet – är de nödvändiga psykologiska bitarna i de för övrigt sociologiskt-historiska analyserna av läget. (Samt förstås Kristeva och talet om “den andre”).
Rasmus:
Även om man ofta förstår av som avses, så kan jag inte låta bli att reta mig på det ofta oprecisa och slentrianmässiga bruket av dylika begrepp. Det kan ibland vara otydligt ifall det brukas som ett allmänt pejorativ, där “fascist” betyder typ “idiot”, eller om det utgör ett analytiskt eller historiskt begrepp. Ett annat exmpel annan är hur “nyliberalism”/”neoconservatism” både används omväxlande (!) och brett.
Se t.ex. denna:
http://link.springer.com/article/10.1007/s12116-009-9040-5/fulltext.html
Knyttet: Håller verkligen med om att begreppet nyliberalism/neoliberalism missbrukas och har missbrukats till den grad att det knappt går att använda längre.
Fast när jag kallar Kent Ekeroth för fascist är det inte ett simpelt skällsord. Allt tyder på att han faktiskt är fascist – alldeles oavsett hur han personligen skulle formulera sin politiska hållning, så pekar allt på att han faktiskt företräder en fascistisk praktik genom sin politik.
Har inget gott att säga om Trump. Men risken för ett storkrig USA-Ryssland hade nog varit lite större med Clinton, som stödde Saudis upprustning av Syriens rebeller. I vilket fall, två gräsliga kandidater. Bara i Sverige tror man att Clinton var en progressiv politiker. Drömvärld.
Rasmus:
Absolut. Men även, som sagt, att många verkar bruka termerna “neoliberalism” och “neoconservatism” som synonymer.
Det förra ser jag främst som betecknande för en viss typ av ekonomisk politik, med privatisering osv. Det senare kopplar jag mer samman med en viss typ av amerikansk utrikespolitik, typ Paul Wolfowitz et.al. Sen är det klart att dessa aspekter inte sällan återfinns i samma ideologiska miljöer, men jag vill ändå mena att det, rent pragmatiskt, lägger tyngdpunkten på olika aspekter. Och att överföra det senare begreppet, och tala om “nykonservatism” i Sverige anser jag helt förfelat.
Att Ekeroth är en idiot kan jag gå med på, men jag är fortfarande inte övertygad rörande fascismen, då brukat som analytiskt begrepp. ;)
Undrar om det går att slå vad om att Ryssland INTE ger sig på Baltikum. Jag skulle sätta en rejäl slant på att det inte kommer hända inom de närmaste 4 åren i alla fall. Unibet arrangerar några politiska vadslagningar, men inget om Baltikum. Jag har lyckats vinna alla politiska vad jag satsat pengar på. Marine Le Pen står t.ex. just nu i drygt 3 ggr pengarna i franska valet. Men jag har inte satsat något där. Däremot skulle jag satsa pengar på att det inte kommer hända något i Baltikum.
Det pågår en monstertråd på libcom där bla insurgent notes texten kritiseras. Det som framförallt framgår är hur stora och svåra att överbrygga stad/land centrum/periferi konflikterna är för de som är “progressiva” (tvättar munnen)
Trumps styrka verkar ligga i att han snittar längs andra linjer som går tvärs över dessa gränser liksom klassgränserna. Gammalt fascistrecept med andra ord.
Känns mest som att Hübinettes inlägg är sensationslystet. Liksom flåsigt. Visst är det ett tänkbart scenario. Men jag får intrycket att Tobias Hübinette skulle bli besviken om utvecklingen blev mindre spikrak :-)
Finner det djupt obehagligt att folk sitter och bettar på eventuella invasionskrig. Och att freds-forskning alltmer lutar åt paranoid krigsförväntan. Jag tror verkligen att både språket och tanken kan rusa i förväg när det gäller alla sorters utveckling eller scenarion för utveckling. “You become what you behold”. Var noga med vad ni säger, poliganer.
[…] https://copyriot.se/2016/11/10/k282-nagra-av-alla-dessa-skrackscenarion/ […]
Kommentera