Lite kassetthistoria

I juninumret av göteborgska gatutidskriften Faktum finns ett litet reportage om kassettscenen, signerat Maja Larsson. En stor del ägnas åt en mediehistorisk utvikning. Där är det jag som intervjuas, så jag tar och klistra in passagen här på min blogg.

Kassettbandets historia går tillbaka till andra världskriget, då rullbandspelare användes som en militär teknik för att lagra information. Efter krigets slut letade sig spelarna ut på marknaden, där de presenterades som ”hyfsat dyra leksaker”.
– Marknadsföringen gick ut på att man skulle köpa en rullbandsspelare för att spela in sig själv, barnen när de lekte och semesterljud från stranden och sådant. Man kunde förstås spela in musik från radion också, men mikrofonen var i centrum, förklarar Rasmus Fleischer, historiker vid Stockholms universitet som även skrivit boken Det postdigitala manifestet.
När vi pratar med varandra på telefon sitter han och lyssnar på en nyinköpt kassett med rysk post-house.

Hans intresse för de rektangulära plastbitarna väcktes under tidigt 2000-tal, när fildelningsdebatten började härja i Sverige.
– Jag tänkte tillbaka på hur mitt eget musiklyssnande såg ut på 1990-talet. Det var i stort sett bara avspelade skivor, en sorts tidig fildelning.
1963 lanserade Philips den första kassettbandspelaren. I Sverige slog den igenom först tio år senare, och då som en del i en stereoanläggning med radio och skivspelare. Plötsligt blev det väldigt enkelt att spela in och av skivor.
I medieundersökningar var kassettbandets genomslag tydligt – ungdomar lyssnade allt mindre på radio, desto mer på band. En särskild skatt på tomma band instiftades. Den skulle dra in pengar som på olika sätt
var tänkta att gå tillbaka till musiklivet, till exempel genom kulturpolitiskt stöd till viss musik och upphovsrättsliga organisationer som Stim. Men det fanns så många sätt att kringgå skatten att avgiften snart avskaffades.
– Om du sålde kassetter med fågelsång var de skattebefriade och därmed billigare än tomma kassetter, men det var ju bara att spela över dem, säger
Rasmus Fleischer.

Han fascineras av hur kassetter har överlevt många andra musikformat. Men han är samtidigt inte förvånad att kassetter fått ett uppsving den senaste tiden.
– Vi är många som känner att det måste finnas mer än digital, strömlinjeformad musik.

När jag läser intervjun med mig själv påminns jag om att här finns en bok att skriva. En mediehistoria om bandspelaren och andra magnetmedier, hur de utvecklats, marknadsförts, använts, hur de blivit till ekonomiska paradoxer och till föremål för politisk reglering. Själva forskningen är jag i stort sett färdig med. Allt som återstår är att skriva…

5 kommentarer ↓

#1 Mats Deland on 12 July 2016 at 6:16 pm

Fast som kassettbandskonsument i tidigt sjuttiotal blir jag lite konfunderad. Jag minns inga fågelsångskassetter. Av det enkla skälet att inspelade kassettband höll mycket lägre kvalitet. Däremot kassetter i storpack som lockar, förmodligen sålda med förlust. Och mycket kunskapens om metallblandningar och olika sätt att ansluta mellan bandspelare / däck och mottagare/förstärkare.

#2 rasmus on 12 July 2016 at 6:25 pm

Nej, kassettskatten var i kraft några få år på 1980-talet, så det var då vi fick fågelsången som bieffekt. Hur utbrett fenomenet var har jag svårt att säga, men tillräckligt för att tas upp i den politiska process som ledde till skattens avskaffande – även om den senare ersattes av en (rent upphovsrättslig) kassettavgift/privatkopieringsavgift.

Som du säger var kassetter ofta en lockvara så det är nog tänkbart att de såldes med förlust för att locka kunder till de nya stormarknadernamn typ Ica Maxi.

#3 Alaoglu on 12 July 2016 at 9:01 pm

Ingen kassetthistoria är väl (i närheten) av komplett utan att nämna Philemon Arthur & the Dung? Förutom att de spelade in allt på rullbandspelare (någonstans i de mörka skånska skogarna) såldes ju klassikern Skisser över 1914 års badmössor i form av ett kassettband i en blå kakburk.

#4 Mats Deland on 14 July 2016 at 12:41 am

Ok, på åttiotalet hade jag andra intressen. Men säg så här, jag tror det finns en teknisk effekt som gör att de kassettband som såldes fabriksinlagda inspelningar brukade vara värdelösa att spela in (över) på. Det kanske berodde på att fabrikerna hade mycket kraftigare magneter och därför behövde bara klenare band för hyfsad ljudkvalitet (kassetter var ju i allmänhet överlägsna mp3). Privata kassettdäck behövde kanske känsligare band, jag vet inte, men hursomhelst, jag har svårt att tro att de här fågelsångbanden hade någon annan betydelse än just att anföras i politiska debatter. Det är en lite för bra story.

#5 Raipe on 14 July 2016 at 12:57 pm

I slutet av förra året kom det ut en populärvetenskaplig bok (Koko kansan kasetti, ungefär Hela nationens kassett) i Finland om kassettens historia i Finland. Empiriskt sett grundade sig boken främst på ungefär 1000 texter (minnen, berättelser) som hade samlats in av författarna. Därtill använde man sig av reklam, statistik o.s.v.

Intressant var att man kunde skönja tre olika “generationer” av kassettanvändare- och lyssnare (70-, 80- och 90-talet). Författarna lyfte fram bl.a. att billiga kassettspelare gjorde det möjligt att lyssna på musik på egen hand. Den ofta ofta mycket dyrare stereoanläggningen med tillhörande vinylspelare fanns ofta i ett gemensamt rum och den fick familjens yngsta medlemmar sällan använda själva. Walkman:en tog som bekant på 90-talet det här till en ny nivå.

I jämförelse med övriga nordiska länderka ska kassetten ha varit särskilt populär i Finland. Detta beror på att levnadsstandaren i Finland ännu på 70-talet var märkbart lägre vilket medförde att den förmånliga kassettkulturen (inspelning från radio eller LP) frodade.

Kommentera