Lite mer siffror om antalet metalband per invånare (som bl.a. bevisar att svensk metal suger)

Barack Obamas uttalande om att “Finland kanske har det högsta antalet heavy metal-band i världen, per capita” har satt igång en livlig diskussion i vissa kretsar. (Det bör påpekas att presidenten inte uttalade sig om svartmetall, vilket likväl påstods i respekterad musikpress.)

Den tjeckiske kartmakaren Jakub Marian sammanställde i veckan en Europakarta som visualiserar antalet metalband per miljon invånare.

Kartan visar tydligt att Norden ligger i topp. Finland tar mycket riktigt förstaplatsen, följt av Sverige, Island och Norge. Däremot noteras mycket låga siffror i större delen av Östeuropa, exempelvis Ryssland och Ukraina.

Metoden har dock sina svagheter. Även om databasen Encyclopædia Metallum säkert är pålitlig, så innehåller den såväl aktiva som inaktiva band. Om man räknar med allihopa, får man en rätt stark slagsida mot 1980-talet. Detta innebär i sin tur ett orättvist försprång för Västeuropa, eftersom förutsättningarna för att spela metal inte var jättebra i det forna östblocket.

Jag har på skoj gjort några alternativa kalkyler, där jag tittat dels på hur många metalband som är aktiva, dels hur många som klassats som svartmetall av Encyclopædia Metallum. Dess sökmotor låter den seriöst intresserade hämta hem mycket detaljerad data över all världens länder. Men här har jag nöjt mig med att titta på de nämnda nordiska länderna plus Ryssland, Ukraina, Tyskland och USA. Här kommer mina högst preliminära resultat.

Sverige framstår som ett land som har sin metalstorhet bakom sig. Endast 43 % av de svenska metalbanden listas som aktiva, vilket är mycket lågt – endast Danmark hamnar lägre bland de undersökta länderna. Under femtioprocentsstrecket hamnar även Norge och Tyskland, av lätt begripliga skäl. Finland och USA har däremot en knapp majoritet aktiva band. Att två tredjedelar av de ryska och ukrainska metalbanden är aktiva är inte förvånande.

På topplistan över antalet aktiva metalband per miljon invånare halkar därför Sverige ner en bit, men hamnar fortfarande med god marginal före Norge, Tyskland och USA. Långt nedanför dessa finner vi Ryssland och Ukraina. (Jag hade fel som trodde att detta räknesätt skulle ge Östeuropas metalscen en skjuts uppåt.)

Om vi går vidare till att titta specifikt på antal svartmetallband per miljon invånare så vinner Island, med Finland som tvåa och Norge först på tredje plats. Samma rangordning uppstår även om man ser enbart till aktiva band som spelar svartmetall.
Intressant nog visar det sig även att Danmark har fler aktiva svartmetallband än vad Sverige har, i förhållande till invånarantal. Annars framstår Danmark i metalstatistiken mer som en utväxt på Tyskland än som en del av Norden. Att döma av siffrorna har Sverige den minsta svartmetallscenen i Norden.

Slutligen kan vi titta på det mått som vi kan kalla svartmetallkvoten: hur stor andel av alla aktiva metalband spelar svartmetall? Den svenska svartmetallkvoten ligger på 25 %, vilket är uselt, men faktiskt samma nivå som Finland och USA. Bland metalbanden i Norge och Island är det däremot en knapp majoritet som spelar svartmetall.
Mellan dessa extremer återfinns Tyskland (30 %), Ryssland (33 %), Ukraina (37 %) och för den delen även Kina som har en svartmetallkvot på 34 %. Förvisso är underlaget skralt i sistnämnda fall. Kina har enligt statistiken endast 0,05 svartmetallband per miljon invånare. (Dit hör dock DSBM-storheter som Be Persecuted, vars sångare Zhao även medverkade i den mer shoegazing-influerade konstellationen Dopamine.)

PS.
Den som tröttnat på pseudovetenskaplig sifferexercis kan med fördel återvända till förra inlägget, som på mycket mer spekulativt vis diskuterar frågan om populärmusikalisk stagnation. Kommentarstråden har nu även slingrat sig till att dryfta bl.a. indonesisk metal.