Det har visat sig att BNP-tillväxten i Sverige tog lite extra fart i slutet av förra året. För hela 2015 hamnade tillväxten på 4,1 procent. Förr i tiden hade det varit normalbra men i Europa post-2008 är det alldeles fenomenalt mycket.
Dagens Industri rapporterar om detta under rubriken “Flyktingvågen ligger bakom Sveriges BNP-tillväxt“. Och genast utbryter jublet från vänster. Länken postas vidare av grupper och individer som aldrig tidigare postat en länk till DI och som troligen inte ens läst mer än rubriken men vad spelat det för roll när budskapet är antirasistiskt.
Som om det vore antirasistiskt att behandla flyktingar som finansstimulanser. Som om det vore vänster att applådera kortsiktiga uppgångar i en nationalstatlig BNP. Som om det funnes några ursäkter alls för att okritiskt acceptera BNP som ensamt mått på hur “ekonomin” mår, utan att se till sådant som skuldsättning eller fördelning. Utan att vilja tala om det extrema läget, kännetecknat av minusränta.
Det är rätt bedrövligt att se hur svenska vänsterröster glatt förvandlar sig till BNP-nissar så länge det passar den kortsiktiga debattpositionetingen. Och sen? När skuldbubblor spricket och BNP dyker? Då får man äta upp att man så blint accepterade en nationalstatlig, nationalekonomisk, kvartalskapitalistisk räknelogik. Eller tja, vem blir det som får äta upp det? Kanske de vars rätt till en fristad nu villkoras av att de bidragit till en kortsiktig BNP-uppgång.
(Och den som läser längre än rubriken noterar f.ö. att flyktingvågen bara är en delförklaring. Större betydelse har enligt DI den starka exporten från svensk industri.)
39 kommentarer ↓
Innan man började fira tänkte man tydligen inte på att befolkningen har vuxit med 6% sedan 2014 och att BNP per capita således minskar med nästan 2%. Men den nya vänstern är tydligen endast intresserad av Kapitalets absoluta storlek?
Den moderna ‘demokratin’ har blivit en kvartalpolitisk teater, styrd av media.
@Alaoglu: Nej, befolkningen växte inte med 6% på ett år, den växte med 1,06%. Därmed har faktiskt BNP per capita faktiskt ökat förra året. De flyktingar som anlänt under året är dock till största delen inte inräknade i folkmängden (pga att de ännu inte fått uppehållstillstånd), men även om man räknar med alla dem så skulle BNP per capita ha ökat med omkring 1%.
Flute: Där gick det lite för fort! Tackar för rättelsen. Dock: vänstern brukade ju förr om åren vara intresserad av skillnader i välstånd, att börja fira att innehavare av dyra fastigheter täljer guld på bekostnad av en ny rasifierad underklass som hålls i interneringsläger av Bert Karlsson är lite, tja…oväntat?
Vad gäller inläggets huvudtema så är det en del av en allmän tendens jag ser i nyhetsflödet – folk delar nyheter utan att riktigt tänka igenom det, bara nyheten stödjer deras åsikter.
När exempelvis YouGov visar att SD ökar i opinionen så är deras mätmetod otillförlitlig, men när de visar att SD minskar så delas artikeln under okritiskt jubel.
Detta gäller förstås inte bara vänsterfolk, utan jag ser precis samma tendens bland mina mer högerorienterade vänner.
En person som värderar data utifrån hur väl de stöder hens tes, istället för att granska data och värdera tesen utifrån hur väl data stöder den, betecknar jag fanatiker.
Vad är “vänster” i Sverige idag? Vi har ju den märkliga situationen att denna svenska (och europeiska) vänster är så tafflig så att högern bortom sverigedemokraterna kan håna den som “den globala kapitalismens hovnarr”. (Enligt Daniel Friberg, Motpols hövding, i boken “Högern kommer tillbaka”.) Man kan säga att “stor oordning råder under himlen” även i ideologiernas värld. Frånsett en mindre grupp individer verkar den gamla vänstern väldigt förvirrad, och den ideologiska stafettpinnen tas upp av åtminstone mindre förvirrade tänkare långt till höger. Det måste ses som ett historiskt nederlag, men med tanke på att den gamla vänstern är så insyltad i den kapitalistiska staten kanske det är oundvikligt. Då blir man påhejare av migration som faktiskt är skadlig för de egna väljar- och målgrupperna.
Nja, jag tycker du hamnar tokigt här. Att vara vänster m.m. handlar om att förändra samhället konkret. I det är det viktigt att peta hål på högerns katastroffantasier, av precis samma skäl som det är viktigt att peta hål på SD:s demografifantasier. Inget konstigt där. Det går utmärkt att använda BNP-statistiken till det utan att t ex tro att det är maximal BNP som ska vara politikens mål.
Det är, för att vända frågan, inte mer vänster att tro mycket på att krisen kommer eller att den inte går att påverka.
Det två procentsatserna BNP och SDs väljasiffor är givetvis helt intetsägande när de flyter omkring i någon slags socialamediergröt, gillade eller ogillade efter behag.
Men vilka konkreta empiriska indikatorer ska vi ha på “ekonomin” och välfärden?
En teoretisk pessimism blir ju annars bara en “hållning”.
Micke vK: Nej, du har rätt att det inte finns något samband mellan graden av vänsterradikalism och graden av katastrofism.
Och självklart ska vi peta hål på SD:s demografifantasier, men är det verkligen rätt sätt att peka på tillfälligt stigande BNP-siffror?
Kom på att närliggande frågor också togs upp i ett tidigare inlägg:
Christopher Kullenberg: Konkreta indikatorer på välfärd, och på välfärdens fördelning, går det tveklöst att hitta i stort antal. Svårare blir det förvisso att skåda in i framtiden. Ingen människa under 50 kan ju t.ex. med säkerhet veta när hen får gå i pension, om hen då kommer att få några pensionspengar utbetalade och vilken köpkraft dessa pengar kommer att ha. Det är viktigt att komma ihåg att välfärdens långsiktiga hållbarhet inte är empiriskt observerbar, eftersom det handlar om framtiden, som ännu inte har inträffat.
Konkreta indikatorer på “ekonomin” är en annan sak. När och varför behövs dessa?
DI skriver ju i ingressen att det är de offentliga utgifterna som är mekanismen bakom invandringens del av uppsvinget. Så det torde inte ens fungera som direkt motexempel mot den som pratar om flyktinginvandringen som en förlustaffär. Snarare är detta väl vad en skulle vänta sig av vilken satsning av skattemedel som helst, oavsett långsiktigt utfall?
Det händer att jag drar ett slags lättnadens suck när jag ser liknande rubriker i DI, men det handlar då bara om lättnad att DI inte gått över till SD. Alltså i jämförelse med ett tänkt skräcksenario, där stora delar av näringsliv och elit (akademisk, massmedial och ekonomisk m.m) fångats upp av högerpopulism av SD-typ.
Men jag skulle inte dela en sån artikel av den anledningen…
Kommentera