Entries from February 2016 ↓

K255: “Samhällskontraktet är brutet”

Mathias Wåg skriver initierat i Aftonbladet om bakgrunden till de rasistiska lynchmobbar som i fredags drog runt i Stockholm. De kom inte ur den organisade extremhögern, utan ur de två huliganfirmor som håller på AIK respektive Djurgården. Utöver att misshandla folk enbart på grundval av hudfärg, delade de även ut ett flygblad.

Polisen har med all tydlighet visat att man saknar medel för att stävja dessas framfart och vi ser numera ingen annan utväg än att själva dela ut straffen de förtjänar. Rättsväsendet har lämnat walk over och samhällskontraktet är därmed brutet – därför är det nu varje svensk mans plikt att försvara våra allmänna utrymmen mot den importerade kriminaliteten.

Den retoriska figuren om “samhällskontraktet”, som står i fetstil på flygbladet, har har Wåg spårat tillbaka en bit:

Under systemkollapshögerns mest högljudda dagar i höstas skrev Merit Wager en text om”samhällskontraktet är brutet”.
Det plockades upp av Ingrid Carlqvist på muslimhatarsidan Gatestone Institute.
Senaste veckan har naziradion Motgift använt frasen om att “samhällskontraktet är brutet” och uppmanat till gardespatrulleringar.

Detta betyder givetvis inte att alla som använt frasen står för samma politik. Utifrån påståendet om ett brutet samhällskontrakt drog Merit Wager den retoriska slutsatsen att skatterna borde sänkas kraftigt, medan nazisterna drar sin praktiska slutsats i form av gatuvåld. Utan att hänfalla till guilt by association är det intressant att följa de politiska begreppens vandringar.

Kedjan kan följas ännu längre tillbaka. Nån vecka innan Merit Wagers bloggpost skrev Ann-Charlotte Marteus på Expressens ledarsida:

Den välfärd vi har i Sverige beror inte på riklig nederbörd av manna från himlen. Den är en följd av att vi har ett suveränt fungerande samhällskontrakt: en överenskommelse om att alla som bor här arbetar, betalar ordentligt med skatt och får ordentlig hjälp när behov uppstår.

Denna ledartext hänvisade i sin tur till ett uppmärksammat utspel som historikern Lars Trägårdh gjorde i Studio Ett den 13 oktober. “Samhällskontrakt” är det centrala begreppet i alla hans analyser. Jag tog nyligen upp detta i en bokrecension och vill gärna upprepa min egen fråga:

Vad lurar bakom antagandet att vi infödda medborgare antas ha slutit ett ”samhällskontrakt” med staten i samma ögonblick som vi föddes?

Föreställningen om samhällskontraktet brukar betraktas som central för upplysningens filosofi. Ett par portalgestalter var Thomas Hobbes (Leviathan, 1651) och Jean-Jacques Rousseau (Om samhällsfördraget, 1762). Att det var fråga om en fiktion stod klart från början. Ingen menade att staten faktiskt hade uppstått genom att människorna vid någon historisk tidpunkt hade undertecknat ett kontrakt om saken; snarare handlade det om att förstå den ideala politiken efter modell från marknaden.

När nu nazister talar om ett brutet samhällskontrakt, så är det värt att fundera på. Är det bara en slump? En retorisk anpassning till en allenarådande liberalism? Eller finns det mer djupgående förbindelser?
En förbindelse är inte ett likhetstecken. Att föreställa sig politiken ett samhällskontrakt är inte detsamma som att tänka sig ett brutet samhällskontrakt – men det finns ändå en gemensam tankefigur, som på intet sätt är självklar. (Den accepteras inte heller av alla liberala teoretiker, vilket kanske bör påpekas.)

Många reagerar mot den så kallade alarmismen och talet om “systemkollaps”. Det är begripligt. Men en mer djupgående kritik kan inte nöja sig med att hävda att samhällskontraktet inte är brutet. Den måste skärskåda själva kontraktstanken och ställa frågor om vilka föreställningar som döljer sig bakom den, när den nu återkommer denna förbannade vinter.