Ordet “systemkollaps” kom onekligen att prägla Sveriges politiska klimat under sista kvartalet 2015. Vi skrev lite om det vid dess genomslag i oktober. Ännu mer systematiskt spåras utveckligen av vänsterpartisten Erik Berg i Flamman-krönika, “Systemkollapsen som aldrig fanns“. Aldrig? Jämför med Cecilia Höglunds Arbetaren-krönika som i stället driver tesen att “systemkollapsen startade långt innan september i år”.
Här anas en taktisk skiljelinje inom vänstern i fråga om hur man ska ställa sig till tanken på ett sammanbrott. Å ena sidan har vi krisförnekarna, exempelvis Erik Berg som menar att talet om “systemkollaps” enbart är en målmedveten kampanj från höger. Alla som ens har nämnt ordet är enligt honom medskyldiga till den “alarmism” som låtit högern flytta fram sina positioner.
Å andra sidan har vi en taktik som tar sikte på att fördjupa krismedvetandet. Att ta känslorna på allvar men utmana idén om att detta skulle ha skett plötsligt. Huruvida det funkar är delvis en fråga om hur långt i tiden man kan sträcka ut tanken på en “kollaps”. Går det att tänka sig en gradvis kollaps under flera decennier?
Hittills är det den förstnämnda linjen som dominerar i svensk vänsterdebatt. Som någon skriver:
Krismedvetande har närmast definitionsmässigt blivit något för högern medan vänstern i allt större utsträckning menar att vi ska sitta lugnt i båten medan de high-fivar första bästa liberal som kommer med positiv statistik över ”tillväxten” eller ”ekonomin” – begrepp som i sig borde granskas kritiskt.
Men samma sak gäller även för begreppen “system” och “kollaps”. Erik Berg har helt rätt i detta:
Det framgår aldrig vilket system det är som kommer kollapsa; är det sjukvården, omsorgen, socialtjänsten, skolan, transfereringssystemen, banksektorn, polisen, bostadssektorn, energisystemen?
31 kommentarer ↓
Kollaps betyder förenkling (anthropologi), innan förenkling av ett samhälle kommer allt mer komplexa strukturer som tar allt mer kraft, vilket ger en avtagande avkastning.
Det vi ser idag är alltså en komplexifiering, som leder till avtagande avkastning.
Det vi behöver är en kollaps, helst en designad istället för en spontan
Collapse of Complex Societies by Dr. Joseph Tainter
https://youtu.be/G0R09YzyuCI?t=3247
Min spontana tanke är att den skiljelinje vi ser här mellan olika vänsterdebattörer inte grundar sig så mycket på ontologiska eller epistemologiska meningsskiljaktigheter, som på normativa sådana, att skillnaden går mellan de som nu väljer att prioritera omedelbara taktiska mål (det plötsliga omslaget till en inhumanare flyktingpolitik och den medföljande legitimeringen av diverse rasistiska och fascistiska yttringar måste kritiseras, och om detta för tillfället effektivast görs i allians med med liberala debattörer och liberala argument, må så vara), och de som nu väljer att prioritera långsiktiga/avlägsna, strategiska mål (det rådande kapitalistiska systemet (i någon mening) är inte hållbart ens under relativt snäva tidsramar, och en meningsfull vänsterpolitik låter sig inte föras om man tappar bort denna insikt, och om att hålla fast vid detta innebär att man för tillfället hamnar i samma ringhörna som ideologiskt bruna debattörer, må så vara).
I den bästa av alla världar borde det för all del vara möjligt att hålla följande två saker i huvudet samtidigt, om inte som tvivelsutan sanna så åtminstone som rent logiskt inte ömsesidigt exkluderande:
1, Det rådande kapitalistiska systemet (i någon mening) verkar faktiskt stå inför, i stor utsträckning redan vara inne i, någon form av långtgående, vittomfattande kris.
2, att den globalt sett väldigt blygsamma mängd flyktingar som under det senste året tagit sig till Sverige eller Europa i sig skulle vara en nämnvärd osrsak till någon form av “systemkollaps”, ens som en utlösande faktor (annat än som en retorisk förevändning – gärna tillsammans med det retoriskt närliggande “terroristhotet” – för att driva igenom politiska förändringar – försämrad välfärd, utökad massövervakning, allsköns ondska i största allmänhet- som annars högst antagligen annars hade drivits igenom något år senare under någon annan förevändning), är naturligvis bara trams, och därtill inte sällan rasistiskt trams.
Det intressanta här är väl hurpass radikalt olika tidsrymder dessa båda punkter befattar sig med, å ena sidan har det senaste årets ökade flyktinganströmning bevisligen inte lett till någon observerbar “systemkollaps” av “ekonomin”, “välfärden” eller vad det nu än må vara, och skulle förmodligen inte heller vara alltför signifikant ens som en bidragande orsak till en sådan kollaps även om den fortgick något decennium eller två givet en tämligen blygsam ökning statliga utgifter för att bemöta den (även om detta i sin tur verkar realpolitiskt omöjligt i dagsläget), å andra sidan hindrar inte detta att en sådan “systemkollaps” ändå pågår, även om den rör sig över alltför långa tidsrymder för att meningsfullt kunna filtreras ut ur bruset från ett kvartal till ett annat.
Jag tyckte själv att Paul Mason hade en väldigt talande liknelse när han i Postcapitalism jämförde den pågående krisen med den långsamma, långtgående övergången från feodalism till kapitalism snarare än med snabbare, för de som genomlevde dem mer överblickbara, omvälvningar inom kapitalismen som trettiotalets depression eller till och med den industriella revolutionen (liberala popperianer &co kommer för all del inte vara sena att påpeka att resonemang involverande så långa tidsrymder blir ickefalsifierbara inom den mot omedelbarheten kollapsande tidshorisont som ryms inom “debatten”, “dagordningen” etc. Allt större anledning att svika dagordningen, dårå).
(att krisen likförbannat långsamt kommer fortgå, och att fler flyktingar likförbannat kommer ta sig till sverige, dyrt och omoraliskt signalpolitiskt trams till trots, gör det så klart även fortsättningsvis väldigt enkelt för de som så vill att slentrianmässigt skylla det förra på det senare)
Att vänstern idag kan delas in i de två falangerna “krisförnekare” och “alarmister” tolkar jag som att det görs två olika samhällsanalyser vilka man lite förenklat kan säga bygger på om man har dåligt/större självförtroende, och en negativ/positiv framtidssyn.
Dagens inledare i Fria tidningen (http://www.fria.nu/artikel/121172) kan kanske ge en del insikter och kanske, kanske, vänder det nu så att vi “alarmister” får större utrymme :)
Per Björklund skriver i sina “nyårslöften för en desillusionerad vänster” idag bland annat:
1. Sluta reagera på allt som högerpopulisterna gör […] 2. Bygg på den folkliga solidariteten […]3. Använd kriser till att flytta fram positioner. Högern har alltid varit mästare på att använda människors upplevelse av kris för att flytta fram sina egna positioner[…]Här har vänstern mycket att lära. Istället för att förneka att 190 000 asylsökande på ett år överhuvudtaget innebär en kris för det svenska systemet borde vi peka på hur urholkningen av välfärdsstaten inte bara försvagat vår kapacitet att hjälpa människor på flykt utan gjort hela samhället mer sårbart.”
Skriver under på det mesta i artikeln.
Ursäkta Rasmus, jag är ute efter en artikel från Glänta och jag hoppas du tycker det är ok om jag lägger ut en fråga om någon här kanske har den och kan skanna in den eller något liknande.
Det gäller Glänta nr. 4 2008 och texten “Mellan Kafka och Heidegger” av Marcia Sá Cavalcante Schuback. Typ några mobilfoton räcker, bara så att det går att läsa. Skulle någon veta om att den finns online så hade ju det vart grymt!
Mejl: d@danielized.net
Hoppas detta var ok, Rasmus. :)
Daniel: Du har mail.
(Kanske lika bra att ta bort de här kommentarerna nu när detta är löst?)
Nej, Sverige kommer inte att kollapsa. Däremot är Migrationsverket och många av landets socialtjänster överansträngda. Framöver kan man nog också räkna med att skolresultaten sjunker betydligt och att arbetslösheten permanenteras för breda lager i Sverige.
Men detta är ju bara spännande och bra.
Anon: hm spännande och bra? Ironiskt menat?
“Anon: hm spännande och bra? Ironiskt menat?”
Nej, inte ironiskt menat. Det blir spännande och det är bra att Sverige i stadigt blir ett sämre land att leva i. Det kommer förhoppningsvis att ruska om folk så att de börjar tänka i lite andra banor. Lite grann som i den där sången av Ola Magnell som heter nya perspektiv.
https://www.youtube.com/results?search_query=nya+perspektiv
Jag tror att det behövs en rejäl utförslöpa för landet Sverige innan vi får in lite nya perspektiv på saker och ting. Tills dess fortsätter de tröttsamma debatterna om diverse navelludd.
@anon:
Att det förs mycket nonsensdebatter i Sverige – eller litet snällare uttryckt, att debattklimat och medier i Sverige har smyg-PR-ifierats sedan omkring 2000 och tappat i både substans, insikter och utblick – kan jag hålla med om. Men det är nog en illusion att tro att folk skulle bli intellektuellt modigare, mer vidsynta och kreativa i offentligheten i ett läge (ett framtida läge) där gängkrig och lusfattiga kåkstäder har normaliserats, där skolskjutningar och gisslandramer har blivit relativt vanliga i nyheterna (ungefär som i USA), där socialdarwinismen dammas av, de flesta dagstidningar är nerlagda, alla vet att familjen normalt betalar för barnens högre studier och där den avhängda och överlag halvkriminella underklassen har permanentats. Det skulle i stället bli ett betydligt mer explosivt, trångsynt och hopplöst samhälle. Och mer tribaliserat.
Kommentera