Arbetar “vi” mer eller arbetar “vi” mindre?

“Vi arbetar mer än någonsin” påstod livsstilsmagasinet Bon i ingressen till en intervju med sociologen Roland Paulsen. Detta retade fallfeber på nationalekonomen Jesper Roine, som tvärtom vill hävda att vi nuförtiden arbetar mindre än någonsin.

Det finns bara ett problem med hela diskussionen. Problemet stavas “vi”.

Vad som menas med “vi” är långt ifrån självklart. Detta “vi” är ju inget vetenskapligt begrepp, så det är inte förvånande om exempelvis en sociolog, en historiker och en nationalekonom lägger olika betydelser i det.
Inte heller är det förvånande att nationalekonomer tenderar att landa i en nationalistisk vi-förståelse, eftersom de är vana vid att okritiskt utgå från nationellt aggregerad statistik.

Vi jobbar mer än någonsin” löd nyligen en rubrik i tidningen ETC. Då syftade det på antalet arbetstimmar i veckan bland de som har ett jobb.
På liknande sätt rapporterades en studie från Svenskt Näringsliv, där man undersökt antalet arbetstimmar i veckan i befolkningen mellan 20 och 64 år. Om man accepterar en sådan definition av “vi” så finns det utan tvekan fog för påståendet att “vi jobbar mer”. Det handlar bland annat om att det blivit svårare att bli sjukskriven i Sverige.

Jesper Roine avfärdar bryskt sådana siffror, eftersom han utgår från ett helt annat “vi”. Det är ett “vi” som även inkluderar barn och gamlingar. Han ställer frågan om arbetstidens andel av livstiden och kommer då fram till att “vi” arbetar allt mindre. Även om vi kanske jobbar fler timmar i veckan under de mest intensiva åren, får vi allt fler år som är helt utan arbete. Alltså upptar arbetet en allt mindre del av våra liv. Att sen arbetet är ojämnt fördelat är inget som bekymrar den nationalekonom som bara har ögon för aggregat.

Visst ligger det något rimligt i en synvinkel som inte på förhand utesluter barn och gamlingar ur ett “vi”. Grejen är bara att skiftet i synsätt förutsätter en helt annan nivå av spekulation.

Det går ju inte att veta hur mycket någon som är född 1970 kommer att jobba. Ändå hänvisar Jesper Roine till diagram som visar just detta. Det bygger då på en gissning om när denna person kommer att gå i pension. Detta har tidigare påpekats i en kommentar på Copyriot (2011) av Kristoffer Nolgren:

Jag finner det lite märkligt att prata om pensionslängd som något som är. De som jobbar idag kommer antagligen inte kunna åtnjuta samma pensionslängd som tidigare generationer. Jag försöker mig på en formulering. “Våra produktivitetsvinningar har inte resulterat i kortare arbetstid, utan istället att den äldre delen av befolkningen tagit ledigt.”

Ytterligare en invändning reses av signaturen J i kommentarerna till Roines bloggpost:

från individens perspektiv går det att argumentera att mycket utbildning (särskilt eftergymnasial) är en form av arbete. Den som vill arbeta som ingenjör måste t ex i praktiken genomgå en ingenjörsutbildning. En del kompetensutveckling som förr kanske ingick inom ramen för lönearbetet tycks ha flyttats från kategorin ”arbete” till kategorin ”utbildning”.

Det finns kort sagt inget givet svar på frågan om huruvida vi arbetar mer eller mindre. Allt faller tillbaka på vilka “vi” är, vad “arbete” är samt hur man gissar att arbetstid och pensionsålder kommer att utveckla sig i framtiden.

76 kommentarer ↓

Ännu har ingen kommenterat.

Kommentera