I dag publiceras min recension av Paul Masons bok Postcapitalism. Om innehållet finns massor av mer att säga, varav en del lär komma upp här på bloggen, en del kanske i kväll. Jag känner för att spara många av mina invändningar tills fler har hunnit läsa boken, för den förtjänar att vara en startpunkt för diskussioner.
Visst ryms där en mängd små naiva exempel och stora vita fläckar, men blotta ambitionsnivån är sådan att vi bjuds på en ovanligt fantasieggande karta över dessa fläckar. Framför allt är Postcapitalism rysligt välskriven och njutbar att läsa. När kommer översättningen?
Några andra som hunnit skriva om boken är P O Ågren i Västerbottens-Kuriren, Jon Weman i Helsingborgs Dagblad, Karin Pettersson i Aftonbladet, Remi Nilsen i Klassekampen och Evgeny Morozov i Morgenbladet; se även Frederick H Pitts för en mer teoretiskt djuplodande diskussion.
29 kommentarer ↓
Problemet med det digitala (om vi pratar som vi gjorde runt 2009 med en Deleuziansk begreppsapparat) är dess släthet, dess öppenhet för reterritorialisering och kolonisering. Detta blir bara allt mer uppenbart, i samband med den nuvarande globala storkapitalismens uppmuntran av konsolidering, finansialisering och “corporate takover”. Åt den som har ska varda givet. Som det är nu uppmuntrar snarare än motverkar nätets infrastruktur vinnaren-tar-allt-tendenser.
Paretotendenser av det här slaget har förstås länge funnits inbyggda i nätverksekonomin – jag har själv argumenterat i många år att exempelvis The Pirate Bay, i egenskap av att vara en extremt dominant nod i nätverket, hade (och har fortfarande) inbyggda kvasi-monopolistiska tendenser vilka dock hålls tillbaka av sajtens illegitima status (en illegimitet som arguably är både juridisk och normativ).
Men beträffande de aktörer som faktiskt blir legitima så tillåts dessa bli tämligen dominanta “plattformar” och vi ser nu allt mer hur dessa aktörer, när de kliver över vissa trösklar beträffande popularitet, ofta slår över i tydlig monopolistisk riktning.
Vilket lustigt sammanträffande, att min egen debattartikel på temat publicerades samma dag som den artikel av Morozov på samma tema vars norska översättning du länkar till ovan.
Den övergripande makrohistoriska processen här kan med fördel ses som en form av kolonisering. Jag tror att just kolonisering som historiskt fenomen är en passande teoretisk kontext att se detta genom. Fler akademiska studier som gör denna koppling skulle vara upplysande.
Så länge ekonomins politiska arrangemang förblir av det slag som det är, kommer vi att se tendenserna fördjupas mot allt större korporativa enheter som slukar allt större delar av de infrastrukturer som omger oss. Troligtvis ser vi, med andra ord, ingen “post-capitalism” förrän “capitalism as we know it” har spårat totalt. Att det kommer att spåra är nog de flesta makroekonomiska kommentatorer eniga om. Mycket av detta kommer att intensifieras och tydliggöras i samband med nästa finanskris, som med stor sannolikhet åtminstone kommer att åderlåta finansialiseringen av plattformsföretagandet. (Sorry om det låter som att jag hoppas på detta. Det är dubbelt. Vi ska inte bejubla krisen – den lär bli kännbar för många oskyldiga människor – men samtidigt är det inbyggt i kapitalismens natur att det krisar, så om man är ett “fan” av den samtida kapitalismen borde man åtminstone acceptera detta.)
Men jag kan ha fel. Är det något vi vet är det ju att historien gillar att överraska.
Paul Mason i samtal med Ann Pettifor och Phillip Blond om Masons bok.
http://blog.p2pfoundation.net/paul-mason-ann-pettifor-and-phillip-blond-talk-about-post-capitalism/2015/11/12
Bättre än det jag tipsade om ovan: Masons föredrag plus Q&A på LSE, http://www.lse.ac.uk/newsAndMedia/videoAndAudio/channels/publicLecturesAndEvents/player.aspx?id=3288
[…] brittiska, till the Guardian-anknutna, journalisten Paul Mason. Hans senaste bok, Postcapitalism, lyfts till exempel fram av Rasmus Fleischer som en ”samtida vänsterklassiker”, Erik Persson (från […]
Vad säger du om denna sågning, Rasmus?
http://www.aftonbladet.se/a/0abgE
Kommentera