Nästan varje natt sätts det nu eld på flyktingförläggningar i Sverige. Mordbränderna har redan slutat att bli förstasidesstoff i nyhetsrapporteringen. De sjunker in i ett samhällsklimat som bär många paralleller till de mörka åren i början av 1990-talet.
Sammantaget kan brandattentaten ändå inte kallas för annat än en terrorvåg och det är rätt slående hur den tog fart i mitten av oktober.
Det är inte märkligt att folk frågar sig vad polisen gör. Det är lätt att slänga ur sig statusmeddelanden om att polisen skulle ha kunnat ta fast mordbrännarna om de hade prioriterat dessa fall. Till viss del är detta sant. När det utgår centrala direktiv om att polisen ska prioritera t.ex. immaterialrättsliga brott, eller bruk av otillåtna droger, så innebär detta rent logiskt att alla andra brott prioriteras ner. Visst hade man kunnat prioritera tvärtom och kanske kunnat lagföra ett par mordbrännare.
Samtidigt är det naivt att tro att polisen skulle kunna välja att gripa alla mordbrännare om de bara hade använt resurserna rätt. “Gryningspyromanen” är ett klassiskt exempel på hur svårt det kan vara att utreda mordbränder. Johannes Nilsson påpekar detta och hänvisar till egen erfarenhet (av att inte bli upptäckt). Läs hans inlägg. Men kom ihåg att det handlar om det tidiga 19
Emellertid har vissa saker förändrats sedan 1990-talet. Polisväsendet kan i vissa fall producera mer utredningsarbete till oförändrat pris; det har alltså skett en produktivitetsökning till följd av den digitala tekniken samt vissa institutionella förändringar. Jag syftar alltså på det som brukar kallas övervakningssamhället.
Förra gången flyktingförläggningar brann i stor skala använde folk varken mobiltelefon eller internet. Numera lever vi i en värld där väldigt mycket av våra dagliga liv loggas i digitala databaser. Till dessa databaser kan polisen få tillgång, vilket numera är en rutinsak i vissa typer av brottsutredningar.
I dagsläget vet vi inte vilka som bränner flyktingförläggningar. Det kan vara organiserade nazister med lång kriminell erfarenhet, som vet exakt vilka säkerhetsåtgärder som de ska vidta för att undvika materiella eller digitala spår. Men i många fall är det nog troligare fråga om unga män som agerar spontant. Eller halvspontant: “En 15-åring, en dunk bensin, en tändare och en klapp på axeln så är det klart”.
När man är en tonåring och agerar spontant, bryr man sig inte om att lämna spårsändaren hemma. Alltså efterlämnar ens rörelser ett pärlband av positioner i en databas. Polisen kan följa hur en enskild person rört sig, men också göra en s.k. mobilmasttömning för att få fram en lista på alla mobiltelefoner som befunnit sig kring en viss mobilmast vid en viss tidpunkt. Nattetid i gles bebyggelse blir listorna extra korta. Det borde inte vara svårt för polisen att hitta folk att förhöra om mordbränderna, om de väljer att använda mobilmasttömningar.
Kanske gör polisen redan detta. Kanske försöker de även spåra vilka som skrivit uppmuntrande om mordbränder på Facebook och vilka som kollat in adresserna via Google. Vem vet, kanske har rentav Säpo begärt hjälp av FRA. Allt detta lär visa sig med tiden. Oavsett utfall så kommer frågan om digital övervakning att hamna i ett delvis nytt ljus.
18 kommentarer ↓
Mobilmasttömning borde vara mycket effektivt. Här har man tid och plats väl inringat. Dessutom borde man kunna ta sig in i de smarttelefoner som befunnit sig på plats antingen genom fjärrstyrning eller att man beslagtar dem. Blir enklare med teknisk bevisning om man har tillgång direkt till telefonenheten, som loggar rätt mycket information.
Är det något som datalagringsdirektivet var till för var det väl terrorbrott? Här har man till och med chansen att legitimera denna i övrigt rätt kassa lag. Borde behövas med tanke på att många andra EU-länder övergett den.
Men… man kanske har fullt upp med Lars Vilks…
Masttömning är, trodde jag, olagligt i Sverige? (Och efter den inte alltför lyckade insatsen mot de imaginära planerna på att spränga Nordstan är polisen kanske mindre benägen att tömma ändå…)
Sen kan det ju vara på sin plats med en lita gnutta kritiskt förhållningssätt här: din graf behandlar (antar jag) varje rapport om en brand i ett asylboende som “brandattentat”, men åtminstone ett fall ser ut att vara orsakat av de boendes rökande och/eller mecklande med brandvarnare. Om man skall tro brandskyddsexpertisen är detta sannolikt inte det enda fall där orsaken är dåligt brandskydd snarare än nazistiska stormtrupper med bensindunkar. (Att brandvarnare stängs av för att de boende vill röka på rummen ryktas det om från många boenden.)
Grafen eller de exakta antalet attentat har strikt talat ingen betydelse i sammanhanget. Vad bilden visar är att något händer i mitten av oktober, som knappast kan bortförklaras med dåligt brandskydd. Lägg till detta de många uppmaningar till och hyllningar av brandattentat som postas på rasistiska forum.
Och nej, masttömning är inte olagligt i Sverige. Tvärtom är det en metod som polisen använder allt mer. (Se även PM från Åklagarmyndigheten.)
En sak som hände i oktober är att Migrationsverkets system kollapsade under trycket av de 25000 asylsökande som anlänt i september, som påpekas i SRs artikel har de “väsentligt sänkt kraven för brandskydd i sin senaste upphandling av boenden” (och dessa krav “självkontrolleras” tydligen numera av den som hyr ut, ej av utomstående brandexperter). Ovanstående skall naturligtvis ej tolkas som att inga mordbrännare är verksamma (boenden som ej tagits i bruk har brunnit vid flera tillfällen), men det är inte helt klart att din graf ger en rättvisande bild av det hela. Det hade ju varit på sin plats om det någonstans refererades vilka bränder som har räknats; om exempelvis denna brandattack säger polisen: “vad gäller branden så är det ju inget brott eftersom den inte riskerade att sprida sig”.
En fråga är därmed om detta, före den 15e oktober och sverigedemokraternas engagemang i frågan, hade föranlett mer än en anteckning om krossad glasruta.
Tackar för korrigeringen av min felaktiga bild att den svenska övervakningsstaten ännu känns vid några spärrar eller förmår att alls lära av sina (mer groteska) misstag.
En enkel och ganska billig åtgärd vore väl att installera övervakningskameror kring planerade asylboenden?
Lite pikant att olika övervakningsåtgärder nu förespråkas av ungefär samma människor som för fem-tio år sedan protesterade mot sådana. Men övervakning, polis m.m har ju alltid varit tveeggade svärd – det är inte åtgärden i sig utan vad den används till.
Är inte säker på att det är jättelätt att sätta upp driftsäkra övervakningskameror som täcker alla vinklar av en massa baracker i obygden. Men framför allt innebär ju kameror innebär ju en väldigt mycket mer svepande övervakning än riktade mobilmasttömningar. Säger inte att jag förespråkar de senare, men nu om någonsin är det väl läge att polisen klargör vad de faktiskt kan göra.
(Har någon annan förresten skrivit om polisiär övervakningsteknik i termer av ekonomisk produktivitet? Är lite nyfiken på den vinkeln.)
Precis som med fartkameror kan det framförallt tänkas ha en preventiv effekt. Sen är det förstås så att organiserade mordbrännare ganska enkelt skulle undvika vinklar, maskera sig osv. Dock skulle det ge utredningarna lite mer att gå på: exakt tid, det faktum att de är väl organiserade och inte upphetsade fyllhattar eller NIMBY-svenssons. Vore alltid något.
“det är inte åtgärden i sig utan vad den används till” är något man hade hoppats slippa läsa på denna plats. Om problemet med ett massövervakningssamhälle bestod i att polisen klarade upp för många brott (av möjligen fel slag) vore det hela betydligt mindre allvarligt. Problemet är dock att massövervakning till sin natur bidrar med många fler falska positiver än verkliga bevis för begågna brott; fallstudie av polisens masttömning i fallet med “sprängningen av Nordstan” anbefalles JN.
Sedan ligger det i övervakningens natur att de som kontrollerar den inte är intresserade av att “klargöra vad de faktiskt kan göra”: för det första hjälper det den som vill begå brott och undvika att fastna i nätet, för det andra är övervakningsmaskinen inte främst till nytta för polisen som en hjälp att klara upp begågna brott utan för att avskräcka från utförande av framtida brott. Ju mindre människor vet om vilka bevis som faktiskt kan hämtas fram i efterhand, desto bättre fungerar denna avskräckning.
Som JN noterar är frestelsen att köra händerna i syltburken ytterligt svår även för de som tidigare högljutt protesterat mot att ställa fram den på bordet, därav det djupt olämpliga i att överhuvudtaget tillåta möjligheten av massövervakning, oavsett aldrig så vällovliga syften.
Polisen agerar resolut och sätter in flygspaning! Till sin hjälp har polisen fem helikoptrar, från Boden i norr till Malmö i söder.
– Vi kommer att genomföra bevakning regelbundet och oregelbundet. Vi flyger när vi har möjlighet, säger Bengt Grönlund, chef för polisflyget.
Så länge mordbrännarna agerar under kontorstid och en av dessa 5 helikoptrar är i närheten [hur många hundra boenden finns utspridda över landet?] kan de (samt eventuella rådjur, rävar och älgar) alltså spåras med värmekameran!
Om vi ska kunna tömma mobilmasten måste den först lagra uppgifter (i strikt mening lagras de nog i ett datacenter och inte i “basstationen”, men någon med kunskaper får gärna rätta mig). Dessa uppgifter lagrades tidigare oreglerat och i varierande former före datalagringsdirektivet infördes. Därefter uppstod en formalisering och en tillgång för polisen under vissa omständigheter.
Massövervakningen börjar i sekunden som uppgifterna skrivs som en loggfil till en hårddisk. För “5-10 år sedan” var jag emot detta.
Idag vet jag inte vad jag är.
ChrisK: “Vi sparar förstås inga data!” är inte någon fast mark att stå på även om det vore sant, vilket det nästan aldrig är (att du själv uppenbarligen har svängt, eller är på väg att svänga, i frågan om ifall positionsdata skall lagras visar hur osäker en sådan modell är). Däremot är dessa uppgifter endast intressanta (för polisen) om de kan knytas till en juridisk person, rätt fråga att ställa här är alltså:
Skall det vara tillåtet att skaffa en mobiltelefon utan att först fotograferas/lämna fingeravtryck/avge vävnadsprover?
(Möjligheten till) massövervakning etableras när mobilsändare knyts till juridiska personer i en databas, att information om sändarna lagras och arkiveras måste helt enkelt förutsättas.
För 5-10 år sedan bloggade jag en hel del om planerna på tvångsidentifiering av mobiltelefoner, som fanns med kring datalagringsdirektivet. Mitt intryck är att man backade på den här punkten. Kanske för att de allra flesta under tiden har valt att registrera sina telefoner eftersom de lockats av olika “erbjudanden”, eller för att polisen i praktiken borde ha ganska lätt att identifiera många oregistrerade telefoner ändå.
Jag har t.ex. en telefon med kontantkort som aldrig har registrerats hos operatören, men mitt nummer går troligen att Googla och jag har uppgett det i kontakt med myndigheter.
Alaoglu: Det ska givetvis vara tillåtet! Något annat vore totalitärt. (om det sedan ger oss mera “integritet” tvekar jag på).
Dock vill jag instämma i det rasmus säger. Nästan alla väljer att frivilligt registrera sig på ett eller annat sätt, eller att uppge sitt nummer på ett sätt som gör det sökbart.
Vilket i sin tur leder till att “burner phones” troligtvis är ganska lätta att ringa in. Tömmer du basstationen så har du säkert 98% av numrena identifierade. Den handfull icke-registrerade telefoner som därefter återstår blir sedan föremål för att följa “hela vägen hem”. Kanske sticker de till och med ut ännu mer än ett reggat nummer.
Alltså. Vi tar frivilligt med oss internetuppkopplade mikrofoner och kameror som är utrustade med GPS-spårning som delar med sig av mer än vi vet om till Apple och Google (och NSA) vart vi än går.
Därefter kräver vi våra rättigheter i relation till juridiken och statsmakterna. Det kan vi göra. Men det känns som att skotten mellan alla “storebröder” som har sensorer på våra kroppar har börjat läcka och att argumenten snart börjar luckras upp.
Jag hatar telefoner.
ChrisK: Alldeles riktigt! Jag har tidigare i kommentarer här drivit linjen att övervakning (ett inte alldeles lyckat begrepp i sammanhanget) inte primärt är ett juridisk-tekniskt problem utan ett social-politiskt.
Fråga: Är det i dagsläget möjligt att köpa ett 4G-SIMkort utan att visa legitimation? (Om nej, vore det olagligt?)
Ekot har gjort en sammanställning med brandincidenter på asylboenden som i stort sett verkar stämma till antalet med grafiken ovan. I detta fall dock med källor och man noterar att både boendet i Munkedal och bibelsidorna på parkeringsplatsen i Oskarshamn verkar ha fått följa med under “brandattentat” som underlag för den läskigt höga oktoberstapeln. Följande händelser verkar heller inte direkt kvalificera för detta epitet:
Måndag 23 mars: Ett boende för ensamkommande flyktingbarn i Kolbäck drabbades av brand i natt. Enligt polisen ska det ha brunnit i ett rum där det finns ett elskåp.
Fredag 1 maj: Fler än 100 asylsökande måste omplaceras efter en brand på Bert Karlssons asylboende i Filipstad. Branden ska ha utbrutit i en lägenhet eller ett samlingsrum på boendet, men ännu vet man inte varför det började brinna.
– Eftersom branddörrarna stod öppna, vilket de inte ska göra, så har hela boendet drabbats av rökskador, säger Morgan Connedal, vakthavande befäl vid polisen i Värmland.
Lördag 23 maj: Kraftig brand i flyktingboende utanför Valdemarsvik. Branden startade i en lägenhet på nedre våningen och spred sig sedan till våningen ovanför och till taket. Det finns i nuläget inga misstankar om brott.
Kritiken av brandsäkerheten verkar därmed i högsta grad befogad. Sedan finns dessa, som möjligen kan kallas brandattentat men inte direkt pekar mot nazististiska kamporganisationer:
Lördag 13 juni: En brand utbröt på ett boende för ensamkommande flyktingbarn i Filipstad natten till söndag. Det var strax efter 03-tiden som en lampa som låg i en säng i ett av rummen tände eld på sängen. Polisen rubricerar händelsen som mordbrand.
Tisdag 13 oktober: Vid 17.30-tiden kallades polis och räddningstjänst till asylboendet på Klackbergsgården i Norberg efter att en man tänt eld på sina sängkläder. Mannen greps och misstänks nu för mordbrand.
“Fort och fel” är hur jag skulle beskriva Andrev Waldens arbete med grafiken. “Kolla aldrig en bra story” heter det ju också…
Dalademokraten har en notis som också antyder att det nog förekommer en del brandincidenter på asylboenden som inte utförs av nazister som tagit upp kampen efter utspel från sverigedemokraterna:
Ett stort bråk bröt ut på ett asylboende i Garpenberg under onsdagskvällen.
– Det är asylsökande som har bråkat med varandra, de har även hotat personalen samt hotat att bränna ner boendet, säger Anders Gustavsson, vakthavande befäl vid Dalapolisen.
Kommentera