Musikens politiska ekonomi – nu äntligen tillgänglig för nedladdning

Nu är det drygt tre år sedan jag disputerade på avhandlingen Musikens politiska ekonomi: lagstiftningen, ljudmedierna och försvaret av den levande musiken, 1925-2000. Den kom att belönas med såväl Cliopriset som Meidnerpriset och fick fina recensioner. Jag är fortfarande rätt nöjd med den. Inte minst för att den är snygg, den gröna tegelstenen på drygt 600 sidor, som fortfarande går att köpa i nätbokhandeln.

Från och med nu är Musikens politiska ekonomi även fritt tillgänglig som pdf. Har tänkt fixa det länge, men det har inte blivit av. Versionen som jag laddat upp är en tryck-pdf som saknar omslag och har breda sidmarginaler, men är fullt sök- och läsbar. Eftersom jag glömt lösenordet till min egen ftp-server, valde jag att ladda upp den på några kommersiella sajter.
Ladda ner den här (alternativt här, här eller här, eller på Aaaaarg för er som har inloggning där).

Här kommer baksidestexten i repris:

Under 1900-talet förändrades musiklivets villkor i grunden. Bruket av nya elektroniska ljudmedier innebar att musik kunde framföras utan musikers faktiska närvaro. En av konsekvenserna var att ”levande musik” myntades som begrepp. Såväl fackföreningar som proggaktivister och kulturpolitiker ville försvara den levande musiken mot dess förmenta motsats, ”mekanisk musik”. Det var dock inte alltid självklart var gränsen skulle dras mellan människa och maskin, eller mellan konst och teknik. Särskiljandet av musikerna från deras arbetsinsatser lade grund för en ny typ av ekonomi. Musiken gjordes till en marknadsvara med stöd i nya lagar som fastslog särskilda rättigheter för musiker och skivbolag. Lagstiftningen inbegrep svåra avvägningar: skulle musikerna behandlas som konstnärer eller som lönearbetare? Skulle de uppmuntras att vara aktiva på scen eller i studio? Och hur skulle man fördela ersättningar för högtalarmusik när man inte visste vilken musik som ljöd ur högtalarna.

Musikens politiska ekonomi tar ett brett historiskt grepp om musiklivets reglering under 1900-talet. Här förenas estetik och ekonomi, politiska ideologier och tekniska medier. Boken berör allt från stumfilmens försvinnande till idén om musiken som upplevelseindustri. Den visar hur det fascistiska Italien gav stöd åt skivbolagens intressen och förklarar varför Musikerförbundet ville införa en särskild diskoteksavgift. Den skildrar förhistorien till vår tids konflikter om musikens digitalisering.

Den som tycker att 600 sidor om detta låter lite väl mastigt, kanske kan nöja sig med 100 lösryckta fotnoter.

Musikens politiska ekonomi gavs ut på det lilla bokförlaget Ink, som strax därefter somnade in. Gabriel och Daniel fick fullt upp med sina egna doktorsavhandlingar, diktsamlingar, diskotek m.m. Nyss dog även förlagets webbsida där det fanns lite info om utgivningen.

Ink stod även bakom mina två första böcker, Det postdigitala manifestet (2009) och Boken och biblioteket (2011). Båda dessa är nu slutsålda.
Det postdigitala manifestet går att hitta som pdf (18 MB), men jag borde väl se till att få ut Boken och biblioteket. Måste bara hitta en rimligare lösning för själva fildistributionen.