K234: Känslan av att bostadskraschen är ofrånkomlig

Under den gångna veckan uppmärksammades åter risken för en priskrasch på Sveriges bostadsmarknad. Varningen kom från den statliga myndigheten Konjunkturinstitutet och uppmärksammades först av SVT, varpå övriga medier hakade på.

Bostadspriserna har stigit kraftigt i Sverige under en lång tid. I dag är en svensk bostad i genomsnitt dubbelt så dyr som den var för tio år sedan.
Det senaste året har priserna gått upp med över 15 procent. Nu går uppgången inte längre att förklara med ökade inkomster, låga räntor och skattelättnader, skriver Konjunkturinstitutet i sin rapport som publicerades i september.

Bland Konjunkturinstitutets publikationer finns ingen särskild rapport om bostadspriserna. Däremot behandlas frågan (ganska kortfattat) i dess augustirapport. Några citat:

I Sverige finns risk för fallande bostadspriser. I kombination med en hög skuldsättning hos hushållen skulle ett plötsligt prisfall på bostäder kunna hämma konjunkturåterhämtningen påtagligt.
/…/
Bostadspriserna i Sverige har, liksom hushållens skuldsättning, fortsatt att stiga under sommaren. Svårigheter att införa åtgärder inom makrotillsynen, som exempelvis amorteringskrav, och avsaknaden av andra politiska initiativ, innebär ökade risker för svensk ekonomi. Uppgången i bostadspriserna sedan 2005 kan i huvudsak förklaras av utvecklingen i fundamentala faktorer som inkomster, räntor och skatter. Men det senaste årets kraftiga prisuppgång går knappast att förklara med dessa faktorer och det finns nu betydande risk att priserna är på en ohållbar nivå. Priserna kan komma att korrigeras framöver, till exempel som en följd av högre räntor, svagare förväntningar eller att åtgärder inom makrotillsynen införs hastigt. /…/
I ett scenario där bostadspriserna faller med 20 procent eller mer under ett år bedöms effekterna på svensk ekonomi bli påtagliga.

Retoriken om risker påminner om regeringens senaste budgetproposition, även om Konjunkturinstitutet är en smula mer konkreta.

Betydligt mer intressant att undersöka är dock den känsla av annalkande bostadskrasch som breder ut sig på ett sätt som knappast går att fånga i siffror. Alla jag snackat med i veckan uttrycker olika varianter av samma analys:

Klart som fan att bostadskraschen är på väg. Även om utvecklingen kanske hade kunnat bromsas av politikerna i ett tidigare läge, t.ex. genom avskaffade ränteavdrag, så har detta varit politiskt omöjligt och nu är det i vilket fall för sent.
Politiska åtgärder kan nu bara avgöra om kraschen ska komma nu, eller om den ska skjutas på framtiden i ytterligare ett antal månader eller år, för att då bli ännu större när den väl kommer. När kraschen väl kommer, så kommer notan inte att hamna på bankerna, inte heller bara på bostadsägarna, utan på oss alla. Och då kommer svensk partipolitik att domineras av olika försök att peka ut syndabockar.