Konspirationstänkandet har ändrat karaktär

Vart tog konspirationerna vägen?” Jag recenserar Erik Åsards bok Konspirationsteorierna och verkligheten i dagens SvD. Tyvärr måste jag konstatera att den inte lever upp till sina anspråk. I den mån som boken alls säger någonting generellt om konspirationstänkande, handlar det om svepande avvisningar. De bottnar i en rätt märklig syn på historievetenskaplig metod: Åsard tycks tro att “Ockhams rakkniv” kan användas för att skilja vetenskap från pseudovetenskap.

Inledningsvis gör jag några skissartade anmärkningar om hur konspirationstänkandet förändrats från 1900-tal till 2000-tal. Man skulle kanske med Bauman kunna tala om ett skifte från “fast paranoia” till “flytande paranoia”.

Konspirationstänkandet har ändrat karaktär. Under större delen av 1900-talet kretsade det i högre grad kring enskilda händelser, tydligt avgränsbara i tid och rum. En orsak, en verkan. Någon mördade Olof Palme – varför?

Men 2000-talets postmoderna konspirationstänkande är inte lika fixerat vid historiska händelser. I stället suggereras hur en ondskefull elit orkestrerar ett ständigt pågående flöde av lögner, frestelser och gifter. Våra egna kroppar påstås vara utsatta för kemisk krigföring. Allt är noga planerat – alltså är inget lidande meningslöst.

Ur detta perspektiv var 11 september inte startskottet för 2000-talets konspirationstänkande, utan snarare den sista av 1900-talets Stora Händelser. Så länge man har att göra med avgränsbara händelser är det möjligt att ställa “konspirationsteorierna” mot “verkligheten”, så som Åsard gör. Men det blir betydligt svårare att använda denna metod för att falsifiera mer samtida konspirationsteorier, som är notoriskt svåra att avgränsa.
Om vi vill förstå konspiracismens drivkrafter måste vi se bortom de stora händelserna. Vad det handlar om är en förfuskad samhällskritik. Och i detta sammanhang kan man inte ignorera frågan om antisemitism, som Åsard gör på ett helt anmärkningsvärt vis.
Ungefär detta försökte jag få fram i min bokrecension. Liknande poänger gjordes förresten på denna blogg för fem år sedan, under rubriken “Konspirationsrelativism“.

23 kommentarer ↓

#1 Arvid on 6 October 2015 at 11:04 am

“förfuskad samhällskritik”, härligt uttryck!

#2 rasmus on 6 October 2015 at 11:10 am

Ja, jag gillar det verbet.

#3 m96 on 6 October 2015 at 12:50 pm

Det där konspiraitonsuttrycket var framtaget för att förlöjliga folk i första hand ska man ha klart för sig. Förstår inte riktigt vad boken handlar om men att människor med samma intressen samarbetar ligger i vår natur. Djupt rotat. En av våra främsta orsaker till framgång som art.

#4 Albert on 6 October 2015 at 2:34 pm

Konspirationer existerar. Problemet är att det finns ett gäng med filurer som tror de är något på spåren men som inte verkar besitta de rätta verktygen som behövs för att gräva fram fakta som kan användas som bevis. De behöver tänka som poliser och detektiver för att kunna ta fram hypoteser och sen använda vetenskapliga metoder för att analysera bevisen som finns och försöka avgöra hur trovärdig varje hypotes är. Det är i de sista stegen det brister. Jag har märkt att folk i de här kretsarna ibland accepterar vilka dumheter som helst, bara det avviker från “den officiella historien”, den som återges i media. Man måste använda mer seriösa metoder för att avgöra hur trovärdig en hypotes är. Föreningen Grävande Journalister har många bra tips på metoder man kan använda för att komma fram till rimligare slutsatser än vad som ofta publiceras på konspirationssajter.

#5 A on 6 October 2015 at 2:45 pm

Är inte många konspirationsteorier planterade av CIA?

Hela UFO konceptet, det kom väl till bara för att militären skulle ha något att skylla på när folk såg deras experimentella farkoster?

Om jag arbetade för FRA/CIA skulle jag försöka sprida så många konspirationsteorier som möjligt, blandat med lite sanning, för att underhålla folk och sig själv.

#6 Albert on 6 October 2015 at 2:55 pm

A: Att plantera falska konspirationsteorier för att förvirra och dölja sanningen som en nål i en höstack är något som ryssarna ofta beskylls för, men det vore rätt korkat att tro att andra – t.ex. CIA – inte gör samma sak. Så ja, det är något som jag är övertygad om förekommer. Sen finns det även folk som bara trollar och hittar på galna konspirationsteorier för att de tycker det är kul. Och så finns det de som jag nämnde innan, som söker sanningen men inte riktigt har den rätta verktygslådan för att nå ända fram. Sammantaget blir det en galen mix av konspirationsteorier.

#7 Erik on 6 October 2015 at 6:10 pm

Baumans uppdelning mellan äldre och postmodernt konspirationstänkande övertygar inte.
Historiskt har ju t ex. antisemitismen inte varit fixerad vid enskilda händelser. Recensionens beskrivning av postmodernt konspirationstänkande fungerar som en utmärkt beskrivning av hur antisemitismen sett ut historiskt: “I stället suggereras hur en ondskefull elit orkestrerar ett ständigt pågående flöde av lögner, frestelser och gifter”. Citatet passar troligen på lejonparten av de senaste seklernas mer spridda konspirationsteorier.

#8 m96 on 6 October 2015 at 7:54 pm

Sen gäller det att komma ihåg att bara för att man kallar nåt för en konspirationsteori så betyder det inte att det inte är sant. Utan det är just en teori. Finns ju många exempel på konspirationsteorier som varit verkliga konspirationer. Bara att ta NSA som ett exempel.. där verkligheten t.o.m övergick teorin :)

#9 Eva on 6 October 2015 at 8:25 pm

Bara konspirationsteoretiker känner att de behöver påpeka att konspirationer finns. Det är för roligt med alla kommentarer ovan.

Ibland tänker jag att det bara är några få högljudda på internet som är konspirationsteoretiker. Har knappt stött på någon AFK. Förutom en välbeställd tvåbarnsmamma på Djurgårdsfärjan som pekade på utsläppen från ett flygplan och informerade sin ointresserade man att det var chemtrails. Det lustiga var att jag fick känslan att hon bara trodde att det hette så och inte kände till hela konspirationen. Hon sa det nämligen helt utan känsla i rösten. Mannens reaktion, eller snarare brist på reaktion, var också fantastisk. Den där specifika rösten folk får när de sitter framför datorn/telefonen men svarar på tilltal.

Erik: En undran. Kanske är antisemitismen och dess skuggformer på uppgång. Utan att egentligen kunna något känns det som om åtminstone 80-90 talets konspirationer ofta var just händelsebaserade och med lite annan udd. Kanske är det bara den “intressanta” och medierade fåran jag känner till.

En tråd på libcom frågar sig vad man kan göra när folk man känner drar iväg. En intressant observation är att vad fan är tanken att man ska göra med informationen? När alla har sett ljuset och förstår konspirationen. Vad händer då. På något sätt ligger en övertro på “äkta” liberal demokrati och bubblar i bakgrunden. Vem bryr sig om Bush åker i finkan för 911? Det ändrar ju ingenting.

#10 rasmus on 6 October 2015 at 8:54 pm

Erik: Observera att detta inte är Baumans uppdelning. Det är jag som (i recensionen) gör en skissartad uppdelning, vilken jag (i bloggposten ovan) testar att benämna med Baumans termer fast/flytande. Inte för att jag är särskilt förtjust i dessa baumanska begrepp, för det är jag inte. Men i detta fall kanske de även kan fånga något.
Jag håller helt med dig om att det “flytande” i 2000-talets konspirationstänkande även gäller för den historiska antisemitismen – framför allt Sion vises protokoll. Detta var förresten något som jag även tog upp i mitt första utkast till bokrecensionen, men tvingades kapa av utrymmesskäl.
Det är med stor tvekan jag slänger mig med det svepande begreppet “1900-talet”, för vad jag syftar på är i första hand efterkrigstiden: 1950-, 1960-, 1970- och 1980-talen. Jag tänker mig att det var denna epok som konspirationstänkandet präglades av en fixering vid “stora händelser”.

#11 Magnus on 6 October 2015 at 9:58 pm

Ok, men Illuminati då? De har väl frekventerat i konspirationsteorier under 1900-talets andra hälft, men utan att vara underordnade någon enskild händelse.

#12 m96 on 6 October 2015 at 10:03 pm

Eva:
Ja, de som kommer upp med teorierna, oavsett om de visar sig vara sanna eller inte, blir ju ofta attackerade av de som tror att media representerar verkligheten.
Samma gäller ju banksystemet tex. Privatbankernas skapande av våra pengar ur ingenting. Helvette vad man har fått banka det in i huvet på folk. Satan vad det slängdes hejvilt med “konspirationsteori”-anklagelser kors och tvärs i kommentarfält och andra ställen innan det började lossna. Problemet är snarare tvärt om nu. Folk tror att alla former av samarbeten eller sånt de inte blivit matade med via tradionella media är falskt. Men det är så eliten hållit folk i sitt grepp i alla tider på ena eller andra sättet.

#13 rasmus on 6 October 2015 at 10:26 pm

Magnus: Jag påstod väl inte att diverse hemliga sällskap, som t.ex. Illuminati, någonsin skulle ha varit frånvarande från konspirationsteoriernas värld? Vad jag hävdade är att det fanns en tid på 1900-talet då konspirationsteorierna i högre grad än idag kretsade kring Stora Händelser, t.ex. mordet på JFK. Vissa av konspirationsteorierna om sådana händelser gick så långt som i att hävda att t.ex. Illuminati låg bakom. Där finns ingen motsättning.

#14 Erik on 7 October 2015 at 12:10 am

Kanske är det någon som likt jag själv någon gång frågat sig om konspirationsteorier är vanligast på högerkanten eller på vänsterkanten. Valfri europeisk, rysk, eller amerikansk ressintementshöger förenas i behovet av konspirationsteorier. Ta Putinryssland där tom. ledarna påstås köpa de konspirationsteorier som dagligen injiceras i befolkningen. Eller här hemma – SDs tjat om det överalltrådande etablissemang vars främsta livsmål är massinvandring, och vars mer eller mindre hemliga agenda påstås genomsyra hela samhällskroppen från media och skola till politik. Det enda som ytterligare behöver läggas till den verklighetsbilden för att låta den framträda som den nazism den bär som möjlighet inom sig är det som serveras på Nordfront, där nämnda etablisemang påstås dirigeras av ledande mediejudar, som ju bevisligen t ex. håller tal för massinvandring i Storkyrkan vid riksdagens öppnande.

Men jag kan inte komma ifrån tanken på att här finns ett släktskap med vänstern. Man kan tex. inte förneka att både den så sympatiske Bernie Sanders och den löjeväckande Donald Trump vinner röster genom att föreställa sig själva som enda motståndare till det etablisemang som genom konspirerande påstås hålla greppet om den ekonomisk-politiska makten.
Tänk på hur Michael Moores filmer består av oavbruten konspirationsretorik. Det komiska i att Göran Greider klagar på att alla ledarsidor är liberala och att foxnews klagar på att nästan all amerikansk media är liberals.
Man kan också tänka sig att konspirationsteorier historiskt drivit personer från vänsterkanten till diametralt motsatt sida. Så väldigt mycket krävs inte för att förvandla en vulgärmarxism till antisemitism. Antisemitismen har beskrivits som en marxism för idioter, och det ligger något i detta, vilket förstås inte betyder att marxismen är antisemitisk.
Men min fråga är alltså: Är det fel att anta att om vi avfärdar all konspirationsteori skulle stora delar av särskilt dagens vänsterkritik stryka med?
Visserligen har både Marxs skrifter och senare marxismer ofta burits upp av konspirationsteoretiska inslag, som inte bara varit retorik utan grundläggande för världsbilden. Och många skulle nog kunna hålla med om att en del av den marxistiska övertygelsens första kickar bestått i känslan av att plötsligt få syn på abstrakta konspirationer och flytande strukturer. Upptäckten av att världsalltet genomsyras av hierarkiserande kapitalrelationer, kapitalismen tycks sakna utsida osv. Ändå tycks väl dagens vänster mer beroende av konspirationsteoriska världstolkningar. Förr fokuserade man mer på det konkreta kapitalet, arbetare och arbetsgivare, fackföreningar och fabriker. Idag dominerar snarare idén om en diffus och allomfattande allsmäktig, patriarkal, kapitalistisk och rasifierande makt som upprätthåller sig själv genom ljusskygga homosociala förbindelser. Ekvationen kapitalism=rasism=patriarkat visar prov på just den sortens sammanblandning som förrädiskt förenklar tillvaron och tillhandahåller känslan av att befinna sig i en saga där ont står mot gott, där hjältar strider tillsammans mot en vag och allomfattande korrumperad makt.

Men om man söker vidare tycks faktiskt snarlika figurer finnas nästan överallt. Onekligen stärker sig många politiska motivationer genom lättare eller tyngre konspirationsteoretiska figurer. Den retoriska suggestionskraften måste vara frestande för politiker, att frambesvärja bilden av att man tillsammans reser motstånd mot olika sorters sammansvärjningar, det återkommer i snart sagt varje politikers val-tal.

Men ändå, närs inte t ex. den feministiska och postkoloniala samhällskritiken av en paranoia som har en del gemensamt sverigedemokraternas paranoia, deras värsta fiender. Vilket jag förstås inte vill insinuera skulle innebära att de är samma skrot och korn. (detta är alltså inte en argumentation av slaget: vänsterextremism är typ högerextremism och därför röster vi på folkpartiet).

#15 Albert on 7 October 2015 at 11:05 am

En skillnad till från konspirationsteorier på 80-talet och nu är att konspirationsteorierna då präglades av humor. Särskilt de som Robert Anton Wilson förde fram via Illuminatus! trilogin. Dessa böcker är ju i sig en drift med konspirationsteorier och en kommentar över dåtidens konspiracism. De skrevs 1969-1972.

Introduktionen av en odskefull elit i dagens konspirationsteorier och kopplingen till antisemitism har jag lyckats spåra till tre talskivor från 60-talet, inspelade av Myron Fagan, “The Illuminati and the Council on Foreign Relations”. Efter någon timme kommer han fram till att denna “ondskefulla elit” egentligen styrs av huset Rothschild och att det i sig är en synonym för “Illuminati”. Något som det för övrigt inte finns minsta bevis för skulle stämma. Att Illuminati över huvud taget skulle fortsatt existera efter deras upplösning någon gång runt franska revolutionen 1789 är även det taget ur luften. Det finns inga bevis för att Illuminati över huvud taget skulle varit inblandat i någonting annat än just Franska revolutionen.

Ideerna i Myron Fagans skiva verkar i sig inspirerade av den mycket äldre pamfletten “Sion Vises Protokoll”, men det var dessa skivor från 60-talet som formade om den konspirationsteorin till dess nuvarande form.

#16 rasmus on 7 October 2015 at 11:24 am

Intressant, Albert!

#17 Eva on 7 October 2015 at 1:54 pm

Erik: Drar du inte likhetstecken mellan generalteorier (kanske inte svenska? Jag menar teorier som förklarar allt) och konspirationsteorier. Driften att bygga på teorier tills de förklarar allt är intressant i sig men kanske ett annat fenomen? Utan tvekan finns det konspirationstänk inom vissa delar av vänstern. Men de exempel du ger är ju motsatsen till konspirationsteorier. Förenklat kan man väl säga att när något är ‘strukturellt’ saknas just en konspiration.

Är det konspirationsteori om ingen konspirerar? När ingen medvetet styr, planerar och bedrar?

Även om enskilda kapitalister konspirerar så är ju kapitalismen motsatsen till en konspiration enligt “vänstern”. Samma sak gäller rasismen och patriarkatet. Utveckla gärna hur du tänker.

Greider och Fox News har helt olika definitioner av ordet liberal skulle jag gissa…

#18 Mangan on 7 October 2015 at 10:15 pm

Ibland används ju “det där är /obevisade/ konspirationsteorier!” helt enkelt som ett snabbt tillhygge mot alla förklaringar som har någon slags funktionalistisk ansats, i stället för att de skulle beskriva sociala och politiska skeenden som rätt och slätt en myriad av individuella fria, inbördes oberoende och öppna val. Det underförstådda motbudet blir att man ska lita på vad som står i DN, eller vad politiker, företag och offentliga personer själva har sagt om sin verksamhet, för det måste ju vara sant tills motsatsen är bevisad utan några stödantaganden. Det här är förstås en vulgärvariant av Karl Popper och ett par till, men den är mycket vanlig i diskussioner om mainstreamförklaringar gentemot alternativa förklaringar.

Förmodligen har den också fått näring av att ganska många svenska politiska debattörer och åsiktssvarvare är dåliga på att skilja på grunderna för sina ställningstaganden och den till synes enkla frågeställningen “är det här sant eller falskt?”. Att diskutera t ex hur media har förändrats i Sverige sedan 1990, vad de gör och inte (längre) gör, och varför och hur nya medier samspelar med gamla, eller att analysera svensk energipolitik, blir nästan omöjligt om argumenten bara får grundas på vad deltagarna själva har sagt öpppet och tydligt, eftersom de normalt säger så litet som möjligt eller försöker köra PR-mässigt lämpliga utsagor, spinn, snarare än att vara öppna om sina verkliga skäl och vad de verkligen har för farhågor. Man bör skilja på det heuristiskt fruktbara, det som har ett rimligt förklaringsvärde, och frågan vad som låter sig bevisas vattentätt som i en domstol (särskilt om normalläget är det att många av aktörerna fortfarande sitter och tittar på och deras henchmen i media kan kalla in dem som expertvittnen).

Sedan håller jag med Albert i början av tråden om att många som sysslar med alternativa förklaringar inte är så stringenta och inte är bra på att värdera ifall ett tolkningsarbete håller ihop internt; de hoppar mer eller mindre på vilka spångar som helst som passar deras speciella fördomar och koncept. Men det kan ju knappast räknas som ett inneboende fel i alla slags alternativa förklaringar.

Idag vet vi t ex att Palmeutredningen skyfflade mängder av intressanta spår åt sidan därför att de inte passade in i vad man hade bestämt sig för, och vi vet också att polisens talesmän och chefer har ljugit eller nonchalerat frågor om detta under årtionden. Det hade många människor klart för sig redan på 90-talet utifrån sina egna granskningar av spåren eller genom egen läsning, men då ansågs det just som “bara konspirationsteorier”.

#19 Rallarn on 8 October 2015 at 3:02 pm

Många intressanta synpunkter här. Låt mig kasta in några hugskott. Det verkar onekligen som om tron på riktigt galna konspirationsteorier har ökat. Gissningsvis är tillgängligheten av sådana på internet i kombination med nedmonteringen av skolan förklaringen, åtminstone vad gäller Sverige. Men sedan är det ju också så att varje alternativ förklaring av vad det vara månde numera tenderar att stämplas som konspirationsteori, varför ordet i dagstidningarnas värld används om alla förklaringar redaktionen för stunden inte själv ansluter sig till. Det var därför uppfriskande att läsa Rasmus recension där vissa vanliga slappheter slaktades, och glädjande att det publicerades i en dagstidning. Som många påpekar är det också vanligt att man rör ihop teorier om konspirationer i bokstavlig mening med strukturella förklaringar. Det verkar som om det räcker om en teori anses osannolik för att stämpla den som konspiration. Vad man kunde önska vore lite besinning från de två problematiska gruppernas sida: dels de förnuftiga, ansvarstagande människorna (de som håller sig informerade, är hela och rena, lånar obegränsat till sin lägenhet och aldrig skulle tro på några konstigheter, men heller inte vill veta något de inte redan visste om det inte hallstämplats av seriösa mediebolag), att de lärde sig öppenhet och elementär misstänksamhet mot etablerade versioner; och å andra sidan de som anser sig ha genomskådat mainsteream media, att de kunde tillägna sig åtminstone ett minimum av vilja till ärligt kritiskt tänkande, så att de inte bara var hyperkritiska mot det etablerade, utan också mot de alternativa teorierna. Då skulle mycket se mycket bättre ut i vår debatt och förståelse av skeendena.

#20 Albert on 9 October 2015 at 9:26 am

Nu har jag grävt lite till i varifrån teorierna kommer. Myron Fagan verkar inspirerad av en riktig knäppgök, Willam Guy Carr: https://en.wikipedia.org/wiki/William_Guy_Carr medan David Icke & Co, de som pratar om lizard aliens, förmodligen fått detta från boken Den Tolfte Planeten av Zecharia Sitchin. Sitchin har tolkat de sumeriska lertavlorna på sitt eget unika sätt och kommit fram till att aliens (Annunaki, som Sitchin menar kallades Nephilim i bibeln) befolkade solsystemet före människorna. De ska ha bott på en planet (Nibiru) med väldigt elliptisk bana som bara kommer nära jorden vart tolvtusende år. Icke har blandat upp detta med lite von Däniken och … TV-serien V. För övrigt är det inte bara Icke som hämtat sina idéer därifrån, även andra suspekta sällskap som Scientologerna (som kallar Nibiru för Planet X) och Raël har en snarlik mytologi. Se följande PDF för de sistnämndas mytologi: http://sv.rael.org/download.php?view.38 Mycket underhållande :)

#21 Knyttet on 13 October 2015 at 4:16 am

http://www.svd.se/ar-vi-blasta-av-big-data/om/kultur:litteratur

#22 UddaBoktips on 13 October 2015 at 7:53 am

Ytterligare en tråd i att allomfattande konspirationsteorier inte är något nytt: Richard J. Hofstadter skrev 1964 essän “The Paranoid Style in American Politics” som behandlar just den typ av flytande konspirationsteorier som är så populära idag. Med paranoid menar Hofstadter inte en klinisk diagnos utan en politisk personlighet kännetecknad av “feeling persecuted, fearing conspiracy, and acting over-aggressive yet socialized” (från wikipedia https://en.wikipedia.org/wiki/The_Paranoid_Style_in_American_Politics).

Historiskt lyfter Hofstadter fram exempel som “political paranoia against Illuminism (intellectual subversion), freemasonry (corporate subversion), and the Jesuits” och i sin egen samtid McCarthyism och the John Birch Society. Kanske är det så att intresset för “fast paranoia” var en anomali, avhängig av vissa specifika händelser, eller så var det ett socialiseringssteg i Sveriges ingående i den paranoida världsbilden? Efter att konspiracismen etablerat ett brohuvud i Sverige genom de konkreta konspirationsteorierna så har den fullskaligt paranoida stilen nått oss?

#23 COPYRIOT | Om bokrecensioner och att hålla sig till ämnet on 13 October 2015 at 6:52 pm

[…] Konspirationstänkandet har ändrat karaktär […]

Kommentera