Slog på radion i morse. Där berättades att det gick uppåt på börsen i Japan, liksom i övriga Ostasien. Varför då? Hade det måhända kommit goda nyheter? Nja. Att handelsavtalet TPP undertecknades i måndags kvalificerar inte riktigt som en nyhet. Det har förberetts i åratal och kommer ta åratal att implementera.
Börsglädjen var snarare ett uttryck för de senaste siffrorna som visar hur dåligt det går för Japans ekonomi. Detta tolkas nämligen som ökade chanser för att Japans centralbank ska trappa upp stimulanserna ytterligare, så att ännu mer pengar strömmar in på börsen. Som sagt: dåligt är det nya bra!
Japan sägs nu vara på väg in i en ny recession – mindre än ett år efter att den förra recessionen tog slut. Industriproduktionen minskar, vilket till stor del beror på minskad efterfrågan från Kina. Och det kommer åter siffror som visar på deflation, även om det råder ovisshet kring vilket inflationsmått som är bäst: “core” eller “core-core“? Ska man räkna bort priserna på mat och energi, som just nu råkar sjunka?
Oavsett vilket så borde verkligen inte priserna sjunka i Japan. Utöver att styrräntan har legat på noll under i stort sett hela seklet, inleddes våren 2013 en superexpansiv penningpolitik. Nu skulle man verkligen, verkligen uppnå målet om tvåprocentig inflation. Japans centralbank lovade att köpa stora mängder statsobligationer (kvantitativa lättnader) och fördubbla landets penningbas på två år. Något liknande hade aldrig någonsin skett. Det var ett stort experiment. Ekonomer höll andan. Så skedde det. Och resultatet blev… ingenting?
Här kan vi verkligen tala om “pengarnas håglöshet“.
Att ingenting skedde är förstås att överdriva. Skapandet av jättemycket nya pengar har såklart haft vissa effekter i Japan, exempelvis en ökad ojämlikhet i fråga om tillgångar. Framför allt har Japan säkrat sitt världsrekord i fråga om statsskuld, som nu ligger på 250 % av BNP. Detta bidrog nyligen till att japanska staten fick sänkt kreditbetyg, fast man kan diskutera hur mycket detta betyder.
Vad som kommer att hända med Japans ekonomi är genuint osäkert. Bankernas diverse marknadsanalytiker levererar vilt motstridiga prognoser. Det intressanta är att Japan i sin resa ut i det okända förkroppsligar en rad tendenser som även finns närvarande i Europa, om än i svagare form. Dels den åldrade befolkningen. Dels den monetära situationen där inga stimulanser längre tycks vara tillräckliga för att pressa fram en inflation.
Det är intressant att se hur t.ex. The Economist väljer att dra paralleller mellan Japan och Sverige. Även vi har ju officiellt deflation och minusräntan gör att Sverige betraktas som en experimentverkstad. Från brittiskt håll tittar man noga på vad som sker här. Finns det en botten för hur lågt man kan sänka räntorna? Det är en av de frågor som ställs.
Och samtidigt väljer Japans regering att inte bara återupprätta landets militaristiska tradition samt ändra i konstitutionen på ett sätt som luktar Orbán. Nej, man har dessutom beslutat att lägga ner all humaniora, samhällsvetenskap och juridik på de statliga universiteten – tanken är att dessa framöver endast ska utbilda tekniker och naturvetare.
Det är inte lätt att se ljust på Japans framtid.
34 kommentarer ↓
Grunden i Japans problem är som jag ser det demografin, med minskande antal personer i arbetsför ålder som ska försörja allt fler pensionärer. Hur mycket penningpolitiska stimulanser de än öser på lär de inte lösa detta grundproblem.
Demografin är också en viktig orsak varför jämförelser mellan Japan och Sverige haltar betänkligt – vi har en helt annan demografi.
Flute: “helt annan demografi”? Sverige har också en åldrande och (invandring oräknad) krympande befolkning, skillnaden mot Japan är endast hur snabb förändringen är; tendensen är samma.
Personligen kan jag inte skaka av mig känslan av att humanioraslakten Rasmus tar upp, samt Japans ökade intresse för rymdfärder båda är del av ett – med Arthur Dents ord – “filthy dirty trick to pull”.
Varför skulle vi inte räkna in invandringen i Sveriges demografi? Det är väl just Japans grundmurade främlingsfientlighet som har gett upphov till de demografiska problemen?
Humaniora är europeisk kolonialism. Kritik är en plåga.
Observera att det inte bara är humaniora som ska läggas ned, utan även t.ex. juridik och nationalekonomi. Jag antar att de räknar med att undervisning i sådana ämnen kan skötas av privata läroanstalter utan koppling till forskning.
Uzi: Med Sveriges regler för anhöriginvandring är det närmast uteslutet att invandringen skulle vända trenden med en åldrande befolkning. Upphovet till Japans situation är inte svårt att finna: födelsetalen är bland de lägsta i världen (och har varit så i årtionden).
rasmus: Som jag förstår det är nedläggningen inte ett egentligt beslut utan någon slags rekommendation från utbildningsministern, som flera stora universitet valt att strunta i.
Ojämlikheten mellan könen i Japan skapar också en otroligt stor ineffektivitet då kvinnor utbildar sig på hög nivå, men sen ofta slutar jobba runt 25-30 års ålder då de förväntas fokusera på jobb i hemmet. Skulle Japan bli mer jämnlikt skulle många problem lättas på. Det skulle tvinga fram större effektivitet hos många företag, och kanske kanske kanske (men dock tveksamt) i längden bryta åldershierarkin, en faktor som gör att inget japanskt företag idag kan mäta sig med Google och Apple.
Med Abe vid rodret förtjänar Japan dock ingen framgång, det måste fram en större politisk medvetenhet och förhoppningsvis är det det vi ser ta form just nu.
Alaoglu: Mera medel kommer allokeras till universitet som lägger ner delar som regeringen tycker är onödiga. Man kan se det som morot eller som tvång. I praktiken är det väl någon slags tvång.
Michael: Detta gäller de kvinnor som slutar jobba i låg ålder. Väldigt många kvinnor slutar dock inte, men skaffar då heller inga barn, vilket leder till de låga födelsetalen.
Michael: 75% av japanska kvinnor förvärvsarbetar, vilket är högre än i exempelvis USA. Trenden är, som synes i diagrammet, dessutom positiv.
Invandringen kanske inte vänder den demografiska trenden i Sverige, men den bromsar åtminstone upp och jämnar ut den. Bland utrikes födda är den största åldersgruppen 25-34, medan den hos inrikes födda är 65+.
Här är två grafer jag knåpat ihop med Excel och SCB:s siffor för perioden 2003-2014. Den första är förändringen från år till år för gruppen inrikes födda med två inrikes födda föräldrar.
Den tydliga trenden är att den enda grupp som hela tiden ökat är 65+
Det här är motsvarande utveckling för alla övriga.
Som sagt är invandringen ingen lösning på problemen den demografiska utvecklingen, men det är uppenbart att den hjälper och att det hade varit mycket värre utan den.
Något annat på horisonten, när det gäller påstådda framtidshopp, är ju OS här i Tokyo 2020. Genom detta evenemang hoppas man, på någon nivå, på att upprepa framgångarna från OS 1964, som ansågs vara en stor framgång i att lansera det nya Japan för världen. Nu är tiderna lite annorlunda. Man skulle önska att det fanns helt nya ideer snarare än en önskan att återgå till det som varit. OS-investeringarna anses också av många fördelas ojämnt i samhället, i motsats till den trickle-down-effekt som utlovats.
För några år sedan försökte man faktiskt med en tidig version av “QE for the people” a la Corbyn – kontanter delades ut till hela den myndiga befolkningen. (Ganska små summor, ca 1000 kr). Varför inte göra något liknande igen?
Konstitutionen skrevs i princip av USA (SCAP) efter andra världskrigets slut, och är kanske grundbulten i den problematiska Japan-USA-relationen. Att ha en konstitution (!) som inte är inhemsk utan en importerad konstrukt – en som kan antas ha haft militära och ekonomiska ändamål, på någon nivå – är något som i grunden minskar Japans självbestämmande och förmåga att spekulera i och tänka fritt kring sin framtid. Så av många skäl är det nog bra att återbesöka och kanske tänka om delar av denna heliga text. Däremot är det ju beklagligt att det sker nu, under så pressade och kanske proto-fascistiska former, i en militaristisk riktning. Det är nog inte vad som behövs. Och stegen mot en avveckling av humaniora behövs sannerligen inte heller.
[…] K233: Vart leder det japanska experimentet? […]
Kommentera