K231: Om helikopterpengar

Två nationalekonomer från Handels gick ut i en debattartikel och krävde s.k. helikopterpengar. De vill helt enkelt att staten ska skicka ett utbetalningskort på ett antal tusen kronor till varje svensk medborgare.

Anledningen är enkel. Penningpolitiken klarar bevisligen inte av att på egen hand att bekämpa lågkonjunkturen eller ens att någorlunda uppnå inflationsmålet.
/…/
tills nyligen har vi, liksom många av våra kolleger, hoppats och trott att det skulle vara möjligt för Riksbanken att på egen hand sköta konjunkturpolitiken, om den bara helhjärtat ägnat sig åt uppgiften. Vi tog fel. Negativa räntor räcker inte för att nå inflationsmålet. Då finns ingen annan utväg än att trycka pengar, vilket alltså är vårt förslag. Med en större mängd pengar blir varje krona mindre värd

Kommer förslaget om “helikopterpengar” nu att bli föremål för en seriös politisk debatt? Tveksamt. Men det var intressant att se de omedelbara reaktionerna i åsiktsflödena. Diverse högertyckare stämplade snabbt de båda nationalekonomerna som “vänster”, trots att de knappast utmärkt sig politiskt.

Bland kollegorna inom det nationalekonomiska skrået var reaktionerna lite mer sansade. Där uppfattades inte helikopterpengar som en politisk fråga, utan snarare som en rent teknisk åtgärd. Många var skeptiska, men mest för att de betvivlade om åtgärden verkligen skulle leda till sitt mål, alltså att driva upp priserna (inflationen). Risken är att helikopterpengarna “steriliseras genom att hushållen amorterar”.
Ja, för många nationalekonomer framstår alltså minskad skuldsättning som en risk att undvika. Närmare bestämt finns ett brett samförstånd om att den totala skuldsättningen ständigt måste öka för att inte Sverige ska sjunka ner i deflation och depression. Frågan är mest hur skuldstimulansen ska gå till; var injektionsnålen ska tryckas in.

Naturligtvis är det en politisk fråga, vad än nationalekonomerna säger. Helikopterpengar kan riktas vid en dold beskattning av sparade pengar. Men detta gäller ju för inflation i allmänhet. Just den inflation som man nuförtiden kämpar desperat för att få upp. Den fruktade deflationen handlar ju just om att de som har pengar väljer att spara dem i stället för att konsumera, så att det skapas en ond cirkel av sparande. Nästan alla nationalekonomer är numera överens om att det måste finnas en dold beskattning av sparandet för att inte ekonomin ska kollapsa. Dilemmat verkar snarare vara hur detta döljande ska gå till, utan att skada den allmänna tilltron till fortsatt tillväxt (det credo som är grunden för all kredit).

I somras konstaterades att “helikopterpengar” verkar vara en av de få stimulansåtgärder som nu återstår, efter minusräntor och “kvantitativa lättnader” har tömt ut sin förmåga. Jag skrev då att “en helikopterstimulans kommer att rubba statens och bankernas legitimitet”, med svårförutsägbara följder.
Någon fyllde i: “Åtgärden har många intressanta aspekter. Ideologiskt konsumistisk och avkommodifierande på samma gång.” (Fast själv begriper jag inte på vilket sätt det skulle vara avkommodifierande med massutdelning av pengar. Vad skulle röra sig ut ur varuformen? Åtgärden är ju knappast tänkt att lätta på det allmänna tvånget till lönearbete, snarare tvärtom.)

Slutligen ett frågetecken om nationalekonomernas debattartikel. De talar om att staten borde “trycka pengar”. Men metaforen tycks missvisande. För samtidigt skriver de att staten borde låna pengarna innan de delas ut: “Årets budgetunderskott skulle öka i motsvarande grad.”
Här önskar jag att någon vill klargöra skillnaden. För visst vore det i teorin möjligt för staten att verkligen “trycka” (skapa) pengar, utan att först låna upp dem. Oavsett vad detta skulle göra med finansmarknadernas förtroende för svenska statsobligationer, oavsett om detta skulle upphäva Riksbankens oberoende.

7 kommentarer ↓

#1 Magnus A on 28 September 2015 at 8:03 pm

Detta knyter ju an till den förmodade skillnaden mellan bidrag och avdrag. Detta skulle ju vara ett “bidrag”, vilket enligt framförallt högern är något som anses fult. Att det för den som betalar skatt är exakt samma sak som ett avdrag går dessa debattörer förbi.

#2 Björn Nilsson on 28 September 2015 at 8:11 pm

Svenska staten kan köpa upp oanvända men användbara resurser (som arbetskraft) genom att låta en tjänsteman knacka in “pengar” på datakonton. Lån eller annan finansiering behövs inte så länge det rör sig om just oanvända resurser. Det låter faktiskt rätt pinsamt att nationalekonomer ännu pratar om att “trycka pengar”. Undrar om de går omkring med tjocka sedelbuntar, medan folk i övrigt mest har konto/kredit/betalkort?

#3 e on 29 September 2015 at 11:10 am

rasmus: jag menade avkommodifiering i Esping-Andersens betydelse det vill säga en persons grad av beroende av att vara marknaden till lags för sin välfärd inom ramarna för ett alltjämt välfärdsstatskapitalistiskt system. Inte frihet från relationer genom penningtransaktioner. Det förutsatt att liksummiga helikopterpengar till alla har progressivt omfördelande effekter…

“Åtgärden är ju knappast tänkt att lätta på det allmänna tvånget till lönearbete, snarare tvärtom.”

… vilket får mig att undra: hur då tvärtom?

Svensk diskussion om helikopterpengar kan nog kopplas intressant till brittiska Corbyn-debatten om “peoples quantitative easing”. Se t ex Richard Murphy från Tax Justice som föreslagit PQE: http://www.taxresearch.org.uk/Blog/2015/09/15/yves-smith-nails-the-critics-of-peoples-qe/ . En skillnad är att PQE inriktas på statliga investeringar snarare än privat konsumtion.

#4 Nanok Bie on 29 September 2015 at 11:32 am

Du har helt rätt, vill påminna om att det finns ett alternativ, jag har skrivit om det här (vad tycker du om det?): http://www.svt.se/opinion/article2432164.svt

Jag tycker därför att helikopterpengar är en oerhört underhållande idé, som påskyndar färden mot stupet, precis som att USA tänker dra igång QE igen. Problemet är ju de kortsiktiga folkomröstningarna, ingen politiker vill ta smällen genom att “stänga av kranen” – så de skjuter det på framtiden. Den enda frågan är vilken dag, eller vilket år, det kraschar totalt. Bör ske inom 5-10 år hur som helst. Tills dess kommer de förmodligen fortsätta att trycka upp pengar i samråd med centralbankerna (nu pratar jag både om Sverige och USA och de flesta länder helt enkelt), vilket ju gör de som redan har tillgångar i annat än valutor (de famösa enprocenten) rikare i jämförelse med alla andra, och skapar större klyftor när de fattigaste allt mer stängs ute genom inflaterade bostadspriser – vilket leder till mer våld i samhället. Tack och lov att Bitcoin finns där nu och står och väntar i kulisserna.

#5 Arvid on 30 September 2015 at 9:58 pm

Apropå något annat, vågar man hoppas på några kommentarer på Sven-Eric Liedman nya marxbiografi?

#6 rasmus on 30 September 2015 at 10:07 pm

Arvid: Nej, inte i första taget. Har inte boken, inte heller riktigt tid att läsa den just nu.

#7 COPYRIOT | K265: Helikoptersuveränen on 10 March 2016 at 11:41 am

[…] K231: Om helikopterpengar […]

Kommentera