K224: Flyktingkrisen

Senaste två veckorna har jag inte lyckats blogga. Visst hade jag dussintals tilltänkta bloggposter på lut till K-serien, om diverse små och stora kriser eller krisidéer. Jag roades så smått av tanken på att ignorera alla de finanskriser som skapade krisrubriker i nyhetspressen. Men sen överskuggades alltsammans av en kris vars verklighetsnivå är så olidligt mycket högre än alla andra kriser som berör Europa just nu: flyktingkrisen.

Alla är åtminstone överens om en sak: att det är fråga om en kris. Oavsett om krisens orsak förläggs inom eller utanför Europa, oavsett att vissa ser den akuta lösningen i öppnare eller slutnare gränser, oavsett om man alls förstår kriser i termer av en möjlig “lösning”, oavsett vilket intresse man har av att sätta flyktingkrisen i ett längre tidsperspektiv, bakåt eller framåt.

Att människor på flykt dör på Medelhavet är ju inget nytt. Jag minns demonstrationerna mot “Fort Europa” kring senaste sekelskiftet. Jag minns år 2003, när jag jobbade som journalist på Arbetaren och åkte till Marocko för att skriva en tidningsbilaga om migration. Sedan de åren har jag liksom tagit för givet att Medelhavet är en massgrav. Jag har semestrat på Kanarieöarna, tittat mot horisonten och inte kunnat ignorera tanken att tusentals människor riskerat livet just i detta hav, i ett desperat försök att komma till Europa. “Någon gång längsmed vägen hamnade jag i en uppgiven acceptans”, som Hanna Höie skriver.
Den lågintensiva katastrofen har varit så självklar att det tog ett tag innan det sjönk in i mig att 2015 års flyktingkris verkligen är en kris i ordets mer akuta mening. Om så bara för att det nu rör sig om större “volymer”. Dödsvolymer.

För att kunna tänka flyktingkrisen i Medelhavet som en världshistorisk händelse, måste vi datera den. Så när började den? Kanske kan vi peka på katastrofen utanför Lampedusa i oktober 2013. Kanske på de bägge skeppsbrotten vid Libyen och Malta i september 2014. Men troligare är kanske att vi pekar på mitten av april 2015 som start på den verkligt akuta flyktingkrisen. Där dog en bra bit över tusen båtflyktingar i två skeppsbrott, varpå listan bara fortsatte att fyllas på. En sådan historieskrivning har för tillfället kristalliserat sig på Wikipedia, där artikeln “European migrant crisis” skapades just den 15 april 2015.
Hur pågående kriser återspeglas på Wikipedia väcker ofta intressanta frågor om krisernas enhet och mångfald, om när en serie incidenter har eskalerat till en nivå där de börjar uppfattas som en pågående kris.

Under sensommaren förändrades bilden av flyktingkrisen, från att ha utspelat sig till havs, vid en yttre gräns, till Europas inre gränser. Framför allt har vi fått höra om ett tillspetsat läge vid den fransk-brittiska gränsen, samt den serbisk-ungerska.

Vi noterar startdatumen för Wikipediasidorna “Migrants around Calais” (4 juli) “Calais jungle” (11 juli) och “Calais migrant crisis” (21 augusti) – men kan också läsa där om hur flyktinglägren har vuxit i uppemot tjugo år, ända sedan kanaltunneln byggdes. Det som möjligen är nytt sedan hösten 2014 är att större grupper av desperata flyktingar har försökt sig på gemensamma stormningar av farkoster på väg mot Storbritannien.
Samma sommar inleddes bygget av en ungersk gränsbarriär mot Serbien. Liknande barriärer har byggts på andra håll i Balkan och Makedonien har utlyst undantagstillstånd. Sensommarens händelser visar väl snarare hur Europas gränser inte längre kan ritas som linjer, utan är närvarande överallt. På tågstationen i Budapest och på Österrikes motorvägar.

Just nu i Ungern: människor blir märkta med nummer på sina armar, spärras in i överfulla tågvagnar och körs till läger.

Den här bloggposten har absolut inget nytt att tillföra, ingenting viktigt att säga. Den är bara ett tafatt försök att logga vad som sker, medan det sker, i förhoppning att kanske hitta vissa samband inom ramen för en bloggserie. Att grunna på frågan om de olika sätten att förstå flyktingkrisens koppling till andra kriser. (Vilket f.ö. är raka motsatsen till vad den allmänt hyllade optimistgurun Hans Rosling sysslar med, men det ska jag tiga om nu.)
I det större perspektivet tänker jag fortfarande att vi måste förstå de växande flyktingströmmarna som uttryck för en världskris, alltså “det fortskridande sönderfallet av stater i det kapitalistiska världssystemets periferi och semiperiferi” (Tomasz Konicz). Vi bör försöka att hålla fast en tanke på kopplingen till klimatkrisen och dess verkningar t.ex. i Syrien och Rumänien. Men det är sannerligen inte lätt att konkretisera detta samband, som ofta fastnar på en väldigt övergripande nivå.

Att flyktingkrisen redan är oskiljbar från EU:s politiska kris är numera uppenbart. Men vilka möjligheter finns att tänka sambandet mellan finans- och flyktingkriserna?

Tidigare under året har vi sett en del motbjudande exempel på hur flyktingar spelats ut mot greker. Det har givetvis förekommit i tysk debatt. Ett svenskt exempel gavs i artikeln “Dags att slänga ut Grekland” (Dagens Industri, 2015-01-27). Tidningens s.k. analytiker Henrik Mitelman pläderade för att EU inte borde “skicka biståndspengar till Aten” när det “dör båtflyktingar varje dag i Medelhavet”. Jag är emellertid inte helt övertygad om att denna retorik har någonting att göra med solidaritet.
Vi kan kontrastera det med ett citat som cirkulerat senaste dagarna:

Kunde vi rädda bankerna så kan vi rädda flyktingarna.

Citatet tillskrivs nu Angela Merkel. Dagens Industri skrev t.ex. på torsdagen, i en intervju med Antonia Ax:son Johnson:

Det var Tysklands förbundskansler Angela Merkel som gjorde det redan berömda uttalandet: ”Kunde vi rädda bankerna så kan vi rädda flyktingarna.”
”Hon klev fram och tog ledarskapet och gjorde klart att det här är en situation som Europa kan hantera”, säger Antonia Ax:son Johnson.

Ja, på torsdagen uttalade rentav utrikesminister Margot Wallström:

– Jag kan ju bara hålla med Merkel när hon säger att kunde vi rädda bankerna då ska vi kunna rädda flyktingarna.

Ja, vem kan inte hålla med? Problemet är bara att Angela Merkel inte har sagt så. Källkritiken har kollapsat totalt i den svenska ekokammaren.

Vad som finns är en rubrik på Bloomberg: “If We Rescued the Banks We Can Save Refugees, Merkel Says. En rubrik, inte ett citat. En ganska vinklad rubrik. Själva citatet lyder som följer:

“German thoroughness is great, but right now we need German flexibility,” she said. “We have many examples where we showed we can respond. Remember the bank rescues. During the international financial crisis, the federal and state governments pushed through the necessary legislation in a matter of days.”

Tyvärr lyckas jag inte ens hitta detta citat i tysk originaltext i något av alla referaten från måndagens presskonferens. Uppenbarligen pratade hon mycket om flyktingkrisen, tog principiell ställning för asylrätten och mot främlingsfientlighet. Kanske drog hon även någon parallell till den politiska handlingskraft som visats under senaste finanskrisen. Hon verkar alltså mena att det nu krävs en motsvarande handlingskraft i Europa. Men påstod hon verkligen att det överordnade syftet skulle vara att “rädda flyktingar”? Jag vill se källa på det.

”Kunde vi rädda bankerna så kan vi rädda flyktingarna” är likväl en stark paroll. Den blir inte mindre stark av att Angela Markel inte har uttalat den.

16 kommentarer ↓

#1 Albert on 4 September 2015 at 7:15 am

Jag skulle vilja peka ut krigen i Libyen och Syrien som de främsta orsakerna till flyktingströmmarna vi nu ser. Om man ska peka finger så borde man då peka ut de som gav stöd till att störta Khadaffi i Libyen och de som gav stöd till islamisterna i Syrien med syfte att störta Assad. 10.000 döda i medelhavet kan skyllas direkt på dem. Om jag fick bestämma skulle man sätta flyktingarna på färjor och skicka till dessa länder (USA, Frankrike, Storbritannien, Saudi-Arabien, Turkiet och Qatar). Även Sverige borde straffas för att Sverige deltog i Libyenkriget, men Sverige har ju redan tagit emot sin beskärda del av flyktingar så i och med det kan man säga att Sverige redan har sonat sitt brott i Libyen.

#2 rasmus on 4 September 2015 at 8:05 am

Klart att krigen i Libyen och Syrien (och i Afghanistan och i Irak och annorstädes) ligger bakom flyktingströmmarna. Och det stämmer att Europas ledare bär skuld till utvecklingen. Men det är knappast som att Assad är en trevlig prick utan skuld, vilket du nästan antyder. Som jag skrev i inlägget, tror jag vi måste hålla fast vid tanken på att det nånstans också handlar om “statskollapser”, som uttryck för en global ekonomisk kris, vars verkningar i huvudsak har slagit mot världsmarknadens periferier.

#3 Albert on 4 September 2015 at 8:46 am

Nej, jag menar inte att han är någon trevlig prick. Snarare att länder borde tänka sig för lite mer innan man bestämmer sig för att försöka störta en diktator. Det kan få katastrofala konsekvenser.

Sen spelar naturligtvis ekonomin in också. Både som orsak till kollaps men kanske också orsak till att man ville störta Assad från början. Om orsakerna kan man bara gissa.

#4 JN on 4 September 2015 at 9:02 am

Merkel är den nya Voltaire.
En sak jag har undrat lite över är varför flyktingkrisens fokus flyttat från medelhavet/Lybien till Östeuropa/Turkiet. Vad har hänt i Turkiet under sommaren? Eller har strömmen via Turkiet pågått hela tiden, och först nu ackumulerats till en kris.
När det talas i pressen om att Tyskland förbereder gymnastikhallar kan jag för övrigt inte låta bli att fråga mig “Men sen då?”. Absolut ingenting tyder ju på att krisen kommer upphöra i mellanöstern, tvärtom. Tillfälliga lösningar kommer bli permanenta. Kommer det sluta med att Europa får en massa permanenta flyktingläger, nya ghetton i väntan på framtidens slutgiltiga lösningar?
Jag är oerhört pessimistisk.

#5 Marcus on 4 September 2015 at 9:48 am

Jag tycker flute-tankar sammanfattade just Syrien väldigt kort och koncist, angående vad som utlöste inbördeskriget, vilket i sin tur skapade utrymme för Daesh att expandera i.

“Här har vi alltså de viktigaste bakomliggande orsakerna till den flyktingkris vi nu ser.
1. Torkan i Syrien 2006-2011
2. Syriens kraftiga befolkningstillväxt sedan 1960
3. Bashar al-Assads hårdföra regim uppbackad av Sovjet/Ryssland”

http://flutetankar.blogspot.se/2015/09/syrien-och-isis-forenklade-forklaringar.html

#6 Petter Ericson on 4 September 2015 at 9:53 am

För att agera ryktesspridare så framförallt Libyens regimskifte ganska mycket att göra med det ökande antalet båtflyktingar, men på lite annan väg. Gadaffi agerade helt enkelt extern mur åt Fästning Europa, och fick sitta kvar med stöd och västs goda minne, mot att han agerade kraftfullt mot människosmugglare och andra som kunde tolkas som människosmugglare. Och flyktingar i allmänhet, i förlängningen.

#7 Jesper Nilsson on 4 September 2015 at 10:01 am

Rasmus: Det finns en till eventuell kris som hänger över våra huvuden. Nämligen asylrättens. Om vi tänker oss att vi står inför en klimatkris och en kapitalistisk kris så som du berör ovan – så kommer dessa slå mot två olika perifera områden. Agrara områden som ligger i “klimatkänsliga” regioner och länder dit manuellt arbete flyttat till från världssystemets centrumländer de senaste 80 åren.

Shora Esmailian har ju redan skrivit flera väldigt bra texter om detta. Och temat finns återspeglat i mycket av de senaste årens populärkultur (Children of men t.ex). Men det faktum att snabbt försämrade förutsättning för överlevnad när det kommer till miljö eller produktion inte är grund för legal flyktingstatus skapar förutsättningen för en helt annan “flyktingkris”. Frågan är om inte ett sådant scenario skulle tvinga oss att sluta justera Dublinförordningen år från år utan helt överge det sätt vi formulerat asylrätten helt.

#8 e on 4 September 2015 at 10:59 am

Bakom en effekt en orsak. Och bakom den en annan, mer djupliggande. De områden många människor nu är på flykt ifrån är rika på naturresurser som, på grund av hur de internationella råvarumarknaderna och finans- och banksystemen idag är strukturerade, blir till en förbannelse.
http://www.wenar.info/s/FightingTheResourceCurse.pdf

#9 daniel håkansson on 4 September 2015 at 11:23 am

Albert: du har uppenbarligen missat den arabiska våren. inbördeskriget i Syrien börjar med fredliga folkliga protester mot en av världens hårdaste regimer. Protesterna slås ned brutalt, proteströrelsen militariseras snabbt. Jihadisterna var inte stora aktörer i det tidiga skedet. Och inte heller var utländska intressen nämnvärt inblandade. Därefter gick det -förenklat- åt helvete p g a massa faktorer.

#10 Philip Stålhandske on 4 September 2015 at 6:29 pm

Något annat som kan sägas vara i kris här, men på ett annat sätt, är solidariteten som allt mer fått träda tillbaka för välgörenheten. Som JN säger, “men sen då?” Var finns det långsiktiga projektet bortom den akuta och nödvändiga räddningen? Vilka är subjekten som föyktingkrisen skapar, hur bygger du allianser med dem, hur mobiliseras vi tillsammans med dem?

#11 Daniel on 4 September 2015 at 9:25 pm

Du skriver: “Dödsvolymer.” Där sätter sig skräcken i mig för då gick texten till verklighet. “En volym döda.” “Flyktingvolym.” “Dödsvolym.” (Detta är ingen kritik mot dig alltså, tvärtom.)

Och jag tänker ordet/begreppet: “Flyktingkris.” Det händer väl att folk använder det ordet i ren slentrian? Krisen i detta flyende i kött och blod? Detta kött och blod i volymer? (Sen handlar inte allt om liv och död heller, det handlar om viss politik och visst annat såklart – sådant som inte direkt tar livet av människor.)

Köttkris. Flyktingkött. Inälvsvolym. DÖDSKRIS?

#12 Alaoglu on 4 September 2015 at 10:23 pm

Som Petter konstaterar ovan: Att flyktingar nu samlas på tågstationer i Budapest är en konsekvens av att de diktatorer som tidigare höll dessa strömmar på behörigt avstånd via outsourcing från EU (långt borta från besvärande journalister med kameror) tappat greppet om (betydande delar av) sina länder, eller befunnits nödvändiga att likvidera. Om man i EU räknar in dessa herrar som skötte om utsidan av Fästning Europa är alltså den nuvarande situationen en direkt följd av EUs kris.

#13 Alex Rowe on 5 September 2015 at 3:11 am

Tråkigt med så dålig källkritik i svenska tidningar. Tror att det delvis är många journalisters dåliga kunskaper i tyska som gör att de köper Bloombergs artikel rakt av utan att gå till orginalkällan.

Även om rubriken i Bloomberg-artikeln inte har täckning så går dock en tysk motsvarighet till det längre citatet i brödtexten att hitta i Merkels manus.

“Deutsche Gründlichkeit ist super, aber es wird jetzt deutsche Flexibilität gebraucht. Es gibt eine Vielzahl von Beispielen dafür, dass wir gezeigt haben, dass wir dazu in der Lage sind.

Ich will an die Bankenrettung erinnern. Bei der internationalen Finanzkrise haben wir – Bund, Länder gemeinsam – innerhalb weniger Tage die notwendigen Gesetze durchgesetzt.”

Ovan borde vara ursprunget till:

“German thoroughness is great, but right now we need German flexibility,” she said. “We have many examples where we showed we can respond. Remember the bank rescues. During the international financial crisis, the federal and state governments pushed through the necessary legislation in a matter of days.”

http://www.bundesregierung.de/Content/DE/Mitschrift/Pressekonferenzen/2015/08/2015-08-31-pk-merkel.html

#14 Mangan on 5 September 2015 at 1:01 pm

Såg Merkels uttalande om tysk grundlighet och tysk handlingskraft på BBC Wolrd News tidigare i veckan, och visst är det därifrån. Hon hänvisade f ö också till Tysklands återförening opch de många nya rutiner, nya administrativa lösningar etc som den medförde, som exempel på enförändring som kräver kreativa problemlösningar och politiskt mod. Det är givetvis en parallelle som ligger mycket nära till hands för henne, och just i Tyskland.

På längre sikt finns det nog en slags demografisk kris också, vilket jag hoppas att man kan säga utan att bli beskylld för att öppna för en xenofobisk diskurs. Afrika kom relativt sent in i den demografiska förskjutningscykeln och idag är Afrika och Sydasien de delar av världen som har den snabbaste befolkningstillväxten; den visar inga tecken på att sakta ner i just Afrika. På 2040-talet antas Afrika vara på väg mot ofattbara två miljarder invånare (då har man inte räknat med eventuella effekter av klimathot, AIDS och krig). Samtidigt stagnerar befolkningstillväxten i Europa.

Förskjutningen mellan Europa och Afrika/Sydasien i fråga om födelsetal och befolkningstillväxt sedan början av 1900-talet är enorm. Det är nog ingen överdrift att säga att i början av 1900-talet var det betydligt fler barn som föddes och överlevde sin tvåårsdag i Europa än i Afrika (då hade Europa tre gånger större befolkning än den tropiska kontinenten) men idag är det en total övervikt för Afrika. Någon nämnde siffran 12 mot 1 för barn födda i Afrika enligt dessa parametrar vs barn som föds inom EU:s gränser nu på 2010-talet, det låter inte som någon orimlig siffra så som befolkningspyramiderna ser ut. Var ska de här människorna ta vägen? Jordbruk African style? In i slummen?

Naturligtvis ökar den sidan av problemet ytterligare den politiska laddningen i hela frågan. åsa Lindberiorg ör en av relativt få i större svenska tidningar som öppet säger att Europa behöver en stor invandring för att hålla uppe både standard och ekonomisk skattekraft. Om det är en trovärdig lösning vet jag inte, men hon känns vid problemet, hon ger det fler aspekter än enbart den moraliska: “vi måste rädda dem!” – som ju de facto är en slags dimridå, så som Europa ändå ser ut.

#15 Mangan on 5 September 2015 at 1:58 pm

Sedan är det här naturligtvis ett stort tillfälle till “rebranding” av Tyskland, att en gång för alla återskapa bilden av det upplysta, progresssiva, rättvisa och humana Tyskland – något som den tyska regeringen, Frau Merkel och många vanliga tyskar säkerligen inte är omedvetna om.

PR och respekt av den här sorten kan inte köpas för pengar.

#16 Sven on 12 February 2016 at 10:36 pm

Vi måste sträcka ut en hjälpande hand, och det skadar inte att ha hjärtat på rätt sida.
Så här ser jag på saken;

http://youtu.be/3uMC82_NwQw

Med vänlig hälsning,
Sven

Kommentera