Musik som snabbmat – i varuhus eller på restaurang?

När det snackas om hur “algoritmerna tar över” i olika sammanhang, bör man testa att byta ut “algoritmer” mot “datorer”. Då blir det mindre mystifierande. Påståendet att “datorerna tar över” låter betydligt plattare och kräver vissa förtydliganden.

“Algoritmer” är ju ett annat ord för mjukvara. Strikt talat kan algoritmerna inte göra någonting på egen hand. De måste utföras på någon hårdvara. Det måste finnas en ingång och en utgång. Mitt i alltihopa finner vi ofta en enorm databas, där en massa information har strukturerats på ett visst sätt. Talet om “algoritmernas makt” kan få oss att glömma den makt som ligger i själva databaserna.

Nåväl. Jag noterade att Spotify gjorde ett litet utspel på Twitter i syfte att avdramatisera det här med “algoritmer”. Om någon säger att deras nätgrej “inte använder algoritmer” så vet de inte vad de snackar om, skrev Spotify. Men de satte inte punkt där, utan gick vidare till att använda några ganska talande metaforer:

A streaming music service without algorithms would be like a restaurant without recipes. Or menus. Like your friend making you a sandwich.
It’s nice to have a friend make you a sandwich, just for you. But one famous person cannot make personal sandwiches for 70 million people.
But it’s cool, we have computers. And 70 million people generate a lot of sandwich data. We can make you a FORT out of delicious sandwiches.
In fact, we can make you sandwiches your friend hasn’t heard of, using ingredients they wouldn’t know how to pronounce or where to buy.
Which doesn’t detract from the joy of having your friend make you an awesome sandwich. But today they’re busy, and you still want to eat.
So an “algorithm” is a person writing some rules for how a sandwich machine makes sandwiches so they don’t come out stupid. That’s all.

Det intressanta här är ju att Spotify väljer att jämföra sig med ett snabbmatsställe och inte med exempelvis en matbutik. Trots allt vill ju Spotify ge intryck av att ha “all” musik, vilket påminner betydligt mer om ett varuhus än om en restaurang. Inte ens de största restauranger påstår sig ha “all mat”. För övrigt brukar väl bättre restauranger kännetecknas just av specialisering på bara en viss typ av mat.

Utgångspunkten för Spotifys resonemang är ju liksom att folk inte klarar av att göra sina egna mackor. Inte ens när de har alla tänkbara ingredienser omedelbart tillgängliga. Varför är det så? Saknas det tid, saknas det fantasi, eller är det väldigt viktigt för folk att varje dag äta en macka som kombinerar pålägg på ett helt nytt sätt? Eller finns det något skevt i hela jämförelsen mellan musik och mackor?

6 kommentarer ↓

#1 Christopher Kullenberg on 24 August 2015 at 11:07 am

Eller så vill man äta mackor som alla andra äter, som är populära och “bra”. Man ska inte underskatta Das Man.

Ang. själva “receptmetaforen” är den ju inte helt fel för att beskriva en algoritm (det är ett skolexempel i programmeringskurser att skriva ett recept som en algoritm).

Men precis som du säger döljer man då vad som finns i “skafferiet”. Å andra sidan kan receptet vara det som hjälper oss att välja i ett gigantiskt snabbköp.

Även om det är larvigt kan man jämföra mellan relationen mellan tidningarnas vintips och recept. Systembolaget får snabbt slut på Mannets viner.

#2 PN on 24 August 2015 at 12:30 pm

Herregud! Metaforer borde verkligen avskaffas (eller möjligen kräva licens).

Det är onekligen ett problem att många inte kan skilja på algoritmer och datorer, internet och www, getingar och blomflugor, ordbehandlare och texteditorer, eller hårddiskar och modermodem för den delen. Det krävs förmodligen en folkbildningsinsats.

#3 A on 24 August 2015 at 12:42 pm

Vill man ta död och deraila en diskussion så gör man sånna här metaforer.

Fungerar bra. Det är ett sätt att berätta för kunder “Du har för lågt intellekt för att förstå det egentliga väsentliga, så här får du en macka att bråka över/äta. Bättre om du inte försöker förstå, det är komplicerat ser du lille vän, men musikurvalet ska vi göra åt dig, vad du lyssnar på ska vi bestämma, because algorithms.”

#4 avadeaux on 24 August 2015 at 1:41 pm

Jag blev först förtjust när ordet algoritm började dyka upp i populärmedia, men efter ett tag insåg jag att betydelsen som spreds i det allmänna medvetandet inte precis var vad vi algoritmiker menar (ungefär: en metod som garanterat producerar ett visst resultat efter ett ändligt antal steg), utan snarare att, som någon skämtsamt uttryckte det, ”en algoritm är något som programmerare säger när de inte vill förklara hur de gjorde”. Och sedan har användningen du talar om exploderat, att man säger algoritm när man helt enkelt menar datorsystem. Dessa ordglidningar, snart kallas väl alla dataloger algoritmiker i media, istället för som tidigare, matematiker. Datalog vågar journalister sällan skriva.

Trivia: ordet algoritm har en lite intressant bakgrund. Jag trodde själv fram till pinsamt nyligen att det härledde sig till några grekiska begrepp, men det handlar alltså inte om någon särskilt smärtsam sorts nummerlära, utan kommer i själva verket från en person: Muḥammad ibn Mūsā al-Khwārizmī, en persisk matematiker som någon gång tidigt 800-tal anlände till den tidens vetenskapliga centrum Bagdad (flytten av kalifatet från Damaskus hade inneburit att man kommit undan de värsta bokbrännande religiösa fanatikerna), med uppdraget att skriva en rapport om de mest användbara matematiska metoderna för landmätning och ekonomiska transaktioner. Namnledet al-Khwārizmī, som blivit algoritm, betecknar att han kom från Khwarezm i dagens Uzbekistan. Exempel ur hans verk kopierades senare till latinska skrifter, och i en bok från 1508 sätts algoritmiska beräkningar i motsats till sådana som utförds med abacus.

#5 Christopher Kullenberg on 24 August 2015 at 1:51 pm

Avadeux: Precis så! Men algoritmens idéhistoria är inte trivia utan bildning!

På grund av eurocentrism har Bagdad-matematikens betydelse för den vetenskapliga revolutionen ignorerats. Se bla. Ragep’s artikel om Kopernikus och hur beroende han var av både de observationer och de algoritmer som utvecklats av de arabiskspråkiga naturfilosoferna.

Jag kräver att Spotify ger erkännande till al-Khwārizmī och slutar pladdra om mackor!

#6 Simon on 25 August 2015 at 3:22 pm

Ang relationer mellan mat och musik hittade jag några intressanta här:

Food has replaced music at the heart of the cultural conversation for so many, and I wonder if it’s because food and dining still offer true scarcity whereas music is so freely available everywhere that it’s become a poor signaling mechanism for status and taste.

http://www.eugenewei.com/blog/2015/8/18/cuisine-and-empire

Kommentera