K220: Vad är själva poängen med kristeori?

I går ordnade Motarbetaren ett öppet möte på Cyklopens bibliotek, där de presenterade sina försök att “formulera särdragen för en tid då kapitalismen befinner sig i permanent kris och förfall”. Jag inbjöds att kommentera det hela och inlägget som följer bygger på typ första halvan av vad jag tror att jag sa.

Vad är poängen med att syssla med kristeori? Det kan vara frestande att tänka sig att kristeorin syftar till att skapa ett krismedvetande. Att gå ut till massorna med domedagsscenarion, sprida en känsla av stundande sammanbrott, för att därigenom uppnå… ja, vad?

Inom olika rörelser har man ofta ställt sig frågan om huruvida skärpt krismedvetande, i någon form, kan vara ett medel som stärker rörelsen eller tvärtom försvagar den.
Inom klimatrörelsen har man ofta räknat med att människor ska kunna skrämmas till handling. Om folk bara inser klimatkrisens omfattning, kommer de att organisera sig för att hindra det värsta från att hända. Dessvärre verkar denna skrämseltaktik funka väldigt dåligt.
Inom arbetarrörelsen finns å andra sidan en lång historia av att avvisa de marxister som talar om kapitalismens slutkris. Tanken på att kapitalismen skulle kunna krisa sönder sig själv riskerade att legitimera en politisk passivitet, att det skulle räcka med att vänta. Men en sådan slutledning förutsätter den traditionella marxismens idé om historiska stadier som av nödvändighet skulle följa på varandra: feodalism måste följas av kapitalism, kapitalismen måste följas av socialism. Alltså skulle kapitalismens kris vara synonym med socialismens upprättande. När vi förkastar denna stadieteori hamnar frågan om slutkrisen i ett helt annat ljus. Då blir det nödvändigt att tänka sig möjligheten att kapitalismen går under för att ersättas av någonting ännu sämre. Eller kanske att kapital faller samman utan att egentligen ersättas av någonting; att det som återstår blir någon form av tomt skal, eller en odöd zombiekapitalism.
Här blir Rosa Luxemburgs paroll “socialism eller barbari” mer aktuell, inte för att någon kan påstå sig ha en färdig formel för vad “socialism” skulle vara, utan för att vi behöver tänka oss möjligheten av barbari, eller snarare av en utdragen process av barbarisering. Här kanske litteraturen och andra konstarter kan spela en viktig roll i kristeorin.

“Kristeori” – med detta ord syftar jag på alla slags försök att förklara kriser. Alltså att förklara varför någonting som tycktes fungera inte längre fungerar. Att förklara frånvaron av framsteg, eller faktiska försämringar. Krisen som ska förklaras kan vara ekologisk, ekonomisk, politisk, kulturell, andlig, psykologisk, medicinsk… Vad det än är som uppfattas vara på dekis, så finns det minst en kristeori som förklarar det, oftast flera. Kristeorier behöver inte vara vetenskapliga eller sofistikerade, utan kan vara högst vardagliga.

Många kristeorier är rena syndabocksteorier. Konspirationsteorier är kristeorier, som pekar ut en historisk tidpunkt då en illvillig sammansvärjning började leda en utveckling i fel riktning, samtidigt som de odlar drömmen om att krisen kommer att lösas bara konspirationen avslöjas. Rasistiskt snack om hur utlänningar förstör landet är också ett exempel på kristeori, eftersom det innefattar en krisdiagnos (att landet förstörs) och en förklaring (det är utlänningarnas fel).

Kristeori är alltså inte viktigt för att det skulle råda någon allmän brist på krismedvetande. Snarare präglas vår samtid av ett överflöd på kristeorier, även om de allra flesta har ett begränsat omfång och inte låter sig sättas i något meningsfullt samband (utom med hjälp av en tänkt konspiration).
Att formulera en radikal, kritisk kristeori är att formulera ett alternativ till denna uppsjö av inkompatibla småkristeorier. En kristeori låter sig bara bemötas effektivt av en annan kristeori. Det hjälper inte att anföra en framstegsideologi eller ens peka på belägg för faktiska framsteg. Själva existensen av en kristeori är ett tillräckligt belägg för att det existerar någon form av kris, även om den verkliga krisen kan vara en helt annan än vad t.ex. konspirationsteorierna vill göra gällande.

Fortsättning följer!