K220: Vad är själva poängen med kristeori?

I går ordnade Motarbetaren ett öppet möte på Cyklopens bibliotek, där de presenterade sina försök att “formulera särdragen för en tid då kapitalismen befinner sig i permanent kris och förfall”. Jag inbjöds att kommentera det hela och inlägget som följer bygger på typ första halvan av vad jag tror att jag sa.

* * *

Vad är poängen med att syssla med kristeori? Det kan vara frestande att tänka sig att kristeorin syftar till att skapa ett krismedvetande. Att gå ut till massorna med domedagsscenarion, sprida en känsla av stundande sammanbrott, för att därigenom uppnå… ja, vad?

Inom olika rörelser har man ofta ställt sig frågan om huruvida skärpt krismedvetande, i någon form, kan vara ett medel som stärker rörelsen eller tvärtom försvagar den.
Inom klimatrörelsen har man ofta räknat med att människor ska kunna skrämmas till handling. Om folk bara inser klimatkrisens omfattning, kommer de att organisera sig för att hindra det värsta från att hända. Dessvärre verkar denna skrämseltaktik funka väldigt dåligt.
Inom arbetarrörelsen finns å andra sidan en lång historia av att avvisa de marxister som talar om kapitalismens slutkris. Tanken på att kapitalismen skulle kunna krisa sönder sig själv riskerade att legitimera en politisk passivitet, att det skulle räcka med att vänta. Men en sådan slutledning förutsätter den traditionella marxismens idé om historiska stadier som av nödvändighet skulle följa på varandra: feodalism måste följas av kapitalism, kapitalismen måste följas av socialism. Alltså skulle kapitalismens kris vara synonym med socialismens upprättande. När vi förkastar denna stadieteori hamnar frågan om slutkrisen i ett helt annat ljus. Då blir det nödvändigt att tänka sig möjligheten att kapitalismen går under för att ersättas av någonting ännu sämre. Eller kanske att kapital faller samman utan att egentligen ersättas av någonting; att det som återstår blir någon form av tomt skal, eller en odöd zombiekapitalism.
Här blir Rosa Luxemburgs paroll “socialism eller barbari” mer aktuell, inte för att någon kan påstå sig ha en färdig formel för vad “socialism” skulle vara, utan för att vi behöver tänka oss möjligheten av barbari, eller snarare av en utdragen process av barbarisering. Här kanske litteraturen och andra konstarter kan spela en viktig roll i kristeorin.

Kristeori” – med detta ord syftar jag på alla slags försök att förklara kriser. Alltså att förklara varför någonting som tycktes fungera inte längre fungerar. Att förklara frånvaron av framsteg, eller faktiska försämringar. Krisen som ska förklaras kan vara ekologisk, ekonomisk, politisk, kulturell, andlig, psykologisk, medicinsk… Vad det än är som uppfattas vara på dekis, så finns det minst en kristeori som förklarar det, oftast flera. Kristeorier behöver inte vara vetenskapliga eller sofistikerade, utan kan vara högst vardagliga.

Många kristeorier är rena syndabocksteorier. Konspirationsteorier är kristeorier, som pekar ut en historisk tidpunkt då en illvillig sammansvärjning började leda en utveckling i fel riktning, samtidigt som de odlar drömmen om att krisen kommer att lösas bara konspirationen avslöjas. Rasistiskt snack om hur utlänningar förstör landet är också ett exempel på kristeori, eftersom det innefattar en krisdiagnos (att landet förstörs) och en förklaring (det är utlänningarnas fel).

Kristeori är alltså inte viktigt för att det skulle råda någon allmän brist på krismedvetande. Snarare präglas vår samtid av ett överflöd på kristeorier, även om de allra flesta har ett begränsat omfång och inte låter sig sättas i något meningsfullt samband (utom med hjälp av en tänkt konspiration).
Att formulera en radikal, kritisk kristeori är att formulera ett alternativ till denna uppsjö av inkompatibla småkristeorier. En kristeori låter sig bara bemötas effektivt av en annan kristeori. Det hjälper inte att anföra en framstegsideologi eller ens peka på belägg för faktiska framsteg. Själva existensen av en kristeori är ett tillräckligt belägg för att det existerar någon form av kris, även om den verkliga krisen kan vara en helt annan än vad t.ex. konspirationsteorierna vill göra gällande.

* * *

Fortsättning följer!

7 kommentarer ↓

#1 kjell on 23 August 2015 at 9:36 am

…är det genom “kristeorier” “vi” försöker förklara de skeenden vi har o ser runt oss, dvs existensen kan endast förklaras utifrån en “kristeori”, det andra är Utopia, eller?

#2 konflyktlinjer on 23 August 2015 at 10:40 am

Apropå att också rasistiskt snack om hur utlänningar förstör landet är ett exempel på kristeori, ”eftersom det innefattar en krisdiagnos (att landet förstörs) och en förklaring (det är utlänningarnas fel)”, så kan det ju tilläggas att ett parti som Sverigedemokraterna, i motsats till alla andra svenska partier, faktiskt har en konkret lösning på krisen – om än falsk och kortsiktig.

Så här diskuterades saken på Motarbetarens läsecirkel i våras:

“På hemmaplan erbjuder Sverigedemokraterna framför allt tre saker: 1) en svensk identitet som står över den prekära och partikulära tillvaron; 2) en konservativ ordning och reda i ett söndrat samhälle; 3) samt en reell lösning på krisen – om än kortsiktig och rasistisk – i form av en kraftigt reducerad invandring. Det är ju krasst sett mer än vad socialdemokraterna och Vänsterpartiet gör, då de bara kan erbjuda mer krispolitik (finanskapitalet är ingen parasiterande utväxt på realekonomin, utan den nödvändiga fortsättningen på den, och utrymmet för reformer är minimalt även i Sverige). Det medför att den rasistiska och xenofoba logiken har en viss rationalitet så länge kampen förs inom, men inte mot den ovanbeskrivna dialektiken mellan konstituerande makt och konstituerad makt, nödvändigt arbete och merarbete. Denna dialektik befinner sig ju i kris, och försöket att lappa ihop den – vilket är såväl vänsterns som högerns målsättning – kan främst ske genom att fullfölja politikens omvandling till en polisiär och terroristisk ordning. Sverigedemokraterna är trots allt först och främst ett parti som syftar till att accentuera den redan existerande ”terroriseringen” av delar av befolkningen.”

Se tredje träffen här: https://flyktlinjer.wordpress.com/2015/03/18/det-materiella-partiet-och-andra-diskussionsanteckningar/

#3 avadeaux on 23 August 2015 at 4:29 pm

Ursäkta en kanske dum fråga: Du använder ibland ordet ”radikal” om – som jag uppfattar det – en positivt laddad etikett för något du själv sysslar med eller eftersträvar. Vad menar du egentligen med det, och varför är det så självklart eftersträvansvärt (om det nu är det)?

#4 rasmus on 23 August 2015 at 5:43 pm

avadeaux: “Radikal” uppfattar jag ganska bokstavligt. Som jag skrev i en länkad artikel: “En kristeori förtjänar att kallas radikal – i ordets egentliga mening – när den strävar efter att gå till roten av de olika krisfenomen som kan observeras”.
Huruvida detta är “självklart eftersträvansvärt” ser jag mig egentligen inte nödgad att diskutera här. Bloggen är en plats för att pröva tankar, allra helst i ett samtal med andra som känner sig tilltalade av tankarna, eller nyfikna på dem.

#5 Uno Loop on 24 August 2015 at 8:07 am

Väldigt uppskattad diskussion, tack.

#6 La Guerres flyktlinjer | konflyktlinjer on 6 September 2015 at 7:15 am

[…] en krisdiagnos (att landet förstörs) och en förklaring (det är utlänningarnas fel)” (Vad är själva poängen med kristeori?). Det kan tilläggas att Sverigedemokraterna utöver diagnos och förklaring också presenterar en […]

#7 outsource seo on 12 September 2015 at 12:26 pm

outsource seo

COPYRIOT | K220: Vad är själva poängen med kristeori?

Kommentera