K214: “Förväntad medellivslängd” är bara en kvalificerad gissning

Förra inlägget visade sig öppna för en diskussion om diskussion om hur man kan mäta samhälleliga framsteg. Oftast är det framstegsideologerna som anser sig ha evidens för att vederlägga varje påstående om att (vissa) saker blivit sämre i världen. Paradexemplet på detta är den universellt omhuldade Hans Rosling och hans stiftelse Gapminder, med epigoner som Anders Bolling och Staffan Landin.

Statistiken framställs som hårda fakta. Men verkligheten är ofta mer komplicerad än så. Ta en så grundläggande framstegsindikator som medellivslängd. Demografiska trender, såväl i Sverige som i hela mänskligheten, sammanfattas ofta med orden “vi lever längre”.

Att människans genomsnittliga livslängd har ökat under den moderna epoken är ett obestridligt faktum. Få skulle förneka att detta bör kallas för ett framsteg. Frågan är hur det ser ut på framstegsfronten nu och i framtiden. Finns det hårda data att luta sig mot?

“Medellivslängden fortsätter att öka i alla världsdelar”, utropar Anders Bolling. Och i förra inlägget citerade vi Martin Liby på DN:s ledarsida, som slängde sig med siffror som påstod gälla “medellivslängden” i Sverige. Han lutade sig på SCB, som förra året satte som rubrik på ett pressmeddelande: “Mäns medellivslängd för första gången över
80 år
“.

I alla dessa fall är det missvisande att använda begreppet “medellivslängd”. Vad statistiken avser är nämligen förväntad åter­stående medel­livs­längd vid födelsen, i vardagligt tal “förväntad medellivslängd”.
Det handlar alltså om en förväntan. En kvalificerad gissning om hur världen kommer att se ut i framtiden.
För det går ju inte att veta hur länge en nyfödd kommer att leva. Inte heller går det att veta hur länge en miljon nyfödda kommer att leva i genomsnitt. Det går att sammanställa listor på faktorer som påverkar människors livslängd, se på deras historiska trend och spekulera i hur dessa faktorer utvecklar sig i framtiden.

Kvalificerade gissningar av detta slag har sin givna plats i en vetenskaplig praktik. Men det gäller då att vara ärlig om resultatet: “förväntad medellivslängd” är inte hårda data, utan rymmer alltid ett moment av gissning.

Väldigt sällan ser jag några sådana brasklappar. Brittiska folkhälsomyndigheten är ett undantag:

These types of studies cannot account for unexpected events or major social changes that could have a huge effect on life expectancy. For example, they can’t build into their models the potential for unlikely events such as a big natural disaster, changes within the healthcare system, or even a major health breakthrough, such as a cure for heart disease or cancer.

Hårdraget kan alltså sägas: statistiken över “förväntad medellivslängd” säger mer om nutidens förväntningar på framtiden än om hur länge människor faktiskt kommer att leva.

(Vad jag ännu inte har lyckats greppa är om den historiska statistiken över “förväntad medellivslängd” korrigeras i efterhand, alltså 110 år efter att en årskull föddes, så att den dokumenterar faktisk medellivslängd. Kan någon upplysa mig om hur det ligger till?)

I boken The A–Z of Death and Dying skriver Charles Maynard en enkel introduktion till måttet “förväntad medellivslängd”. Han påpekar att det i huvudsak har två bruk. För det första används det av pensionsfonder, försäkringsbolag och sociala myndigheter för att upprätta ekonomiska kalkyler för framtiden. För det andra används det som approximativt mått på livskvalitet vid jämförelser både över tid och mellan länder.

Vidare frågar Charles Maynard om det är troligt att ökningen av förväntad medellivslängd kommer att fortsätta i samma takt som tidigare – och här verkar han tala om USA:

Given that life expectancy has increased nearly 30 years in the past 100 years, it is possible but not highly probable that another 30 years will be gained during the 21st century. /…/ The theory that there is an inherent biological limit as to how long most people can live makes achieving such a life expectancy unlikely. What that age is or is likely to be is difficult to estimate, but moste likely, 110 years exceeds the age that most people can expect to live. Such a large increase in life expectancy on top on the one already experienced would have profound effects on the structure of society and also have implications for retirement and health insurance programs. The possibility of such long life also raises questions about the nature of work and how rapidly aging societies can sustain themselves when many of their members are not able to work and/or pay taxes.

Troligare är, enligt Charles Maynard, att den förväntad medellivslängden (i USA) kommer att minska under vårt sekel. Detta på grund av den utbredda övervikten, som leder till diabetes och rad andra kroniska sjukdomar. Därtill kommer frågan om smittsamma sjukdomar och antibiotikaresistens, som försvårar själva beräkningarna av framtida dödsrisk.

In conclusion, given the current situation with respect to obesity, it is likely that life expectancy will not increase but may in fact decrease in the 21st century. While it is seemingly a simple number, increases in life expectancy over the past 200 years have had profound impacts on the structure and function of human societies. What effects a decrease in life expectancy will have in the future remain to be seen.

Inte heller Charles Maynard skiljer tydligt mellan mått och materia när han talar om förändringar i “förväntad medellivslängd”. Det är en sak att den förväntade medellivslängden, vid en kraftig ökning eller minskning, får en massa ekonomiska följder för exempelvis pensionssystemen. Det är en annan hur länge människor faktiskt lever. De kan mycket dö tidigare eller senare än vad statistikerna räknade med. Vi kan varken utesluta en global pandemi eller drastiska framsteg i medicinsk teori och praktik.

* * *

En grotesk tanke som slog mig: abortmotståndare som menar att livet börjar vid befruktelsen borde väl inte acceptera en statistik som utgår från födelseögonblicket? Logiskt sett borde de ju räkna fram en egen statistik över förväntad livslängd vid befruktelseögonblicket. Genomsnittet sänks då drastiskt av varje utförd abort och av varje missfall. Undrar hur de kurvorna skulle se ut!

* * *

Seriöst: spädbarnsdödlighet och mödradödlighet är två mått som syftar på någonting faktiskt, inte bara någonting förväntat. Därför måste de ses som “hårdare” data än livslängdsstatistiken. Återkommer till dessa mått i ett kommande inlägg.

11 kommentarer ↓

#1 Christopher Kullenberg on 16 August 2015 at 9:15 am

Tycker att det är intressant med en diskussion kring vilka mått som är användbara i någon form av “historisk sociologi”.

Lite avsides, fast i relation till “nostalgidebatten” hör väl även “subjektiva” och “mjuka” mått. Hade vi verkligen större framtidsutsikter, mera “optimism”, mera hopp om ett bättre samhälle på 70-talet?

Detta har samhällsvetare försökt mäta. Här tänker man kanske ofta på Easterlins paradox som säger att vårt välbefinnande inte har ökat trots att BNP har ökat.

Men det som direkt skulle svara mot Vera-Zavalas hypotes är Hadley Cantrils arbete (som ligger till grund för hur Gallup mäter). Cantrils idé var att det gick att mäta människors framtidsutsikter, något som CIA var intresserade av när det kom till deras operationer utomlands.

Här finns en bismak av geopolitik. När människor tappat hoppet och ser pessimistiskt på framtiden blir de lättare att manipulera. Amerikanska forskare har länge mätt missnöje på Kuba av precis denna anledning.

#2 Diogenes on 16 August 2015 at 8:32 pm

Angående din groteska tanke. Det är faktiskt precis vad vissa abortmotståndare sysslar med, alltså lägger in aborter som en faktor för att räkna ut egna medellivslängdssiffror. Har för mig att Hare Krishna hävdade att medellivslängden i Danmark var 34 år eller nått sånt.

#3 Alaoglu on 16 August 2015 at 10:52 pm

Omkring 25% av graviditeter i Sverige avslutas genom abort (Tabell 3), räknar vi för enkelhets skull medellivslängden hos dessa som 0 år (i praktiken 9 eller 10 veckor, se Tabell 6) och bortser från att vi borde räkna upp nuvarande förväntade livslängd med 9 månader skulle alltså förväntad åter­stående medel­livs­längd vid befruktningen vara 75% av förväntad åter­stående medel­livs­längd vid födelsen; för Sverige därmed drygt 60 år. Om Diogenes refererar korrekt tror alltså Hare Krishna att långt över 50% av danska graviditeter slutar med abort (eller missfall?), alternativt kan de inte räkna. [Hur statistiken över aborter, födelsetal samt missfall går ihop övergår mitt förstånd, enligt barntotal.se sker fler än 12000 missfall årligen, men enligt Socialstyrelsens siffror är antalet aborter även cirka 25% av levande födda + antal aborter, dvs missfall oräknade…]

Slutligen: Detta diagram från SCB tycks visa att förväntad medellivslängd vid födelsen justeras i efterhand; notera hacket i kurvan vid spanska sjukan.

Att ökningen av återstående förväntad medellivslängd vid 65 års ålder i diagrammet utgör ett oproblematiskt samhälleligt framsteg är inte uppenbart för mig.

#4 rasmus on 17 August 2015 at 10:11 am

Nu har jag hittat några exempel på abortmotståndare (religiösa fundamentalister) som faktiskt anför siffror på förväntad medellivslängd från befruktelsen.

En kyrka uppger att medellivslängden i USA, enligt deras mätmetod, från 1966–2010 minskade från 70 år till 64 år. (Förväntad medellivslängd från födelsen ökade från 72 till 79 år.)

En kristen fundamentalist håller med att det amerikanska fostrets förväntade livslängd nådde sin topp på 1960-talet men anser att den sedan sjunkit ännu mer dramatiskt och att siffran nu ligger lägre än år 1900.

Ämnet har även ägnats stor uppmärksamhet av Javed Jamil, en muslimsk fundamentalist från Indien. Hans stora idé är att påvisa att islamiska länder har världens högsta livskvalitet. Ett av de mått han använder är “True Life Expectancy, där han menar att de muslimska länderna ligger i topp. Han anför särskilt dramatiska siffror i fallet Sverige, där förväntad livslängd mätt från födelsen ligger bland världens högsta; mätt från befruktelsen menar han att Sverige ligger bland de allra lägsta länderna. Sist på listan återfinns Ryssland, där den förväntade medellivslängden från befruktelsen endast är 23 år, enligt Javed Jamil. (Detta bygger nog på föråldrad statistik, för aborterna i Ryssland har minskat drastiskt under 2000-talet).

#5 Alaoglu on 17 August 2015 at 11:33 am

@rasmus: Javed Jamil tror uppenbarligen att Sverige har en abortfrekvens på bortåt 70%, det hade ju varit trevligt om han anförde någon typ av belägg för att det utförs långt fler illegala än legala aborter i Sverige och förklarade hur nativiteten fortfarande kan vara högre än i många jämförbara länder.

Emmanuelkyrkans siffror verkar mer korrekta, ingenstans ser jag dock någon hänsyn till antalet missfall, men abortfundamentalister är väl också betydligt mindre intresserade av att diskutera dem.

#6 manen on 17 August 2015 at 6:22 pm

“spädbarnsdödlighet och mödradödlighet”

är dessa mått matters of fact?

#7 rasmus on 17 August 2015 at 7:57 pm

manen: kommer snart till det. eller jag tänkte åtminstone skriva några ord om mödradödlighet som framstegsindikator.

#8 Olof on 17 August 2015 at 9:23 pm

Nu är jag inte statistiker eller ens matematiker men var jag minns använder statistiker när de ska vara lite mer strikta begreppet väntevärde (läs själva på Wikipedia) som om vissa förutsättningar uppfylls kan tolkas som medelvärdet. Det går också att skatta väntevärdet genom att göra beräkningar på ett urval ur fördelningen. Men att från väntevärde glida över i något slags talspråk till förväntningar finns så klart inget stöd för matematisk statistik. Tex har ju inte alla flickor bättre betyg än alla pojkar även om flickor har högre medelbetyg än pojkar. Förutsägelser om framtiden beror på fördelningarnas spridning. Och för individer går det så är såna förutsägelser ännu mer osäkra.

#9 Diogenes on 17 August 2015 at 10:11 pm

Nu har jag lyckats leta upp det jag för många år sedan läste om Hare Krishna. Det är i boken “Gud är Blå De nya religiösa rörelserna” av Mikael Rothstein, sidan 134: “Man är också motståndare till abort, eftersom liv i sig självt anses vara heligt […] Genomsnittsåldern i Danmark har man i enlighet med detta räknat ut till ca 30 år, då man räknar de tusentals aborterna som dödsfall.”
Så jo, Hare Krishna har uppenbarligen svårt att räkna…

#10 Mangan on 18 August 2015 at 9:11 am

Det är för mig en gåta att någon kan ta Anders Bolling på allvar. Killen är inte ens en rimligt seriös journalist, han är DN:s egen Pangloss.

#11 Gustaf on 4 September 2015 at 7:50 am

Men du, hela det här inlägget är ju fel. “Medellivslängd” är ingen projektion, utan ett sätt att sätta ett siffervärde på den samlade dödligheten i befolkningen. Den räknas ut genom att man tar en hypotetisk födelsekohort på 100 000 individer, och antar att denna skulle utsättas för den nuvarande dödsfrekvensen under varje ålder, med början från 0 års ålder. Sen räknar man medelvärdet på hur gammal varje individ blev när alla har dött. Ren matte, inga gissningar alls (däremot misstolkas ofta medellivslängden, men det är en annan sak). Googla livslängdstabeller så ser du principen.

Kommentera